OD KYRKA

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Ods kyrka är uppförd i anslutning till och möjligen också inne på ett gravfält från järnåldern, så kyrkogården har i så fall betydligt äldre anor än kyrkan. Utformningen av kyrkogården runt kyrkan stammar liksom denna från medeltiden. Den har rundad form beroende på läget, men detta är också typiskt för västgötska kyrkogårdar på den tiden. Kyrkogården har utvidgats flera gånger men behållit formen. I öster och söder slutar kyrkogården i branter medan omgivande mark har samma i nivå i norr och väster, även om marken sluttar nedåt i denna riktning. 1957 tillkom emellertid en stort område nedanför kullen i sydväst med kantig, i det närmaste rektangulärt långsträckt form. Ytterkanten på denna del sträcker sig mellan en tillfartsväg i sydöst och en kulle med järnåldersgravfält i väster, medan dess innerkant går mellan södra och västra grindarna till det gamla området. I dess nordvästra spets står ett bårhus. Mellan detta och nordöstra muren finns en liten enkel grind till det forntida gravfältet. Kallmurar av natursten och trädkrans med ask, lönn och lind av olika åldrar inhägnar kyrkogården, som har huvudentrén i nordöst. Dess stigport ersattes 1807 med ett par stenstolpar av Kinne-Klevakalksten och två breda järngrindar, skänkta av prostinnan Cajsa Brun till minne av maken Anders. Grindarna har konstrikt smide nedtill och glesare mönster upptill med vågform och krusiduller. Stolparna är fyrkantiga och kraftiga samt avtäckta med två avtrappande stenskivor krönta av stenklot med svagt reliefmönster. Ett foto från 1900 visar att det då fanns en klivstätta av trä över muren. Tre stentrappsteg leder upp till den äldre delens södra smidesgrind som sitter i obearbetade stenstolpar. Grindarna är nyare med raka spjälor, dubbla nedtill med rundlar och liljor upptill. I väster är en bred muröppning utan grindar. På södra sidan om kyrkan, i höjd med södra vapenhuset, står en gammal klockstapel. Invid den växer oxbärsbuskar men annars finns inga träd ute på gräsytorna. Runt kyrkan, längs murens västra hälft och till de tre grindarna går grusgångar. I sydväst går också en stig nedför slänten till en öppning i muren till den nyare delen. Stigen i söder är brant och går intill klockstapelns östra sida. Gräsmattorna är i övrigt sammanhållna. Hårt hamlade träd, troligen pilar, står längs södra gången vid kyrkan. Öster om södra vapenhuset finns en gravtumba med stor häll där en nött relief kan skönjas. Vid kyrkogårdens östra sida finns flera familjegravar med grusade stenramar samt en inhägnad med smidesstaket. Många gravstenar är höga i detta område. På södra sidan finns spridda gravstenar väster om klockstapeln men annars är gravvårdarna koncentrerade till kyrkogårdens nordvästra del. Många har äldre höga gravstenar och stenramar vilket ger intrycket av att trakten haft ett visst välstånd. Särskilt iögonfallande är en mycket bred gravvård hägnad med kedjor mellan höga stenmäklare och två mycket stora, gavelliknande stenar med ekbladsdekor samt stenurnor. Gräsmattan norr om kyrkan saknar gravvårdar men här står en gammaldags lyktstolpe.
Från västra muröppningen går en mur västerut utmed prästgårdens tomt och där sitter en enkel, nyare spenslig grind i stora naturliga stenstolpar. Ytan fram till bårhuset är grusad och härifrån ser man tydligt den gamla kyrkogårdens rundning. Söder om bårhuset, ungefär mitt på västra mursträckningen, är en ceremoniplats från 1957 anordnad inom murade stenmurar och lövhäckar. Den har en stenlagd u-form och ett högt träkors vid västmuren. Denna nyare del har gräsmattor med gångar som grusats eller är av naturstenplattor. Stenmuren är kallmurad och vällagd med slät utsida. Ett par björkar växer vid slänten i norr och mindre prydnadsträd längs sydmuren. I väster finns en bred korsande gång med smalare utlöpare runt två gravkvarter där gravvårdarna står tätt. I östra delen finns en urnlund med buskage, träd har nyligen fällts. Områdets mittparti är ännu outnyttjat. Till parkeringen leder en smidd grind med kors i mitten, samtida med utvidgningen. För att grinden skall få en riktning mot tillfartsvägen går murarna omlott.

