Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Gravplatserna ligger utlagda norr och söder om kyrkan med flest gravplaster på den norra
delen. På den södra sidan delas kyrkogården i två delar av en grusgång som leder fram till
kyrkans södra ingång. Inte någon grusgrav är bevarade och hela kyrkogården insådd med
gräs. Rader av häckar sträcker sig i nord sydlig riktning över hela kyrkogården och bidrar
till att ge den sin särskilda karaktär. I övrigt är det olika typer av gravvårdar över hela
kyrkogården.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck av en kallmurad mur av öländsk kalksten.
Ingångar
I söder är en svartmålad, dubbel, smidesgrind mellan portstolpar av kalkstenshällar. Intill
grinden, väster därom, är en klivstätta i form av en trappa i kalksten.
I väster finns en nyupptagen enkel svartmålad järngrind och en trappa som leder ner till
kyrkparken och minneslunden.
I nordvästra hörnet finns en modern järngrind mellan portstolpar av kalksten.
Vegetation
Trädkrans: Runtom på insidan av kyrkogårdsmuren är det planterat almar
Övrigt: i samtliga kvarter finns rygghäckar bland annat av buxbom och häckoxbär
Gångsystem
Från ingången i söder till kyrkans ingång på den södra sidan finns en grusgång med dubbla
rader kalkstenplattor i kanterna. Runt om kvarter I och II är det gångar belagda med grus. På
norra sidan av kyrkan finns idag inget markerat gångsystem utan hela området är insått med
gräs.
Gravvårdstyper
Den äldsta bevarade gravvården på Ventlinge kyrkogård är en kalkstenshäll från 1700-talet.
En äldre gravhäll ligger som avtäckning över sydportalen och på kyrkogårdsmuren ligger ett
par fragment av gravhällar med inskriptioner, troligen från tidigt 1800-tal. Under 1800-talet
försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. I slutet av 1800-talet blev de höga
svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande.
På Ventlinge finns ungefär ett 10-tal vårdar av den typen. Vid den här tiden fanns fler
konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var
nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är
oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska
gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av
1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är
symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och
girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken
naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och
duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade
en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle
överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos
gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt
de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga
gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och
mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga
som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och
uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring
gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-
talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus.
På Ventlinge kyrkogård har det funnits omgärdningar i form av häckar. Idag finns inte en
enda av dessa omgärdningar kvar. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange
den dödes yrkestitel på gravvården. På Ventlinge kyrkogård finns gravvårdar med titlar men
inte i någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under
senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes
intresse eller yrke. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange
från vilken by eller gård den döde kommer. På Ventlinge kyrkogård förekommer det dock på
minoriteten av vårdarna.
Minneslund
En minneslund anlades och invigdes år 1998. Den anlades strax utanför och intill
kyrkogårdsmuren i väster i den så kallade kyrkoparken. I fonden mot muren är det planterat
rhododendron och runt själva stenen med ordet minneslund inristat växer det blå krypen. I
övrigt är det planterat lagerhägg som avgränsar lunden i norr och söder och framför
planteringen är det lagt kalkstensplattor.
Byggnader
Utanför kyrkogården i sydost ligger en träbyggnad som rymmer förråd och toalett för
allmänheten.
Övrigt
En äldre gravvård ligger som avtäckning över sydportalen och på kyrkogårdsmuren ligger ett
par fragment med inskriptioner troligen från tidigt 1800-tal.
Utöver en gravtumba strax söder om kyrkan, saknar kyrkogården idag äldre gravvårdar.
Tumban avser Jacob Brunnerus och hans maka Anna Elisabeth Ruther. Brunnerus var på
1700-talet kyrkoherde i Ventlinge och Ås församlingar. Han avled 1794, ett år efter sin
hustru.
Inte långt från kyrkans södra ingång är sedan 1952 spelmannen Gotthard Sjöman begravd.
Han har bland annat skrivit Kruspolska, Kvarnpolska och brudmarsch till far.
Lyrikern Anna Rydstedt är begravd på den södra sidan av kyrkan. På hennes gravvård står det
en vacker rad jag är också född och vuxen till det enda, att vara Anna i världen
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter I-II
Allmän karaktär
Kvarter I och II ligger söder om kyrkan. I öster och söder avgränsas området av
kyrkogårdsmuren. I norr finns kyrkan och i väster börjar kvarter V. Runt om kvarteren går en
grusad gång och kvarteren delas också av en grusbelagd gång med kalkstensplattor. Den södra
delen av kyrkogården rymmer 124 gravplatser. Vårdarna är ryggställda mot häckar av
buxbom och vända mot öster eller väster. Hela området är insått med gräs.
