VALLS KYRKA

Vall kyrkogård är idag oregelbundet rektangulär. Den har utvidgats i etapper både under 1800-talet (1871 och 1889) samt under 1900-talet. Den senare utvidgningen gjordes åt söder och förstorade kyrkogården med en tredjedel. 1996 flyttades terrassmuren mellan gamla och nya kyrkogården något mot söder. Den gamla kyrkogården omges på tre sidor (söder, öster och delvis i väster) av höga träd, även den nya delen omramas av träd och buskar.

Kyrkogården domineras av gräsytor, grusgravarna är få men viktiga för kyrkogårdens karaktär. Den största variationen av vårdar återfinns söder om kyrkan. Mot muren i nordost står några äldre gravstenar.

Under 1700-talet omgavs kyrkogården av träplank, de befintliga murarna byggdes huvudsakligen på 1800-talet. Idag omges den gamla delen av kyrkogården med stenmurar: putsad stenmur med täckhällar i norr och väster, i öster låg terrassmur och låg hagtornshäck, i söder nylagd terrassmur. Den nya delen omges av trästaket. Huvudingången i norr har järngrindar, öster om den finns en öppen genomgång i muren och i väster mot prästgården finns en öppning försedd med trägrind. I söder finns en stentrappa mellan den gamla och nya kyrkogården (den senare ligger lägre).

Mellan huvudingången i nordväst löper en grusbelagd gång söderut, längs med de västra och södra fasaderna. Stenlagda gångar ansluter från prästgårdsingången och mot den nya kyrkogården.

På den gamla kyrkogården finns lönnar och kastanjer och lindar i söder. Den nya kyrkogården har parkliknade karaktär med lindar, hassel, pil, gullregn och syren.

På den nya delen av kyrkogården är en minneslund anlagd.
Belysningsstolpar med glaskupor är utplacerade på hela kyrkgården, dessutom finns fasadbelysning i form av spotlights.

På kyrkogården fanns vid inventeringen 1996 ca 150 st. synliga gravar.

Övriga byggnader på kyrkogården
Inga övriga byggnader finns på kyrkogården, men nordost om densamma står det f.d sockenmagasinet som numera används som pannrum, förråd, m.m. Byggnaden är uppförd av trä under korrugerat plåttak (s.k. pannplåt).

Vall kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta delar är koret med absiden samt långhuset, vilka byggdes i en etapp i början av 1200-talet. Koret hade ursprungligen öppen takstol eller innertak av trä valvet kom till först i början av 1300-talet. Tornet påbörjades vid mitten av 1200-talet och fullbordades vid slutet av samma århundrade. Samtidigt byggdes sannolikt även sakristian.

Kyrkan har utvändigt undergått få förändringar sedan byggnadstiden. Tornhuven och taken förstördes vid en brand 1735. Vid återuppbyggnaden försågs kyrkan sannolikt med en lägre tornhuv än den ursprungliga, och yttertaken sänktes och belades med tegel. Vid en restaurering på 1870-talet förstorades kyrkans fönsteröppningar och dess inre omdanades. 1986 gjordes en restaurering då bl.a. samtliga yttertak inklusive brädtaket på tornhuven lades om. Även tornhuvens stomme reparerades och sakristians pulpettak ändrades till sadeltak, såsom förhållandet sannolikt var före branden på 1700-talet. Samtliga fasader putsades och vitkalkades.

Valls kyrka är byggd av kalksten under medeltiden. Det är en västtornskyrka med smalare absidkor och sakristia på korets nordsida. Det tvåskeppiga långhuset och koret har troligen uppförts vid 1200-talets början. Tornet tillfogades vid mitten av 1200-talet, men fullbordades till nuvarande ansenliga höjd först under slutet av 1200-talet. Från samma tid härstammar troligen även sakristian. En intressant detalj i planen är det avlånga utrymmet, med separat ingång, i tornets sydmur; det var troligtvis en bönekammare för personer avstängda från kyrkorummet, som härifrån kunde följa mässan genom en liten glugg (hagioskop). Exteriören domineras av det ståtliga galleritornet, med sina spetsgavlar och kolonnettförsedda ljudgluggar i tre våningar, krönt av en kort, åttkantig spira. Långhusfasaden pryds av en rundbågsfris. Av kyrkans tre rundbågsportaler är tornets nordportal den största och mest elaborerade. Fönstren förändrades och nya upptogs under 1800-talet. Långhuset täcks invändigt av fyra valv (kryssvalv i öster och s.k. musselvalv i väster) uppburna av en mittkolonn med ornerat kapitäl. En smal rundbågig muröppning leder till koret. Av intresse är en nisch i absidens södra mur, vars dörrar har ristad runinskrift från omkring 1300. I ringkammarens västra fönster finns rester av en glasmålning från 1300-talets början. Kyrkan restaurerades 1955 efter arkitekt Olle Karths förslag.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.