TÄRBY KYRKA

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.

Tärby kyrka stammar från medeltiden. Omgivningen har nyttjats sedan förhistorien till begravningar och kyrkan förmodas vara anlagd på en hednisk kultplats. Vid en grävning på kyrkogården på 1960-talet hittades en så kallad järnsten, troligen en del av ett offeraltare, med ett ristat kors och en rund ring, samt stora mängder av människoben. Anläggningen har en oregelbunden planform med kyrkan centralt placerad, med koret något vridet åt norr. Vid muren i sydöst står en klockstapel från 1750-talet och vid den finns ett avträde med plåttäckt pulpettak och röd locklistpanel.
Tomten har en spets åt söder och en åt väster, medan östsidan är någorlunda rak från söder till nordöst. Dessa sidor hägnas av en äldre kallmur, vars höjd över mark varierar med marknivåerna. Innanför muren finns en rad med lövträd med hög ålder, mestadels askar. Beslut togs under 1700-talets andra hälft att varje gård vid underhåll av sitt murstycke skulle plantera träd innanför muren. Längs nordvästra sidan går på en lägre marknivå en smal grusväg fram till en gård. En stödmur når från vägen upp i nivå med kyrkogårdens gräsmatta, där några yngre lönnar står. En gammal klivstätta leder upp med fem steg och ett sentida, spensligt smidesräcke på utsidan och två steg på insidan. Dess placering ter sig även idag given, då den befinner sig i fonden av en T-korsning av grusvägar. Ytterligare en klivstätta med färre steg finns vid klockstapeln i sydöst. Dit finns numer ingen tydlig ankomstväg. I norr hägnas tomten av stängsel och ett fåtal träd. Bakom gravarna i nordöstra hörnan växer måbärshäckar och ett par späda hängbjörkar.
I västspetsen vinklas muren in till huvudingången med en dubbel smidesgrind mellan fyrkantiga stolpar av huggen sten. Av grindens art-décomönster att döma är den möjligen är från 1920-30-talet. Innanför grinden finns en gravvård på var sida. En bred grusad gång leder upp för en brant backe till och runt kyrkan och fortsätter åt nordöst fram till ett grusat gravområde med gångar som anlades 1916. Annars är gräsytorna utan gångar. Lyktstolpar i gammal stil av plåt och vitt råglas står på västsidan. Framför ingången till sakristian är en rabatt med stenram anlagd med runda cypresser och lökväxter, vilken har funnits åtminstone sedan 1970-talet.
Kyrkogårdens gravar är koncentrerade till ett område bakom kyrkan i korets förlängning, alltså tomtens nordöstra del. Nordvästra sidan saknar gravvårdar. Längs sydvästra sidan finns en mindre ansamling av gravar, bland annat med det enda gjutjärnsstaketet och en med tät buxbomshäck och ett par höga gravvårdar från 1800-talet som bedöms ha stort kutlurhistoriskt värde. Vid kyrkans södra sida står ett solur av sandsten från 1633, där siffrorna är ristade på ovansidan. Strax intill det finns de äldsta gravvårdarna; en gravhäll på stensockel från 1685 med evangelistsymbolerna i relief i hörnen, två ringkors, samt ett par obeliskformade stenar av tunn kalksten från 1830-talet och ett stenkors troligen från 1700-talet. Dessa har alla bedömts ha stort kulturhistoriskt värde. Ringkorsen är från 1678 och har huggna ansikten, blommor, dödskallar och inskriptioner i relief, vilket uppges vara unikt bland dessa stenar. De står dessutom vända mot varandra med en kroppslängds lucka, ett arrangemang som anses härröra från ett från äldsta kristna tid, då en häll också brukade placeras mellan dem. Senare kom endast hällen vid huvudet, eller med inskriptionen, att bibehållas. Gravområdet i nordöst är grustäckt och gravvårdarna står i raka rader med olikformade stenar, varav tre obeliskformer och ett högt stenkors står på rad. Alla gravar har stenramar. Ett nyare område tillkom längst i nordöst 1964, där gravvårdarna står på rad på en gräsyta och saknar stenramar.