Forts. på historik för kyrka!

1923 ansöktes om att på de delar av södra takfallet som på 1890-talet täckts med granspån få byta ut detta mot tumstjock ekspån av samma storlek och modell som den gamla spåntäckningen, vilken lämnats på omring ¼ av ytan. Ansökan gjordes i oktober och man bad om snabbt besked för att kunna köpa ekvirke på ekskogsauktionen i november, "då det är billigare än annars". Norra sidan beräknades läggas om sommaren därpå och skulle då få likadana spån. 1926 gjordes ett förslag till ny orgelfasad, vilket förmodligen utfördes. 1940 gavs tillstånd till innanfönster indelade som ytterfönstren. Byggnadsstyrelsen ville haft klarglas i dessa men kyrkvärdarna hade redan köpt antikglas.
1948 fastställdes ritningar för elektrisk värme vilket blev starten till en ny större renovering 1950. Värme, orgelfläkt, belysning och klockringning blev helt elektrifierade. Konservator Olle Hellström gjorde ett färgsättningsförslag till hela interiörens ommålning i vita nyanser. Gamla kalkmålningar och äldre inredning skulle konserveras. Predikstolens välbevarade polykromering på det understa färglagret, med endast fragmentarisk kolorit, skrapades fram under två senare påmålningar. Altaruppsatsens alla skikt var sämre bibehållna än predikstolens. De två översta skikten togs bort. Dopfunten stod som stöd under predikstolen men flyttades fram i koret i söder. Korgolvet lades om.
1968 gjordes en total ommålning av kyrkans interiör utifrån de gamla inventariernas färgskala. De äldre inventarierna och tidigare framtagna fragment av kalkmålningsdekoren konserverades. Väggarna målades med emulsionsfärg, alltså vattenlösligt lim och olja. En ny orgel rekommenderades efter domkyrkoorganistens besiktning 1982. Han menade att en reparation inte var försvarlig. Den nya orgeln invigdes 1985.
Beslut togs 1999 om ut- och invändig renovering. Den utvändiga genomfördes samma år medan den inre sköts upp på grund av komplicerade åtgärder på äldre puts och väggmåleri. Åtgärderna utvändigt hade underhållskaraktär; fasaderna putsades om, snickerierna renoverades, spåntaken tjärades, ny gavelpanel tillkom i väster. 2002 besiktigade David Edvardson på K-konservator invändig puts och målningar för konservering. Syftet var att försöka kartlägga bemålnings- och putsskikt för att se om det fanns anledning att spara befintligt puts- och bemålningsmaterial och vilka skikt som i så fall borde bevaras. Tidigare framtagen dekor befanns vara målad på ett putsskikt som föreföll finnas i hela den äldre långhusdelen, vilken har ett slätare murverk i kvaderteknik. Under den målade putsen konstaterades åtminstone ett putsskikt, hårdare och något varmare i tonen, vilket kan vara från tidigare medeltid. Kyrkan i nuvarande form har som första lager ett gulrosa skikt med tydliga penseldrag. Edvardsons konklusion blev att "nuvarande kalkputsskikt med ett antal senare kalkavfärgningar i den äldre delen skall sparas." Alf Cederbergs Arkitektkontor gjorde ett förslag 2002 till invändig renovering och tillstånd för denna gavs 2003, men ännu våren 2004 har arbetet inte kommit till utförande eftersom nödvändiga bidag inte kunnat erhållas.