LOKRUME KYRKA

Lokrume kyrka är belägen på en slätt omgiven av skogsdungar. Den medeltida kyrkan är byggd av kalksten och består av ett kraftigt västtorn, enskeppigt långhus samt ett smalare, rakslutet kor med sakristia på den norra sidan. Kyrkans invigningsår 1277 är känt, men före detta datum har den genomgått flera förändringar och byggnadsetapper. Äldst är långhusets nordmur och en del av norra kormuren; dessa härstammar från en mindre romansk absidkyrka, med västtorn, från 1100-talets senare del. Det nuvarande koret, med ribbvalv, uppfördes under 1200-talets andra fjärdedel. Långhuset vidgades till nuvarande storlek kort därefter, och den tunnvälvda sakristian tillfogades. Omkring mitten av 1200-talet var dessa arbeten slutförda och långhuset hade försetts med fyra kryssvalv uppburna av en mittkolonn. Det nuvarande tornet byggdes på 1270-talet; samtidigt revs långhusets valv och de två befintliga kryssvalven slogs, torn och långhus bildade en rumsenhet. Kyrkans exteriör karakteriseras av det kraftiga galleritornet med sin korta, trubbiga spira. Rester av tornets skulpterade vattenkastare finns bevarade på kyrkogården; den befintliga spiran är från 1752. Av kyrkans tre portaler har långhusets svagt spetsbågiga sydportal den rikaste utformningen; den är sekundärt tillfogad, då den tidigare portalen flyttades till det nyuppförda tornets västmur. Långhusets östra sydfönsterutvidgades vid samma tid. Tornet har ett stort masverksförsett spetsbågsfönster i väster, medan det mindre korfönstret i öster är rundbågigt. Av kalkmålningar finns i princip endast triumfbågens kvadermålning och rankornament från 1250-talet bevarade. Kyrkan genomgick en restaurering 1957-62 (arkitekt Leif Olsson).

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Lokrume kyrka är till sin helhet uppförd under medeltiden, förmodligen stod den färdig med nuvarande utseende 1277. Den nuvarande kyrkan föregicks av ett romanskt långhus med absidkor vars norra murar delvis ingår i det nuvarande korets murverk samt ett torn från sent 1100-tal. I början av 1200-talet ersattes koret av ett betydligt större rakslutet kor under inflytande från visbyarkitekturen.
I mitten av 1200-talet byggdes långhuset om, dess södra mur flyttades ut och den norra muren behölls men byggdes på, över långhuset slogs fyra kryssvalv stödda på en rund mittpelare och en sakristia uppfördes.
På 1270-talet byggdes långhuset om ånyo, mittpelaren togs bort och de fyra valven ersattes av två valv, fönstren förstorades och försågs med masverk och en ny portal byggdes. Tornet nyuppfördes och långhusportalen återanvändes i dess västra mur. Troligen stod kyrkan färdig efter denna senaste ombyggnad 1277 då det i Bildefelds taxuslista är antecknat ANNO 1277 LOCRU¬MENSE TEMPLUM AEDI¬FIC-ATUM. Sedan denna senaste modernisering har mycket litet ändrats på kyrkans exteriör dock har de spetsbågiga ljudgluggarna i tornet förstorades och gjorts rundbågiga, tornets vattenkastare och långhusportalens vimperg av trä har tagits bort och dess fönster har utvidgades nedåt, åtgärder som förmodligen genomfördes på 1700-talet.
Bakom altaret fanns en målad inskription som berättade att Kyrkan rappad klistrad och hvitlimmad ut och invändigt år 1849. Bänkar målade. Predikstolen och altartavlan fernissad år 1851. Ny läktare byggdes 1889. Ny golf inlades. Bänkar insattes och målades. Altartavlan och predikstolen fernissades 1903.
1957-62 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Leif Olsson, kyrkogårdsplanering efter råd och anvisningar av förre trädgårdskonsulenten Karl Wikesjö. Erik Olsson stod som ansvarig konservator. Taken lades delvis om, fasaderna putsades. Muralmålningar togs fram och de som ansågs för fragmentariska kalkades över. Kyrkan försågs med värmeledning och ny armatur. Inventariernas ursprungliga färgsättning togs fram och konserverades.

Lokrume kyrkogård är i det närmaste rektangulär med kyrkan i mitten, vilket talar för att kyrkogården utvidgats någon gång mot norr. I det nordvästra hörnet låg tidigare sockenmagasinet, numera flyttat. Huvudingångar genom stigluckorna i väster och öster, mellan dessa löper en grusbelagd gång som fortsätter runt hela kyrkan.
Ett fåtal större träd inramar kyrkogården i främst söder, öster och väster, somliga ny-planterade.
Gravarna är utspridda över hela kyrkogården med undantag av i nordväst där ett tomt område finns, de äldsta gravvårdarna återfinns i söder. På kyrkogården fanns (1996) 160 st. synliga gravar. Väster om kyrkan invid muren är den av låga häckar omgivna minneslunden anlagd.
Kyrkogården omges av kallmurade kalkstensmurar ca 110 cm breda, höjden varierar mellan 80-120 cm, murarna består delvis av återanvända sten. Murarna buktar något och är delvis bevuxna med murgröna.
Stigluckor finns i väster och öster. I den västra förvaras en del äldre bearbetade stendetaljer. På den östra sträckningen finns också en träport, Brudportalen från 1700-talet. Samt en träport i den södra muren ut till vaktmästarnas lokal.
På kyrkogården finns två lyktstolpar samt en spotlight som riktas mot den nordvästra fasaden.

Den Bliesathska gravplatsen
Gravplatsen är ca 8 x 6 m i fyrkant, grusbelagd och omges av en cementerad sockel och järnstaket, järngrind i öster. Mitt på gravplatsen finns på rad står fem gravvårdar på rad. Den iordningställdes på 1940-talet av Lokrume församling till vilken den överlämnades 1977.

Övriga byggnader på kyrkogården
Inga övriga byggnader finns på kyrkogården.