ÖSTRA SKRUKEBY KYRKA

Östra Skrukeby kyrka
Östra Skrukeby kyrka uppfördes i mitten av 1100-talet av kalksten med rektangulärt
långhus, absidkor och västtorn. Kyrkan har sedan kontinuerligt om- och tillbyggts, bl a
med ett gravkor på 1600-talet. Tornet revs 1868. Av den ursprungliga anläggningen
kvarstår murarna i långhusets västra delar och en sydportal med en bevarad utsmyckad
romansk sandstensportal samt en trädörr med rik järnsmidesornamentik. Dörren har
daterats till ca 1150 genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering.

Kyrkorummet präglas av en omfattande ombyggnad på 1790-talet då det fick en
gustaviansk karaktär med tunnvalv och större fönsteröppningar. Samtidigt försågs
kyrkan med en ny orgel av Pehr Schiörlin och altartavla av Pehr Hörberg.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården i Östra Skrukeby är relativt liten och har något större utbredning endast i
väster. Formen är oregelbunden, huvudsakligen därför att sydöstra hörnet av
kyrkogården är draget mot nordöst. Detta medför också att utrymmet utanför
gravkapellet är trångt. Kyrkogården är indelad i två gravkvarter. Kvarter A omfattar alla
gravar norr, öster och söder om kyrkan medan kvarter B omfattar alla gravar väster om
kyrkan.

Allmän karaktär
Liten landskyrkogård som präglas av öppet läge med vid utsikt över låglänta
strandängar och Roxen i norr. Västra delen är en utfylld öppen kyrkogård präglad av ett
stort antal grusgravar. Norra, östra och södra delen är mestadels trånga och
omgärdningen sluter tätt in mot kyrkan. I norr har ett relativt stort antal ålderdomliga
järnvårdar och stenramsgravar med järnstaket bevarats. Kyrkogården har en trädkrans
som till stora delar är under föryngring eller saknas.

Omgärdning
I väster finns en terrassmur som är 1-1,5 m hög och uppförd av 0,5-0,7 m stor gråsten i
ca 3 skift. I norra delen av muren har en nu riven jordkällare legat mot muren. På detta
parti är muren utrasad och i dåligt skick. Utanför muren finns rester av borttagna
avfallshögar. Tydligen har trägårdsavfallet tidigare tippats denna väg. Tre nyplanterade
träd har satts för att ersätta den borttagna trädkransen.
I norr finns först i väster samma terrassmur som på västra sidan. Denna övergår steglöst
i en fullmur som når 0,2 m höjd vid öppningen till minneslunden på insidan medan
utsidan (nyligen frilagd) är 1,2 m. Öster om muröppningen ökar murens höjd successivt
till 0,6 m på insidan och ca 1,5 på utsidan. Av trädkransen återstår två äldre lindar som
flankerar muröppningen mot minneslunden och ett nyplanterat träd längst i öster.
I öster finns samma fullmur som i norr till en höjd av 0,2 m på insidan och 1,2 på
utsidan. Av trädkransen återstår två äldre lindar.
I söder är fullmuren ca 1 m hög på både ut- och insidan fram till södra huvudgrinden.
Väster om denna blir muren successivt lägre för att i höjd med klockboden övergå till
terrassmur. I söder återstår tre äldre lindar och ett nysatt träd av trädkransen.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudgrind i söder och en enklare övergång i form av en lättmetalltrappa
i sydväst. I norr finns en öppning i muren som leder ut till minneslunden.

I södra muren finns en
dubbel smidesjärnsgrind.
Grinden står mellan höga
vitputsade fyrsidiga stolpar i
tydligt empirutförande.
Stolparna är täckta av svart
plåt och krönta av svarta
runda kulor. Mellan
stolparna löper två
metallbågar. Grinden är
avdelad i fyra nivåer där de
lägsta endast har raka
spjälor. De två övre är
dekorerade med rundlar och
bladornament.

Vegetation
Kyrkogården har mycket lite vegetation förutom trädkransen och i minneslunden. Invid
norra muren växer en spireabuske, i nordöstra hörnet finns en tujabuske och mitt på
östra muren finne en stor tuja.
Kring minneslunden finns nyanlagda blomsterrabatter och i och kring dessa växer ett
tiotal unga nysatta träd.

