EKE KYRKA

Kyrkans byggnadshistoria
Eke kyrka är med undantag för sakristian, som byggdes på 1830-talet, uppförd under medel¬tiden. Kyrkans äldsta delar är koret och långhuset som kom till under första hälften av 1200-talet. Tornet uppfördes omkring år 1300.
Stenkyrkan har sannolikt föregåtts av en stavkyrka av trä på platsen. Av den har bl.a. ett antal väggplankor bevarats, vilka 1916 påträffades som golv i den nuvarande kyrkan.
Förutom tillkomsten av sakristian har Eke kyrka endast undergått ett fåtal utvändiga förändringar se¬dan byggnadstiden. 1820 byggdes ett sockenmagasin mot tornets N mur, och på 1830-talet, i samband med sakristibygget, vidgades fönstren i sydfasaden och ett nytt fönster togs upp i långhusets N vägg.

Eke socken är en kustsocken på sydöstra Gotland. Kyrkan består av ett rakslutet kor, ett högre och bredare långhus, västtorn samt en sakristia på korets norra sida. Mot tornets norra sida står ett sockenmagasin. Kyrkan har portaler på långhusets och korets södra sidor och tornets västra sida. Nischen efter en igenmurad portal finns på långhusets norra sida. Kyrkan är uppförd av putsad sandsten. På de låga takfallen ligger tegel. Tornspiran är av trä. Kyrkan har föregåtts av en träkyrka i stavteknik, från vilken väggplankor påträffats. Den har i etapper ersatts av den nuvarande kyrkan. Koret och långhuset uppfördes efter varandra under 1200-talets första hälft. Tornet omkring år 1300. På 1800-talet ägde en del förändringar rum. Magasinsbyggnaden uppfördes 1819-20, yttertaken sänktes till nuvarande låga vinkel 1826, sakristian uppfördes 1832-33 och de stora fönstren tillkom 1835. Portalerna i söder har huggna rundbågiga omfattningar i två språng med flankerande kolonnetter. Västportalen är enklare och spetsbågig. Fönster finns i öster och söder. De trekopplade fönstren i öster är från korets byggnadstid. Tornets spetsbågiga ljudgluggar har kolonnetter och masverk. Långhuset täcks av två kryssvalv, koret och ringkammaren av ett vardera. Väggar och valv pryds av ornamentala kalkmålningar från 1200-talet och figurala från 1400-talet. Den märkliga reliefprydda dopfunten är utförd på 1100-talet av stenmästaren Sigraf. Den väl bevarade madonnabilden härrör från tiden kring 1500. Inredningen är från 1700-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.

Kyrkogården
Ekes kyrkogård har idag en rektangulär form som kommit till vid flera tillfällen. Under det sena 1800-talet inlemmades ett område i söder och på 1930-talet vidgades kyrkogården kraftigt österut.
Den gamla delen av kyrkogården omges av en låg häck, den nyare av låga kallmurar av kalk- och sandsten. Mellan de båda delarna en terrassmur.

Den äldre delen (västra halvan) har ingångar i väster och söder (järnristar). Från den södra ingången leder en bred grusgång upp mot kyrkan och vidare mot den nyare delen av kyrkogården. I den nyare delens norra och södra murar finns enkla järngrindar.

Invid muren är häckar planterade runtom kyrkogården. Planteringar av lönn och lind finns på den äldre delen, medan yngre plantering av lind finns på den nyare delen. Gröna gräsmattorna dominerar bilden.
På västra delen av kyrkogården finns en enstaka belysningsstolpe.

Övriga byggnader på kyrkogården
Övriga byggnader på kyrkogården utgörs av det med kyrkan sammanbyggda och ovan nämnda sockenmagasinet.