TVETA KYRKA

Allmän karaktär
Fram till Tveta kyrka ringlar sig fortfarande idag en grusväg och kyrkan är omgiven av betesmark. Kyrkogården omgärdas av en stenmur med kraftiga vitputsade grindstolpar vid ingångarna. Gravplatserna finns runt om kyrkan och är indelade i sex kvarter. Kyrkogården har en ordnad struktur med gångar som skiljer de olika gravplatsområdena åt. I det nordvästra hörnet, kvarter IV samt öster om sakristian, kvarter II, finns flera av kyrkogårdens äldsta gravvårdar. Här vilar bland annat flera medlemmar ur familjen Danielson, Svensén, kvarter VI, och Ugarph, kvarter II. Hela kyrkogården är besådd med gräs. Ett flertal tomma platser finns främst i kvarter III. I det sydvästra hörnet av kyrkogården finns klockstapeln.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur i natursten. På en mindre sträcka i den nordöstra delen är det en vallmur. Muren är beväxt med mossa på ovansidan. Uppe på norra kyrkogårdsmuren växer en häck av häckoxbär. Utanför muren är det planterat träd så som ask, alm och lönn.

Ingångar
Det finns två ingångar till kyrkogården. Ingången i öster har fyrkantiga grindstolpar murade i tegel och slätputsade. Stolparna är avfärgade i vitt, har tälttak med lagda träspån och rund knopp i trä. Grinden är en dubbel smidesgrind.

Vegetation
Trädkrans: Tät mot söder och väster i övrigt mer spridd av alm, ask och lönn. I väster står ett kastanjeträd på insidan av muren.

Övrigt:
Häck av häckoxbär finns längs större delen av insidan av norra kyrkogårdsmuren. I nordvästra hörnet av kyrkogården finns en syrenhäck.

Gångsystem
Raka grusade gångar finns runt hela kyrkobyggnaden och mellan de olika gravkvarteren Gångarna löper i öst- västlig och nord-sydlig riktning. Längs den södra muren löper en grusgång utom längst i väster där gräsmattan tar vid. En bredare grusgång går, i öst västlig riktning, från den östra ingången fram till gravkvarter VI. En mindre trappa finns, på grund av nivåskillnader, på baksidan av sakristian.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns gravvårdar från mitten av 1800-talet och fram till idag. Höga stående vårdar dominerar i kvarter II och VI. Här finns även de äldsta vårdarna. I övrigt domineras de andra kvarteren av låga, stående, rektangulära vårdar. Många gravvårdar bär klassicerande formspråk. Det kan innebära att själva stenen fått en form som efterliknar ett tempel från antiken, eller att kolonner, lagerkransar och dylikt ingår i motivet. På kyrkogården finns också liggande vårdar från olika tidsperioder, ett fåtal gjutjärnskors samt en vård av sandsten och marmor. Mestadels utgörs materialet i övrigt av grå, svart och röd granit. Ett mindre antal gravplatser har fortfarande stenramar kvar vilket visar att de tidigare varit grus- eller jordtäckta.

Minneslund
Tveta kyrkogård saknar minneslund. Församlingsbor som önskar gravsättas i minneslund hänvisas till minneslunden på Mörlunda kyrkogård.

Byggnader
Klockstapeln är placerad i det sydvästra hörnet av kyrkogården. Den är enligt uppgift uppförd på 1600-talet. Nordväst utanför kyrkogårdsmuren finns en rödfärgad bodlänga, vilken är en del av de gamla kyrkstallarna. Här finns förråd, plats för maskiner och ett utedass.

Övrigt
Vid inventeringstillfället förvarades äldre gravvårdar som tagits ur bruk vid sidan av klockstapeln.
Två mindre trappor leder på ömse sidor av den södra ingången upp till de grusade gångarna längs muren.
I de gamla stallängorna förvaras en del föremål som har hört till kyrkogårdens verksamhet. Här finns de bland annat de galler som tidigare låg vid kyrkogårdens ingångar och som skulle hindra djur från att komma in.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter I och IV
Allmän karaktär
Kvarter I och IV är belägna söder om kyrkan. Kvarter I avgränsas i söder och öster av kyrkogårdsmuren och i norr och väster av grusbelagda gångar. Kvarter IV avgränsas i söder av kyrkogårdsmuren och omgärdas i övrigt av grusgångar. Mellan kvarter I och IV finns en grusgång. Kvarteren består av ungefär 56 respektive 107 gravplatser. Gravvårdarna är placerade i ryggställda rader och vända mot öster eller väster. I kvarter I finns det häckar av häckoxel planterat som rygghäckar mellan raderna medan kvarter IV endast har en häck mellan raderna längst i öster. Längs grusgången mot kyrkan är en rad med vårdar vända mot norr. Raden av vårdar längst i öster, i kvarter I, består av ett par höga vårdar medan övriga området mestadels har en låg profil med låga eller medelhöga vårdar. I kvarter IV kan man urskilja rester efter ett linjegravssystem. Båda kvarteren är anlagda i gräsmatta.