Gångsystem
Samtliga grusgångar är av naturgrus. Gravkartan från 1990 (kopia nästa sida) visar att
västra kyrkogården (kvarter B) har en grusgång som löper utmed gravkvarterets
utkanter medan den östra kyrkogården har en gång som löper runt kyrkan. En gräsmatta
med gravplatserna A144-A180 i öster ansluter till kyrkan utan grusgång som istället går
längre österut. Dessutom finns en grusgång från huvudgrinden i söder till muröppningen
i norr.
Till dessa har idag ytterligare grusgångar tillkommit. I väster en mellan gravrad B34-
B65 och B66-B97. Dessutom har området närmast kyrkan grusats vilket innebär att nya
grusytor tagits upp söder om kyrkan bakom gravplatserna A181-A187, öster om kyrkan
innanför platserna A144-A188 och slutligen en yta mellan sakristian och långhuset på
kyrkans norra sida.

Gravvårdstyper
Kyrkogården äger ett relativt stort antal äldre gravvårdar bland dessa två från 1630-talet.
Norr om kyrkan står ett par gjutjärnsvårdar från mitten av 1800-talet. Åtta gravar i detta
område är också grusade och fem av dessa är försedda med gjutjärnsstaket som i flera
fall är konstnärligt utförda. Söder om kyrkan mellan gravkapellet och vapenhuset finns
också några äldre vårdar undanställda. Två av dessa är smala kalkstensvårdar från
mitten av 1800-talet. I övrigt består vårdarna i kvarter A av ganska varierande typer.
Längst i öster finns en del höga smala vårdar över hemmansägare från början av 1900-
talet som möjligen speglar en ståndsuppdelad kyrkogård från tidigt 1900-tal.
Kvarter B präglas av ett relativt stort antal grusgravar tillkomna mellan 1927 och 1987.
Många av dessa har relativt anonyma vårdar, typiska för 1950- och 1960-tal. Inom
kvarteret står också ett mindre antal höga smala vårdar från tiden kring 1900 kvar.

Titlarna på gravvårdarna speglar en lantlig miljö. 52 vårdar har titlar. Av dessa är inte
mindre än 20 resta över lantbrukare/hemmansägare. Ytterligare 10 vårdar är resta över
lantliga förtroendemän, 7 nämndemän, 1 rusthållare och 2 kyrkvärdar.
Kyrkans värld representeras av 3 kyrkoherdar, 2 kyrkovaktmästare, 2 kantorer och 1
orgelnist. Kanske bör också evengelisten räknas hit.
Skolans värld representeras av 1 skolkökslärarinna, 1 lärarinna, 1 adjunkt/lektor och 1
folkskollärare. Militärens av 1 fanjunkare och 3 livgrenadjärer.
Övriga titlar är 1 hustru, 1 häradsdomare, 1 byggmästare och 1 skräddarmästare.

Minneslund
Minneslunden är anlagd efter tillstånd av länsstyrelsen 2002. Den är anlagd kring den
muröppning som redan tidigare funnits mot norr.
Anläggningen är oval och omgärdas i en yttre ring av nyplanterade träd och i en inre
ring av två rabatter med öppning i mitten. Utanför muren finns en halvcirkelformad
grusplan i vilken bänkar har ställts. Denna omges av en gräsplan som når ut till
rabatterna. Mitt i detta ligger som centralpunkt en rundel som till hälften ligger på
gräsmattan och där upptas av en blomsterrabatt, till hälften på grusplanen och där upptas
av en stensättning.

Byggnader
På sydvästra delen av kyrkogården står en klockbod som hyser kyrkklockorna.
Byggnaden har rödmyllad locklistpanel och svarta luckor. Takhuven är av svart falsad
plåt. Det är osäkert om boden tillkom som ersättning för det rivna tornet eller om
kyrkklockorna redan tidigare, till följd av kyrktornets kondition, hängde här.

Övrigt
Utanför västra muren står en arbetsbod/garage. Byggnaden har också fyra smala dörrar
in till kyrkans tidigare dass. Två garageportar finns också i vardera ändan av
byggnaden. Byggnaden är faluröd under ett tvåkupigt tegeltak. Portar och dassdörrar är
svagt grönfärgade.

