ÖRSJÖ KYRKA

Vid det kapell som fanns i Örsjö långt innan kyrkan byggdes, ska även en kyrkogård ha
funnits. I samband med grävarbeten i anslutning till platsen ska skelett ha påträffats vid flera
tillfällen. Första gången var i samband med byggandet av järnvägen mellan Nybro och
Emmaboda 1872-1874. Andra gången ska ha varit i samband med ett vägbygge 1934-35. De
skelett som påträffades vid detta tillfälle ska ha samlats i en stor grop i närheten av åsen. Var
denna låg är inte känt. År 1942 kom platsen att omfattas av kulturminneslagen. Trots det
fortsatte man att hämta grus ur åsen under hela 1950-talet. De skelettdelar som påträffades
under denna period gravsattes på kyrkogården som idag omger Örsjö kyrka. Dessa kvarlevor
samlades inte på någon särskild plats utan lades ner i gravar som öppnats för begravningar.
De finns därför spridda över kyrkogården. Sedan 1995 markeras platsen där kapellet ska ha
legat med ett kors av ek och här hålls sommartid friluftsgudstjänster.
Den kyrkogård som idag omger Örsjö kyrka planerades och inhägnades i samband med att
kyrkan byggdes. Några ritningar eller uppgifter om vem som låg bakom kyrkogårdens
planläggning har inom ramen för detta arbete inte kunnat återfinnas. Att det fanns en plan
förefaller dock troligt. Kyrkogården har en medveten anläggningsform som skapats utifrån
platsens förutsättningar och den hexagonala kyrkobyggnaden. I museets samlingar finns två
äldre fotografier av kyrkan på vilka man kan ana delar av kyrkogården. Tyvärr är inte bilderna
daterade men de är troligen från 1900-talets början. Den ena bilden, som förefaller vara äldst
av de två, visar kyrkan från sydost. Man kan här se att den mur som omgärdar kyrkogården i
öster liksom de dubbla smidesgrindarna är på plats. Man kan också ana att det pågår någon
sorts arbeten nordost om kyrkan för där ligger högar av jord. På den andra bilden ser man
kyrkan från norr. På kyrkogården syns nu flera höga gravvårdar. Mitt i kyrkogårdens
omgärdning i norr fanns vid den här tiden en ingång. Fram till ingången bestod omgärdningen
av en stensockel och ovan på den en planterad häck. Efter ingången, mot nordväst, fanns vad
som på bilden förefaller vara ett spjälstaket och innanför detta en hög häck. De lönnar som
idag står i kyrkogårdens trädkrans är på bilden ca 15-20 år gamla.
I länsmuseets samlingar finns också en samling flygfotografier från 1950. Dessa ger en god
överblick över kyrkogårdens utseende vi den här tiden. Förutom de gångar runt kyrkan och till
kyrkogårdens ingångar som finns kvar än idag var gångar anlagda mellan varje rad av
gravvårdar, såväl köpta som allmänna gravplatser. Samtliga köpta gravplatser var belagda
med grus och omgärdade av låga häckar eller stenramar. Gångarna och de grusbelagda
gravplatserna såddes in år 1963-64. Gravvårdarna närmast kyrkan, i kvarter A, hade tidigare
varit vända mot landsvägen i norr. Nu vändes de in mot kyrkogården istället. I
linjegravsområdet i kvarter C anlades rabatter med rosor. Dessa är idag bort.
Kyrkobranden och återuppbyggnaden av kyrkan påverkade också kyrkogården. Gravvårdar
fick tillfälligt flyttas och rengöras. När kyrkan återuppbyggdes gjordes gångarna till kyrkans
ingång långsluttande. Framför ingången fylldes ett område upp och en öppen plats skapades.
Både gångar och den öppna platsen belades med kalkstensplattor.
År 1982 utvidgades kyrkogården. Eftersom ingen lämplig mark fanns i direkt anslutning till
kyrkan och kyrkogården gjordes detta ca 200m nordost om kyrkan. I samband med detta
byggdes också nya ekonomibyggnader. På den nya kyrkogården placerades ett krucifix av trä
tillverkat av konstnärinnan Eva Spångberg, Gamla Hjälmseryd. En minneslund anlades 1997.
En uppställningsplats för gravvårdar som tagits bort från kyrkogården skapades 1996. Tanken
var först att placera den i slänten vid kyrkans västra ingång men den förlades slutligen i
anslutning till kyrkogårdens nordvästra ingång. Under senare år har några av de gamla
lönnarna i kyrkogårdens trädkrans tagits ner och ersatts av nya träd av samma sort.

