MOLLA KYRKA

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Forts. på historik för kyrka:

1941 lades nya golv, tegel i kor och mittgång, trä i bänkkvarteren. Taken fick ny spåntäckning 1953 då de sista resterna av blytäckningen övertäcktes. Elvärme installerades samma år. 1962 installerades bänkvärmare i samband med invändigt underhållsarbete med tvättning, kalkstrykning och takmålning. Sakristian fick åter ny inredning. En mängd föremål från 1700-talet renoverades och placerades i kyrkorummet liksom ätten Bethuns vapen.
1997 projekterades en ut- och invändig renovering med underhållskaraktär av Alf Cederbergs Arkitektkontor. Den reviderades och utfördes till vissa delar 1999, såsom justering/lagning/målning av syd- och vapenhusfasaderna samt uppsättning av skyddsräcke på läktarbarriären. Ytterligare åtgärder har aktualiserats hösten 2004.

------------------
Anläggningshistorik saknas

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.

Kyrkogårdens norra del har liksom kyrkan medeltida ursprung. Området har utvidgats i senare tid söderut i slänten ända ned till landsvägen. Från sydsidan har man utsikt över den unga skogen vid sjön i söder. Kyrkan ligger på kyrkogårdens övre del i öst-västlig riktning med en klockstapel söder om vapenhuset. Smala grusgångar går längs kyrkans sidor. Kallmurar av natursten omger kyrkogården och utgör även stödmurar ned till omgivande lägre marknivåer. Gamla lönnar står i krans runt muren på gamla delen och resten av kyrkogården hägnas också av stora lövträd, mest lönnar. Gluggar finns efter nedtagna träd. Marken sluttar ned mot bogårdsmurarnas öppningar med smidesgrindar, i väster i linje med vapenhusets port, i öster nära koret och nere vid landsvägen i söder. Tidigare fanns stigportar i muröppningarna som 1853 försågs med stora lås, eftersom betande djur gjorde åverkan på kyrkogården. (Redan 1689 hade man infört böter för den som inte stängde stigportarna efter sig.) När dessa portar försvann är här okänt. Östra muröppningen har idag två äldre grindar i stenstolpar med avsmalnande och spetsiga krön, något av en jugendform. Grindramen är ovanligt nog av rör med tunna spetsiga spjälor nedtill, snirklar ovanpå och krysslagda stänger med blomma i krysset. På var sida står en åldrig lönn och invid varje träd ligger en gammal gravhäll. Västra grinden fick sitt läge 1878 mitt för den västra entrén, sedan ett gammalt magasin rivits som stått väster om kyrkan. Grindparet kan vara från denna tid och är likadant som det östra och på dess norra sida finns en trestegs stentrappa över muren, en så kallad klivstätta. Södra grinden är från senare 1900-tal med raka spjälor och hjärtliknande dekor upptill. Stolparna är av huggen granit och kröns av stenklot.
Södra delen av kyrkogården är uppdelad i en övre och en nedre del som förbinds av en grovt huggen stentrappa med spensliga smidda räcken, troligen från 1900-talets första hälft. Mellan sydgrinden och kyrkan går en rak grusgång via trappan så att området delas upp i fyra gräsytor med gravar. Nedre östra sidan av grässlänten har raka, parallella grusade gångar medan den västra ytan är sammanhållen. Längs västra muren står några obeliskstenar, övriga stenar är låga, några från 1940-talet är mycket låga och andra är liggande. Stenramar förekommer i olika storlekar. På östra sidan står gravvårdarna tätare, många är familjegravar med stora stenramar. Gravstenarna uppvisar bland annat former av klassicism och jugend. Alla gravar står där i nord-sydliga rader. På den övre delen finns öster om trappan en åttakantig murad stenbrunn från 1900-talets mitt och intill den en häckomgärdad plats med stensatt mark och bänk. Gravstenarna står där i glesa rader, många av hög ålder. En smal grusgång går längs södra kanten och en bredare utmed västmuren, där stora familjegravar med stenram ligger på rad. Överlag finns många stenkantade gravar längs gångar och kanter. Nära västra muren är gravar placerade utmed en lövhäck. Här finns även obeliskstenar, flera små gamla gravstenar liknande svampar (1600-tal) eller med andra former, samt gravhällar över stormän från 1600-talet. En av de mest omtalade gravstenarna är från 1600-talet, med smedjestäd, hammare och tång, över den smed som var farfar till en biskop. Gravvårdarna på nordsidan är få och placerade utmed muren. Men i väster vid grusgången står en högsmal sten med anknytning till en tragisk historia. Den sägs markera platsen för en kvinnas död. Hon hade enligt sägnen dömts för falskmynteri men benådats på villkor att hon beslog kyrkans takås med bly. Under sitt arbete med detta föll ned från taket och dog. Kring kyrkan står i väster tre lyktstolpar av äldre modell.