ATLINGBO KYRKA

Under Atlingbo kyrkas golv har grunderna till en kyrka från 1100-talets mitt, en av de äldsta stenkyrkorna på Gotland, grävts fram. Till denna uppfördes vid 1200-talets början kyrkans nuvarande kvadratiska kor med en absid, som är mycket märklig genom att ha en spetsbågig istället för halvrund grundplan. Vid 1200-talets slut uppfördes det nuvarande långhuset och ringkammaren, som utgör bottenvåningen till ett aldrig fullbordat torn. Dettas murar har sedan fått bära den med ljudgluggar som rymmer klockvåningen och som i exteriören framstår som en takryttare som rider på långhustaket. Sakristian med sammanhängande magasin (?) under samma tak uppfördes invid korets norra mur 1800-1801. Hela byggnaden är uppförd av putsad kalksten. Kyrkan har tre ingångar med huggna omfattningar: en romansk korportal i söder, en ståtlig gotisk sydportal med spetsigt gavelkrön och skulpterade kapitälband på långhuset och en gotisk nordportal till tornets bottenvåning. Absidens tre fönster är ursprungliga liksom långhusets sydfönster och ett rundfönster med masverk i ringkammarens västmur. I det planerade tornets södra mur finns en utifrån tillgänglig kammare med ursprunglig trepassformad glugg mot kyrkorummet. I muren över denna kammare löper torntrappan. Ett ursprungligt väggfast vigvattenskar av huggen sten finns i långhusportalens innersmyg. Den vida triumfbågen .snarare förenar än skiljer det ovanligt rymliga absidkoret och det med en på konsoler vilande profilerad gördelbåge i två travéer uppdelade enskeppiga långhuset. Altaruppsatsen av trä är från 1600-talet. Predikstolen tillverkades av Rasmus Felderman 1693, den mustiga målningen är från 1758. Bänkinredningen tillkom på 1700-talet. Den märkliga dopfunten med åttkantig reliefprydd cuppa har tillskrivits 1100-talsmästaren "Byzantios".

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.

Kyrkogården
Kyrkogården är i dag i det närmaste kvadratisk. Den torde ha utvidgats två gånger i ganska sen tid, först mot söder där den väst-östliga gången utgjorde gräns mot söder sedan mot öster öster om träden vid kyrkans kor. Trots avsaknad av nästan all vegetation i form av träd och buskar får kyrkogården rumskänsla tack vare den omgivande grönskan. De träd som växer öster om koret är viktiga i detta sammanhang, de ger ytterligare karaktär åt kyrkogården. Gräsytor och gräsgravar dominerar, de intressantaste och äldsta gravarna ligger öster och sydost om kyrkan.
Kyrkogårdens västra och norra sträckning utgörs av en låg terrassmur och innanför den en låg häck. Utanför finns ett grund dike. I söder en relativt nyuppförd mur av cementhålsten(?), putsad och försedd med täckplattor av sandsten. I öster en häck. På 1700-talet omtalas ett plank runt kyrkogården. Öppningar i väster och i norr.
Grusgångar leder från huvudingången i väster till kyrkan och längs dess sydsida till sakristians östra mur. Från kyrkans sydportal leder en gång söderut och ansluter en bit från byggnaden till en gång i öst-västlig riktning. Kyrkogårdens belysning utgörs av tre lyktstolpar av järn placerade utmed gångarna. Ovan sakristians ingång finns en enkel lampa.
På östra delen av kyrkogården finns en minneslund sedan 2004. Den omges delvis av stenblock placerade i en halvcirkel. Lunden är delvis stensatt, i centrum en ställning avsedd för värmeljus.
På kyrkogården fanns (1996) ca 135 gravvårdar.

Övriga byggnader på kyrkogården
Inga övriga byggnader finns på kyrkogården.