ÅMSELE KYRKA

Åmsele by grundades år 1737 av nybyggaren Anders Danielsson och ligger 50 km nordväst om Vindelns samhälle. Huvudnäring i trakten har varit skogsbruk och länge var Åmsele också centrum för flottningen längs Vindelälven, som är en av landets fyra nationalälvar. Byn ingår i riksintresset AC 24 c, del av Vindelälven, som har utpekats som värdefull eftersom det finns välbevarad bebyggelse i öppet odlingslandskap och skogsmark med tidiga minnen från skogsbruk, rennäring och äldre fångskultur. I Åmsele finns ett nedlagt flygfält och även en av länets bäst bevarade kvarnar (byggd 1892). Som mest, under 1960-talet, bestod byn av drygt 400 invånare. Idag har siffran halverats.
Ansträngningarna att få bygga ett eget kapell i Åmsele inleddes redan under tidigt 1800-tal. Åmseleborna ville slippa färdas den långa vägen till kyrkan i Lycksele eller ännu längre till Degerfors (Vindelns) kyrka. Först 1872 började kapellet timras och två år senare stod det klart för invigning.

Åmsele kyrka i Degerfors socken är belägen i ett byasamhälle i lantlig omgivning. Kyrkan uppfördes 1874-75 efter ritningar av flottningsinspektören Carl Bergström av byggmästaren Johan Lundström i enkel, sentida nyklassicism. Kyrkan är av panelat trä och består av ett rektangulärt långhus med kor, inrymt i en rundbågig nisch och flankerat av två utrymmen, det norra sakristia, samt ett brett västtorn. Korets nisch är tunnvälvd, långhuset har ett tredingstak. Interiörens nuvarande karaktär av neoklassicism härrör från en restaurering 1925-26, varvid bl a altartavlan av Leander Engström utfördes.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1992-1999

Den flacka begravningsplatsen invigdes 1870 och en andra gång 1875 efter att kyrkan stod klar. 1960 genomfördes en utvidgning mot söder. Kyrkogården inramas mot huvud-entrén i öster av en naturstensmur från sekelskiftet 1900 och mot övriga väderstreck av ett vitt trästaket med raka spjälor, vilket nytillverkades runt sekelskiftet 2000. Vägen fram mot kyrkan kantas av en björkallé, men kyrkogårdens trädbestånd har förnyats under senare år och träden är därför ännu relativt småvuxna. Gravarna har tidigare uteslutande varit grusgravar. I norra delen har en stor del av dessa såtts igen med gräs. De kvarvarande grusgravarna är hjärtformade och omges av klippta måbärshäckar. Utformningen är unik i länet.

Gravkapellet är uppfört 1937 efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld. Det är byggt i trä på betonggrund i en stark norrsluttning. Källarplanet användes tidigare som bisättningsrum, men är numera förråd. Fasaderna uppvisar en enkel 1920-talsklassicistisk arkitektur. Byggnadens säteritak är valmat med två knappt åtskilda fall avslutade med svagt konkava utsvängningar. Det är plåtklätt med svartmålad skivtäckning med raka falsar. Fasadpanelen är målad i ljusblågrått och av locklisttyp med halvrunda, bly-spröjsade och högt sittande fönster. Interiören är stramt enkel med funktionalistisk prägel, fernissat brädgolv och målade träfiberskivor på väggarna. Förrådsbyggnaden i den södra delen av begravningsplatsen var tidigare likbod och stod ungefär på den plats där gravkapellet senare byggdes. Ekonomibyggnaden intill begravningskapellet är byggd 1978 utan ambitioner till arkitektonisk anpassning, men har på senare år målats i ljus kulör som kyrkan. Under tidigt 2000-tal, efter att de riksbekanta Åmselemorden ägt rum i anslutning till kyrkogården (1988), iordningsställde församlingen en kontemplativ plats kallad Försoningens plats med sittbänkar söder om kyrkans gavel. Belysningen, bestående av rationella gatlyktor, utökades också.