HÄGGEBY KYRKA

Häggeby kyrkogård har sin största utsträckning mot söder. Den omges av en kallmurad gråstensmur från 1860 som nyligen är omlagd. Den omges delvis av en trädkrans av lövträd. I söder finns huvudingången som är försedd med putsade, vitkalkade grindstolpar med plåtklädda spiror som kröns av vindflöjlar. Grindstolparna tillkom samtidigt med muren omkring 1860. I väster framför tornet finns en andra ingång med järngrindar och huggna stolpar av granit.

Kyrkogårdsgångarna är grusade. Gravkvarteren är till största delen grästäckta. De gravkvarter som kantar kyrkogårdsmuren har bevarat ett ganska stort antal grusgravar med stenramar från 1900-talets första hälft. Detsamma gäller gravarna intill grusgången närmast söder om kyrkan. Intill vapenhusets västra sida, söder om tornet står en kopia av Häggebystenen som är en märklig bildsten från 500-600-talet. Originalstenen förvaras på Statens historiska museum. En minneslund anlades för ett par år sedan, strax öster om kyrkogården.

Söder om kyrkogården nära ingången står en envånig redskapsbod i trä med faluröda fasader, svarta portar och sadeltak belagt med enkupiga tegelpannor. Byggnaden återuppfördes efter en brand omkring 1990.

Häggeby kyrkogård har sin största utsträckning mot söder. Den omges av en kallmurad gråstensmur från 1860 som nyligen är omlagd. Den omges delvis av en trädkrans av lövträd. I söder finns huvudingången som är försedd med putsade, vitkalkade grindstolpar med plåtklädda spiror som kröns av vindflöjlar. Grindstolparna tillkom samtidigt med muren omkring 1860. I väster framför tornet finns en andra ingång med järngrindar och huggna stolpar av granit.

Kyrkogårdsgångarna är grusade. Gravkvarteren är till största delen grästäckta. De gravkvarter som kantar kyrkogårdsmuren har bevarat ett ganska stort antal grusgravar med stenramar från 1900-talets första hälft. Detsamma gäller gravarna intill grusgången närmast söder om kyrkan. Intill vapenhusets västra sida, söder om tornet står en kopia av Häggebystenen som är en märklig bildsten från 500-600-talet. Originalstenen förvaras på Statens historiska museum. En minneslund anlades för ett par år sedan, strax öster om kyrkogården.

Söder om kyrkogården nära ingången står en envånig redskapsbod i trä med faluröda fasader, svarta portar och sadeltak belagt med enkupiga tegelpannor. Byggnaden återuppfördes efter en brand omkring 1990.

Häggeby kyrka består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. Kyrkan är huvudsakligen uppförd av natursten, och har putsade fasader och sadeltak. De två ingångarna är belägna i väster och söder. Av den äldsta romanska kyrkan från omkring 1200 återstår långhuset samt västtornet. I början av 1300-talet skedde en förlängning åt öster till salkyrka, och den nya kyrkan kunde invigas den 2 oktober 1328. Sakristian uppfördes troligen i samband med ombyggnaden. Under 1400-talet tillkom vapenhuset med stjärnvalv, och i kyrkorummet slogs kryssvalv.

1693-94 genomfördes en omfattande reparation av kyrkan, som bl.a. innebar att östra korväggen med dess trefönstergrupp revs och murades upp igen med ett stort korfönster. Fönster höggs upp och förstorades, och kyrkan putsades och vitlimmades ut- och invändigt. Fönsteröppningarnas nuvarande form tillkom 1790, då även ingången i tornet togs upp. Interiören präglas främst av valvmålningarna, som troligen tillkom 1698. Dessa består av vegetativ ornamentik utan figurer eller symboler. Det har dock funnits figurframställningar på väggarna, varav några finns bevarade på norra korväggen. Målnigarna togs fram vid en restaurering 1952-53 efter ritningar av arkitekten Erik Fant. Restaureringen omfattade bl.a. nytt altare och altarring, omläggning av golven och ommålning av interiören. Vidare gjordes bänkinredningen bekvämare, och det östra korfönstret sattes igen invändigt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996