FORSHEMS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - FORSHEM

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1065, 1900: 1834, 1995: 690

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger med prästgård från 1790 på urbergsparti vid den forna järnvägsknuten öster om Kinnekulle och 2 km sydost om Vänerstranden. Till kyrkomiljön hör även skola, gästgivargård samt äldre järnvägsstation. Forshems samhälle utgör riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Forshem är en av landets intressantaste stenkyrkor från tidig medeltid. Kyrkan uppfördes troligen vid 1100-talets mitt (dendrokronologisk datering) med långhus och smalare kor. Det ursprungliga korets östliga avslutning är emellertid okänd. Redan under 1200-talet raserades det ursprungliga koret och ett nytt, sannolikt rymligare kor uppfördes i dess ställe. Familjen Stakes gravkor tillbyggdes på korets sydsida 1663, men brukades redan århundradet därefter som sakristia. Ytterligare ett gravkor, för familjen Forsenius, vidbyggdes på korets östsida 1750. Strax därefter genomgick kyrkan den mest dramatiska förändringen i efterreformatorisk tid; dominerande korsarmar tillbyggdes 1761- 62. Det befintliga västtornet uppfördes 1891, men ersatte då ett äldre, troligtvis samtida eller något yngre än långhuset.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Korskyrkan har blottade sandstensmurar under valmade sadeltak; höga stickbågiga fönsteröppningar. Västtornet kröns av en relig, plåttäckt spira. Ett unikt inslag i exteriören är den romanska stenskulptur som nu sitter inmurade i yngre tillbyggnader. I västportalen sitter ett tympanonfält, sannolikt med en donatorsframställning. Den ursprungliga sydvästportalen, i samband med 1700- talets förändringar flyttad till den södra korsarmen, är såväl arkitektoniskt som figurativt utsmyckad. Enligt inskrift på tympanonfältet är kyrkan invigd till Kristus och den heliga graven. I den norra korsarmsgaveln finns två reliefer med ett ovanligt bildprogram utgående från Kristi passionshistoria (ytterligare en relief förvaras nu i tornets bottenvåning). Ingång i väster via tornets bottenvåning samt på korsarmarnas nord- och sydgavlar. Kyrkorummet är helt övervälvt. Det unggotiska koret har ett samtida ribbvalv med hörnkolonnetter samt skulpturalt utformad slutsten. Sannolikt välvdes långhuset under senmedeltiden. Kalkmålningarna på väggar och valv är från 1638 i den äldre Läcköskolans stil (framtagna 1912). Även predikstol och altaruppsats är helt eller delvis bevarade barockarbeten från 1642 respektive 1718. Den befintliga bänkinredningen insattes i samband med en restaurering 1939, efter ritningar av arkitekt Axel Forssén.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i kyrkan är en kopia av den ursprungliga från 1100-talet (nu i Statens historiska museum, Stockholm).

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

FORSHEMS KYRKA är placerad med koret i öster och tornet i väster i norra delen av den äldre kyrkogården. En ny kyrkogård, söder om kyrkan invigdes 1912. I väster, mellan kyrka och församlingshem, ligger en ännu nyare mindre kyrkogård från 1983. Gamla kyrkogården inramas av en kallmurad stenmur samt av en trädrad med bland annat lönn och ask. Huvudingången i norr utgörs av en dubbel smidesgrind, troligen från 1925, med spjälor samt överst ovaler. Den är placerad mellan kraftiga fyrsidiga stenstolpar med konande lockhällar samt stenklot. Från grinden leder en grusgång mot kyrkans norra port och en annan följer muren mot väster och öster. En annan ingång, belägen i nordöstra hörnet, vetter även denna mot vägen. En stentrappa med fem steg leder från kyrkogården och ned till grinden. Vid båda sidor av trappan finns en handledare av järn. Smidesgrinden har rutmönster samt överst voluter. Den är placerad mellan kraftiga fyrsidiga stenstolpar, krönta av stenkors. Ingången från parkeringsplatsen i väster utgörs av en sentida, dubbel smidesgrind med rutmönster. En grusgång leder från muröppningen till kyrkans västport. Ingången till den södra delen av kyrkogården består av en muröppning.
Kyrkogården indelas i kvarter genom symmetriskt lagda grusgångar. På gamla kyrkogårdens östra del omges flera gravvårdar av stenram och enstaka av järnstaket. I sydvästra hörnet finns ett kvarter med stenramar samt två järnstaket. Norr om norra tvärarmen finns en Eskilstunakista med gavelkors. I nordväst växer tuja och rönn. Utmed västmuren finns en gravhäll samt en 1700-talssten. I öster ligger Forsenius gravtumba, som är sammanbyggd med Forsenius gravkor.
SÖDRA KYRKOGÅRDEN - Södra kyrkogården, troligen från 1945, inramas på alla sidor av en jämn stenmur. Ingången från gamla kyrkogården består av en muröppning i nordmuren. En stentrappa leder ner till grinden från den högre belägna, äldre kyrkgården. På varje sida av öppningen finns en fyrsidig stenstolpe med konande lockhäll samt stenklot. Från ingången leder en grusgång mot söder, där en likadan ingång finns, samt mot kyrkans sydport. Gången kantas av en trädallé. En annan gång följer nordmuren.
VÄSTRA KYRKOGÅRDEN inramas av en jämn mur i norr och öster samt i övrigt av häck. Huvudingången från parkeringsplatsen är belägen i nordöst och utgörs av en nyare smidesgrind med spjälor. Den är placerad mellan murade, fyrsidiga stolpar krönta av stenkors. På kyrkogården finns symmetriskt lagda grusgångar samt i södra delen en grusad, rund minneslund med buskar och en rest sten.