FARINGE KYRKA

Den lilla kyrkan i Faringe är belägen på en stigning i terrängen vid en biväg mellan Uppsala och Hallstavik. Murarna är av natursten, putsade både utvändigt och invändigt. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett, rakavslutat kor i öster, vidbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhus och vapenhus har sadeltak medan sakristians tak är avvalmat. Takmaterialet är plåt. Ännu brukas den ursprungliga portalen i vapenhusets sydgavel. Fönsteröppningar från kyrkans tillkomsttid är bevarade i både öst- och västgaveln. Kyrkorummet uppfördes troligen omkring 1500. Vapenhuset tillfogades något senare. 1755 uppfördes en ny sakristia på grunden av den gamla, som kan ha byggts till en äldre kyrka av trä på samma plats som stenkyrkan. Valven slogs samtidigt med kyrkans uppförande. Idag återstår endast fragment av de kalkmålningar, som utfördes 1515 av Lars målare, borgare i Uppsala. Spåren efter motiven är bäst synliga i vapenhuset. 1929 monterades åter läktarbarriären från 1600-talets mitt, sedan den påträffats i klockstapeln. Samtidigt gjordes vissa förändringar av den slutna bänkinredningen från 1714.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Faringe kyrkogård omges av en kallmurad gråstensmur med en trädkrans av lövträd. Huvudingången, mitt framför vapenhuset i söder, har putsade grindstolpar som är täckta med tjärade takspån och är försedda med smidesgrindar. Den tillkom år 1821 då den gamla ingången med en medeltida stiglucka revs. En stiglucka i väster omnämns på 1790-talet, men den revs då kyrkogården utvidgades åt väster år 1854. I början på 1950-talet skedde en stor kyrkogårdsutvidgning mot norr. Gravkvarteren på den nya delen delas in med låga häckar och är täckta av gräsmattor. Kyrkogårdsgångarna är grustäckta. På södra delen av gamla kyrkogården finns ett stort antal grusgravar med häckinramning. Ett begravningskapell ligger nordost om kyrkan. Framför kapellet står en gammal, knotig tall med mycket grov stam. En minneslund är anlagd på senare år på den nya kyrkogården norr om klockstapeln.

Klockstapeln
Klockstapeln ligger på den utvidgade kyrkogården nordväst om kyrkan. Den är uppförd 1668 men fick sin nuvarande form vid en ombyggnad 1824. Då kläddes klockstapeln med panel och försågs med ljudluckor. Bottenvåningen har en åttkantig planform. Väggarna är inåtlutande och liksom resten av byggnaden klädda med en faluröd locklistpanel. Stapeln har en avsmalnande form och den övre delen, klockvåningen, har en kvadratisk plan och är försedd med svartmålade jalusiluckor. Stapeln täcks av en spånklädd huv krönt av ett kors. I klockstapeln förvaras den gamla kyrkporten som tidigare satt i portalen i vapenhuset.

Begravningskapell, redskapsbod
I nordöstra hörnet av gamla kyrkogården ligger ett bårhus byggt 1938 efter ritningar av arkitekten Dag Melin. Byggnaden har putsade fasader avfärgade i samma ockragula färg som kyrkan. Det valmade sadeltaket är täckt med svartmålad pannplåt. Byggnaden har en rundbågig port med mönstrad panel. Ovanför porten finns ett kors inmurat i fasaden.

Öster om den utvidgade norra delen av kyrkogården ligger en enkel redskapsbod med faluröda brädväggar, svarta portar och ett pannplåtstäckt tak.