HUSBY-LÅNGHUNDRA KYRKA

Kyrkans planform och uppbyggnad är resultatet av flera om- och tillbyggnader under medeltiden och även senare. Den ursprungliga kyrkan byggdes på 1100-talet eller omkring år 1200 som en romansk kyrka med långhus och smalare kor, eventuellt försett med absid. De västra delarna av kyrkan är kvar sedan denna tid.
Kyrkogården omges av en gråstensmur och en trädkrans av lövträd. I söder och väster består trädkransen av stora, gamla träd. I norr och öster är träden omplanterade på senare år. Vidare finns en ingångsallé från södra ingången till vapenhuset. Kyrkogårdmuren innehåller till stora delar den gamla medeltida bogårdsmuren som är lagd i kalkbruk. I äldre tid var muren avtäckt med spåntäckt sadeltak. Mellan södra ingången och sydöstra hörnet är muren omlagd som kallmur. Den södra ingången har smidda järngrindar signerade EWB 1813 mellan enkla stenstolpar. Östra ingången är försedd med en stiglucka som byggdes omkring 1950 efter ritningar av arkitekt K.M. Westerberg. I äldre tid fanns två stigluckor med spåntak vilka bl.a. avbildas på en teckning av Olof Grau från 1748. De revs före 1870. Kyrkogårdsgångarna är grustäckta, men gången från södra grinden till vapenhuset är plattbelagd.

Kyrkogården har en anmäkningsvärd koncentration av äldre gravar på den västra delen. Här finns många gravvårdar från 1800-talet bevarade. Det finns till exempel några kalkstensgravvårdar i empirestil från 1800-talets första hälft och ett flertal välbevarade gravar från senare delen av 1800-talet. Det förekommer också äldre grusgravar med stenram och i något fall med inramning av gjutjärnsstaket.

Klockstapeln är belägen på kyrkogården ett tiotal meter sydväst om vapenhuset. På Graus teckning från 1748 syns en öppen klockstapel. År 1798 kläddes klockstapeln in med panel och ljudluckor och försågs med ett spåntäckt tak på vilket står en liten, brädklädd lanternin med spåntak. Klockstapeln har en strikt, klassicistisk uppbyggnad och är målad med falu rödfärg och försedd med svarta knutar, luckor och dörrar samt med vitmålade takfotslister. På lanternintaket finns ett förgyllt klot och en flöjel.

På kyrkogårdens norra sida finns ett bårhus uppfört efter ritningar av arkitekt K. M. Westerberg. Det är en låg, slätputsad byggnad med valmat sadeltak. Fasaden är avfärgad i ljusgult. Taket var tidigare spåntäckt men det byttes mot falsad skivplåt 1994.

Husby - Långhundra kyrka ligger i gammal kulturbygd. Här fanns farbar vattenled mot Uppsala ännu under äldre medeltid. Mellan Gottröra och Husby - Långhundra är vattendelaren belägen, härifrån rinner åarna ned mot saltsjön.

Det är en långhuskyrka uppförd i gråsten, med sadeltak och vidbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. Invändigt är det en salkyrka, långhus med tre stjärnvälvda travéer och fullbrett kor täckt av ett senmedeltida stjärnvalv.

Det nuvarande långhusets västra del utgjorde långhus till den romanska kyrka, vars sakristia och absidförsedda kor revs då kyrkan byggdes ut omkring år 1500. Vapenhuset tillkom redan år 1462. De två västra valven slogs under 1400-talets senare hälft. Fönsterförstoringar har förekommit under sent 1200-tal, 1751 och 1815 då fönstren fick sin nuvarande enhetliga form. Skiffertak lades 1915. Nuvarande interiör är resultatet efter arkitekt Ärland Noréens restaurering 1933, då bland annat de medeltida kalkmålningarna framtogs och konserverades, och spåren efter 1881-års hårda restaurering försvann.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkans planform och uppbyggnad är resultatet av flera om- och tillbyggnader under medeltiden och även senare. Den ursprungliga kyrkan byggdes på 1100-talet eller omkring år 1200 som en romansk kyrka med långhus och smalare kor, eventuellt försett med absid. De västra delarna av kyrkan är kvar sedan denna tid. Den ursprungliga kyrkan hade en sakristia av vilka grundmurarna är synliga väster om den nuvarande sakristian. Den första sakristian byggdes på 1300-talet eller i början av 1400-talet. År 1462 byggdes vapenhuset i söder. Byggnadsåret nämns på en inskrift på väggen i vapenhuset på sidan om porten till långhuset. Samtidigt välvdes den ursprungliga kyrkan och pryddes med målningar. Innan dess hade kyrkan troligen platt trätak.

