LEVIDE KYRKA

Genom successiva utvidgningar har kyrkogården fått en något oregelbunden utformning. Närheten till vägsystemet har medfört att nordvästra och västra delen av kyrkogårdsmuren erhållit bågform. Under nära två hundra år har kyrkogården utvidgats mot norr, en sluttning ner mot landsvägen. Möjligen har jordmassor påförts den östra delen av kyrkogården.

Marken är gräsbevuxen och kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur, höjden varierar mellan 0,8-1,0 m.

Kyrkogården har tre ingångar, i söder, väster och norr. I söder finns en dubbel trägrind, flankerad av två murade och rappade stolpar av kalksten. I norr samma anordning fast med järngrindar, medan man i väster passerar in på kyrkogården på en färist av järn. Från grindarna leder gångstigar, belagda med cementplattor, fram till kyrkan. Belysningsarmaturer är uppsatta utefter gångvägen från den norra grinden (3 st) samt innanför den södra grinden (1 st). Utefter kyrkans södra och västra fasader är marken belagd med kalk- och sandstenshällar, längs norra fasaden är gjutet en cementplatta.

Innanför kyrkogårdens murar är en trädkrans (ask, lönn och lind) planterad, några solitärträd finns inte. Utefter de västra och nordvästra murarna är häckar planterade.

På kyrkogården finns (1996) 293 synliga gravar. De flesta ligger öster och norr om kyrkan.

Övriga byggnader på kyrkogården
Några andra byggnader än kyrkan finns inte på kyrkogården, i kyrkogårdens omedelbara närhet finns dock som nämnts de till kyrkan hörande förrådsbyggnaderna vilka tidigare utgjort sockenmagasin resp. bårhus.

Levide kyrka är med undantag för sakristian, som tillkom 1726, i sin helhet uppförd under medeltiden. Den byggdes som församlingskyrka för Levide församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kyrkans äldsta delar är koret och absiden, vilka uppfördes under 1100-talets senare del. Troligen fanns då en träkyrka på platsen. I början av 1200-talet byggdes långhuset, och sist vid mitten av samma århundrade tillkom tornet.

Kyrkan har förutom tillkomsten av sakristian inte undergått några större utvändiga förändringar sedan byggnadstiden. På norra sidan av långhuset har ett fönster tagits upp eller utvidgats på 1800-talet, och under förra hälften av 1900-talet ersattes faltaken över kor och långhus med falsade plåttak, vilka dock vid restaureringen på 1950-talet (se nedan) ånyo belades med falar.

Levide kyrka är belägen centralt i socknen på Ancylusvallen, vars grus- och sandjord utgör god byggnadsmark. Kalkstenskyrkan är, förutom sakristian, en helt romansk anläggning. Planen består av ett treskeppigt långhus med absidkor i öster samt västtorn. Långhus och kor är uppförda av kvadersten, medan tornet är byggt av tuktade stenblock. Byggnadstiden torde vara 1200-talets förra hälft för långhus och kor, tornet tillkom vid 1200-talets mitt. Sakristian, på korets nordsida, tillbyggdes 1786. Långhus och absidkor visar en enhetlig fasad med de bara kvaderstensmurarna och takfotens rundbågsfris. Tornet är putsat och vitkalkat, liksom sakristian. Långhuset och det lägre koret samt sakristian täcks av brädklädda sadeltak. Absiden har ett konformat yttertak. Tornet har rundbågiga kolonnettförsedda ljudöppningar och kröns av en åttkantig spira. Kyrkans relativt små fönsteröppningar är av varierande form, och förändringar har skett under senare tid. Rundfönstret i tornets sydmur är ursprungligt, medan långhusets södra masverksfönster troligen tillkom vid en modernisering under 1300-talets början. Korets ensprångiga rundbågsportal har en vulst som löper i liv med muren, tornportalen är spetsbågig och tresprångig med ornerade kapitälband. Långhusets stora tvåsprångiga portal är försedd med intressant kapitälskulptur tillskriven stenmästaren "Calcarius". Kyrkorummets nio kryssvalv bärs upp av fyra massiva pelare med rundstavar i hörnen. Den spetsbågiga triumfbågen fick sin form vid 1300-talets modernisering, observera sidonischerna med små fyrpassfönster på ömse sidor om bågen. Koret täcks av ett lågt kryssvalv, absiden har ett hjälmvalv. En dubbel rundvälvd tornbåge sammanbinder långhus och ringkammare. I långhuset finns målningar av "Passionsmästaren" eller hans verkstad från 1400-talet. Triumfbågens kvadermålning är troligen från omkring 1300, medan absidvalvets akantusrankor härstammar från 1600-talet. Kyrkan har restaurerats 1902-03 samt 1956-57 (arkitekt Nils Arne Rosén).

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996. Reviderat vid inskrivningen 2002