HÅLLNÄS KYRKA

Troligt är att det funnits en kyrka i Hållnäs redan på 1200-talet. För detta talar den bevarade dopfunten, gotländsk Alatyp från 1200-talets mitt. 1724-1921 hade de Geer på Lövsta patronatsrätt över Hållnäs kyrka.

Kyrkan har latinsk korsplan och ett dominerande centraltorn med kupol, den är orienterad med koret i väster. En tresidig utbyggnad väster om koret rymmer sakristian.

Den äldre, medeltida kyrkans östra del bevarades och ingår nu i den östra korsarmen. Dessa murar härstammar från 1300- eller 1400-talet, valven slogs i början av 1500-talet. Förutom denna del uppfördes hela kyrkan 1851-54.

Utvändigt är kyrkan ett verk från 1850-talet, men i interiören samsas medeltiden med det nya. Vid restaureringen 1950 framtogs kalkmålningarna från tidigt 1500-tal och tidigare undangömda medeltida inventarier fick åter plats i medeltidskyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkogården är uppdelad i en gammal och en ny del. Den gamla delen närmast kyrkan omgärdas av en kallmurad stödmur av gråsten. Mot landsvägen i söder är den försedd med ett järnstaket. Där finns även ingången till kyrkogården som är försedd med stora, putsade grindstolpar i ockragul färg lika kyrkan. Grindarna saknas här. Norra delen av gamla kyrkogården omges av en granhäck och nämnda stödmur av gråsten. Även i nordöst och i väster avgränsas kyrkogården av stödmur och granhäck. Dessutom finns en trädkrans av björkar i norr och delvis i öster och väster. En rad av grusgravar ligger närmast landsvägen i söder. I övrigt är gravkvarteren till största delen grästäckta. Kyrkogården har sin största utsträckning mot norr. Det finns en varierad uppsättning gravvårdar som representerar gravkonstens utveckling från 1800-talets andra hälft fram till våra dagar. Närmast norr om kyrkan står en grusgrav med en gravsten i röd kalksten i empirestil. Graven är omgiven av ett smidesstaket.

Nya kyrkogården är belägen öster om den gamla. Den omges av häckar och gravkvarteren är grästäckta. En rad av björkar har planterats parallellt med häcken längs gamla kyrkogården. Öster om bårhuset har två stentrappor byggts upp till gravkvarteren närmast bårhuset. I norra delen av nya kyrkogården ligger minneslunden som anlades 1992. Väster om minneslunden ligger kyrkogårdens ekonomibyggnader med personalutrymmen. Det är en låg träbyggnad med faluröd panel och tegeltäckt sadeltak och en mindre förrådsbyggnad med pulpettak och faluröd panel.

På västra delen av nya kyrkogården ligger ett bårhus som byggdes 1967 och byggdes om 1994. Det är en rektangulär byggnad i en våning med betongsockel, putsade gulvita fasader och ett flackt sadeltak täckt med falsad plåt.

Hållnäs kyrka uppfördes under senmedeltiden som en rektangulär gråstenskyrka med vapenhus i söder och sakristia i norr. En teckning av Johan Hadorph från 1683 visar hur den ursprungliga kyrkan såg ut. Det var den för Uppland vanliga senmedeltida kyrkotypen. Ett prostvisitationsprotokoll från 1850 meddelar att gavelröstenas övre delar var murade i tegel. Vidare uppges att kyrkan hade tre valvtravéer och att taket var spåntäckt.

År 1724 erhöll baron Charles de Geer på Lövstabruk patronatsrätt till Hållnäs kyrka. Detta innebar en skyldighet att stå för vård och underhåll av kyrkan. Patronatsrätten kom att kvarstå ända fram till år 1921. År 1731-32 skedde stora ombyggnadsarbeten. Då renoverades fasader och tak och nya fönster och dörrar tillverkades. På 1700-talet bekostades även läktare i kyrka liksom altaruppsatsen och predikstolen som tillverkades 1741 av bildhuggaren Olof Gerdman från Stockholm med hjälp av snickaren på Lövstabruk Erik Pihlström. De är fortfarande bevarade i kyrkan och utgör förnäma exempel på tidens inredningskonst i senbarockstil.

Hållnäs kyrka är en av få Uppländska sockenkyrkor med korsplan. Sin nuvarande form fick kyrkan vid en stor ombyggnad 1851-54. Av den gamla kyrkan bevarades endast kortravén och en halv långhustravé och delar av gråstensmurarna. Nya korsarmar byggdes mot väster, norr och söder. Över korsmitten byggdes ett åttkantigt torn med med en plåttäckt kupol. Invändigt omdisponerades kyrkan så att koret hamnade i väster där 1700-talets altaruppsats placerades. Predikstolen flyttades till korsmitten på sydvästra sidan. Bakom altaret byggdes sakristian avskild från koret med en trävägg som försågs med rundbågsmotiv och listverk. Över korsmitten byggdes en putsad kupol högt upp i den åttkantiga tornkroppen med fyra ljusinsläpp. Väggar och valv vitmenades. Läktaren placerades i öster på platsen för det gamla koret. 1867 införskaffades en ny orgel tillverkad av Åkerman & Lund. Ombyggnaden bekostades av patronus de Geer på Lövstabruk. Ritningar upprättades av arkitekt C. A Setterberg men bygget slutfördes av arkitekten N. G. Anckarsvärd. På så vis hade den medeltida salkyrkan förvandlats till en modern korskyrka i nyklassicistisk stil med drag av nyrenässans och romansk stil vilket avspeglar sig i putsornamentiken och fönstrens och dörrarnas form. De branta, spåntäckta medeltida takfallen ersattes av flacka sadeltak täckta med falsad skivplåt. Kupolen över korsmitten kröntes av ett förgyllt kors.

Efter 1850-talets ombyggnad hade kyrkan putsade och vitkalkade fasader med ljust rosa lisener och listverk. Tornet byggdes av gult lövstategel och stod oputsat ända fram till 1956.

När patronatsrätten upphörde 1921 var det församlingen själv som skulle underhålla kyrkan. En renovering hade diskuterats länge när den slutligen kom till utförande 1950 efter ett förslag av arkitekt S. A. Söderholm. Målsättningen med renoveringen var att återställa delar av det medeltida kyrkorummet. Därför flyttades orgeln till norra korsarmen där den placerades på ett uppbyggt podium. Läktaren i öster revs och den gamla läktarbarriären flyttades till det nya orgelpodiet. När läktaren rivits togs rester av de medeltida målningarna i det östligaste valvet fram. Även på väggarna kunde rester av målningarna tas fram. På altaruppsatsen, predikstolen och läktarbarriären togs den ursprungliga 1700-talsfärgen fram och konserverades. Vidare kunde rester av de medeltida skulpturer som försvann vid 1850-talets ombyggnad åter tas i bruk och placeras i den äldsta delen av kyrkan och i sakristian. Det är ett krucifix och några skulpturer från ett försvunnet altarskåp. I samband med renoveringen togs även ett flertal bänkrader bort närmast altaret och längst bak i kyrkan på platsen för det medeltida altaret. Vidare togs ett antal äldre gravstenar fram, vilka legat dolda under golvet sedan 1850-talet. I samband med ombyggnaden installerades också elvärme.

Efter 1950 har inga större förändringar skett. Tornet över korsmitten putsades 1956 och målades ockragult. Även resten av kyrkan målades ockragul vid detta tillfälle.