HOSSMO KYRKA

Kyrkogårdens historik
Hossmo kyrkogård har funnits sedan tidig medeltid och bör ha anlagts i samband med första
kyrkans uppförande. Hur den såg ut då har vi mycket liten kunskap om men ett spår efter den
första tiden är de fynd av så kallade Eskilstuna kistor som påträffats som byggnadsmaterial i
kyrkan. Eskilstunakistorna måste ha stått uppställda ute på kyrkogården som monument över
de döda. Den Gamla delen av kyrkogården, kring kyrkan, har troligen i stort sätt, kvar samma
utsträckning som den hade under medeltiden. En utvidgning mot norr ägde rum under 1600-
talet, fast fördomen mot att begravas norr om kyrkan levde kvar ända in på 1800-talets första
hälft. Enligt en uppgift från 1879 skall norra delen framtill början av 1800-talet endast använts
till att begrava självmördare. I en tidningsnotis i tidningen Barometern från 1 maj, 1926 står
det att:

För omkring ett halvt århundrade sedan lär väl endast den del av kyrkogården som
ligger söder om kyrkan använts som begravningsplats. Sedermera upptogs den plan som
begränsas av gången mellan luckskjulet och kyrkan av västra kyrkoväggens fortsättningslinje
och av norra kyrkogårdsmuren vid en rödsotsepidemi 1857.

Kyrkogårdsmuren kring den Gamla delen uppfördes efter 1642. Den uppfördes i kluven
gråsten, delvis lagd i murbruk och var täckt av brädor. Brädtäckningen var förfallen år 1804
och betecknades år 1805 som den skadeliga qwarlefwan utaf ålderdomen ifrån Påfvedomet
och togs bort i samband med murens reparation år 1812. År 1868 omlades och kompletterades
kyrkogårdsmuren ytterligare en gång. Vid samma tidpunkt togs en liten port bort på den östra
sidan. Kyrkogården bör dock ha haft någon form av omgärdning tidigare då stigluckan i den
norra muren uppfördes redan år 1639.

Enligt uppgift fanns det en solvisare av kalksten på en fyrkantig avfasad ekstolpe, 6,65 meter
söder om vapenhuset år 1760. På en storskifteskarta från 1766 syns kyrkogården som en
fyrkantig figur runtom den tornförsedda kyrkan. Kyrkbyn, låg strax öster om kyrkogården.
År 1791 planterades träd längs kyrkogårdsmuren, de äldsta lönnarna och askarna som växer
på kyrkogården bör härstamma från det tillfället.

Nils Isak Löfgren tecknade år 1821 av kyrkan ifrån söder. Till vänster om kyrkan var
klockstapeln samt stigluckan och i norr och väster avbildade han kyrkogårdsmuren. I öster
fanns ingen mur utan istället återgav Löfgren en byggnad som ligger med långsidan som
gräns mot kyrkogården. Möjligen skulle det kunna vara kyrkstallarna. Enstaka träd var
planterade på kyrkogården.

Från år 1822 finns ett protokoll när biskop och herr doktor Magnus Stagnelius besökte
moderkyrkan i Ljungby. I protokollet omtalas att liken begrafvas inte vid någondera av
kyrkorna uti linier; utan hvarje gård har sitt begrafningsställe. Biskopen, Stagenelius
försökte dock få församlingarna att förstå fördelarna med att begrava de döda i linjer. De
kunde dock inte komma överens och frågan sköts på framtiden.

År 1845 beslöts att att gravhällar och hovdamål (stående gravvårdar) från kyrkogården
skulle användas till golv och till stigluckan samt till murning i fönsternischerna. År 1886
uppfördes den östra kyrkogårdsmuren.

