UMEÅ LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA (BACKENKYRKAN)

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Umeå landsförsamlings kyrka, Backenkyrkan, ligger vid Umeälven på en kyrkogård i stadens västra del. Kyrkan uppges ha blivit invigd 1508. Det är en tegelornerad salkyrka av tegel med rektangulär grundplan och står under sadeltak, numera täckt med koppar. Kyrkan byggdes med fyra travéer och valven dekorerades med kalkmålningar.1728 och 1740 vidgades fönsteröppningarna. År 1805 utfördes en genomgripande ombyggnad som bl a innebar att vapenhuset revs och en ingång upptogs i västgaveln. Efter branden 25 mars 1893 återstod endast murarna och valven. 1910 återinvigdes kyrkan efter en omfattande restaurering under ledning av arkitekten Fredrik Falkenberg. Kyrkan hade då erhållit ett innertak av trä och dekorativa målningar. År 1953 återuppbyggdes valven under en restaurering ledd av Knut Nordenskjöld. En ny svår brand härjade 7 november 1986. Den följande iståndsättningen och nyinredningen under Jerk Alton avslutades 1990. Då hade interiören helt förändrats och moderniserats. Dess konstnärliga utsmyckning är utförd av Pär Andersson. Orgeln har sin plats i koret. Den inglasade läktaren är inredd till församlingssal.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1993-1999. Kompletterad 2003.

Backens kyrkogård består av sju större utvidgningar, alla är belägna kring kyrkan eller i dess närhet.

Kvarter 1 ligger runt kyrkan och är den äldsta delen. Området inramas av bogårdsmur av sten i alla vädersträck. Entréer av grindstolpar med putsat tegel och svartmålade järngrindar, finns i nordväst och i nordost. Dessutom finns två entréer i söder samt en i väster som leder mot angränsande område från 1930-talet. De södra och nordöstra entréerna har fyra grindstolpar. Fram till 1700-talets slut var muren också försedd med brädtak. Kyrkogården utvidgades antingen åt väster eller åt öster år 1805. Efter utvidgningen och korrigeringar av grindstolparnas placering mätte kyrkogården 180 x 50 meter. Järngrindar till grindstolparna smiddes 1806 av Anders Bäckström efter modeller/ritningar av Anders Pehrsson, Grisbacka. Fram till 1830 gick bogårdsmuren strax öster om klockstapeln, men den flyttades längre österut vid en utvidgning 1886. Terrängen är plan och gångarna är grusade. Lindar står sedan 1980-talet planterade på rad i norr och söder. Två stycken popplar från en äldre trädkrans finns dock fortfarande kvar, samt tre gamla almar. I en rak axel, från kyrkans ingång till grindstolparna i väster leder en allé med lönnar. Allén anlades redan 1822. Två ekar finns i väster. Öster om kyrkan finns främst björkar planterade på rad. Bakom klockstapeln i öster finns även några sentida pilträd och rönnar. Gravraderna är främst disponerade i nord-sydlig riktning på området. Öster om sakristian finns sex stycken gravstenshällar utlagda på gräsmattan efter att legat inne i kyrkan. Två gravhällar är placerade på ursprunglig plats söder om kyrkan (kyrkoherdarna Nils Grubb och den förste lutherske kyrkoherden Bo Varnicksson) och två ligger på ursprunglig plats vid sydvästra hörnet av muren. Bland de många namnkända som har sin grav på kyrkogården kan kyrkoherden och skalden A. A. Grafström, kotknackaren Benpelle, samt prästen och mångsysslaren J. A. Linder nämnas. Särskilt värdefulla delar är söder och sydost om kyrkan där några ålderdomliga järnkors, en med kättinginhägnad grav, och konstfulla vårdar i kalksten från 1800-talets förra hälft finns.

Kvarter 2 anlades 1921, omedelbart söder om bogårdsmuren till kvarter 1. Området sluttar något ned mot en gångväg i söder. Kvarteret avgränsas i väster av begravnings-kapellet och i söder av en granhäck. Två entréer finns från norr, genom bogårdsstolpar med järngrindar och trappor (från kvarter 1). Växtligheten består av björkalléer i väst - östlig riktning. Gravraderna är orienterade i väst - östlig riktning, både med- och utan rygghäckar. Cirka tio stycken grusgravar finns bevarade på området, några omgärdade med smidesjärnstaket och andra med stenramar. Enstaka gravar har stenpelare och järnkätting. De flesta gravar har resta stenar, men några gjutjärnskors och träkors finns också. Större delen av området är kulturhistoriskt intressant och uppvisar stor variation.