Allmän karaktär
Kyrkogården är utlagd runt kyrkan med en större sammanhängande yta mot väster. Ytan kan
beskrivas som en skev rektangel med rundade hörn. Området är uppfyllt och sluttar svagt mot
väster. Runt kyrkan är gravplatserna placerade i bågar och vända mot kyrkan. På området
väster om kyrkan är gravvårdarna placerade i rader vända mot norr eller söder. Närmast
gångarna är köpta gravplatser placerade. Kyrkogården är insådd med gräs. En trädkrans med
träd av olika ålder omgärdar platsen tillsammans med häckar av hagtorn. Inne på kyrkogården
är växtligheten sparsam. Knuthamlade almar och häckar av avenbok och spirea kantar gången
från kyrkogårdens ingång i nordväst och fram till kyrkan. I södra delen av kvarter C finns ett
linjegravsområde.

Omgärdning
I norr: Häck av hagtorn. Längst i öster finns en stensockel av kvaderhuggen granit.
I väster: Stödmur av kvaderhuggen granit som blir högre mot söder. På muren häck av
hagtorn.
I söder: Stödmur av kvaderhuggen granit. Häck av hagtorn som bitvis ersätts av syren.
I öster: Stödmur av kvaderhuggen granit. På muren häck av hagtorn.

Ingångar
I öster och nordväst: Granitstolpar och dubbla grindar av svartmålat smide.

Vegetation
Trädkrans: Gamla lönnar som i söder delvis har ersatts av nyplanterade exemplar.
Övrigt: Häckar av hagtorn. Väster om kyrkan finns rygghäckar av avenbok och ölandstok
samt ett buskage av jasmine. Utmed gången som leder fram till kyrkogårdens nordvästra
ingång är två rader med knuthamlade almar planterade. Vid ingången i öster är en kastanj
planterad.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångarna går från ingången i öster, runt kyrkan på båda sidor och fram till den nordvästra
ingången. De är belagda med asfalt med undantag av ett mindre avsnitt vid kyrkans södra
ingång som är belagt med kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna på kyrkogården är låga rektangulära vårdar som är vanliga från
1930-talet och framåt. Här finns även höga, stående gravvårdar från tidigt 1900-tal och små
stående eller liggande vårdar typiska för den allmänna linjens gravplatser. Såväl bland de
äldre som de yngre gravvårdarna är klassicistiska influenser tydliga. Klassicismen hämtade
sin inspiration från antiken. Typiska drag är den symmetriska ordningen, kolonner och
dekorelement som t.ex. lagerkransar. Bland de yngre gravvårdarna är dekorationen sparsam.
Vanligast är ett enkelt kors eller en soluppgång.

Minneslund
En minneslund finns på den nya kyrkogården som anlades nordost om kyrkan på 1980-talet.

Övrigt
Utmed kyrkogårdens gräns i väster är ett antal äldre gravvårdar som plockats bort från
kyrkogården uppställda. Här finns också en grönmålad handpump. Bland de uppställda
gravvårdarna finns flera exempel på titlar. En av de ovanligare är undantagsänkan. Ett livsöde
som väcker fantasin är korpralen Ernst Jonsson som dog i Frankrike hösten 1918.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A omfattar 250 gravplatser norr och nordväst om kyrkan och den gången som leder
till kyrkogårdens ingång i nordväst. I kvarterets södra del är fyra rader närmast gången med
gravvårdar ryggställda med varandra. Mellan två av dessa rader är en häck av avenbok
planterad tillsammans med en rad av knuthamlade almar. Gravvårdarna i de ryggställda
raderna är vända mot norr eller söder medan de i övrigt är vända mot söder. Kvarteret har
brukats kontinuerligt under hela 1900-talet. Den äldsta vården från 1893 är en av
kyrkogårdens två äldsta vårdar. Kvarteret har brukats kontinuerligt under hela 1900-talet men
flest gravvårdar finns från perioden 1950-79.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är framförallt stående rektangulära vårdar från 1930-talet och framåt. I öster,
närmast kyrkan, finns flera höga stående gravvårdar. Ett par av dem är mera påkostade. Hos
båda typerna av vårdar finns klassicistiska drag. Gravvårdarna är främst av grå granit men
även svart och röd förekommer. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt. I kvarteret
finns titlarna hemmansägare, lantbrukare, virkeshandlare, kyrkoherde, fabrikör,
trädgårdsmästare, stationsmästare, handlanden, organist och lärarinna. Att ange vilken by eller
gård den döde kom ifrån är vanligt.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget söder om kyrkan. Kvarteret omfattar 102 gravplatser. I kvarteret blandas
höga och låga gravvårdar, enkla och påkostade. Gravvårdarna är placerade i bågformade rader
och samtliga är vända mot kyrkan d.v.s. mot nordost. Den äldsta gravvården är från 1896 och
den yngsta från 1984. I kvarteret finns dels ett antal gravvårdar från 1900-talets första
decennier och dels ett flertal gravvårdar från 1970- och 80-talen.
låga och mycket breda. Man kan av deras utformning ana att de tidigare varit omgärdade.
Denna typ av vårdar blev vanliga under 1930-40-talen. Materialet är främst grå och svart
granit men även röd förekommer. Att ange yrkestitlar är relativt vanligt. De som finns är
hemmansägare, kyrkvärd, nämndeman, gästgivare, kantor, häradshövding, häradsdomare,
fabrikör och stationsinspektör. Samtliga titlar får sägas höra hemma i socknens övre sociala
skikt. På majoriteten av gravvårdarna är den dödes hemby eller gård angiven.

