ENDRE KYRKA

Kyrkogården
Kyrkogården är oregelbundet rektangulär till sin utformning, kyrkan är placerad i den nordöstra delen. Större delen av kyrkogården främst sydväst om kyrkan är helt öppen, gräsytan är något ojämn till sin struktur. Här återfinns de flesta gravarna. I det sydöstra hörnet står flera träd, vilket ger den delen en mer uttalad rumskänsla. Ett fåtal gravar återfinns också nordväst om kyrkan, medan området närmast kyrkan i norr är fritt från gravar. På norra sidan står nio äldre gravhällar uppställda under ett skyddstak.

Genom att kyrkogårdens begränsning i väster enbart utgörs av en terrassmur mot vägen får besökaren redan på parkeringsplatsen överblick över nästan hela begravningsplatsen. Muren är drygt 1 meter hög. Kyrkogårdsmuren utgörs i norr och öster av en kallmurad kalkstensmur av delvis ålderdomlig karaktär med stora block i nedersta skiftet, den senare sträckningen slingrar sig fram. Muren har här skiftande bredd och höjd omkring 100 cm bred och upp till 170 cm hög. I söder samt i det nordvästra hörnet begränsas kyrkogården av häckar.

Ingången från norr sker genom en medeltida stiglucka. I öster en grind i kyrkogårdsmuren, i väster leder en stentrappa direkt in på kyrkogården. Grusgångar från de tre nämnda ingångarna och längs med byggnadens södra och västra fasader.

En minneslund är anlagd i kyrkogårdens sydöstra hörn, den omges av lågt växande buskar.
På kyrkogården växer askar i sydväst delvis nyplanterade lönnar, lindar och någon enstaka kastanj.
Kyrkogården lyses upp belysningsstolpar (5 st.). Runt om på kyrkogården och strax utanför finns 4 st. fasadstrålkastare riktade mot byggnaden.

Övriga byggnader på kyrkogården
Norr om kyrkogården finns ett litet tak som skyddar de medeltida gravhällar som ställts upp där, samt ett stegtak. Det förra täcks av falar och det senare av asfaltpapp.

ENDRE KYRKA
Endre kyrkas läge på randen av en platå gör att dess västra gavel reser sig högt över slätten. Kyrkan är uppförd av kalksten, som i långhuset delvis lämnats bart för att blotta partier av välhuggna reliefprydda kvaderstenar. Kyrkan består av rakslutet kor med sakristia i norr, långhus och ett litet murat torn över långhusets västra del. Från en äldre romansk murad kyrka från 1100-talets senare del återstår nedre delen av tornet, varav i dag endast västfasaden är synlig i exteriören. I etapper uppfördes den nuvarande kyrkan. Först koret och sakristian vid 1200-talets mitt, omkring 1300 följt av långhuset, som ursprungligen hade en liten bönekammare i vinkeln mellan långhuset och tornet i sydväst. Vid 1300-talets mitt ombyggdes västpartiet. Bönekammaren i sydväst avlägsnades (dess yttermurar och dörromfattning är ännu synliga) och långhuset om- och tillbyggdes i sydväst och nordväst så att det kom att omsluta tornet på tre sidor. Samtidigt påbyggdes tornet till nuvarande höjd. En värmekammare vidbyggdes 1915 i nordost. Kyrkan har en ingång i norr och två i söder, i långhuset och koret. En igenmurad ingång, med kyrkans äldsta portal, finns i tornets västfasad. Nordportalen är romansk, sannolikt flyttad från den äldsta kyrkan, korportalen har trepassformad bågomfattning i flera språng. Långhusets arkitektoniskt rikt uppbyggda sydportal kröns av en ovanligt spetsig trekantsgavel. En ursprunglig romansk trefönstergrupp sitter i korets östfasad. Långhusets sydfasad har ett stort gotiskt masverksfönster. Invändigt täcks hela kyrkan av murade valv. Koret och långhuset förenas av en vid spetsig triumfbåge. Långhuset har en fyra valv vilar på en smäcker mittkolonn. Långhusets västparti är mer komplicerat. Bakom fyra arkadbågar ligger ett tvärställt av tre valv täckt rum. Efter den nämnda ombyggnaden av västpartiet öppnade sig detta mot långhuset med två välvda bågar och en mittpelare. Tornets tyngd nödvändiggjorde redan under 1400-talet uppmurandet av stöd i öppningarnas mitt. Kyrkorummets dämpade ljussättning domineras av korfönstrens glasmålningar, varav några rutor är medeltida, från korets byggnadstid, och hör till de äldsta på Gotland. De kompletterades av nya av Carl Wilhelm Pettersson senast 1915. På väggarna finns kalkmålningar från 1400-talet. Invid altarskåpet från 1300-talets senare del finns ett gallerförsett väggskåp med huggen omfattning i sten. Kyrkans märkliga krucifix är från omkring 1200-talet. Dopfunten från 1100-talet i ett 1915 inrett dopkapell i nordväst har ett ovanligt välbevarat dopfuntslock från 1200-talets mitt, format som en korskyrka. Invid dopkapellet står en bänk med välbevarade skärmar från 1200-talet sammanfogade av svarvade pinnar och genombrutna lövverk med drakfigurer. pinnar och genombrutna lövverk med drakfigurer.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.

Kyrkan är i sin helhet uppförd på medeltiden. Den första kända kyrkan på platsen påbörjades i slutet av 1100-talet och bestod av en absidkyrka med torn i väster. Tornets nedre del är vad som återstår från denna tid.
Koret med sina glasmålningar och sakristian uppfördes omkring 1250.
Omkring 1300 utökades koret med ett långhus samt en bönekammare, vilken byggdes i det sydvästra hörnet, mellan långhuset och tornet. Detaljer av absidkyrkan återanvändes i den nya kyrkans fasader, bl.a. delar av en rundbågsfris samt fasadskulpturer och den numera igenmurade sydportalen.
I mitten 1300-talet höjdes tornets murar till nuvarande höjd, och i slutet av samma århundrade gjordes en utvidgning norr om tornet motsvarande bönekammaren i söder. Tornmurarna genombröts så att de tre rummen i bottenvåningen öppnades mot varandra och mot långhuset. Tornet vilade därmed huvudsakligen på valvbågarna, vilket av allt att döma visade sig vara otillräckligt: stödpelare sattes upp, vilket troligen skedde i början av 1400-talet.
Kyrkan dekorerades invändigt i mitten av samma århundrade med en passionssvit på kor- och långhusväggarna.