HÖGSÄTERS KYRKA

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnesten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

FÖRSAMLING 1995: HÖGSÄTER
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1445, år 1900: 2491, år 1995: 1394

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - På en sandås strax sydväst om järnvägsstationen, ligger Högsäters kyrka från tidigt år 1900-tal, i de södra dalbygderna med Kroppefjäll i öster. På kyrkans plats fanns tidigare storhögar från järnåldern. Längre ned åt söder, på den nuvarande kyrkogården, låg den gamla kyrkan, varav sakristian ännu återstår. Socknen utgör del av riksintresseområdet Valbodalen (se Färgelanda).

RASERAD KYRKA / RUIN - belägen på annan plats på kyrkogården. I: Av den gamla kyrkan återstår endast sakristian, sedan 1948 inredd till gravkapell. Kyrkan uppfördes troligen under äldre medeltid (i Statens historiska museum, Stockholm, förvaras en valvbåge av romansk karaktär). Sannolikt vid en ombyggnad 1732 erhöll kyrkan ett tresidigt avslutat korparti och den ännu befintliga sakristian tillbyggdes. Ett vapenhus av trä tillbyggdes 1718 i söder. Vid kyrkans rivning påträffades på kyrkans nordvägg figurativa målningar sannolikt från 1600-talet (Hernfjäll 1993; jfr Edebol 1992). Kyrkorummet hade ett platt innertak, med målningar av målarmästare Krok från 1700-talets förra del. Riven 1909 när ny kyrka tagits i bruk på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan uppfördes år 1900-02 efter ritningar av arkitekten Adrian Crispin Peterson. Den har latinsk korsplan med ett smalare, tresidigt avslutat kor i öster med sakristia i norr, vapenhus framför korsarmsgavlarna samt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den monumentala exteriören har blottade tegelmurar med bågfrisornering längs takfot och gavelrösten, strävbågar och spetsbågiga muröppningar. De branta yttertaken har mönsterlagd skiffertäckning. Det resliga västtornet kröns av en hög spira, med täckning av kopparplåt. Ingångar i väster via tornets bottenvåning och i södra och norra korsarmsgavlarna, via utbyggda vapenhus. Kyrkorummets brädvälvda innertak bärs upp av konsoler. De nygotiska snickeriernas mörka färgsättning bryter av mot de ljusa vägg- och valvytorna. Läktare i långhusets västra del samt bägge korsarmarna. Även den samtida altaruppsatsen, predikstolen och bänkinredningen bidrar till kyrkorummets konsekventa och välbevarade stilkaraktär. Vissa förändringar skedde dock åren 1975-79, då en restaurering utfördes av arkitekten Jerk Alton. Vid detta tillfälle tillkom bl. a. läktarunderbyggnader i norr och söder.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.

Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, bårhus, församlingshem samt en intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad (1985). Bårhuset (f d sakristian till gamla kyrkan) är vitputsat med sadeltak täckt av svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad består av gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna är faluröda

Kyrkogården har en oregelbunden långsträckt form i nord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för den medeltida kyrkan och dess bevarade sakristia (bårhuset). Kyrkogården utvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen, 1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkan finns ett större utvidgningsområde, 1952- 62, ännu bara delvis utnyttjat för gravar.

Kyrkogården avgränsas på de flesta sidor av en kallmur längs vägarna fram till kyrkan. Vid muren i den kraftiga sluttningen mot väster finns trädbevuxen naturmark samt, närmare kyrkan, stora gräsytor. Vid de olika entréerna till kyrkogården, på fem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolpar av natursten och längs muren finns trädrader, bl a björkar och lönnar mot söder och öster samt oxlar mot väster. Kring delar av det utvidgade området från 1950-talet växer oxelhäckar. Inne på kyrkogården finns alléer i olika riktningar. Från kyrkogårdens huvudentré i sydost leder en allé med lönnar upp till den stora grusplanen söder och väster om kyrkan. Fram till samma plan leder också en allé med pyramidekar från kyrkogårdens södra entré och från den norra grinden finns en allé med björkar. I övrigt finns en del enstaka träd och buskar på den äldre delen söder om kyrkan, viket ger ett lummigt intryck med höga gamla lövträd, bl a almar och bokar, bl a en mycket stor bok vid det Fryxellska gravkvarteret något norr om bårhuset. Gångarna på kyrkogården är grusade och liksom ett flertal gravar på de äldsta delarna däribland det framträdande Fryxellska gravkvarteret. Här vilar bl a Jöns Fryxell, församlingens kyrkoherde 1779-1799. Längs bårhusets väggar finns en äldre gravhäll (som troligen legat inne i den gamla kyrkan) uppställd tillsammans med ett antal mindre gravstenar från 16- och 1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antal äldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn. Framför bårhuset finns en minnessten (ca 1990) på platsen för medeltidskyrkan.