Övrigt
Gästgivaren Peter Carlsson, Örsjö, död 1899, var en känd person i bygden. Han var bl.a.
involverad i arbetet med att bygga Örsjö kyrka. Det var även Carl-Johan Bladh, död 1896.
Han öppnade den första affären i Örsjö, var kommunalt engagerad och blev med tiden
riksdagsman.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarteret är beläget väster och sydväst om kyrkan. Det omfattar 318 gravplatser. Närmast
kyrkan är köpta gravplatser placerade i två bågformade rader vända mot kyrkan. I kvarterets
norra del är gravvårdarna ryggställda mot en häck av avenbok. Här står också en rad med
knuthamlade almar. Största delen av kvarteret upptas av ett linjegravsområde. De nordligaste
raderna i detta område är ryggställda mot en häck av ölandstok. Majoriteten av gravvårdarna
är vända mot norr. I linjegravsområdet finns enstaka lediga gravplatser. I kvarteret står den
andra av kyrkogårdens två äldsta gravvård från 1893. Det är J. G. Pettersson från Kopparflys
gravvård. Ett fåtal gravvårdar är från tidigt 1900-tal. Den äldsta linjegravvården är från 1924
och linjegravsområdet har därefter brukats kontinuerligt fram till 1955. Hela kvarteret har
kontinuerligt brukats fram till idag.

Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna i kvarteret är små stående, enkla vårdar som var typiska för
linjegravsområdena. Enstaka av dem är också liggande. Vid sidan av dessa finns dels stående
rektangulära gravvårdar från mitten och slutet av 1900-talet samt ett fåtal stående, höga vårdar
från tidigt 1900-tal. De sistnämnda finns framförallt i de bågformade raderna närmast kyrkan.
Liksom i övriga kvarter är gravvårdarna utformade med klassicistiska influenser. I kvarteret
står bl.a. en av kyrkogårdens två gravvårdar från 1893 som är en rundad marmorskiva
placerad på en sockel av grå granit. Sockeln har under senare tid putsats om. Bland
linjegravvårdarna finns en ovanlig liggande vård med den döde avbildad i relief. Enligt
uppgift ska vården ha gjorts av den döde men vem han var är inte känt. I kvarteret är
variationen när det gäller yrkestitlar större än i de andra båda kvarteren Yrkestitlarna anges
främst på de köpta gravplatsernas vårdar men det finns även enstaka exempel bland
gravvårdarna på linjegravsområdet. De titlar som finns är hemmansägare, kyrkvärd,
skräddare, trotjänarinna, fabrikör, banvakt, virkeshandlare, kommunordförande,
folkskollärare, handlanden, möbelsnickare, trädgårdsmästare, mjölnare, lantbrukare, änka,
glasslipare och urmakare. På majoriteten av gravvårdarna anges vilken by eller gård den döde
kommer ifrån.

Övrigt
I västra delen av området finns kyrkogårdens uppställningsplats för gravvårdar. De är
fastgjutna i betong och framför dem finns en yta belagd med kalkstensplattor. Här finns också
en grönmålad handpump.