HÄRKEBERGA KYRKA

Härkeberga kyrka är en av Upplands mest kända kyrkor till följd av den ryktbarhet som interiören med Albertus Pictors målningar fått. Målningarna tillkom under slutet av 1400-talet när kyrkorummet hade försetts med nya tegelribbvalv.

Det rör sig om en medeltida salkyrka med vapenhus i söder och sakristia i norr som byggts i två etapper. Långhus, kor och sakristia är från början av 1300-talet. Vapenhus och valv är tillkomna i slutet av 1400-talet.

Härkeberga kyrka är belägen på en ås i ett område rikt på fornlämningar. Väster om kyrkan finns en gammal komministergård som numera ägs av Nordiska museet.

Det är en medeltida salkyrka uppförd av gråsten. Planen är rektangulär med vidbyggd sakristia i norr samt vapenhus i söder. Långhus och kor samt sakristian är uppförda vid 1300-talets början. Vapenhuset tillkom mot slutet av 1400-talet, då även långhusets valv slogs. Fönstren har förändrats och förstorats, främst under 1700-talet. I det nordöstra hörnet finns en strävpelare med oklar tillkomsttid, dock före 1684.

Härkeberga kyrka är främst känd för sina rika kalkmålningar. Valvmålningarna har aldrig varit överkalkade och är därför ovanligt välbevarade. Målningarna kan, på stilistiska grunder, härledas till Albertus Pictor, och torde ha tillkommit på 1480-talets mitt.

Fasaderna vitrappades 1807 och fick ny spritputsning 1965. Vid Erik Lundbergs restaurering 1935-36 framtogs väggmålningarna som varit överkalkade, dessutom rekonstruerades korets två medeltida sydfönster och östfönstret frilades åter, äldre färgsättning på fast inredning återställdes.

Ett bevarat triumfkrucifix kan dateras till 1300-talets förra hälft eller mitt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Härkeberga kyrka är en av Upplands mest kända kyrkor till följd av den ryktbarhet som interiören med Albertus Pictors målningar fått. Målningarna tillkom under slutet av 1400-talet när kyrkorummet hade försetts med nya tegelribbvalv. Kyrkogården i Härkeberga är liten och har inga sentida utvidgningar. Den omges av en kallmur i gråsten. Dess utsträckning synes vara den ursprungliga och muren är av medeltida ursprung. I västra muren finns en putsad stiglucka med medeltida ursprung. Kyrkogården omges av en trädkrans av lövträd utom mot öster. Ett ovanligt inslag på kyrkogården är det stora inslaget av grusgravar på södra sidan av kyrkogården. Där finns två stora sammanhängande kvarter med sammanlagt 34 gravplatser, de flesta häckomgärdade men även några med stenramar. Flera av gravplatserna saknar gravvårdar. Många av gravvårdarna är från 1900-talets första hälft. Ett mindre antal är från 1800-talet. Närmast söder om långhusfasaden står tre ålderdomliga gravvårdar, ett järnkors från 1789, ett vitt stenkors från 1843 och en klassicistisk kalkstensgravvård från 1872.

Klockstapeln står på kyrkbacken närmast väster om kyrkogårdsmuren och stigluckan. Den är troligen byggd på 1660-talet och fick sitt nuvarande utseende då den kläddes in med bräder omkring år 1700. Den har följaktligen ett ålderdomligt utseende med en bred panelad bottenvåning från vilken en brädklädd tornkropp reser sig. Uppåt avslutas den med ett spånklätt sadeltak vars gavlar också är spånklädda. Klockstapeln är tjärad i sin helhet.

Härkeberga kyrka är en av Upplands mest kända kyrkor till följd av den ryktbarhet som interiören med Albertus Pictors målningar fått. Målningarna tillkom under slutet av 1400-talet när kyrkorummet hade försetts med nya tegelribbvalv.

Det rör sig om en medeltida salkyrka med vapenhus i söder och sakristia i norr som byggts i två etapper. Långhus, kor och sakristia är från början av 1300-talet. Vapenhus och valv är tillkomna i slutet av 1400-talet.

Härkeberga kyrka är belägen på en ås i ett område rikt på fornlämningar. Väster om kyrkan finns en gammal komministergård som numera ägs av Nordiska museet.

Det är en medeltida salkyrka uppförd av gråsten. Planen är rektangulär med vidbyggd sakristia i norr samt vapenhus i söder. Långhus och kor samt sakristian är uppförda vid 1300-talets början. Vapenhuset tillkom mot slutet av 1400-talet, då även långhusets valv slogs. Fönstren har förändrats och förstorats, främst under 1700-talet. I det nordöstra hörnet finns en strävpelare med oklar tillkomsttid, dock före 1684.

Härkeberga kyrka är främst känd för sina rika kalkmålningar. Valvmålningarna har aldrig varit överkalkade och är därför ovanligt välbevarade. Målningarna kan, på stilistiska grunder, härledas till Albertus Pictor, och torde ha tillkommit på 1480-talets mitt.

Fasaderna vitrappades 1807 och fick ny spritputsning 1965. Vid Erik Lundbergs restaurering 1935-36 framtogs väggmålningarna som varit överkalkade, dessutom rekonstruerades korets två medeltida sydfönster och östfönstret frilades åter, äldre färgsättning på fast inredning återställdes.

Ett bevarat triumfkrucifix kan dateras till 1300-talets förra hälft eller mitt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Härkeberga kyrka är en av Upplands mest kända kyrkor till följd av den ryktbarhet som interiören med Albertus Pictors målningar fått. Målningarna tillkom under slutet av 1400-talet när kyrkorummet hade försetts med nya tegelribbvalv. Kyrkogården i Härkeberga är liten och har inga sentida utvidgningar. Den omges av en kallmur i gråsten. Dess utsträckning synes vara den ursprungliga och muren är av medeltida ursprung. I västra muren finns en putsad stiglucka med medeltida ursprung. Kyrkogården omges av en trädkrans av lövträd utom mot öster. Ett ovanligt inslag på kyrkogården är det stora inslaget av grusgravar på södra sidan av kyrkogården. Där finns två stora sammanhängande kvarter med sammanlagt 34 gravplatser, de flesta häckomgärdade men även några med stenramar. Flera av gravplatserna saknar gravvårdar. Många av gravvårdarna är från 1900-talets första hälft. Ett mindre antal är från 1800-talet. Närmast söder om långhusfasaden står tre ålderdomliga gravvårdar, ett järnkors från 1789, ett vitt stenkors från 1843 och en klassicistisk kalkstensgravvård från 1872.

Klockstapeln står på kyrkbacken närmast väster om kyrkogårdsmuren och stigluckan. Den är troligen byggd på 1660-talet och fick sitt nuvarande utseende då den kläddes in med bräder omkring år 1700. Den har följaktligen ett ålderdomligt utseende med en bred panelad bottenvåning från vilken en brädklädd tornkropp reser sig. Uppåt avslutas den med ett spånklätt sadeltak vars gavlar också är spånklädda. Klockstapeln är tjärad i sin helhet.