FUNBO KYRKA

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus i öst-västlig riktning med ett smalare absidförsett kor i öster. Norr om koret finns en sakristia och på långhusets sydsida ett vapenhus samt ett gravkor som är sammanbyggt med vapenhuset. Planformen är med sitt absidförsedda kor typisk för det romanska skedet. Kyrkan har sannolikt uppförts under sent 1100-tal.

Kyrkogården omges av en kallmur i gråsten och har grindstolpar av gjutjärn med smidesgrindar. Gångarna är grusade och gravkvarteren är gräsbevuxna även om en del äldre gravvårdar med stenramar och grus finns kvar.

Kyrkogården härrör liksom kyrkan från medeltiden. Dess utsträckning mot sydost är densamma som under medeltiden medan det under 1900-talet skett tre utvidgningar mot väster och norr. Kyrkogården omges av en sammanhängande kallmur i gråsten och öppningarna är försedda med smidesgrindar och grindstolpar av gjutjärn. Parallellt med muren löper en trädkrans. Den skiftar till karaktär och ålder på kyrkogårdens olika delar och speglar de olika utvidgningstidernas sätt att anordna trädkransen. Gångarna är grusade och gångvägsmönstret har bevarats nästan oförändrat under 1900-talet vilket är relativt ovanligt. Gravkvarteren är gräsbevuxna men en del äldre gravar med grusbeläggning, stenramar, järnstaket och gravhäckar finns kvar. Ett grav område norr om kyrkan är tämligen väl sammanhållet till sin karaktär och hyser en rik gravkultur från andra halvan av 1800-talet och 1900-talets början. Gravarna är familjegravar av olika storlek, gruset randas och de omgärdas av stenfrisar, häckar eller gjutjärnsstake. På några gravar står det åldriga kraftiga tujor. Till området hör även ett vitputsat gravkapell i nyklassicistisk stil.

Norr om kyrkogården på andra sidan gamla landsvägen ligger klockstapeln i trä på en mindre höjd.
Klockstapeln är byggd på 1680-talet men fick sitt nuvarande utseende 1814, då den byggdes om i nyklassicistisk stil. På kyrkogården finns ett vitputsat gravkapell i nyklassicistisk stil.

Funbo kyrka ligger någon mil öster om Uppsala, i en dalgång väster om Funboån strax nedanför dess utflöde i Funbosjön. Medeltidskyrkan är uppförd av putsad gråsten och består av ett rektangulärt långhus med smalare kor och absid i öster. I norr står en vidbyggd sakristia, i söder ett vapenhus och ett gravkor, det senare 1600-tal. Kyrkan täcks av ett brant spånklätt sadeltak.

Troligen kan den äldsta delen av kyrkan dateras till någon gång från mitten av 1100-talet till något decennium in på 1200-talet. Det är osäkert om hela långhuset uppfördes under denna tid eller om det blev förlängt åt väster under ett senare skede. För att ge kyrkan en mer gotisk stil höjdes murarna i början av 1300-talet varvid tegel kom till användning. Samtidigt förlängdes långhuset mot väster och här slogs ett tunnvalv av trä Under 1400-talets första del tillfogades sakristian och vapenhuset. I samband härmed revs tunnvalvet och ersattes med tegelvalv, som kort därefter dekorerades med kalkmålningar i den s k Mälardalsstilen. Läktaren byggdes 1646 och den slutna bänkinredningen 1676. Mot slutet av 1600-talet tillbyggdes ett litet gravkor i östra hörnet av vapenhuset och långhuset. 1745 byggdes västportalen och fönstren förstorades. På 1760-talet överputsades kalkmålningarna utom de i vapenhuset. Vid en genomgripande renovering 1896 togs de fram, restaurerades hårdhänt och kompletterades.

Kyrkans arkitektur är av romansk typ. I vapenhuset syns ännu de aldrig överputsade, gotiska kalkmålningarna. Det vackra altarskåpet från 1500-talet drar blickarna till sig liksom den utsökta predikstolen i tidig barock från 1620-talet. Orgelfasaden i väster tillkom vid 1896-års renovering. Kyrkans märkligaste inventarium är en ljuskrona från 1400-talet med jungfru Maria på mittstammen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus i öst-västlig riktning med ett smalare absidförsett kor i öster. Norr om koret finns en sakristia och på långhusets sydsida ett vapenhus samt ett gravkor som är sammanbyggt med vapenhuset. Planformen är med sitt absidförsedda kor typisk för det romanska skedet. Kyrkan har sannolikt uppförts under sent 1100-tal.

Kyrkogården omges av en kallmur i gråsten och har grindstolpar av gjutjärn med smidesgrindar. Gångarna är grusade och gravkvarteren är gräsbevuxna även om en del äldre gravvårdar med stenramar och grus finns kvar.

Kyrkogården härrör liksom kyrkan från medeltiden. Dess utsträckning mot sydost är densamma som under medeltiden medan det under 1900-talet skett tre utvidgningar mot väster och norr. Kyrkogården omges av en sammanhängande kallmur i gråsten och öppningarna är försedda med smidesgrindar och grindstolpar av gjutjärn. Parallellt med muren löper en trädkrans. Den skiftar till karaktär och ålder på kyrkogårdens olika delar och speglar de olika utvidgningstidernas sätt att anordna trädkransen. Gångarna är grusade och gångvägsmönstret har bevarats nästan oförändrat under 1900-talet vilket är relativt ovanligt. Gravkvarteren är gräsbevuxna men en del äldre gravar med grusbeläggning, stenramar, järnstaket och gravhäckar finns kvar. Ett grav område norr om kyrkan är tämligen väl sammanhållet till sin karaktär och hyser en rik gravkultur från andra halvan av 1800-talet och 1900-talets början. Gravarna är familjegravar av olika storlek, gruset randas och de omgärdas av stenfrisar, häckar eller gjutjärnsstake. På några gravar står det åldriga kraftiga tujor. Till området hör även ett vitputsat gravkapell i nyklassicistisk stil.

Norr om kyrkogården på andra sidan gamla landsvägen ligger klockstapeln i trä på en mindre höjd.
Klockstapeln är byggd på 1680-talet men fick sitt nuvarande utseende 1814, då den byggdes om i nyklassicistisk stil. På kyrkogården finns ett vitputsat gravkapell i nyklassicistisk stil.