Gravvårdstyper
Övervägande delen av gravvårdarna är låga stenar av företrädelsevis grå eller svart granit men även röd förekommer. Ett mindre antal riktigt små och liggande stenar finns också varav en sten är en natursten. De mindre stenarna är från främst 1930-40-talet och kan vara bevarade vårdar från allmänna linjen. I raden längst i öster står ett par av kvarterens äldsta gravvårdar från början av 1900-talet. Det är bland annat två höga stenar av svart granit. Den äldsta vården i kvarteren är från 1908, kvarter I, och den yngsta från 2004. Raden av gravvårdar som ligger närmast kyrkan, längs grusgången, är familjegravar. Flera av dem har klassicerande stildrag vilket ofta förekommer på vårdar från 1930-50-talet. Kring ett fåtal gravplatser finns stenramar som ligger kvar i gräsmattan. Dominerar gör vårdar från 1940-talet men i övrigt är det en jämn spridning från 1900-talets alla årtionden. Titlar som förekommer i kvarter I och IV är hemmansägare (6), vaktmästare, skomakarmästare, handlare och smedsmästare. Den dödes hemort anges på övervägande delen av vårdarna.

Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarter II är beläget öster och nordöst om kyrkans kor och rymmer enligt gravkartan cirka 65 gravplatser. I kvarteret finns främst familjegravar. I kvarteret finns några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar. Kvarteret avgränsas i norr och öster av kyrkogårdsmuren. I söder och väster avgränsas kvarteret av grusgångar. Vårdarna är vända mot öster, väster och söder. Mitt i kvarteret finns en häck av häckoxbär som rygghäck åt två av raderna. Kvarteret är besått med gräs.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns både höga stående stenar samt liggande vårdar. Materialet är företrädelsevis svart granit. De liggande stenarna finns framförallt i anslutning till familjegravarna, där de ofta finns som senare tillägg vid en äldre stående vård. Här finns kyrkogårdens äldsta gravvård i form av ett gjutjärnskors från 1824 vilket ingår i familjen Ugarphs familjegrav. Övriga familjemedlemmar har liggande vårdar runt om. Intill står en mindre gravvård, från 1855, i sandsten med marmorplatta. Vården har tidigare också haft ett marmorkors fäst på ovansidan, vilket nu är borta. I övrigt finns ytterligare fem vårdar från 1800-talet. Resterande gravvårdar representerar 1900-talets alla årtionden. Yngst är en smidesvård från 1995. Kring tre av gravplatserna finns stenomgärdningar. Titlar som finns på gravvårdarna i kvarteret är advokat/fiskal, hemmansägare, ryttmästare, fanjunkare, kapten, nämndeman och doktor. På de flesta vårdarna anges den dödes hemort.

Kvarter III och V
Allmän karaktär
Kvarter III och V är små kvarter norr och väster om kyrkan. De består av 8 respektive 10 gravplatser. Kvarter III avgränsas i norr av kyrkogårdsmuren, i söder av en grusgång intill kyrkans långhusvägg och i öst och väster av grusgångar. Kvarter V omgärdas på alla sidor av grusgångar. Gravvårdarna är ryggställda med häckar av häckoxel emellan. Framförallt i kvarter III finns det flera tomma gravplatser. Kvarter V består av familjegravar vilka tidigare varit täckta med grus. Båda kvarteren är insådda med gräs.

Gravvårdstyper
Rektangulära, stående och en del mycket breda gravvårdar dominerar i kvarter V medan de i kvarter III är låga stående stenar. Svart och grå granit men även röd förekommer i stenmaterialet Kvarterens äldsta gravvård är från 1895 och finns i kvarter V. Utöver det finns gravvårdar från 1920-talet och fram till 1990-talet. Titlar anges på ett fåtal av vårdarna; kyrkvärden, häradsdomaren samt fabrikören.

