GRÄSGÅRDS KYRKA

Kyrkogårdens historik
De förhistoriska lämningarna i form av gravfält nära kyrkan visar att platsen har en lång historia som centrum i bygden. På kyrkogården har det hittats en hällkista. Den första kända kyrkan i Gräsgårds socken är den stenkyrka som byggdes under 1100-talet och kring denna anlades en kyrkogård. Den medeltida kyrkogårdens utsträckning och utseende vet man inget om.

Från 1600-, 1700- och 1800-talen finns flera avbildningar av kyrkan och ibland är också kyrkogården med. På en karta över Gräsgård från 1641 är kyrkogården ett rektangulärt område med kyrkan placerad i den södra delen. Kyrkogårdens utsträckning åt norr var inte lika stor som senare. Denna bild bekräftas av avbildningar från 1700-talet. På Petrus Frigelius bilder från 1753 är kyrkogården fortfarande rektangulär till formen. Platsen omgärdas av en mur. Ingångar som markeras av enkla stigluckor finns i öster, väster och söder. Söder om kyrkogården har Frigelius ritat ut två mindre byggnader. Förmodligen är det ett boningshus och en lada som tillhörde prästgården. När N. I. Löfgren avbildar kyrkan och kyrkogården 1816 återfinns murar och ingångarnas placering på samma platser. Ingångarna har dock fått mer påkostade stigluckor. De murade stigluckorna hade tillkommit 1773 och 1803. I det nordöstra hörnet av kyrkogården syns den byggnad som fortfarande står där. När Löfgren ritade av den hade den bara stått på det stället i två år.

År 1885 rensades kyrkogården från gamla hällar, plöjdes och planerades om. Detta tillvägagångssätt gör att det finns få gamla vårdar eller andra spår bevarade på Gräsgårds kyrkogård.

År 1945 planerades och dränerades den gamla kyrkogården och 1950 utvidgades den åt väster. Hur kyrkogården såg ut efter dessa åtgärder går att ana sig till genom fotografier. Bilder i Kalmar läns museums arkiv visar hur kyrkogårdens södra sida såg ut i början av 1950-talet. Många av gravvårdarna känns igen från idag. Men istället för gräs på marken finns där låga häckar av buxbom, och krattat grus på gångar och gravplatser. Rygghäckarna av tuja är troligen desamma som fortfarande finns kvar.

När det på 1940-talet åter började planeras för att få plats med fler gravsättningar på kyrkogården valde man att utvidga i stället för att ta bort allt det gamla. 1949 beslutade kyrkostämman att utvidga kyrkogården med ett område i väster som församlingen redan ägde samt ett område som skulle inköpas av prästgården. Förslag till ordnande upprättades av länsarkitekt Åke Strindberg, Kalmar, 1945. Den gamla muren i väster togs bort men trädraden med askar fick vara kvar och tillsammans med en remsa gräsmatta markera den gamla gränsen. Gravkvarteren skulle förses med gräskanter och större områden sås helt in med gräs. I väster skulle ett stort träkors placeras, men detta kom aldrig till utförande. På den platsen är sedan början av 1960-talet en ceremoniplats för bl.a. utomhusgudstjänster belägen. Ceremoniplatsen pryds av ett stort kors i kalksten. Domkapitlet sade i sitt yttrande över förslaget att man borde undvika stenkanter kring gravplatserna samt singel eller grus i skarpa färger.

Från 1960-talet och framåt har Gräsgårds kyrkogård genomgått samma sorts förändring som de allra flesta andra kyrkogårdar. Utvecklingen har gått mot en förenklig av kyrkogården. Många detaljer som grusade gångar och gravar, infattningshäckar av buxbom eller stenramar har tagits bort och ersatts med gräsmatta.

1980 påträffades tre gravar och rester av en grundmur i samband med grävningsarbete för VA. Gravarna borde vara från nutid från en borttagen gravplats eftersom de låg i linje med övriga gravrader. Grundmuren låg i linje med kyrkans långhusgavel och kan vara en fortsättning på denna. Troligen var det rester av sakristian från 1700-talet som påträffades. Den var belägen mitt för långhusets nordöstra hörn.