Kvarter 3 är ett friliggande område vid Backens skola. Det anlades 19001901, men togs inte i bruk förrän på 1930-talet efter att området dränerats och rönnar planterats. Ett åttakantigt gravkapell av trä uppfördes samtidigt i områdets södra del, men det revs 1957. Området omgärdas av en rumsbildande syrenhäck. Gångarna är grusade. Förutom rönnar finns enstaka lönnar och senare planterade pilträd. På området finns två grus-gravar med stenram samt tre gravar omlagda med gräsmatta. Ett 10-tal träkors är placerade på områdets mitt. I väster finns en minnessten, efter begravda flyktingar från finska vinterkriget och andra världskriget.

Kvarter 4 ligger väster om gamla bogårdsmuren. Det anlades 1934 och samtidigt lades bogårdsmuren mot norr (vilken utökades ytterligare västerut 1968). I väster avgränsas området med en hög granhäck, och i söder av en väg. På områdets sydvästra del låg första prästgården med ekonomibyggnader fram till 1700-talets slut. Gravområdet präglas av enhetlighet och massverkan med jämnstora stenvårdar i nord-sydlig riktning. Häckmispel-rygghäckar och björkrader bidrar till en lugn och lummigkaraktär. Huvud-entrén är i norr med grindstolpar av putsat tegel och svartmålade järngrindar. En mindre liknande entré finns i nordväst. Begravningskapellet på områdets östra del uppfördes i sten 1939, efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm, i en stil som blandar 20-talsklassicism och barock. Gravkapellet byggdes ut enligt program av arkitekt Åke Lundberg, Umeå, 1994. Ny markplanering skedde samtidigt av Eva Henriksson, VAB. Begravningskapellet ersatte ett äldre av trä (från 1871) som låg strax öster om klockstapeln. Det revs först 1956.

Kvarter 5 anlades 1958 på sluttningen mot älven, söder om kvarter 2 och grusvägen mot gamla hamnen. Växtligheten består av rönnar planterade på rad vid vägen i norr. Gravraderna utan rygghäckar är orienterade i öst-västlig riktning med inskriptionssidan vänd mot älven. Gravvårdarna är breda och modernistiska i form och typsnitt, vilket ger ett lugnt och homogent intryck. En ekonomibyggnad av regelverkskonstruktion, ritad av Denis Sundberg finns på områdets västra del.

Kvarter 6 anlades 19751976 och ligger omkring 50 meter öster om bogårdsmuren. Området är ovalt med höga kullar och terrasser. Växtligheten består av bergtallar på vallarna, i övrigt förekommer granar, lönnar med flera trädsorter. I området låg tidigare tingshusplats och kyrkstadsbebyggelse.

Kvarter 7 är den senaste utvidgningen, färdigställd 1990. Den sammanbinder kvarter 3 med kvarter 6 och domineras av trädgårdsparkkaraktär. Buskar, träd av pil, rönn och cembratall och perenna planteringar växer i sydvästsluttning. Gångarna är slingrande och asfalterade och har en yttre grusad väg. Här förekommer främst urngravsättning, men askgravlund är också planerad. För ritningar till området har landskapsarkitekt Ulf Nordfjell anlitats.

Umeås äldsta kyrka och kyrkogård ligger på Backen, en halv mil uppströms Umeå centrum. Området på Umeälvens norra sida har varit samlingsplats för människor i Ume- och Vindelälvens dalgångar sedan åtminstone 1200-talet. Gamla Häradsvägen som länge var huvudväg mot Lappmarken har alltid passerat kyrkan. När stenkyrkan invigdes 1508 gick vägen söder om kyrkan, men under 1800-talet drogs den om på norra sidan. Under 1900-talet har parkeringsplatser förlagts intill vägen.

Under 1500-talet gjordes försök att anlägga en stad intill sockenkyrkan där redan hamn och handelsplats låg. Det misslyckades bland annat till följd av landhöjningen. Umeå stad anlades istället 1622 på Sandahemmanet 5 km nedströms, där älven fortfarande var segelbar. Som kyrklig mötesplats för nära och långväga sockenbor från Vännäs, Vindeln, Sävar och Tavelsjö fortsatte dock platsen att utvecklas. Så sent som vid sekel-skiftet 1900 fanns en betydande kyrkstad i närheten av kyrkan. Kyrkstadsbebyggelse stod på backarna ovanför kyrkan och prästgården, samt nere vid hamnen. Efter rivningar och bränder finns idag endast enstaka stugor kvar längst Backenvägen, och en stuga skall också vara flyttad till byn Strand (1:38).