KORSBERGA KYRKA

Den timrade salkyrkan ligger med koret åt öster i den norra delen av den närmast kvadratiska lilla kyrkogården. Eftersom denna upptar hela platån på en gruskulle, med undantag för en utlöpare åt söder beväxt med furor, utgörs inhägnaderna på alla fyra sidor av kallmurade stödmurar. I väster och öster är sluttningen brant. I muren finns tre öppningar, en i nordost, en i nordväst och en motsvarande i sydväst. Alla har de kulprydda grindstolpar av kalkstenshällar från Kinnekulle. De bär alla upp smidda pargrindar. Upp till den nordvästra grinden leder från parkeringen en asfalterad gång med avsatser, vilken kröker från väst. Denna har ett svart järnstaket, liksom det västra murpartiet. Några silvergranar omger gången. Muren och stolparna med sina grindar kom till stånd 1841 i samband med borttagandet av de gamla murkna och misskötta träbalkarna och en utvidgning av kyrkogården. Längs utsidan av kallmuren finns några inte helt sammanhållna rader av gamla lövträd, troligen härrör även de från 1841. I söder står klockstapeln. Kyrkogården uppdelas av ett antal raka vinkelrätt korsande grusgångar som bildar små rektangulära gravkvarter med gräsmattor. Detta gäller främst den södra delen. Gravstenarna står i nord-sydliga rader och kantas på baksidorna av låga häckar. De härrör främst från mitten av 1900-talet. Norr om kyrkan är främst familjegravar, de flesta av dem är sekelgamla och har inhägnader av i form av små stenmurar eller järnstaket. Grusgången som leder från den nordöstra grinden är belagd med plattor fram till trärampen vid kyrkans portal.
På andra sidan vägen i väster är en rektangulär nyare kyrkogård med kallmurar av gråsten och grind mot vägen. Från denna går en bred gång till det lilla gravkapellet i väster. Längs innersidan av muren löper en rad av lövträd. Emedan den gamla kyrkogården blivit för liten tillkom denna kyrkogård efter lång planering år 1888.

FÖRSAMLING 1995 - KORSBERGA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 716, 1900: 1184, 1995: 530

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger med prästgården i utkant av tätorten i ett småkulligt moränstråk - "Korsberga kullar" - väster om Hökensås, och mellan Yan och Lillån. Korsberga
ligger ca 10 km väster om Hjo.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Träkyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti i öster och ett vapenhus i väster. På korpartiets norra sida finns en sakristia av sten. I: Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta fanns i Korsberga en träkyrka med salformad plan, troligtvis av medeltida ursprung. Under senmedeltiden uppfördes intill träkyrkan en murad sakristia, som fortfarande står kvar. Den medeltida sakristian är tunnvälvd och har 1400-talsmålningar, attribuerade till mäster Amund, på såväl väggar som valv. Vid tiden för avbildningen i Monumenta fanns på långhusets sydsida ett timrat vapenhus och strax öster därom ytterligare en tillbyggnad, av okänd funktion. Riven, förutom sakristian. II: Den nuvarande kyrkans uppfördes 1696, intill föregångarens kvarstående sakristia. Kyrkans vidare byggnadshistoria är inte helt känd. Av allt att döma ombyggdes kyrkan redan under 1700-talet, men på vilket sätt är inte känt. Vapenhuset uppfördes 1808, men ersatte då en äldre tillbyggnad med samma funktion.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans timrade stomme är till det yttre brädfodrad och vitmålad, medan sakristians murverk är vitputsat. Långhuset täcks av ett brant sadeltak, valmat över såväl väst- som östgaveln. Stora, rundbågiga fönsteröppningar. Ingång via vapenhuset; en dörröppning på långhusets sydsida igensattes vid restaureringen 1949-50, efter förslag av arkitekt Axel Forssén. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv med något indraget anfang. Interiören fick sin nuvarande färgsättning 1950, vilken påbättrades vid en omfattande restaurering 1989-90. Altaruppsatsen skänktes 1716 av "Herr Majoren Wälborne Hr Bengt Liljehööks Enkefru den Wälborna Fr Brita Hårdh", predikstolen 1712 av överste Sten Tranhielm och hans maka Christina Papegoja. Sluten bänkinredning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.