MÖNSTERÅS KYRKA

Kyrkoparken är benämningen på den gamla kyrkogården runt kyrkan. Namnet fick den år 1876, fyra år efter att den nya kyrkogården hade invigt. Då togs de flesta gravvårdarna bort och området iordningsställdes som park, med planterade träd och gångar.
Det har med säkerhet funnits en kyrkogård lika länge som det har funnits en kyrka i Mönsterås. Den fösta avbildningen är J.H. Rhezelius teckning från 1634. På den syns kyrkan med kyrkogården åt söder, omgärdad av en bogårdsmur och med en klockstapel i det nordöstra hörnet. På kyrkogården står gravvårdar som förmodligen var av trä och ett litet gravhus. 1783 uppförde baron G. Ulfsparre ett gravkor i kyrkogårdens sydvästra hörn, mot
Storgatan, där det ligger ännu idag. Det finns uppgifter om att kyrkogården utvidgats 1784 och 1836. 1836 års utvidgning låg i norr och det finns uppgifter om att där skulle ha sålts enskilda gravplatser. Denna del har dock försvunnit för att bli gatu- och torgmark. Kyrkogårdstängslet var ursprungligen av trä men 1798 byggdes det om av kalkstensflis från Öland. Uppförandet av den nya kyrkan 1843-45 bör ha inneburit stora förändringar på kyrkogården. Den nya kyrkan byggdes med längdriktningen norr-söder väster om den gamla kyrkan. Denna nya placering gjorde att största delen av kyrkogården hamnade på kyrkans östra sida, istället för som tidigare den södra. År 1854 planterades lövträd på kyrkogården bekostade av apotekare J. Lundberg. Från år 1860 finns ett fotografi som visar kyrkogården framför kyrkans östra långsida. Området hade då inget alls av den lummiga välskötta parkkaraktär det har idag. Marken var bevuxen gräs och gångarna bestod mest av upptrampade stigar. Den övervägande delen av gravvårdarna var låga vitmålade träkors.
Befolkningstillväxten gjorde att det blev allt mer ont om plats på kyrkogården. 1864 väcktes frågan om ny begravningsplats utanför köpingens centrum. När denna hade tagits i bruk förbjöds nya begravningar invid kyrkan. Även om kyrkogården allt mer fick karaktären av en park fanns det under lång tid fortfarande kvar gravar som sköttes av de efterlevande. Ännu idag finns några gamla gravvårdar av kalksten och gjutjärn kvar. 1907 restes ett monument över Jacob Wallenberg som varit kyrkoherde i Mönsterås 1777-78. Det består av en granitobelisk på en sockel, krönt av en stjärna och dekorerad med bronsreliefer, och står bara några meter från det Ulfsparreska gravkoret.
1947 påbörjades planerna för att anlägga en urnlund väster om kyrkan, på en yta som då inte hade använts för begravningar på 40-50 år. Det lilla området avgränsas i öster av kyrkans västra långsida, i norr av sakristian och i väster av en hög stödmur av granit. Ett förslag på utformning togs fram av kyrkogårdsföreståndare Hilding Claesson, Lund. Man ville skapa en illusion av klosterträdgård genom att behålla och förstärka känslan av ett slutet rum.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1843-44 av länsbyggmästaren Gustaf Rudwall som ersättning för en medeltida stenkyrka. Beslut om nybyggnad togs den 27 september 1840. Ritningen utfördes av Jakob Wilhelm Gerss 1843. Byggmästaren har sock satt sin prägel på byggnaden, som i flera avseenden återgår på utformningen av Mörlunda kyrka, byggd av Rudwall 1839-40. Den nya kyrkan invigdes 18 september 1847 av biskop Anders Carlsson af Kullberg.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med absidialt korparti i norr, torn i söder och sakristia i väster. Ingång genom tornet samt genom portal mitt på östfasaden. Separat ingång till sakristian. Planen återgår närmast på det lokalt upprättade förslaget, som underkändes av ÖIÄ vid granskningen 1842. Uppförd i tegel, spritputsad och avfärgad i en sandstenskulör med slätputsade vita omfattningar och lister. Sockeln putsad och gråmålad. Trälanterninen gul med vita pilastrar. Kopparplåt på taket, ursprungligen tegel.

EXTERIÖR - Exteriören avviker från 1843 års approberade ritning bl a beträffande portalomfattningarnas utformning, som gjorts rikare. Ljudöppningarna blev dessutom rektangulära istället för rundbågade och gördelgesimsen i nivå med fönstrens nederkant utfördes ej. Inga större förändringar har skett sedan byggnadstiden förutom att portarna har beklätts med kopparplåt.

INTERIÖR - Kyrkorummet har till stor del kvar sin nyklassicistiska prägel. De förändringar, som har skett, har varit pietetsfulla förutom en läktarunderbyggnad med glasat överparti. Altartavlan, "Korsnedtagningen", en kopia av David von Kraffts målning, är utförd av Sven Gustaf Lindblom 1847. Altarringen är från 1912. Den med kyrkan samtida predikstolen, med delar av en äldre predikstol från 1703, är eventuellt ett verk av snickaren Olof Jakobsson. Ursprunglig draperimålning finns fortfarande kvar i fonden. Bänkinredningen är i princip från byggnadstiden. Orgelfasaden, efter ritning av Johan Fredrik Åbom, tillhör 1858 års orgel. Läktaren härstammar från 1912 års renovering.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993