I början av 1990-talet ändrades ceremoniplatsen väster om kyrkan till minneslund. Den togs i bruk den 11 maj 1993.

2005 får församlingen ett sjuårigt tillstånd att utföra trädvårdsåtgärder enligt trädvårdsplan. Detta arbete påbörjades 2005.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Boström Ragnhild, Gräsgårds kyrka.Gräsgård mellan hav och hed. 1993
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983
Muntliga uppgifter av vaktmästaren Göran Svensson

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Gräsgårds kyrka, i vars närhet fornborgen Ekeborg ligger, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster, torn i väster och vapenhus i söder. av den medeltida kyrkan kvarstår västtornet; även i östmuren åter finns medeltida murar. 1823 fogades salkyrkan till tornet. 1884-86 tillkom vapenhuset, tornets övre del förhöjdes och försågs med lisener och rundbågsfriser, och den nuvarande tornöverbyggnaden tillkom; den ersatte en 1700-talslanternin. Exteriört präglas kyrkan helt av den stilmodernisering som då genomfördes. De vitputsade, sadeltäckta byggnadskropparna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; ingångar i väster och i vapenhuset leder in i kyrkorummet. Även kyrkans inre vittnar om renoveringen vid slutet av 1800-talet, om än något av det enhetliga i renoveringen har gått förlorad i och med senare förändringar. Tunnvalvet har gördelbågar; läktare, orgelfasad, predikstol, altaruppsats och andra inventarier har nygotisk prägel. läktarunderbyggnad installerades 1980.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Slutgiltigt beslut om nybyggnad av ett långhus togs 1819. Ett flertal ritningar med vissa avvikelser från de ursprungliga planerna upprättades innan grunden lades 1822 av byggmästaren Johan Söderström efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson. Kyrkan stod färdig 1823. Från början bevarades det medeltida tornet med dess lanternin från 1758 oförändrade. Övre delen av tornet, vapenhuset i söder samt västportalen är uppförda 1884 efter ritningar av Herman Theodor Holmgren.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Senare tillkommet vapenhus framför sydingången. Ingång genom tornet från väster och mitt på södra långsidan. Ursprungligen saknades ingång i tornets västfasad. 1954 upptogs en separat ingång till sakristian. Murarna uppförda av kalksten, putsade och avfärgade i vitt. Förutom i tornet återfinns medeltida murar i kyrkans östmur. Tegeltak, på torn- och lanternintak plåt.

EXTERIÖR - Byggd enligt C G Petterssons ritning 1819 samt Blom Carlssons från 1823 med avvikelser beträffande sakristians form och tak. Exteriören präglas helt av den stilmodernisering som skedde 1884-86.

INTERIÖR - Även interiören präglas delvis av renoveringen 1884-86, som omdanade rummet efter det sena 1800-talets smak. Den konsekvent genomförda renoveringen har dock delvis spolierats genom senare förändringar. Altaruppställningen, predikstolen, nummertavlorna, orgelfasaden samt läktaren ritades av Holmgren i samband med 1880-talets omdaning. Altartavlan utgörs av en kopia av Carl Blochs "Christus consolator" i Landskrona kyrka och utfördes av Jacob Silvén. Ursprungligen var en predikstol från 1709 placerad ovanför altaret och vid sidan av altaret var delar av en altaruppsats från 1729-30 uppsatta. Målningen av Korsfästelsen, av Edvard Orm och med ram av Peter Buschberg, hänger nu på norra väggen. Den slutna bänkinredningen härstammar från 1953-54.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Gräsgårds kyrkogård är i det närmaste rektangulär till formen. Kyrkan ligger i den sydöstra delen av kyrkogården med de största gravytorna norr om kyrkan. Det finns dock gravplatser runt hela kyrkan. Kyrkogården är indelad i fem kvarter, GS, GN, E, F och NKU. De tre sistnämnda tillkom vid en utvidgning ca 1950. I de äldre kvarteren dominerar gravvårdar från omkring 1900 och fram till 1950-talet, men även yngre vårdar förekommer. Det finns en hel del lediga gravplatser. Den gamla delen av kyrkogården omges av stora askar som ger platsen en lummig karaktär i det annars öppna sydöländska landskapet.

