DIMBO-OTTRAVADS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - DIMBO-OTTRAVAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 875, 1900: 661, 1995: 372

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Dvärstorp införlivad omkring 1550. Sammanslagen med Ottravad 1991 (Dimbo-Ottravads församling). Befolkningstal 1805 inkl. Ottravad.

LÄGE OCH OMGIVNING - Dimbo medeltidskyrka är riven och ödekyrkogården utgörs av en markerad kulle. Ny kyrka, gemensam för Dimbo och Ottravads församlingar, påbörjades 1813 c:a 100 m norr om medeltidskyrkan. Den nuvarande kyrkan ligger vid flervägskors mitt i Dimbo kyrkby öster om Gerumsberget och 700 m från sockengränsen mot Ottravad. Kyrkbyn är av platsbymodell med en öppen allmänning i mitten. Inägomarken sträcker sig strålformigt ut från bebyggelsen. Till kyrkomiljön hör även prästgård och länets största höggravfält. Dimbo ingår i större riksintresseområdet. Socknen ligger väster om Tidaholm.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (DIMBO KYRKPLATS). Den första stenkyrkan i Dimbo uppfördes enligt den bilagda biskopslängden till Äldre Västgötalagen av biskop Bengt under 1100-talets mitt eller andra hälft. Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod kyrkan av ett rundhus, ett oproportionerligt stort, rakslutet kor och en sakristia i norr. Sannolikt var den i sin helhet medeltida, men kanske uppförd i flera etapper. Timrat vapenhus i söder av okänd ålder. Kyrkan var en av tre kända rundkyrkor i trakten av Falköping.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan uppfördes 1813-17 gemensamt av Dimbo och Ottravads församlingar och är en av de största landskyrkorna i Tidaholmsbygden. Den har t-formad plan bestående av ett rektangulärt långhus med korsarm i söder och sidoställt torn i norr.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad nyklassicistisk exteriör med vitputsade fasader, rundvälvda muröppningar och valmade takfall. Torn med huv och sluten lanternin. Ingångar på väst- och sydgaveln, samt i norr via tornets bottenvåning. Även interiören har nyklassicistisk karaktär, även om väsentliga förändringar skett sedan byggnadstiden. Kyrkorummet täcks av ett tryckt trätunnvalv. Korsarmen öppnar sig med tre rundvälvda arkader mot långhuset. Vid restaurering 1911 efter förslag av arkitekt H. Tessing avdelades kyrkorummets östparti till ett smalare kor med flankerande smårum, däribland med utrymme för sakristia (sakristian har separat ingång i öster). Den ursprungliga inredningen i empir återstår delvis, däribland predikstolen från 1816. Altaruppsatsen utgörs av en kolonnställning som flankerar östgavelns trefönstergrupp, med 1936 insatt glasmålning. Öppen bänkinredning förvärvades vid 1911 års restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.