ETELHEMS KYRKA

Kyrkogården
Genom en stor utvidgning i öster (44 m) har kyrkogården i dag i närmast rektangulär utformning. Mellan de båda delarna finns en låg mur den gamla kyrkogårdsmuren. I mitten av 1700-talet begravdes de flesta inne i kyrkan p.g.a. den sanka jorden fyllningsmassor påfördes och i slutet av samma århundrade skedde åter de flesta begravningarna på kyrkogården.

Hela kyrkogården omges av kalkstensmurar, den äldre delen av bruksmurad och den nya av kallmurar. Murarnas sträckning är i söder 99 m, i öster 44 m, i norr 120 m och i väster 57 m. Höjden och bredden varierar något, murarna kring den nyare delen är låga och de kring den gamla delen varierar mellan 60-95 cm, bredden varierar mellan 60-75 cm.

I söder och väster dubbla järngrindar mellan murade stolpar med överstycken utformade som tornhuvar, korskrönta. I det nordvästra hörnet har senare tagits upp en öppning försedd med järngrind mellan trästolpar. Till den nya delen av kyrkogården leder en ingång från församlingshemmets tomt i norr, den är försedd med dubbla järngrindar. Från den västra och södra ingången till kyrkan är gångarna belagda med cementplattor, övriga gångar är belagda med grus. På kyrkogården finns 7 st. belysningsstolpar.

Utmed södra kyrkogårdsmuren finns planteringar av ask och lind, utmed västra muren står några askar. På kyrkogårdens äldre del finns två lindar i f.d. sydöstra hörnet. På nyare delen finns planteringar med låga häckar mellan gravkvarteren, tuja i nordvästra hörnet. I övrigt domineras området av gräsmattor.

Gravarna på den äldre delen är koncentrerade till öster och norr. Söder om kyrkan finns endast några få gravar. Minneslunden är anlagd vid den södra kyrkogårdsmuren. Den omges av en låg kalkstensmur och en häck.

Övriga byggnader på kyrkogården
Inga övriga byggnader finns.

Kyrkans byggnadshistoria
I slutet av 1100-talet uppfördes den första kända kyrkan på platsen, den bestod av ett kor och ett långhus. Den nuvarande norra tornportalen tjänstgjorde troligen som huvudingång i söder, och lejonskulpturen som idag är inmurad i långhusets sydvästra hörn anses höra samman med denna portal. Kort därefter, i början av 1200-talet, uppfördes det nuvarandetornet.
Omkring 1300 fick den romanska kyrkan ge plats för en ny, större byggnad i gotisk stil, vilka knyter an till den gotländske stenmästaren som är känd från bl.a. Hellvi kyrkoportal, Lafrans Botvidarson. Kyrkan smyckades invändigt med både glasmålningar och muralmålningar.
Sedan byggnadstiden har endast mycket små förändringar gjorts på kyrkans exteriör, den största av dessa utfördes 1791 då tornhuven revs för att ge plats åt en gustaviansk lanternin efter ritningar av C. F. Adelcrantz. Den rivna huven var sannolikt en spetsig tornhuv av ordinär gotländskt modell.
I början av 1800-talet togs ett fönster upp i långhusets norra mur. En omfattande restaurering genomfördes 1879-83 då taken täcktes med tjärade spån och långhusets norra fönster försågs med mittpost, masverk och solbänk av huggen kalksten. Inredningen nyanskaffades eller målades om efter förslag av arkitekt C. Grundström.
Lanterninen ersattes 1911 med en spetsig tornhuv uppförd efter ritningar av byggmästare Nils Pettersson, Visby

Etelhems kyrka ligger i ett av de före detta järnvägssamhällena på Gotland, från vilket ännu några mindre industrier finns kvar. Kyrkan, som är från medeltiden, är uppförd av kalksten och består av rakslutet kor med sakristia i norr, ett bredare och högre långhus och ett kraftigt torn i väster, vars murar knappt når över långhusets taknock. gångar finns i tornet i norr och söder och i korets sydfasad. Tornet är kyrkans äldsta del och uppfördes vid 1200-talets början invid en äldre murad kyrka. Denna kyrka ersattes, så när som på tornet, omkring år 1300 av det nuvarande koret och långhuset, uppförda i ett sammanhang. Sakristian uppfördes sannolikt under 1600-talet. Den nuvarande tornhuven ersatte 1911 en låg lanterninformad huv från 1791. Tornets välavvägda portaler är romanska. Den gotiska portalen pryds av en rik geometrisk ornamental dekor och kröns av en trekantsgavel. Av fönstren är alla utom det i norr ursprungliga. Det stora östfönstret är försett med masverk. Interiören har väl avvägda proportioner. Det kvadratiska långhuset i mitten har fyra murade valv som bärs av en kraftig mittkolonn. De jämnstora triumf- och tornbågarna förenar långhuset med det välvda koret och den ungefär lika stora välvda ringkammaren. Rummet har kalkmålningar från 1300- och 1400-talet. I korets östfönster, och några av sydfönstren, finns bevarade rutor av märkliga glasmålningar från 1300-talets början. Det stora triumfkrucifixet med ringkors härrör från 1300-talets slut. Kyrkans märkligaste inventarium är den rikt dekorerade dopfunten från 1100-talets senare hälft, som har en inskrift som lyder: "Hegvald lät göra ... dopfunt".

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.