Gravvårdstyper
Intrycket av gravvårdarna på södra delen av kyrkogården domineras låga rektangulära vårdar.
Den äldsta vården i området är den gravtumba i kalksten, från 1793, under vilken prosten
Brunnerus och hans maka vilar. I övrigt finns det två vårdar från slutet av 1800-talet daterade
till 1895 och 1899. I övrigt finns det ett fåtal vårdar från 1900-talets alla årtionden med en
liten övervikt för vårdar från 1980-talet. Den yngsta vården är från 2006. Majoriteten av
vårdarna är stående men det finns även ett antal liggande. Flera av vårdarna har klassicistiska
stildrag. Materialet är företrädelsevis kalksten. Svart och grå granit förekommer också i stort
antal och även ett mindre antal i röd granit.
På en mindre del av vårdarna anges den dödes yrkestitel. Flera av de titlar som finns i kvarter
I och II har anknytning till verksamheter inom kyrkan. De titlar som anges på vårdarna är;
kyrkoherden, smidesmästaren, lantbrukaren, kapten, prosten, kyrkvaktmästaren,
byggmästaren, hemmansägaren, kantorn, och sjuksköterskan. På ett mindre antal av
gravvårdarna har de dödes hemort angivits.
Övrigt
Jacob Brunnerus föddes i Sandby år 1722. Fadern var kyrkoherde i Ås. År 1748 prästvigdes
Jacob efter studier i Lund och Kalmar. Han blev kyrkoherde efter fadern i Ås 1757 och
kontraktsprost år 1792. Han dog den 22 mars 1794. Gravvården låg på kyrkogården redan
under Abraham Ahlqvists tid.
Anna Rydstedt (1928- 1994) föddes i Ventlinge. Under uppväxten arbetade hon i föräldrarnas
jordbruk, i nära kontakt med naturen och djuren. Vid 18 års ålder flyttade hon till Lund för
studier och tog studenten 1950. Hon planerade då att studera vidare till präst, men avstod, på
grund av kvinnoprästdebatten . Under studietiden deltog hon i "Litterära studentklubben" och
träffade andra blivande poeter och litteraturälskare.
Efter studierna och magisterexamen arbetade Anna som lärare, under några år vid
"Grundtvigs Höjeskola i Frederiksborg" i Danmark, därefter under en tid i Skåne och sedan
under flera år vid Birkagårdens folkhögskola. De sista åren ägnade hon helt åt sitt diktande.
Hennes dikning är mycket personlig och vetter åt det existentiella hållet och ofta påverkad av
det öländska landskapet.
Kvarter III-VI
Allmän karaktär
Norra delen av kyrkogården, samt kvarter V längs den västra muren, består sammanlagt av
ungefär 350 gravplatser. Kvarteren avgränsas åt väster, norr och öster av den kallmurade
kyrkogårdsmuren och i söder är kyrkan. I området finns inga markerade gångar och kvarteren
åtskiljs endast av något bredare gräsytor. Vårdarna är vända mot öster och väster och
ryggställda mot häckar av häckoxbär. Området är gräsbesått. I det nordvästra hörnet finns en
uppställningsplats för gamla vårdar tagna ur bruk.
Gravvårdstyper
Norr om kyrkan finns ett blandat gravvårdsmaterial av varierande ålder och utförande. De
höga rygghäckarna av häckoxbär dominerar intrycket av området. Det stora flertalet vårdar är
låga och rektangulära men det finns även ett fåtal höga stående vårdar och ett litet antal hällar.
Den äldsta vården är från år 1876 och är en liggande kalkstenshäll. Under den vilar
sadelmakare J Stoffrejden och hans maka. I övrigt finns det ytterligare sex vårdar från 1800-
talet. Övervägande delen av gravvårdarna är från 1960-talet och fram till och med 1990-talet.
Det dominerande materialet är liksom på södra sidan kalksten men här finns även vårdar av
svart, grå och röd granit. I kvarter IV finns två vårdar, av sandsten respektive kalksten som
har textplattor av marmor. Vidare finns det en vård i form av ett marmorkors med sockel av
granit.
Den dödes yrkestitel anges på en minoritet av gravvårdarna. Hemmansägare och lantbrukare
är de vanligaste på norra delen av kyrkogården. Övriga titlar som finns är folkskollärarinnan,
skepparen, hamnmästaren, sadelmakaren, skipper, nämndemannen, stenhuggare,
kyrkogårdschefen i Gävle, styrman, doktor samt trotjänaren och medaljören.
Varifrån den döde kommer anges med by eller gårdsnamn på mindre delen av vårdarna.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
