SANKTA BIRGITTAS KAPELL

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.

När S:t Ansgars griftegård, strax norr om denna plats, började bli fullbelagd inköptes 1889 Lyckebo landeri till ny begravningsplats, vilken invigdes 1893. Inledningsvis kallades den för Nya begravningsplaten. S:ta Birgittas kapell från 1906 är belägen i öst-västlig riktning på den höglänta, nordvästra delen av den i plan nästan rombiska begravningsplatsen. Den låg då i ett dynamiskt område där Viskan, järnvägen och Varbergsvägen söderifrån möttes, vilket gett goda förutsättningar för det angränsande industriområdet att lokaliseras där. Griftgården utvidgades 1922.
I nordöstra hörnet av griftegården ligger en tvåvånings ekonomibyggnad från 1944 för parkskötarna med maskinhall i en lägre utbyggnad. Området omedelbart runt kapellbyggnaden har en rumslig och intim karaktär. Höga idegranshäckar omger en rektangulär, gräsbevuxen minneslund söder om kapellet. En mindre öppning finns i häcken till en sekundär östentrén, medan platsen öppnas åt väster, där huvudentrén ligger.
Utmed kapellfasaden är planteringar med idegran och ljung. Kring kapellet, liksom runt minneslundens idegranshäck, finns breda gångar satta med naturstensplattor. Framför entrén är en halvmåneformad plats belagd med gatsten. Den ansluter till en asfalterad "rondell" i väster. I rondellens mitt står en hängpil. Kapellets entrétrappa flankeras här av två hängcypresser. På gräsmattan söder om kapellet finns en staty föreställande en flicka med en fågel. Här finns även en öppen jordyta där blommor vid minneslunden kan placeras, samt en i marken nedsänkt och stensatt damm. I minneslundens nordvästra hörn, finns fågelbord och en gräsbevuxen kulle som döljer den underliggande likkällaren från 1913. Källaren har en suterrängentré åt norr, i linje med idegranshäcken. Entrédörren ligger sex trappsteg ned från marknivå, något indragen i kullen, med ett utskjutande gräsbevuxet tak som skyddar entrédörren från 1996 av brunbetsad plywood. Sidorna är av murad natursten, krönt av huggna stenlister.
Begravningsplatsen inramas av en kallmurad hägnadsmur av gråstenskvadrar åt väster, av en formklippt häck åt söder och norr samt av ett Gunnebostängsel i den östra delen. I den västra muren finns två stora huvudentréer med ursprungliga pargrindar av gjutjärn från 1893, flankerade av enkla grindar. Grindstolparna är runda med kannelyr, krönta av klot och de högre pryds av festonger i relief upptill. Grindarna har samma slanka utformning som det ursprungliga staketet hade, med smala pilspetsar på de raka spjälorna, där endast varannan når upp till och över dubbelgrindens draperiformade övre linje. Smidesstaketet har ersatts med en stenmur. Invid denna finns även en ursprunglig vattenkran av koppar med kar av natursten. Ytterligare fyrsidiga brunnspelare av sten med vred ovanpå och vattenutkastare av koppar, med blomliknande utformning, står på området. I den norra häcken finns två små och recenta grindar av metall.
Griftegården omger minneslunden och kapellet åt alla väderstreck och är som högst invid kapellet. Marken sluttar svagt i nivåer åt alla väderstreck. Begravningsplatsen har ett rutnät av gångar. Huvudgångarna, som är relativt breda och asfalterade, markeras av en björkallé, en nyplanterad almallé och till viss del av idegranshäckar. Sido- och tvärgångarna är smalare och belagda med krattat grus. Griftegården har parkkaraktär med en stor variation av växtlighet, främst björk, hängbjörk, alm samt vintergröna buskar och rhododendron.
Begravningsplatsens flesta gravvårdar är från 1900-talets första hälft. Olika delar av området har något varierande karaktär. Griftegården närmast kapellet i norr, väster och söder har en ålderdomlig karaktär genom att de relativt stora gravvårdarna, oftast familjegravar, bevarat sina grusfyllda eller gräsbevuxna ramar av sten, smide, gjutjärn eller låga, formklippta häckar. Den norra delen av begravningsplatsen har en något modernare karaktär genom mindre och jämnstora gravvårdar ordnade i rader i öst-västlig riktning som markeras av klippta buxbomshäckar. I denna gräsbevuxna del av begravningsplatsen är gångarna borttagna. Öster om kapellet finns stora gravkvarter med karaktär av engelsk park med buskar och träd planterade på den gräsbevuxna marken utan gångar, gravvårdarna är äldre och små. I det östra hörnet av begravningsplatsen, närmast Viskan, finns ett nyare områden med orgelbundet placerade, mindre gravvårdar.