KYRKOMILJÖN -
Socknen ligger i Sundsvallsområdet, ca en mil norr om staden, gränsande mot Klingerfjärden i öster. Timrå kyrka ligger centralt i Skönviksdalen. Strax nedanför i öster löper den gamla Riksväg 13 förbi kyrkogården, i söder avgränsas kyrkoområdet av Skönviksbäcken, i väster av E4:s asfalterade motorväg och norr om kyrkan passerar en lokalgata för trafik västerut samt mot Östrands massafabrik i öster. Strax intill i norr ett mexitegelmurat församlingshem från 1970-talet samt en förråds- och servicebyggnad i trä från 1960-talet?
KYRKOANLÄGGNINGEN -
Kyrkotomten
Kyrkotomten rektangulär i öst-västlig riktning, utvidgad i etapper mot söder och även väster. Runt tomten i alla väderstreck löper ett svartmålat gjutjärnsstaket stående på natursten. Det är utformat i gotikiserande stil, troligen utfört sent 1800-tal. I norr och öster finns entreer med murade, slätputsade och vitmålade grinstolpar, kröntäckta med kopparplåt samt krönta av ett kors på klot, båda i plåt. Den inre entrén till den ursprungliga kyrkotomten i väster utgörs av en murad och slätputsad, vitmålad stigport utformad som arkivolt. Putsen försedd med horisontella ritser i rustikimitation. Den täcks med falsad kopparplåt och kröns med ett förgyllt kors på dito klot. I murhålet sitter en smidesgrind med en fast övre del utformat som en strålsol.
Grusade björkkantade gångar och räta gräsbevuxna gravkvarter. Belyningsstolpar i naturgalv, med vita glober från ca 1970. Sluttande mark mot söder i gradiner. Här finns en mindre stödmur i natursten. Den 1923 utvidgade kyrkogården innehåller en entré genom naturstensmurade grindsolpar, som tar upp nivåskillnaderna upp till den ursprungliga tomten, som har ytterligare en hög stödmur i natursten. Här sitter en enkel smidesgrind.
Ett gravkapell återfinns strax utanför den ursprungliga kyrkotomten i nordväst, troligen murad i lättbetong och försedd med slätputsade fasader, hörnkedjor samt kopparklätt sadeltak. Detta har omkring 1930 ersatt ett äldre bårhus strax innanför stigporten i sydväst.
Kyrkobyggnaden
Timrå medeltida kyrka revs till en del 1794. Den östra och södra muren, sannolikt också sakristian, sparades för att ingå i en ny kyrkbyggnad, som påbörjades samma år. Byggmästaren Pehr Hagmansson arbetade troligen efter ritningar av Gustaf Pfeffer. Byggnaden stod färdig 1796.
Gråstenskyrka i höjdläge på tomten med rektangulär form, sakristia i öster. Tornet i väster är försett med fyra rundbågiga ljudöppningar med svartmålade plåtklädda träluckor, från början med en halvsfärisk tornhuv, men från 1835 försett med ett öppet litet rundtempel där åtta träkolonner bär upp ett kupoltak efter ritningar av Fredrik M. Bäck. Kupoltaket kröns av ett förgyllt kors på klot. Taket täcks av falsaf kopparplåt. 1990 tillbyggdes tornet på ömse sidor i två plan. I den norra tillbyggnaden placerades ett trapphus med hiss för rörelsehindrade, i den södra en väl tilltagen handikapptoalett och på läktarnivå ett wc och samvarorum för kören.
Kyrkan har ett långsträckt långhus med rakslutet kor och den mindre, nästan kvadratiska, sakristian förlagd bakom detta i öster. Tillbyggd i sakristians södra del en mindre entrébyggnad, ursprungligen tillkommen i samband med inrättande av centralvärme i kyrkan vid 1898-99 års restaurering. Den byggdes sedan om 1949-50.
Slätputsade och vitmålade fasader, gråmålad sockel klädd med skiffer i småformat i fönstersmygarna, sadeltak sedan 1949-50 års restaurering belagt med kopparplåt. Fem stora fönsterhål insatta högt i kraftigt fördjupade smygar som löper ned till sockelnivån. Fönstren med tretton lufter, småspröjsade antikglas, tillverkade 1949-50. Kraftigt putsat listband mitt på väggen strax under bågformen i fönsternisch. Kraftig takfotslist. På södra fasaden har en gulmålad pardörr ersatt det centrala fönstrets nedre del.
Ingångar finns i övrigt i väster, nordväst samt till sakristian i söder.
Över huvudingången i väster finns en inskrifttavla med texten: "Uti K. Gustaf IV Adolphs femte regeringsår under härt. Carls förmynderskap blev Timmerå nya kyrka färdig 1796."
Huvudentren med ett parti insatt vid restaureringen 1949-50 under ledning av Erik Fant med utvändigt mörkbrunlaserad pardörr i trä, stående fyllning med geometrisk banddekor i fyllning. Invändigt gråmålad, utan den geometriska dekoren. Överljus med svartmålad smidesdekor i form av korsgrupp. och värmekammaren byggdes om till toaletter med ingång utifrån och i förbindelse med sakristian. Över portarna i vapenhuset insattes överljusfönster.