Omgärdning:
Hela kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur. Bitvis har muren förstärkts med cement. I norr är muren på några ställen grundlagd på valvbågar som fördelar tyngden över några sanka partier. Ett par meter norr om den norra ingången på östra sidan finns en stötfog i kyrkogårdsmuren. Detta är förmodligen ett spår efter en äldre grindöppning.

Ingångar
Det finns tre grindöppningar till kyrkogården, två i öster och en i söder. I den norra av de två i öster sitter svartmålade smidesgrindar med en inskription som daterar dem till 1864. Den södra av portarna är bredare och har förmodligen tillkommit på 1950-talet. Porten i söder har en enkel smidesgrind. Den används inte idag eftersom den vetter mot den f.d. prästgården.
I den östra muren, intill byggnaden i kyrkogårdens nordöstra hörn, finns en klivstätta. Den består av en flisa på högkant i en öppning i muren. Det är osäkert hur gammal den är. Den finns inte med på N.I.Löfgrens teckning från 1816.

Vegetation
Trädkrans: Runt hela den gamla delen av kyrkogården finns en trädkrans av stora askar. Utmed kanterna på den del som utvidgades omkring 1950 växer oxlar.
Övrigt: Vid kyrkans västra sida står två robinior, samt några friväxande buskar. I anslutning till vattenkaret finns en hög klippt häck av oxbär.

Gångsystem
Idag är alla gångar insådda med gräs. Två av gångarna på södra sidan om kyrkan består av glest utplacerade kalkstensflisor i gräsmattan. Samma typ av gångar finns även på kyrkogårdens nyare del i väster.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Gräsgårds kyrkogård är kalkstenshällen över kyrkoherdarna Tribergius som sitter monterad på kyrkans västfasad och kalkstenstumban med häll över kyrkoherden Donner söder om kyrkan. Hällen över Tribergius är från slutet av 1600-talet och tumban över Donner är från slutet av 1700-talet. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. Dessa tillverkades vanligen lokalt och bär därför liknande drag. Flera av dess står idag uppställda mot den norra kyrkogårdsmuren. I slutet av 1800-talet blev de höga vårdarna av svart eller grå granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. Sådana höga vårdar i svart granit är vanliga på Gräsgårds kyrkogård. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Längre fram i tiden blir den klassicistiska stilen alltmer framträdande när det gäller gravvårdarnas utformning. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. I Gräsgård fick vårdarna vara högst 70 cm höga. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. Särskilt tydligt är det i den västra delen på Gräsgårds kyrkogård. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare.

Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Gräsgårds kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Gräsgårds kyrkogård finns många gravvårdar med titeln lantbrukare. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke, men detta har ännu inte blivit vanligt på Gräsgårds kyrkogård. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Gräsgårds kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.

Minneslund
Minneslunden ligger på den utvidgade delen i väster och tillkom i början av 1990-talet. Tidigare hade området använts som ceremoniplats. Platsen avgränsas av höga tujahäckar och smyckas av ett högt, närmast monumentalt, kors i kalksten från början av 1960-talet.

Byggnader
I det nordöstra hörnet av kyrkogården står en byggnad som flyttades dit 1814. Det byggdes av material från en gammal sockenstuga eller materialbod och gjordes så högt att det kunde rymma sockenmagasinet på den övre våningen. Huset är putsat och vitmålat under ett sadeltak med tvåkupigt lertegel.

Övrigt
Utmed den norra kyrkogårdsmuren står många gravvårdar som tagits bort från sina ursprungliga platser. Det rör sig främst om kalkstensvårdar från sent 1800-tal och mindre vårdar i svart granit från tidigt 1900-tal. Dessa vårdar är inte så vanliga längre ute på kyrkogården. Det finns därför ett stort kulturhistoriskt värde i att vårdarna fortfarande finns att beskåda för besökare på kyrkogården. Även närmast kyrkan, på södra sidan, står två kalkstensvårdar från sent 1870-talet musealt uppställda. Samtliga dessa kalkstensvårdar bör föras upp på församlingens inventarieförteckning.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter GS

Allmän karaktär
Kvarter GS ligger söder om kyrkan. Det har karaktären av ett kvarter med hög status med många påkostade vårdar i svart granit. De ryggställda vårdarna är ordnade i rader i nord-sydlig riktning med höga rygghäckar av tuja emellan. Marken är helt insådd med gräs.

