YTTERGRANS KYRKA

Kyrkogården har sin största utbredning mot söder. Huvudingången ligger i nordöstra hörnet där två putsade och spåntäckta grindstolpar finns. Den gamla delen av kyrkogården omges av en gråstensmur från 1783 med trädkrans av lövträd. Muren är fogad med cement. Gångarna är hårdgjorda med asfalt. 1926 skedde en stor utvidgning av kyrkogården mot söder. Den domineras av stora gräsytor och har en enkel renhet med sina raka gångar och raka rader av stora lövträd som avgränsar ytan i öster och väster. I övrigt omges den av häckar. Längst ner i söder är ett stort, enkelt träkors rest. I sluttningen mot sydväst har ytterligare en kyrkogårdsutvidgning gjorts 1969-70. Den är till stor del fylld av nya gravar som uppvisar de senaste decenniernas gravkonst. Här är även minneslunden belägen.

Klockstapeln ligger nordöst om kyrkogården. Den byggdes 1763-66. De vertikala väggpartierna är klädda med en ålderdomlig lockpanel med profilerade bräder. Panelen är tyvärr målad med plastfärg i en starkt blekt, röd kulör. De inåtlutande väggpartierna är täckta med tjärade spån. Stapeln har en öppen klockvåning. Taket är också täckt med tjärade spån och kröns av en brädklädd, liten lanternin med spånklädd huv och vindflöjel. På västra väggen har hängts upp en gammal bräddörr med hål i. Enligt en sägen ska hålet ha åstadkommits av den legendariske tjuven Lasse-Maja då stal kyrksilvret vid ett inbrott i kyrkan i början av 1800-talet.

Norr om kyrkogården ligger ett begravningskapell från 1954 byggt efter ritningar av arkitekten Bengt Romare. Alla begravningar äger rum här, eftersom kyrkan anses för trång. Byggnaden har en traditionell utformning med putsade, vita fasader och ett brant, högt sadeltak, täckt med falsad skivplåt. Taket var tidigare täckt med sågade spån. Kapellet byggdes till åt öster 1989, eftersom såväl ceremonidelen som ekonomidelen ansågs otillräckliga.

På begravningskapellets västra sida ligger kyrkogårdens ekonomibyggnad med utrymmen för kyrkogårdspersonalen samt toalett och garage. Byggnaden uppfördes omkring 1979 efter ritningar av H & S Eichhorn arkitektkontor, Sollentuna. Den är utformad som en envånig länga i två sammanlänkade byggnadsvolymer med faluröd panel och betongpannor på det flacka sadeltaket.

Kyrkogården har sin största utbredning mot söder. Huvudingången ligger i nordöstra hörnet där två putsade och spåntäckta grindstolpar finns. Den gamla delen av kyrkogården omges av en gråstensmur från 1783 med trädkrans av lövträd. Muren är fogad med cement. Gångarna är hårdgjorda med asfalt. 1926 skedde en stor utvidgning av kyrkogården mot söder. Den domineras av stora gräsytor och har en enkel renhet med sina raka gångar och raka rader av stora lövträd som avgränsar ytan i öster och väster. I övrigt omges den av häckar. Längst ner i söder är ett stort, enkelt träkors rest. I sluttningen mot sydväst har ytterligare en kyrkogårdsutvidgning gjorts 1969-70. Den är till stor del fylld av nya gravar som uppvisar de senaste decenniernas gravkonst. Här är även minneslunden belägen.

Klockstapeln ligger nordöst om kyrkogården. Den byggdes 1763-66. De vertikala väggpartierna är klädda med en ålderdomlig lockpanel med profilerade bräder. Panelen är tyvärr målad med plastfärg i en starkt blekt, röd kulör. De inåtlutande väggpartierna är täckta med tjärade spån. Stapeln har en öppen klockvåning. Taket är också täckt med tjärade spån och kröns av en brädklädd, liten lanternin med spånklädd huv och vindflöjel. På västra väggen har hängts upp en gammal bräddörr med hål i. Enligt en sägen ska hålet ha åstadkommits av den legendariske tjuven Lasse-Maja då stal kyrksilvret vid ett inbrott i kyrkan i början av 1800-talet.

Norr om kyrkogården ligger ett begravningskapell från 1954 byggt efter ritningar av arkitekten Bengt Romare. Alla begravningar äger rum här, eftersom kyrkan anses för trång. Byggnaden har en traditionell utformning med putsade, vita fasader och ett brant, högt sadeltak, täckt med falsad skivplåt. Taket var tidigare täckt med sågade spån. Kapellet byggdes till åt öster 1989, eftersom såväl ceremonidelen som ekonomidelen ansågs otillräckliga.

På begravningskapellets västra sida ligger kyrkogårdens ekonomibyggnad med utrymmen för kyrkogårdspersonalen samt toalett och garage. Byggnaden uppfördes omkring 1979 efter ritningar av H & S Eichhorn arkitektkontor, Sollentuna. Den är utformad som en envånig länga i två sammanlänkade byggnadsvolymer med faluröd panel och betongpannor på det flacka sadeltaket.

Yttergrans kyrka, som är stiftets minsta medeltidskyrka, ligger på en ås väster om Ullevifjärdarna. Nordost om kyrkan står en delvis brädfodrad klockstapel, uppförd 1763-66. Omkring 100 meter nordväst om kyrkogården ligger ett begravningskapell, uppfört 1954 efter ritningar av arkitekten Bengt Romare.

Den vitputsade kyrkan är huvudsakligen uppförd av natursten, och består av rektangulärt långhus med smalare rakslutet kor, vapenhus i söder och torn i väster. Sakristian är belägen i öster, och har samma bredd som koret. Långhus och vapenhus har sadeltak, koret och sakristian täcks av ett gemensammt, valmat sadeltak. Tornet kröns av en karnissvängd huv, som i likhet med övriga tak är spåntäckt. Kyrkorummet nås via vapenhuset.

Av den lilla romanska gårdskyrkan med smalare kor och absid - uppförd i slutet av 1100-talet eller omkring 1200 - återstår det nuvarande långhuset och koret. Västtornet tillkom troligen i början av 1200-talet. Omkring 1300 vidgades triumfbågen samt arkadbågen mellan långhuset och tornkammaren. På 1480-talet slogs tegelvalv i kor och långhus, vapenhuset uppfördes och absiden avskildes från koret och användes som sakristia. Vidare förhöjdes tornet och försågs med en gotisk spira.

Kyrkans exteriör präglas till stor del av byggnadsverksamheten under 1700-talet. 1723 härjades kyrkan av en förödande eldsvåda, och reparationsarbeten påbörjades omgående. Det dröjde dock till början av 1740-talet innan kyrkan var återställd, och tornet kunde krönas med en provisorisk huv. 1745-46 revs absiden och den nuvarande sakristian byggdes. Vid en genomgripande restaurering och modernisering 1773-75 tillkom den nuvarande tornhuven, fönstren förstorades och kyrkan putsades utvändigt. Invändigt vitlimmades kyrkan och försågs med ny inredning.

Interiören präglas främst av Albertus Pictors kalkmålningar från sent 1400-tal, som togs fram vid en restaurering 1927 under ledning av arkitekten Sven Brandels, samt av 1700-talsinredningen, där bl.a. en altarpredikstol ingår.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996