FÖRSAMLING 1995 - ÖSTRA SKRUKEBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 870, 1900: 488, 1995: 226

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen 15 km nordöst om Linköping i det fornlämningstäta sprickdalslandskapet strax söder om Roxen. På kyrkplatsen har påträffats fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. På kyrkogården finns ett klocktorn. Invid kyrkan ligger f.d. skolan, nu församlingshem. Prästgård vid Hörninge där också ålderdomshemmet låg.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, ett polygonalt gravkor på motsvarande plats i söder samt vapenhus i såväl söder som väster. De äldsta murpartierna i den befintliga kyrkan, nu bevarade i sydväst, härrör sannolikt från 1100-talet. Kyrkans ursprungliga planform är inte känd. Ett slankt västtorn med avtrappat murliv hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Sannolikt redan under äldre medeltid vidgades långhuset i norr. Vid ytterligare en ombyggnad, troligen under medeltidens senare hälft, erhöll kyrkan ett korparti av långhusets bredd samt sakristia och vapenhus tillbyggdes. Vid medeltidens utgång var kyrkorummet välvt i två skepp (pelargrunder påträffade vid restaurering 1926). Gravkoret i söder uppfördes under 1600-talet för ägarna till Grensholms säteri. Kyrkans pelare och valv avlägsnades 1793-94. Västtornet revs 1863. På motsvarande plats uppfördes 1926 det nuvarande vapenhuset.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitputsad och har rundbågiga fönster under tegeltäckta sadeltak; gravkoret täcks av en plåtslagen huv. Medeltidskyrkans romanska kolonnportal i söder, med dekorativt järnbeslagen dörr, är alltjämt i bruk. Ingång även i väster. Kyrkorummets sengustavianska prägel tillkom i samband med förändringarna 1793-94. I stället för de raserade medeltidsvalven slogs ett trätunnvalv, och kyrkan fick nya, regelbundet placerade fönster. Därefter har inga större förändringar skett. En restaurering 1926 var framförallt av underhållskaraktär, men innefattade också konservering av äldre inventarier. Predikstolen skänktes till kyrkan 1665. Den ursprungliga utsmyckningen, med bilder av de fyra evangelisterna och Kristus som Salvator Mundi utförda i intarsia, framtogs 1926. Kyrkans altartavla är målad av Pehr Hörberg 1804. Orgeln byggdes av P. Schiörlin 1794.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten av mässing - en gåva från 1663 - är sannolikt tillverkad vid mässingsbruket i Norrköping.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Östra Skrukeby kyrka uppfördes i mitten av 1100-talet av kalksten med rektangulärt långhus, absidkor och västtorn. Kyrkan har sedan kontinuerligt om- och tillbyggts, bl a med ett gravkor på 1600-talet. Tornet revs 1868. Av den ursprungliga anläggningen kvarstår murarna i långhusets västra delar och en sydportal med en bevarad utsmyckad romansk sandstensportal samt en trädörr med rik järnsmidesornamentik. Dörren har daterats till 1150 genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering. Kyrkorummet präglas av en omfattande ombyggnad på 1790-talet då den fick en gustaviansk karaktär med tunnvalv och större fönsteröppningar. Samtidigt försågs kyrkan med en ny orgel av Pehr Schiörlin och altartavla av Pehr Hörberg. Kyrkan, klockboden och kyrkogården utgör tillsammans med den närliggande bybebyggelsen, skolhuset och den f d prästgården och missionshuset en samlad ålderdomlig by- och kyrkomiljö.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en mur och trädkrans. Ingången i söder flankeras av murade och slätputsade grindstolpar med smidda grindar från 1800-talets andra hälft. En klockbod är placerad väster om den södra ingången. Den har en kvadratisk grundplan med fasaderna täckta av en rödfärgad smal oprofilerad locklistpanel. Topptaket är belagt med svartmålad skivtäckt plåt och luckorna är svartmålade. Den nuvarande klockbodens ålder är okänd, men i klockbockskonstruktionen finns årtalet 1814 inristat, vilket eventuellt skulle kunna vara en nybyggnadsdatering. Carl Fredric Broocman skriver i Beskrifvning öfver Östergötland 1760 att kyrkan både har torn och klockstapel och i kyrkohandlingarna finns uppgifter på att en klockstapel reparerades 1723 och 1726.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.
Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller
fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. På detta tyder fyndet av en lockhäll till
en så kallad eskilstunakista som påträffades liggande som överliggare i vapenhusets
sydportal 1888 och som nu förvaras i vapenhuset. Hällen är rikt ornerad.
Eskilstunakistan, uppkallad efter den plats där den först uppmärksammades, är ett
senvikingatida/tidigmedeltida gravmonument i form av en stenkista. Den är ofta är rikt
ornerad, försedd med runinskrift och höga gavlar. Monumenten var avsedda att stå
synliga på kyrkogården.