Omkring år 1500 revs det gamla koret och kyrkan utvidgades åt öster och förvandlades till en långsträckt salkyrka. Den nya delen välvdes och en ny sakristia byggdes i norr. Den gamla sakristian revs, utom dess östmur som blev västmur i den nya sakristian. Därmed hade kyrkan fått sin slutliga form.

Kyrkans planform och uppbyggnad är resultatet av flera om- och tillbyggnader under medeltiden och även senare. Den ursprungliga kyrkan byggdes på 1100-talet eller omkring år 1200 som en romansk kyrka med långhus och smalare kor, eventuellt försett med absid. De västra delarna av kyrkan är kvar sedan denna tid.
Kyrkogården omges av en gråstensmur och en trädkrans av lövträd. I söder och väster består trädkransen av stora, gamla träd. I norr och öster är träden omplanterade på senare år. Vidare finns en ingångsallé från södra ingången till vapenhuset. Kyrkogårdmuren innehåller till stora delar den gamla medeltida bogårdsmuren som är lagd i kalkbruk. I äldre tid var muren avtäckt med spåntäckt sadeltak. Mellan södra ingången och sydöstra hörnet är muren omlagd som kallmur. Den södra ingången har smidda järngrindar signerade EWB 1813 mellan enkla stenstolpar. Östra ingången är försedd med en stiglucka som byggdes omkring 1950 efter ritningar av arkitekt K.M. Westerberg. I äldre tid fanns två stigluckor med spåntak vilka bl.a. avbildas på en teckning av Olof Grau från 1748. De revs före 1870. Kyrkogårdsgångarna är grustäckta, men gången från södra grinden till vapenhuset är plattbelagd.

Kyrkogården har en anmäkningsvärd koncentration av äldre gravar på den västra delen. Här finns många gravvårdar från 1800-talet bevarade. Det finns till exempel några kalkstensgravvårdar i empirestil från 1800-talets första hälft och ett flertal välbevarade gravar från senare delen av 1800-talet. Det förekommer också äldre grusgravar med stenram och i något fall med inramning av gjutjärnsstaket.

Klockstapeln är belägen på kyrkogården ett tiotal meter sydväst om vapenhuset. På Graus teckning från 1748 syns en öppen klockstapel. År 1798 kläddes klockstapeln in med panel och ljudluckor och försågs med ett spåntäckt tak på vilket står en liten, brädklädd lanternin med spåntak. Klockstapeln har en strikt, klassicistisk uppbyggnad och är målad med falu rödfärg och försedd med svarta knutar, luckor och dörrar samt med vitmålade takfotslister. På lanternintaket finns ett förgyllt klot och en flöjel.

På kyrkogårdens norra sida finns ett bårhus uppfört efter ritningar av arkitekt K. M. Westerberg. Det är en låg, slätputsad byggnad med valmat sadeltak. Fasaden är avfärgad i ljusgult. Taket var tidigare spåntäckt men det byttes mot falsad skivplåt 1994.

Kyrkans planform och uppbyggnad är resultatet av flera om- och tillbyggnader under medeltiden och även senare. Den ursprungliga kyrkan byggdes på 1100-talet eller omkring år 1200 som en romansk kyrka med långhus och smalare kor, eventuellt försett med absid. De västra delarna av kyrkan är kvar sedan denna tid. Den ursprungliga kyrkan hade en sakristia av vilka grundmurarna är synliga väster om den nuvarande sakristian. Den första sakristian byggdes på 1300-talet eller i början av 1400-talet. År 1462 byggdes vapenhuset i söder. Byggnadsåret nämns på en inskrift på väggen i vapenhuset på sidan om porten till långhuset. Samtidigt välvdes den ursprungliga kyrkan och pryddes med målningar. Innan dess hade kyrkan troligen platt trätak.

Omkring år 1500 revs det gamla koret och kyrkan utvidgades åt öster och förvandlades till en långsträckt salkyrka. Den nya delen välvdes och en ny sakristia byggdes i norr. Den gamla sakristian revs, utom dess östmur som blev västmur i den nya sakristian. Därmed hade kyrkan fått sin slutliga form.