BJÖRKLINGE KYRKA

Björklinge kyrka är belägen på en sydsluttning strax norr om Uppsala vid E4:an. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett rakt avslutat kor samt en vidbyggd sakristia mot norr. Ingången återfinns mitt på södra långhusväggen. Kyrkan är putsad och täckt av ett valmat sadeltak i koppar. Fyra mindre torn med spira är står i respektive hörn. I östgavelns mitt är en minnestavla i marmor infälld, flankerad av ätterna Kruus och Horns vapensköldar av kalksten. De äldsta delarna av kyrkan härrör troligen från slutet av 1200-talet eller möjligen tidigt 1300-tal och utgör numera långhuset. Denna kyrka hade ett tunnvalv av trä. Under 1400 talets första hälft ersattes det av de nuvarande båda stjärnvalven som dekorerades med kalkmålningar. Medeltidskyrkan har haft vapenhus i söder. Innan 1470 förlängdes kyrkan åt väster och detta nya fack valvslogs. Valvet är åttadelat och dess målningar tillkom vid ärkebiskopsskiftet 1467-69. Här har framställts vapnen förda av två ärkebiskopar, Jöns Bengtsson Oxenstierna, d. 1467, och hans efterträdare Jacob Ulvsson, utnämnd 1469. Dessa målningar i väster tillhör den s.k. Tierpsskolan. Kring mitten av 1600-talet fick exteriören sin slutliga utformning. Kyrkans patronus var grevinnan Agneta Horn på Sätuna, änka efter Lars Kruus. Hon gav murarmästare Andreas Fischer (även omnämnd som Fipher) i uppdrag att omdana kyrkan. Det gamla koret med rak östgavel revs. Kyrkan förlängdes till sin nuvarande längd med ett nytt, rakavslutat kor. Under det nya koret anlades ett gravkor, den s.k. Sätunagraven (se nedan under Övrigt). Även det gamla vapenhuset revs och ett nytt uppfördes. Fönsteröppningar togs upp i norr och i söder vidgades de befintliga. Glasmålningar av hög kvalitet insattes i de elva fönstren. Fem ursprungliga glasmålningar är bevarade. Under denna period igenmurades de tidigare ingångarna i söder och väster, nya togs upp och försågs med praktfulla sandstensomfattningar av bildhuggare Johan Köpke. De för kyrkan så karaktäristiska hörntornen murades upp och hela kyrkan vitrappades. Vapenmotiven på östgaveln, se ovan, höggs av Fischer. En avbildning från 1600-talet visar att det utanpå rappningen målades ett tegelimiterande mönster. De invändiga murarna däremot vitlimmades. Ett korskrank byggdes 1673 och delar av det fungerar nu som bänkskärm i korbänken. I koret står två s k pyramider, samtida med skranket. Nu byggdes även läktaren. Sin nuvarande gestaltning fick interiören vid en renovering 1917-1918 under ledning av Martin Olsson, sedermera riksantikvarie. De medeltida kalkmålningarna framtogs och interiören fick en ny färgsättning. Åren 1956-58 utfördes en yttre renovering som bl.a. omfattade att taket belades med koppar. 1960 kompletterades de tomma korfönstren med målningar av konstnärinnan Syster Marianne Nordström. Omkring 1990 utfördes vissa åtgärder. I lokaler under jord byggdes i norr, med nedgång från sakristian, bl. a. samlingsrum och textilkammare. Uppe i koret, vid ingången till sakristian, anordnades ett litet s k kyrktorg. Även om kyrkan företer en blandning av olika stilar präglas helheten av 1600-talets stormaktstid.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Björklinge kyrka är en av de största i länet. Dess planform är den rektangulära salkyrkans med sakristia i norr. Kyrkan har ett brant, valmat sadeltak täckt med kopparplåt. Karakteristiskt för exteriören är de fyra hörntornen med höga, slanka kopparklädda spiror som avslutas uppåt av järnkors med förgyllda klot. Likadana kors pryder även taknocken på långhuset. Fasaderna är slätputsade och vitkalkade. Putsen följer ojämnheterna i muren.

Kyrkogården är till största delen belägen norr om kyrkan. Den omgärdas av ett gjutjärnsstaket på en gråstenssockel. Endast i sydväst finns en del av den gamla bogårdsmuren bevarad, mellan de putsade grindstolparna i väster och den gamla likboden som är belägen söder om grindstolparna. I söder kantas kyrkogårdsstaketet av en trädkrans. Rakt väster om kyrkogården leder en björkallé fram till västra ingången med kyrkporten i fonden. Kyrkogården utvidgades mot norr 1949. Den senaste utvidgningen i väster gjordes i början av 1970-talet.

Söder och nordöst om kyrkan finns många äldre grusgravar med stenramar bevarade. Gravarna är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Gravarna är försedda med kulturhistoriskt intressanta, representativa gravstenar från respektive epok. Fyra stycken runstenar står uppställda på rad söder om kyrkans södra vägg. En grav av särskilt person- och konsthistoriskt intresse är konstnären Bror Hjorts grav. Gravstenen är försedd med en relief av Bror Hjort föreställande föräldrarna Emil och Lotten som också ligger begravda där.