En utvidgning av kyrkogården gjordes, åt väster, år1927. Församlingen ville i och med
utvidgningen riva den gamla vallmuren i väster. Riksantikvarieämbetet motsade sig dock
rivningen och menade att nedrivande av den västra muren skulle upphäva kyrkogårdens
slutenhet och dess intima stämning. Arkitekt A. F. Wetterqvist fick i uppdrag att omarbeta
planen. Han upprättade ett förslag till utvidgning, ordnande och plantering av Hossmo
kyrkogård där endast en 2,5 meter bred öppning togs upp i vallmuren mellan den Nya och den
Gamla delen. Wetterqvist förslag godtogs i juni 1927. Muren kring det nya området uppfördes
i överensstämmelse med den gamla kyrkogården. Enligt planen skulle de allmänna
gravkvarteren inte delas upp med gångar utan gravkullarna skulle bara, liksom på gamla
kyrkogården, höja sig ur gräsmattan. Köpegravarna anlades som en ram kring de allmänna
gravkvarteren. Längst i norr, i den del som var björkhage, planerades som begravningsområde
för barn. Detta genomfördes nog aldrig och idag är området anlagt som urnlund. I muren, på
utsidan, kring brunnen iordningställdes och inmurades en dricksho för hästar. Grindarna till
nya entrén skulle utföras av smidesjärn mellan stenstolpar. Strax öster om stigluckan, på
Gamla delen, hade man delvis raserat muren för lättare kunna komma in på kyrkogården.
Detta åtgärdades, samtidigt med arbetena med den Nya kyrkogårdsdelen, och muren
återställdes så att det inte gick att komma in den vägen.

I samband med att den Nya delen tillkom gjordes en beskrivning av kyrkogården. Innanför
muren runt om hela kyrkogården växte ståtliga askar. Från entrén ledde en sandgång fram
till kyrkans på sydsidan belägna ingångar. För övrigt bestod hela kyrkogården av en
gräsplan, i vilken gravarna var förlagda utan regelbunden kvartersuppdelning. Detta styrks
av de fotografier som togs av Manne Hoffrén år 1929. På fotografierna hade de flesta
gravplatserna gravkullar bevuxna med murgröna eller så omgärdades de av låga häckar.
Ytorna var inte belagda med grus utan var istället små låga kullar av jord.

År 1931 renoverades klockstapeln och 1935 flygfotograferades Hossmo kyrka. Fotot togs från
söder och den nyanlagda Nya delen syntes tydligt då inga träd eller buskar hade hunnit växa
upp. Gamla delens trädkrans avtecknade sig dock tydligt och i den södra delen fanns
grusgravar.

Bilder från tidigt 1940-tal tagna av Ivar Andersson visar en kyrkogård där gravplatserna
fortfarande omgärdades av stenramar eller låga häckar och gravkullar beväxta med murgröna.
På ytterligare flygbilder tagna 1950 har flera grusgravar anlagts på den Nya delen. Häckar
mellan de olika delarna i kvarteret hade också vuxit upp. Vid renoveringen av kyrkan 1952
och åren därefter togs flera bilder där kyrkogården skymtar. Inte mycket hade förändrats.
Gravplatserna omgärdades fortfarande av låga häckar samt stenramar och ytorna var grusade.
Mellan gravplatserna, liksom på ett fåtal av gravplatserna var det insått med gräs. En flygbild
från 1964 visar att flertalet gravplatser på både Gamla och Nya delen fortfarande var
grusbelagda. På Nya delen hade man inte planterat rygghäckar i öst-västlig riktning i de västra
delarna än.

I början av 1960-talet uppkom frågan om ett bårhus. För att få plats med bårhuset krävdes
dock en omedelbar mindre utvidgning av kyrkogården åt söder. Genom gåva av bröderna
Andersson på Hossmo gård utvidgades kyrkogården åt söder och den Nya delen fick en något
annorlunda form än den tidigare. Arkitektfirma Delborn ritade förslaget som godtogs 1964
med förbehåll att fasaderna skulle omarbetas i syfte att nå en lugnare och mer enhetlig verkan.
Byggnadsfirman Ivar Glebe byggde bårhuset som invigdes 1967.

År 1982 fick man tillstånd att asfalterades planen framför kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren.
Och 1996 kompletterades belysningen på kyrkogården med en lampa utanför vapenhuset. Ett
fotografi från 1998 visar delar av kyrkogården där stora delar är insådda med gräs. Samma år
som fotografiet togs tjärades taken på kyrkan, klockstapeln och stigluckan.

År 2002 gjordes det förändringar i trädkransen. Tre almar togs ner och återplanterades medan
den alm som stått intill stigluckan togs ned men återplanterades ej.