Gravvårdstyper
Kvarteret domineras av höga svarta granitvårdar från omkring år 1900 och knappt fyra decennier framåt. I kvarteret finns nästan alla förekommande varianter av den typen av vårdar. Där finns höga platta vårdar, obelisker, socklar krönta med urnor samt kors på fundament. Men det finns även både äldre och yngre vårdar i kvarteret. Äldst är tumban i kalksten över kyrkoherde Donner från 1794. I kvarterets östra del står ett en kalkstensvård som har formen av ett kors i en cirkel. Den är rest över hemmansägaren O P Enström, 1890. I kvarteret återfinns den enda gjutjärnsvården som finns på kyrkogården. Det är ett kors, uppskattningsvis från sent 1800-tal. Till de mer monumentala vårdarna får man räkna Knut Olssons storslagna vård med tillhörande stenram. Den är från 1941 och är det enda kvarvarande exemplet på en gravplats med grusad yta på Gräsgårds kyrkogård. Från 1940-50-talen finns exempel på låga vårdar av företrädesvis röd kalksten.

Kvarter GN

Allmän karaktär
Kvarteret ligger på norra sidan av kyrkan och har liknande struktur som kvarter GS på södra sidan. De ryggställda vårdarna är ordnade i nord-sydliga rader med rygghäckar. Häckarna är emellertid mycket lägre på norrsidan och är av oxbär istället för tuja. Mitten av kvarteret markeras av en hög rygghäck av syren. En syrenhäck finns även planterad utmed norra kyrkogårdsmuren, intill den vitputsade byggnaden i kyrkogårdens nordöstra hörn. Samtliga gravplatser och gångar är insådda med gräs. Gravvårdarna är av varierande åldrar. Kvarteret har en påtagligt lägre profil genom att där inte finns lika många höga vårdar som på den södra sidan.

Gravvårdstyper
Den äldsta vården i kvarteret är av kalksten och är från 1890-talet. Därefter finns de flesta decennier representerade med respektive stil på vårdarna. De mindre och enklare vårdarna är fler än på södra sidan, även om det finns påkostade vårdar också. Särskilt utmed kvarterets västra gräns, som innan utvidgningen ca 1950 utgjorde yttergräns för kyrkogården, återfinns många stora vårdar. I kvarteret finns Gräsgårds kyrkogårds enda trävård. Det är ett ekkors med en inskriptionsplatta av metall som restes 1941 över två okända sjömän som hittats vid kusten.

Kvarter E, F och NKU

Allmän karaktär
Dessa kvarter tillkom när Gräsgårds kyrkogård utvidgades åt väster ca 1950. Kvarterens gestaltning är delvis en anpassning till den befintliga kyrkogården. Som exempel på detta ses muren av kalksten, som är en förlängning av den gamla muren, och förekomsten av en trädkrans. Flera andra detaljer är däremot typiska för hur en mer modern kyrkogård utformades på 1950-talet. De enhetligt låga vårdarna som underordnar sig helheten är typiskt för andra hälften av 1900-talet. Området är uppdelat i mer intima rum genom avgränsande höga häckar, som de runt minneslunden. Minneslundens höga kors av kalksten är monumentalt i sin utformning. På marken markeras gångar av glest utplacerade gångstenar av kalkstensplattor. Till sittbänkarna och vattenkaret har också kalksten använts på ett gestaltningsmässigt medvetet sätt. Urngravsområdet, kvarter NKU, består av en enkel rad med vårdar, som inte skiljer sig från de andra från samma tid genom annat än att de står något tätare. Kvarteret togs i bruk år 1956.

Gravvårdstyper
I kvarteren förekommer uteslutande enhetligt låga eller liggande vårdar i främst grå granit, i samma utförande som tidigare beskrivits i det inledande avsnittet om gravvårdstyper på kyrkogården. Ett undantag är dock en liten tumba i kalksten över riksdagsmannen Tornegård som finns i urngravskvarteret NKU.