HANGVARS KYRKA

Hela byggnaden är romansk och uppfördes i mitten av 1200-talet, möjligen ersätter den en äldre kyrka från vilken både triumfkrucifixet och ett fundament till dopfunten skulle kunna tillhöra. Både taxuslistan och Strelow anger årtalet 1218. Den första byggnadsdel som stod klar var koret kort därefter var långhuset klart. Den sista del som byggdes var tornet i väster.
Mycket lite har förändrats på kyrkans exteriör under århundradenas gång, på 1700-talet uppfördes sakristian denna ersätter dock en äldre, om denna vet vi endast att den reparerades 1679. I mitten av 1700-talet reparerades taket på koret.
På 1800-talet byggdes troligen sakristian på med en våning då man var i behov av en magasinsbyggnad. I slutet av 1800-talet verkar kyrkan genomgått en inre förändring, altaret flyttades, bänkarna målades och en läktare uppfördes.
På tidigt 1900-tal belades hela kyrkan med nytt golv och ett fönster togs upp.

Den medeltida stenkyrkan i Hangvar består av långhus med smalare rakslutet kor, västtorn samt en sakristia på korets nordsida. Byggnadstiden är 1200-talets andra och tredje fjärdedel; långhus och kor är uppförda i ett sammanhang, medan tornet tillkom något senare. Sakristian är från 1700-talet. Kyrkan har vitputsade fasader och är försedd med hörnkedjor. Långhuset täcks av ett brant sadeltak, koret av ett lägre sådant. Tornet har kolonnettförsedda ljudgluggar och kröns av en spira. Långhusets perspektivportal, vilken är samtidig med tornet, har ornerade kapitälband; av intresse är det inmurade krönta manshuvudet i kalksten. Korets sydportal och tornportalen är av enklare slag. Koret har kvar sina ursprungliga rundbågsfönster, långhusets sydfönster upptogs på 1800-talet. Tornrum och kor är kryssvälvda. Långhusets fyra kryssvalv bärs upp av en kraftig mittkolonn, vars bas pryds av hörnhuvuden (jfr Björke dopfunt). Spetsbågiga muröppningar sammanbinder långhus med torn respektive kor. 1952-53 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Erik Fant.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Kyrkogården är till sin form rektangulär, den har utvidgats i etapper 1882 gjordes en rundad utvidgning mot söder, och omkring 1940 utvidgades den mot väster. Väster om kyrkogården finns en halvcirkelformad minneslund.
Kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur som är ovanligt bred (ca 120 cm) och ca 80 cm hög. Muren är invändigt kompletterad med en häck. Gränsen mellan den nya och gamla kyrkogården markeras genom en häck. Ingångarna (4 st.) har alla svarta järngrindar, stolpar av kalkstensflis.

Grusgångar från de tre ingångarna på gamla kyrkogården leder fram till och längs med kyrkans södra och västra sidor. Gångarna fortsätter ned till nya kyrkogården och fram till minneslunden.

Kyrkogården har en trädkrans, tätare på östra och södra sidorna, gången från kyrkans västra portal och ned mot minneslunden kantas av en allé. På gamla kyrkogården växter också en stor kastanj.

På kyrkogården finns fem belysningsstolpar, stolpar av trä med glaskupor, ytterligare två finns på parkeringen söder om kyrkogården.
I gamla kyrkogårdens nordvästra hörn står ett bårhus som numera inrymmer bl.a. el-central.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogårdens nordvästra del står ett bårhus som numera inrymmer el-centralen samt toalett. Sadeltaket är belagt med tegel, vindskivor av trä. Två skorstenar längs med nocken i plåt. Östra sidan med två dörrar med panel. På västra sidan dubbeldörr även den med panel. Ovan västra dörren ett lunettfönster. Snickerierna målade i brunt.