Texten lyder: suns auk iki letu kiara kumbl eftr uiboAra fathur sin kohtha kuth hia halbi
salu hans och i översättning Sven och Inge läto göra kummel efter Vibjörn sin gode
fader, Gud hjälpe hans själ
Sven och Inge har alltså förutom kistan kastat upp en gravhög (kummel) över sin far.
Kanske är graven så tidig att Vibjörn fick både en hednisk gravhög på förfädernas
ättebacke och en kista på den nya kristna kyrkogården.

Från senare delar av medeltiden har ingenting bevarats, men från och med 1500-talet
finns olika slags minnesmärken från begravningar kvar i kyrkan och på kyrkogården.
Inne i kyrkan ligger ett stort antal gravhällar i de olika golven, både i långhuset, koret
och i det södra vapenhuset. Flera av dessa är av stort kulturhistoriskt och konstnärligt
intresse. Som exempel nämner Åke Nisbeth (Nisbeth 1962) två stenar liggande alldeles
framför altarrundeln. Den ena över ståthållaren Jacob Turesson Rosengren, död 1571
och den andra över hans son ståthållaren Ture Rosengren, död 1611.

Familjen Roxendorffs på Förråds gravhällar ligger framför den medeltida dörren till det
gamla vapenhuset. Gravarna tillhör familjen i fyra generationer, mellan 1753 och 1822.
Inne i kyrkan finns också ett flertal begravningsvapen från 1600- och 1700-talen, de
flesta över medlemmar av den adliga ätten Ribbing från Grensholm. På väggen hänger
också några värjor som tillhört den Ribbingska vapenarsenalen.

Ett av begravningsvapnen bevarar minnet av hovrättspresidenten Bernhard Cederholm,
död på Grimstad 1750.
Under 1600-talet uppfördes ett gravkor för ägarna till Grensholms säteri vid korets
sydvägg. Sannolikt uppfördes det för landshövdingen Ture Ribbing som avled 1656.
Gravkoret har en intressant utformning med det övre rummets välvda tak och öppning
mot kyrkorummet. Det är oklart hur gravkoret ursprungligen utnyttjades och om det
eventuellt haft funktionen av herrskapsläktare.

De första uppmätningarna av kyrkogården stammar från 1600-talets slut, den äldsta från
1693. En annan gjordes vid storskiftet 1774.

Ur sockenstämmoprotokoll, excerperade av Bengt Cnattingius i Östergötlands
länsmuseums arkiv finns några notiser gällande kyrkogården under främst 1700-talet.
1698 och 1726 beslutas om underhållsarbete på klockstapeln. Rödfärgning och tjära.
1729 skriver man om underhåll av kyrkogårdsmuren. Överstyckena skall rödfärgas och
tjäras. Detta innebär sannolikt att muren haft en träöverbyggnad under denna period.
1753 behandlas en begäran av Major von Roxendorff (Förråds säteri) om att bygga en
murad grav der nu bårhusboden står vilket beviljades.

1755 fylls sand på för att täcka hål och jämna ut på södra delen av kyrkogården. Idag
finns inga tecken på att just denna del blivit utfylld, vilket norra och västra delen
mycket tydligt har.

Intill hörnet mellan södra vapenhuset och långhuset står kyrkogårdens äldsta gravvård,
rest över underskrivaren och uppbördsmannen i Åkerbo härad Nils Svensson, död 1631
och dennes hustru. Intill klockboden finns också en daterad sten med bokstäverna K I D
samt datumet 1630. Det är dock osäkert om stenen är att betrakta som en gravsten eller
om den ristats i avsikt att datera någon nu borttagen byggnadskonstruktion.

Trots att kyrkogården är liten
rymmer den ett relativt stort antal
vårdar från 1800-talet. Inte mindre
än sexton av dessa står dessutom på
ursprunglig plats, medan två vårdar
från sent 1800-tal tillhör de som
ställts undan på norra muren. Hälften
av 1800-talsvårdarna är från tiden
före 1860.

Utifrån utseendet på gravkartan verkar kyrkogården ha ungefär samma utbredning idag
som på 1600-talet. Den västra delen förefaller dock relativt kraftigt uppfylld. Sannolikt
har man fyllt på massor så att man nått i nivå med kyrkogårdsmurens inre överkant. För
detta talar inte minst att muren nästan omärkligt övergår från fullmur till terrassmur i
väster både på norra och södra sidan. Det är inte känt när en sådan utfyllnad gjorts.
De flesta av grusgravarna i kvarter B är tillkomna under perioden 1927 till så sent som
1989.

Minneslunden är tillkommen efter tillstånd från länsstyrelsen 2002.