Kvarter VI
Allmän karaktär
I västra delen av kyrkogården finns kvarter VI vilket rymmer cirka 100 gravplatser. Kvarteret avgränsas i öster av en grusgång och i övrigt är det kyrkogårdsmuren som utgör avgränsning. I nordvästra delen är en syrenhäck planterad. I södra delen av kvarteret står klockstapeln. Kvarteret rymmer några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar. Kvarteret har delvis en ålderdomlig karaktär. Här har flera av Tveta sockens inflytelserikare familjer sina familjegravar. De flesta vårdarna är vända mot öster och ett mindre antal mot söder.

Gravvårdstyper
De framträdande gravvårdar som finns i kvarter VI är höga stående vårdar vilka är placerade längs med kyrkogårdsmuren. I övrigt finns mestadels låga rektangulära vårdar. I kvarteret finns två vårdar utformade som kors och ett par större liggande gravvårdar. Svart och grå granit är de dominerade materialen men här finns även en del vårdar i röd granit. Den äldsta vården, som står på ursprunglig plats, är från 1853 och den yngsta från 2000-talet. I övrigt är det en jämn spridning från 1920-talet och fram till 2000-talet. Den dödes hemort anges på de flesta vårdarna. Titlar som finns på vårdarna är riksdagsmannen (2), furiren, ingenjören (2), hemmansägaren, f d handlaren, tandläkaren, överläkaren, professor av nordstjärneordern, bonden, fanjunkaren, kapten och riddaren, banktjänstemannen, kommunalordföranden, historikern och författaren samt kaptenen vid flygvapnet och Riddare av Finlands Vita Rosen Ordern.

Övrigt
Två riksdagsmän har sina familjegravar i kvarteret, familjen Danielson och familjen Svensén. Här finns en sten från 1812, ej på ursprunglig plats, uppställd mot kyrkogårdsmuren.
På stenen står det från Bösebo född 1738 död 1812

Sockenbeskrivning
Tveta socken hade under medeltiden och 1500-talet samma omfattning som den nuvarande socknen. Namnet Tveta nämns första gången år 1337 som Thweta. Ordet tvet betyder uthuggning, röjning. Socknen gränsar i söder till Växjö stift och Kronobergs län och ligger i den övre delen av Emådalens bördiga vattenområde. Landskapet är kuperat med stora skogsmarker kring byar och gårdar, som ofta ligger i höjdläge. Ett mindre antal fornlämningar är kända i socknen. Till dem hör ett par boplatser, en hällkista och några gravfält. Kyrkan är uppförd på östra kanten av en mindre höjdrygg med vid utsikt mot Emådalen i öster och omges av ett ålderdomligt odlingslandskap. Kring kyrkans historia finns många livaktiga sägner så som ofta förekommer kring medeltida kyrkor. Enligt traditionen ska offerkällor både till Oden och till Tor ha funnits nära kyrkan. Under medeltiden var det möjligt att segla ända upp till Tveta. Från inlandet kunde man lätt komma ner längs Gårdvedaån långt uppifrån trakter ovanför Virserum. Vadstena kloster var länge ägare till stora delar av Tveta socken. Skogs- och jordbruk är ännu viktiga näringar i socknen även om många invånare numera pendlar till arbeten i bl a Mörlunda och Hultsfred.