Harry Kolsby gjorde år 1993 en skiss över det område som skulle bli den Södra delen av
kyrkogården. Det dröjde ända till 2003 innan utvidgningen genomfördes. Innan utvidgningen
gjordes en arkeologisk undersökning av området. Då påträffades lämningar som tolkades som
en vallgrav och fynd som bland annat en sporre registrerades.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Landsarkivet i Vadstena: Hylanders kyrkogårdsinventering från 1949
Andersson, Karin och Bartholin, Thomas S. Några medeltida kyrkor vid kalmarkusten i
dendrokronologisk belysning. Hikuin nr 17. Danmark 1990
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Lundgren, Carl. Hossmo kyrka. Utgiven av Hossmo kyrkoråd
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Tuulse, Armin. Hossmo en fösvarskyrka med östtorn. Antikvariska serien 2. Tierp 1955
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
Muntlig uppgift kyrkvaktmästare Bernt Östergren

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården består av Gamla delen, den äldsta delen runt om kyrkan. Öster om den Gamla
delen tillkom 1927 den Nya delen och 2003 utvidgades kyrkogården med Södra delen. På
södra delen finns en minneslund. På 1970-talet anlades ett urngravsområde i björkhagen på
den Nya delen. Den Gamla delen rymmer naturligtvis de äldsta delarna av kyrkogården och
vårdarna står inte strikt i raka rader utan strukturen har växt fram under en lång tid. Nya delen
är stramt utformad med rygghäckar, jämna rader mellan raderna och inom kvarteren lika
långa rader. På Södra delen har minneslunden tagits i bruk men inte området i övrigt.
Övervägande delen av vårdarna är orienterade i öst-västlig riktning men det finns även de som
är vända mot söder eller norr. En trädkrans av olika lövträd omger stora delar av kyrkogården.
Mellan Gamla delen och de båda nyare är den gamla vallmuren bevarad.

Omgärdning
Hela kyrkogården, utom den Södra delen omgärdas av en låg vallmur. Den är uppbyggd av
naturstenar och kallmurad. Södra delen har ingen mur.

Ingångar
Huvudingången är genom stigluckan i norr. På västra sidan om stigluckan finns det en trappa
som leder in på kyrkogården över muren. Man kan se att den är gjord av gamla gravhällar.
I det nordöstra hörnet av kyrkogården finns en liten trappa som leder över muren in på
kyrkogården. Den skall enligt uppgift ha varit en trappa för prästen.

Vegetation
Trädkrans: På insidan av vallmuren är lönn, ask och lind planterade.
Övrigt: På vallmuren på den Gamla delen växer det i öster och väster syrenbuskar och i det
nordöstra hörnet murgröna. På en del gravplatser är det planterat låga buxbomshäckar och ett
fåtal murgrönskullar. På Nya delen är ett antal almar planterade. I övrigt finns det rygghäckar
av häckoxbär och tuja. På Södra delen är det måbär som planterats som rygghäckar.
Minneslunden omgärdas av pärlhagtorn.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
På Gamla delen finns en gång belagd med kalkstensplattor från stigluckan fram till
vapenhuset. Denna viker sedan av mot söder och ansluter till den Södra delen. På norra sidan
ligger kalkstensplattor längs långhusväggen. I Nya delen löper de grusbelagda gångarna i
nord-sydlig och öst-västlig riktning. På Södra delen är gångarna utlagda i ett rätvinkligt
system, nord-syd och öst-väst, och belagda med grus.

Gravvårdstyper
På den Gamla delen av kyrkogården finns mer påkostade, höga vårdar. Ett fåtal gravplatser
omgärdas fortfarande av låga buxbomshäckar och på några finns det gravkullar av murgröna.
Gravvårdarna på den Nya delen karaktäriseras av stående låga vårdar. En del vårdar har
klassicerande formspråk vilket exempelvis kan vara motiv i form av pilastrar, kolonner,
lagerkransar, draperier o dyl. Grå granit är det vanligaste materialet, på hela kyrkogården,
men även svart och röd förekommer. Ett gjutjärnskors står på Gamla delen och här finns ett
antal vårdar av kalksten. De liggande vårdarna finns på södra sidan om kyrkan. Några
grusgravar finns bevarade på kyrkogården runt om kyrkan. På Nya delen finns rester av ett
linjegravsystem.

Minneslund
Minneslunden ligger i den sydvästra delen av Södra delen. Den tillkom i samband med
utvidgningen av den Södra delen och ritades av Peter Bergholm, Outside landskapsarkitekter
Kalmar. Den är utformad som en cirkel av kalkstensplattor. Ytan i mitten är gräsklädd kulle
och i alla väderstreck rinner det vatten. I slutet av varje vattenkanal är det grusade ytor där
man kan sätta blommor och ljus. Utanför kalkstensgången är det planterat pärlhagtorn.

Byggnader
En stiglucka leder in på den Gamla delen. Den är uppförd 1639 och vitkalkad. Taket är av
tjärat träspån. Tidigare fanns det en ingång även i östra väggen

Väster om kyrkan står klockstapeln uppförd 1666. Konstruktionen är av trä och delvis
spånklädd samt helt tjärad. På huvens fyra hörn sitter spiror med små flaggor av metall. Även
på mittspiran sitter en flagga. Den lilla klockan är gjuten i Stockholm 1660 och den stora
1698.

I sydöstra hörnet på Nya delen finns bårhuset uppfört 1965. Byggnaden har vitputsad fasad
med tjärat spåntak.

Övrigt
Fastsatt i stigluckans södra vägg, in mot kyrkogården sitter en gravvård utav kalksten. Vården
är ursprungligen rest över byggmästare Jacob M Gripeswald 1603.
När Hildebrant år 1876 besökte Hossmo kyrka noterade han att i kyrkogårdsporten låg
gamla altarbordet med fyrkantig fördjupning i mitten. Från 1926 finns en skrivelse från
Riksantikvarieämbetet där det påtalas att ett runstensfragment jämte en stenhäll med
relikgömma blivit uppbrutet ur golvet på stigluckan. Riksantikvarieämbetet rekommenderade
därför att runstensfragmentet skulle hängas upp på någon av väggarna i vapenhuset.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Gamla delen
Allmän karaktär
Gamla delen är naturligtvis den del av kyrkogården som ligger närmast kyrkan. Gravplatserna
finns på alla sidor och rymmer ungefär 120 gravplatser. Området omgärdas av den gamla
kyrkogårdsmuren i norr och öster. I väster finns den Nya delen och i söder finns den nya
tillkomna delen, Södra delen. Den gamla vallmuren har sparats mellan den Gamla delen och
de båda utvidgningarna. Vid en del gravplatser är det planterat tuja och buxbom intill
gravvårdarna. Den Gamla delen skiljs i två hälfter av den kalkstensgång som leder från
stigluckan till vapenhusets ingång. En gång av lagda kalkstensplattor följer längs långhusets
norra sida fram till sakristian. Vårdarna är vända åt väster och öster. Klockstapeln är belägen
väster om kyrkan intill den gamla mursträckningen.

Gravvårdstyper
De södra och västra delarna av Gamla delen utmärks av höga gravvårdar. Enstaka liggande
vårdar finns. Vårdarna på norra sidan är generellt något lägre. Materialet är företrädelsevis grå
eller svart granit men det finns även ett antal vårdar i kalksten och ett kors i gjutjärn. En
granitvård har textyta av marmor. Gravvårdarnas utformning varierar. Några är utformade
som kors och ett antal vårdar har klassicerande drag. Ett flertal gravplatser kringgärdas av
låga buxbomshäckar och en del har stenramar. Två gravplatser har pollare av granit och
svartmålade gjutjärnskedjor. De omgärdade gravplatserna har kvar sin grusbeläggning. En av
gravplatserna är täckt med kalkstensplattor. På flera av de grusade gravplatserna finns
gravkullar med murgröna. Den äldsta vården är från 1833 och står väster om kyrkan intill
gamla kyrkogårdsmuren. Det är en röd kalkstensvård rest över Carl Hjalmar Sjögren. Det
finns ytterligare 13 vårdar från 1800-talet i området. De yngsta vårdarna är från 2002. I övrigt
är det en jämn spridning av vårdar från 1910 fram till 1990 vilket ger stor variation bland
gravvårdarna. På ett mindre antal vårdar är den dödes hemort angiven. Lantbrukare är den vanligaste
angivna titeln. Här finns också titlarna hemmansägaren, änkefrun, skomakarmästaren,
konstnär, lektor, kantor, fiskaren, regementspastorn, fabrikören, kyrkvärden, justitiekanslern,
landshövdingen över Calmar och Öland, ståthållaren, riddaren, sjökaptenen, förvaltaren,
löjtnanten, åldermannen, slaktarmästaren, konservatorn, nämndemannen, svarvaren,
båtsmannen, smedsmästaren och översten.