Den norra delen, som tillkom 1949, har karaktären av skogskyrkogård, då den är belägen i en tallbacke där det naturliga trädbeståndet till stor del sparats. Strax söder om kyrkogården står en bronsskultur av den berömde spelmannen Gås-Anders gjord 1944 av Bror Hjort.

Klockstapeln är belägen nordost om kyrkan på andra sidan E4 och har ett framträdande läge på åsen. Den är byggd 1827 av byggmästare Olof Hedlund från Björklinge och ersatte då en äldre klockstapel på samma plats. Klockstapeln har en klassicistisk form. Nederdelen är utformad som en sockelvåning, inåtlutande och klädd med tjärade spån. Däröver kommer mittpartiet med vertikala, panelklädda väggar målade i ljusgult och försedda med vita lisener. På det finns den öppna klockvåning som kröns av en åttkantig lanternin ovanpå ett plåttak. På lanterninens plåttak står ett klot med ett kors. Klockstapeln renoverades senast 1993 när spåntäckningen byttes ut.

Den före detta likboden är hopbyggd med kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens sydvästra del. Den är murad i gråsten och försedd med putsade fasader som är vitmålade. Över murkrönen har byggnaden timrade gavelrösten. Taket är ett sadeltak täckt med enkupiga tegelpannor. Boden har daterats till 1600-talet. Byggnaden har ett mycket ålderdomligt innertak av kluvna stockar. Den används idag som förrådslokal av kyrkogårdspersonalen.

Närmast väster om den gamla boden ligger ekonomibyggnaden som bl.a. innehåller utrymmen för kyrkogårdspersonalen samt wc. Den uppfördes i samband med kyrkogårdsutvidgningen på 1970-talet. Det är en envånig byggnad med putsade, vita fasader, faluröda gavelrösten och sadeltak täckt med tegelpannor.

Björklinge kyrka är en av de största i länet. Dess planform är den rektangulära salkyrkans med sakristia i norr. Kyrkan har ett brant, valmat sadeltak täckt med kopparplåt. Karakteristiskt för exteriören är de fyra hörntornen med höga, slanka kopparklädda spiror som avslutas uppåt av järnkors med förgyllda klot. Likadana kors pryder även taknocken på långhuset. Fasaderna är slätputsade och vitkalkade. Putsen följer ojämnheterna i muren.

Kyrkogården är till största delen belägen norr om kyrkan. Den omgärdas av ett gjutjärnsstaket på en gråstenssockel. Endast i sydväst finns en del av den gamla bogårdsmuren bevarad, mellan de putsade grindstolparna i väster och den gamla likboden som är belägen söder om grindstolparna. I söder kantas kyrkogårdsstaketet av en trädkrans. Rakt väster om kyrkogården leder en björkallé fram till västra ingången med kyrkporten i fonden. Kyrkogården utvidgades mot norr 1949. Den senaste utvidgningen i väster gjordes i början av 1970-talet.

Söder och nordöst om kyrkan finns många äldre grusgravar med stenramar bevarade. Gravarna är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Gravarna är försedda med kulturhistoriskt intressanta, representativa gravstenar från respektive epok. Fyra stycken runstenar står uppställda på rad söder om kyrkans södra vägg. En grav av särskilt person- och konsthistoriskt intresse är konstnären Bror Hjorts grav. Gravstenen är försedd med en relief av Bror Hjort föreställande föräldrarna Emil och Lotten som också ligger begravda där.

Den norra delen, som tillkom 1949, har karaktären av skogskyrkogård, då den är belägen i en tallbacke där det naturliga trädbeståndet till stor del sparats. Strax söder om kyrkogården står en bronsskultur av den berömde spelmannen Gås-Anders gjord 1944 av Bror Hjort.

Klockstapeln är belägen nordost om kyrkan på andra sidan E4 och har ett framträdande läge på åsen. Den är byggd 1827 av byggmästare Olof Hedlund från Björklinge och ersatte då en äldre klockstapel på samma plats. Klockstapeln har en klassicistisk form. Nederdelen är utformad som en sockelvåning, inåtlutande och klädd med tjärade spån. Däröver kommer mittpartiet med vertikala, panelklädda väggar målade i ljusgult och försedda med vita lisener. På det finns den öppna klockvåning som kröns av en åttkantig lanternin ovanpå ett plåttak. På lanterninens plåttak står ett klot med ett kors. Klockstapeln renoverades senast 1993 när spåntäckningen byttes ut.

Den före detta likboden är hopbyggd med kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens sydvästra del. Den är murad i gråsten och försedd med putsade fasader som är vitmålade. Över murkrönen har byggnaden timrade gavelrösten. Taket är ett sadeltak täckt med enkupiga tegelpannor. Boden har daterats till 1600-talet. Byggnaden har ett mycket ålderdomligt innertak av kluvna stockar. Den används idag som förrådslokal av kyrkogårdspersonalen.

Närmast väster om den gamla boden ligger ekonomibyggnaden som bl.a. innehåller utrymmen för kyrkogårdspersonalen samt wc. Den uppfördes i samband med kyrkogårdsutvidgningen på 1970-talet. Det är en envånig byggnad med putsade, vita fasader, faluröda gavelrösten och sadeltak täckt med tegelpannor.