Kyrkogårdens historik
Tveta kyrkas historia tar sin början vid slutet av 1200-talet. Den äldsta kyrkogården bör ha tillkommit vid samma tidpunkt, men hur den medeltida kyrkogården såg ut vet vi inte idag. Klockstapeln som står i den sydvästra delen av kyrkogården uppfördes på 1600-talet. På en kolteckning av August Danielson från 1849 avbildade han kyrkan från nordost. Kyrkan liksom klockstapeln är avbildade. På södra sidan om kyrkan syns taket på en byggnad vilken skall ha varit ett porthus. Porthuset skall enligt uppgift ha varit uppfört i trä, haft stora dubbeldörrar och två våningar. Den övre våningen skall ha varit lägre och försedd med skottgluggar i försvarssyfte. På en skiss gjord 1863 av N. J. Löfgren kan man se att kyrkogården har haft samma omfattning under en lång tid. Kyrkogårdsmuren följer på skissen samma sträckning som idag. Porthuset har nu rivits och på ritningen avbildades istället grindstolparna liksom grindarna i söder. Stolparna ser likadana ut som dagens men grinden i söder har en annan utformning. Den södra grinden har alltså bytts ut vid något tillfälle. På grindstolparna finns än idag de gamla upphängningsanordningarna kvar. En intressant detalj på Löfgrens skiss är det träd som finns avbildat vid västra kyrkogårdsmuren. Det är sannolikt det kastanjeträd som fortfarande växer på kyrkogården. Familjegravar fanns vid den här tiden längs kyrkogårdens södra och sydöstra mur liksom öster om kyrkan där ett fåtal äldre gravvårdar fortfarande finns kvar. Resterande ytor bör ha nyttjats för allmänna begravningar. År 1892 och 1922 finns uppgifter om att klockstapeln renoverades. År 1928 omtäcktes portstolparna, putsen lagades och vitkalkades och nya kulor i samma form som de gamla sattes dit.
På fotografier från 1918 och 1923 är kyrkogården nästan ängslik och gravvårdarna är till största delen av trä, i form av kors eller så kallade stavar. Ett fåtal gravstenar i svart granit syns också på bilderna i östra delen av kyrkogården. Större delen av kyrkogården utnyttjades till allmänna gravplatser runt 1920. Tätt stående enkla gravvårdar av trä är typiska, i den här länsdelen, för linjegravsområden vid 1900-talets början. På fotografierna kan man också urskilja kullar av gräs och murgröna. En annan intressant detalj är de pärlkransar som sitter fästa på trävårdarna eller finns nedlagda på gravplatserna. Kransarna tillverkades i södra Europa och importerades till Sverige. De var gjorda av svarta glaspärlor uppträdda på ståltråd. Under ett hölje i mitten av kransen fanns en bild av den lidande Kristus, en ängel eller någon annan religiös symbol. Pärlkransarna bars framför kistan vid begravningen och fick sedan ligga på graven tills ståltråden rostat sönder. I samband med andra världskriget försvann det svenska bruket av pärlkransar.
År 1932 beskrevs kyrkomiljön enligt följande: Ett sällsynt harmoniskt intryck ger kyrkoanläggningen i Tveta med den högresta och smäckra klockstapeln, den lilla intressanta kyrkan och den idylliska och välvårdade kyrkogården, försedd med ett stort antal trävårdar, vilka så ofta giva en säregen och fin karaktär åt de småländska begravningsplatserna. Tyvärr ha numera de fabriksgjorda granitvårdarna även här börjat öva sin fördärvliga verkan på vissa delar av kyrkogården.... På ett flygfotografi från mitten av 1930-talet är det dock en helt annan kyrkogård som syns. Kvarteren är avgränsade med raka grusade gångar mellan dem. I kvarter V och VI verkar det vara familjegravar som är täckta med grus eller jord liksom gångarna runt om och i kvarteren. Flera faktorer talar för att kyrkogården genomgick en omläggning någon gång mellan 1923 och 1935. Sannolikt var det då merparten av trävårdarna tog bort.
På en uppmätning över kyrkogården gjord av Johannes Dahl 1947 är kyrkogården ordnad med dagens kvarter och raka gångar mellan och i kvarteren. Här ser man en tydlig uppdelning mellan köpegravarna/familjegravarna och de allmänna gravarna. Väster och öster om koret
var det familjegravar medan de allmänna gravplatserna fanns söder och norr om kyrkan. Samma arkitekt upprättade år 1948 ett förslag till ordnande av gamla kyrkogården samt utvidgning i väster. Utvidgningen blev inte av och istället uppordnade man den befintliga kyrkogården. Den största förändringen genomfördes i kvarter I. Enligt planen skulle nya familjegravar omgärda kvarteret i norr, väster och öst. I övrigt ordnade man kvarter I så att fler platser skapades, troligen på så sätt att gravraderna ryggställdes mot varandra. Mellan gravraderna fanns gångar av jord. Det var också vid denna tid som det planerades för familjegravar i kvarter III. Fortfarande var det planlagt för allmänna gravar söder om kyrkan. Vid början av 1970-talet skall dock, enligt uppgift, mycket få rester efter allmänna linjen ha funnits kvar på kyrkogården.
År 1969-70 upprättades en ny gravkarta av K-konsult i Vimmerby och den skiljer sig mycket lite från det förslag som upprättades 1948. Gravkartan är dock mer detaljerad än de tidigare kartorna och man se att vissa gravvårdar varit omgärdade med häckar och stenramar och till exempel hade familjen Thunbergs gravplats en omgärdning med granit pelare och gjutjärnskedja.
Under 1970-talet genomgick Tveta kyrkogård liksom många andra kyrkogårdar en stor förändring. Då såddes grus- och jordgravarna igen med gräs liksom de gångar av trampad jord som fanns i kvarter I, II och IV och en del omgärdningar och stenramar tas bort. Arbetena gjordes för att rationalisera vården av kyrkogården.