Övrigt
Precis intill kyrkväggen strax öster om vapenhuset är familjen Holmströms familjegrav.
Gravplatsen omgärdas av en halvmeterhög buxbomshäck och innanför finns det
murgrönskullar.

Nya delen
Allmän karaktär
Nya delen ligger väster om den gamla och anlades 1927. Området rymmer enligt gravkartan
ungefär 374 gravplatser. Den Nya delen omgärdas av kyrkogårdsmuren i alla väderstreck
utom i väster där den gamla vallmuren utgör gräns. Gavvårdarna står i strikta ryggställda
rader med rygghäckar av tuja eller häckoxbär. Vårdarna är vända åt alla fyra väderstrecken. I
den nordvästra delen finns en urnlund som tillkom på 1970-talet. I urnlunden står vårdarna
samlade i mindre grupper. I det sydvästra hörnet av Nya delen är ett bårhus uppför 1965. Det
ritades av arkitektfirman Delborn.

Gravvårdstyper
På Nya delen finns flera olika gravvårdstyper från 1930-tal till 2000-tal. Vårdar från 1960- till
1990-tal dominerar. Majoriteten av gravvårdarna är låga, rektangulära stående vårdar, men
här finns även de som är mycket breda vilket var vanligt på 1930-talet. De modernare
vårdarna kan ha olika former som till exempel formen av hjärta. Skulptören Edwin Böck har
gjort en gravvård med en båt uthuggen på ovansidan. I urngravskvarteret är vårdarna generellt
något mindre. Ett antal vårdar är liggande. I den östra delen av området fanns tidigare ett
linjegravsområde och ett fåtal av vårdarana är bevarade. Linjegravsvårdarna utmärker sig
genom att vara små, enkla och genom att de står i kronologisk ordning. Det dominerade
materialet är svart och grå granit men även röd förekommer. Här finns en vård av glas, ett par
vårdar av marmor och en i kalksten.

På ett fåtal vårdar omnämns den dödes hemort. Titlar är inte så vanligt förekommande på
gravvårdarna. Vanligast är dock lantbrukaren. De övriga som finns är smedmästaren,
båtsmannen, mjölnaren, åkaren, arkitekten, godsägaren, skomakaren, sjökaptenen, geol.
doktorn, banvakten, stationsföreståndaren, förskolläraren, köpmannen, rättaren och
trädgårdsmästaren.

Övrigt
Edwin Böck som gjort en av vårdarna i kvarteret är skulptör och bor och arbetar sedan 1991 i
Halltorp utanför Kalmar. Han är född i södra Tyskland 1956. Han fick sin utbildning i
Tyskland och Schweiz åren 1982-86 där han också hann med flera utställningar. Hans
skulpturer är ofta utförda i betong. De kan verka tidlösa, även om de gestaltar vår tids
vardagsliv. Böck har under åren i Sverige haft flera utställningar och utfört flera offentliga
arbeten men då främst i Kalmar län men även utomlands. Han gjorde ett monument i
Ölandskalksten till Kaliningrads 750 år jubileum Han har under många år även deltagit i
tävlingar i isskulptur i bl a Canada, Kina och Sverige.

Kvarter Södra delen
Allmän karaktär
Kvarteret ligger söder om den Gamla och den Nya delen och anlades 2003. I söder är en
ängsyta innan Ljungbyån inringar området. I öster som gräns mot åkermarken har man
planterat en häck av trubbhagtorn. I norr utgörs gränsen av den gamla vallmuren och i väster
är en syrenhäck planterad. I sydvästra hörnet av området ligger minneslunden. I övrigt har
inte Södra delen tagits i bruk. Hela ytan är insådd med gräs och måbär är planterat som
rygghäckar. Ett antal skogslönnar och askar har planterats på området och buskar av fågelbär.
Gångarna är grusbelagda och går i öst-västlig och nord-sydlig riktning. Intill ån är uppfört en
träbrygga.