KULTURMILJÖN - Kyrkan och kyrkogården ligger på östra kanten av en mindre höjdrygg med vid utsikt
mot Emådalen i öster. Kring kyrkomiljön finns ett ålderdomligt odlingslandskap.
Kyrkogården omgärdas av en noggrant lagd kallmurad stenmur och en trädkrans bestående av högresta lövträd. Klockstapeln som står i den sydvästra delen är uppförd på 1600-talet och byggd med bockkonstruktion med kraftiga snedstävor som stödjer en bärande klockbock. Denna täcks av ett korsformat sadeltak med smal spira. I klockstapeln finns två klockor varav den ena ska vara från 1500-talet. Intill kyrkogården i nordöst ligger en stallänga som tidigare fungerade som kyrkstall, men som nu är förråd och garage. Här finns också ett utedass som ännu är i bruk, till gagn för kyrkans besökare. Intill kyrkans parkering öster om kyrkogården ligger gamla kommunalhuset som också fungerade som skolhus. Byggnaden är i två våningar, har brutet plåtklätt tak, rödfärgade fasader och stora vitmålade fönster. Efter kommun-sammanslagningen användes byggnaden som skolhus fram till 1950-talets mitt Numera ägs byggnaden av ägarna till närbelägna Tveta gård. I den södra delen av tomten kring kommunalhuset finns delar av grunden synlig till Tveta gamla skola och sockenstuga. Väster om tomten står en minnessten rest till minne av Tveta kommun.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården omger kyrkan i alla fyra väderstreck och har en i det närmaste rektangulär form. Gravvårdarna är placerade i sex kvarter anlagda i gräsmattor, med eller utan häckar. Kyrkogården har ingångar i öster och söder från vilka grusgångar leder till kyrkans ingångar. Stenmur och trädkrans omgärdar kyrkogården. I den sydvästra delen står klockstapeln.
Läs mer i den separata rapporten om Tveta kyrkogård.
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Tveta kyrka uppfördes under medeltiden och sedan dess har sockenborna begravts på kyrkogården. Inga spår av dess äldsta tid är dock bevarade. En vandring över kyrkogården kan berätta om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden under 1800- och 1900-talen. Gravvårdarna rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Tveta kyrkogård förekommer titlar som exempelvis hemmansägare, handlare, skomakaremästare riksdagsman, riddare och professor vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Gårds- eller bynamn finns angivet på det stora flertalet vårdar.
Kyrkplatsens placering i landskapet och utformningen av kyrkogården skapar tillsammans med klockstapeln, kyrkogårdsmuren, trädkransen, de gamla kyrkstallarna och skolhuset en värdefull kulturmiljö.
Tveta kyrkogård kännetecknas av de förändringar som gjorts under 1900-talet. I början av 1900-talet fanns sannolikt köpegravar endast öster om koret och längst i väster. I övrigt bör kyrkogården ha bestått av allmänna gravplatser med gravvårdar av trä som var tätt placerade. Fotografier från 1920-talet visar ännu den strukturen. Någon gång på 1930-talet uppordnades, större delen av kyrkogården. Grus- eller jordbelagda gångar skapades som åtskilde de olika kvarteren. Gravvårdarna ordnades i raka rader. I slutet av 1940-talet gjordes ytterligare en uppordnig av kyrkogården. Sannolikt var det i samband med detta som trävårdarna på södra sidan försvann. På 1970-talet såddes gravplatser in med gräs och gravplatsomgärdningar togs bort. Enstaka bevarade stenramarna berättar om kyrkogårdens tid som gruskyrkogård.
Hur material och utformning av gravvårdar varierat under olika tider illustreras av kyrkogårdens gravvårdar. På Tveta kyrkogård finns gravvårdar från andra halvan av 1800-talet och fram till idag. Hela kyrkogården har brukats kontinuerligt vilket har skapat en kyrkogård där gammalt och nytt möts. De vårdar som är från 1800-talets mitt eller tidigare, samt gjutjärnskorset, bör tas upp på församlingens inventarieförteckning. På Tveta kyrkogård finns ovanligt få äldre gravvårdar bevarade. De som ännu finns på kyrkogården bör om möjligt bevaras på plats som en länk till platsens historia. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och ibland om hantverksskicklighet.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
Sammanfattningsvis:
·Tveta kyrkogård tillsammans med kyrkan, klockstapeln de gamla kyrkstallarna och skolhuset skapar en värdefull kulturmiljö.
·Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling.