VÅRDNÄS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Troligtvis har församlingens begravningsplats legat på samma ställe från den första
kyrkans tid. Ursprungligen var kyrkogården mycket mindre. Innan tornet byggdes gick
ringmuren precis utanför den västra kyrkgaveln. I och med att tornet byggdes, flyttades
muren så den kom att gå i en halvcirkel utanför tornet. En port i muren upptogs och låg i
rät linje från kyrkans port i västtornet. En port i den södra muren, mittemot den södra
kordörren upptogs också kort därefter. Den västra ringmuren flyttades senare ut, varpå
kyrkogården växte något. Men i stort sett hade kyrkogården en oförändrad yta till långt
in på 1800-talet. Kartan över laga skiftet visar att kyrkogården endast sträckte sig några
meter väster om kyrkan. I och med befolkningstillväxten i socknen, uppstod ett behov
av en större kyrkogård. Sockenstämmorna på 1850-talet fick ofta frågan om utvidgning,
men detta sköts på framtiden. Dock arbetades det mycket med att iordningsställa den
gamla kyrkogården. Vintern 1854-55 deltog varje hemman i socknen med 16 lass sand
om 3 tunnor vardera.
Varje by och gård fick gravplatser tilldelade till sig på kyrkogården. Den äldsta kända
uppdelningen ägde rum 1767. Dessvärre finns inga uppgifter om hur d verkställdes.
Dock finns källor som visar att vissa delar av kyrkogården ansågs finare än andra. Från
flera håll talas det om att den norra sidan inte var önskvärd som begravningsplats, något
som märks på Vårdnäs kyrkogård. De glesa gravarna visar att det levde kvar in på
senare tid. I och med att folkmängden ökade, behövdes fler gravplatser. Det var vanligt
att begravningar skedde alldeles invid kyrkväggen. För att förhindra detta beslöts 1867
att en bred gång skulle tas upp runt kyrkan.
Seden att märka ut gravplatser är gammal, dock förekom det också att gravar inte alls
märktes ut, något som vållade bekymmer när nya gravar grävdes. Därför beslöt
sockenstämman 1819 att alla gravar skulle märkas ut med kors av ek med ett inbränt
eller utskuret årtal. Ett sådant gravmärke finns bevarat på kyrkvinden. På Vårdsnäs
kyrkogård fanns förr flera mycket utarbetade kors i järnsmide Dessa har bevarats in i
vår tid och sitter uppsatta på väggarna inne i kyrkan. Det äldsta är daterat 1745. Det var
även vanligt med enklare vårdar i trä. Eftersom det var ett högt tryck på kyrkogården,
när folkmängden var stor, och gravplatser saknades, så tillverkades inte gravmärkena av
något beständigt material. Ett par sådana vårdar i trä finns bevarade på kyrkvinden.
Kyrkogården har under 1900-talet utvidgats en gång. 1944 beslutades att ett område på
ca 3150 kvm, tillhörande församlingens löneboställe, Vårdnäs 3:1, skulle arrenderas i
fyrtio år. Kyrkogården var i stort sett fullbelagd och nya gravplatser var tvunget att
tillkomma inom en snar framtid. Landsvägen gick i det sydvästra hörnet av det nya
området. Den var tvungen att läggas om. Yttermuren flyttades och nyanlades på den
södra och västra sidan. Hela murens längd beräknades till 200 m. Hälften av stenen
skulle komma från flyttning av den äldre muren på kyrkogården. Muren på den västra
sidan, där höjdnivån var som högst, lades så hög att den stack upp ca 1 dm ovanför den
innanförliggande marken. En ny öppning i det sydvästra hörnet togs upp och en grind
lik de övriga grindarna på den södra sidan sattes upp. En trappa byggdes mellan
nivåskillnaderna på den västra sidan. Hela området lades dräneringsrör ned och
grusgångar anlades. Häckar av måbär planterades och till trädkransen sattes lindar. Hela
arbetet beräknades kosta 30000 kr och planen utarbetades av trädgårdskonsulent Anton
Nilsson från Linköping. 1948 invigdes den nya delen av kyrkogården.

1936 installerades el till kyrkan, något som medförde schaktnings arbeten på
kyrkogården.

Tidigare fanns ett kyrkstall vid Vårdsnäs kyrka. En tidningsartikel från 1955 berättar om
att kyrkvaktmästaren Erik Johansson efter lång tjänst ska gå i pension. Han berättade att
stallet förr var flitigt använt, men sedan bilen blivit allt vanligare, finns det inte längre
användning för kyrkstallet. Därför skulle det inom kort rivas. Dock berättar en senare
källa, från 1982, att det gamla kyrkstallet från 1800-talet, skulle byggas ut. Kyrkstallet
var en rödfärgad byggnad med fasspontad panel och panel på förvandring. Sadeltaket
var tegelklätt och var 1982 inrett till verkstad och förråd. Förslaget till ombyggnad rörde
en utbyggning på den södra sidan. Den nybyggda delen skulle byggas i samma stil som
den äldre delen. I ett yttrande av Östergötlands länsmuseum 1982, godkändes förslaget.
På kyrkogården ligger ett gravkor i det sydöstra hörnet. Det är den Falkenbergska ättens
gravkor. Det byggdes 1830 och ritades av Carl Christoffer Gjörwell i en blandning av
klassicism och nygotisk stil. Byggnaden har släta murar och med en gotiserad gavel,
omgiven av toureller, dvs. miniatyrtorn. Byggnaden har ett sadeltak. Bilderna nedan
visar gravkoret med nästan 45 års mellanrum. På den vänstra bilden, från 1903, syns att
det tidigare stod enkla, mindre vårdar framför, utan någon direkt struktur. Den senare
bilden visar att grusgångar har anlagts och att låga inramande häckar runt gravar
tillkommit. När det gäller byggnadens fasad syns också att putsen tidigare delades in i
fält. Sedermera är väggarna helt slätputsade och vitkalkade. På det äldre fotot verkar
byggnaden snarare varit målad i en gul/beige ton.

Den andra byggnaden på Vårdnäs kyrkogård är ett gravkapell på den norra sidan. Det
uppfördes 1928 i en nyklassicistisk stil med slätputsade fasader avfärgade i vitt. Även
sockeln är slätputsad och färgen är nu flammigt rosa och grå. Sadeltaket är täckt med
enkupigt rött tegel. Den profilerade taklisten bildar gavelfrontoner på kortsidorna.
Entrédörren är en dubbeldörr av trä med panel i fiskbensmönster. Portalomfattningen är
en förenkling av kyrkans sydportal. På västra långsidan finns en dörr till det separata
förrådet i kapellets norra del. De rundbågiga fönstren i väster och öster är av trä och är
vitmålade med spröjsverk och råglas. De är helt öppningsbara. Invändigt har
kapelldelen trägolv med luckor. Väggarnas nedre del är klädd med vitmålade skivor
som avslutas upptill med en gråmålad trälist. I övrigt är väggar och tak putsade och
avfärgade i vitt. På norra kortväggen står ett litet enkelt altare. Byggnadens norra del
utgörs av ett förråd med väggar och tak klädda med omålad panel. Det finns en separat
ingång i väster.

1990 gavs tillstånd att få anlägga en minneslund bakom gravkapellet. Den senaste
byggnaden som tillkommit är ett förråd utanför den norra sidan. Det är 7 x 4 m stort och
4 ½ m högt, har ett tegelklätt sadeltak och rödfärgad locklistpanel. Utanför förrådet
finns också en gjuten del för kompost/jord med tre avdelningar.

FÖRSAMLING 1995 - VÅRDNÄS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1986, 1900: 1982, 1995: 1825

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 20 km söder om Linköping vid sjön Rängen i Stångåns vattensystem. Den är belägen på en moränhöjd som utgör en udde i sjön, ursprungligen med vatten på tre sidor. På kyrkogården finns ett bårhus. Ett församlingshem är beläget strax intill kyrkan. En smal dalgång skiljer kyrkan från prästgården i nordväst. Stiftsgården är belägen i ett skogsparti söder om kyrkan. Terrängen runt kyrkan är blockrik med fornlämningar. Mellan kyrkogården och sjön finns en hembygdsgård.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett rundat korutsprång med rak murklack i öster, sakristia mitt på långhusets norra sida samt torn i väster. I: Den till största delen rivna medeltidskyrkan uppfördes sannolikt omkring 1200. Åren 1738-39 förlängdes kyrkan västerut (Broocman) och 1763-65 uppfördes ett västtorn, det nuvarande, av Petter Frimodig. Riven 1796, förutom långhusets västgavel och tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1796 av Casper Seurling, intill föregångarens kvarstående torn. Ritningarna utfördes sannolikt av Seurling och justerades lätt av Olof Tempelman vid ÖIÄ.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad gustaviansk kyrka med vitputsad exteriör. Långhuset har sadeltak, tornet karnissvängd huv avslutad med en oktogonal trälanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Långhuset täcks av ett högt trätunnvalv, koret av hjälmvalv, sakristian och vapenhuset har plana tak. Altartavlan med dess klassiserande omramning utfördes 1802-03 av Pehr Hörberg. C. F. Beurlings predikstol liksom bänkinredningen hör till byggnadstiden. Orgelfasaden härrör från 1839, verket från 1934. Större restaureringar har genomförts 1922-23 (Axel Lindegren), då bl.a. bänkarna utglesades, vindfång byggdes samt interiören ommålades i delvis ny färgställning. Vid restaureringen 1961 (Kurt von Schmalensee) återgick man till den ursprungliga färgsättningen samt underbyggde läktaren.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Jon Swartepräst var dominikanbroder, kyrkoherde, kanik och innehavare av S:ta Catharinas prebende under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet (d.1426). Är begravd i kyrkan, gravvården bevarad. Jon skaffade påvligt tillstånd att knyta pastoratet till det av honom inrättade Capella Visitationis Marie i Linköpings domkyrka. Triumfkrucifixet från 1300-talets slut finns på ena långhusväggen, endast corpus är ursprungligt men kompletterat. Mässingsdop-funten från 1662 är tillverkad av Anders Binning vid Norrköpings mässingsbruk.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Vårdsnäs kyrka
Vårdnäs är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes 1795-96 då den ersatte den
medeltida kyrkan, men tornet från 1765 fick står kvar. Tornet är uppfört av byggmästare
Petter Frimodig och den nya kyrkan av byggmästare Casper Seurling. Kyrkan är
orienterad med koret i öster och består av ett rektangulärt långhus med rundat kor med
en rak murklack i öster, sakristia mitt på långhusets norra sida och torn i väster.
Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Taket är täckt med enkupigt rött
taktegel och tornet avslutas med en spåntäckt karnisformad tornhuv med åttkantig
lanternin. Långhusets fönster är rundbågiga och symmetriskt placerade. Huvudingången
är idag genom sydportalen. En hög fritrappa leder till västportalen i tornet. Interiören
karaktäriseras av det ljusa kyrkorummet med putsat tunnvalv och en närmast omärkbar
övergång till koret. Inredningen är till stora delar original och tillverkad bl. a. av Carl
Fredrik Beurling.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården delas in i gamla och nya delen. Den gamla delen är den största. Den nya
delen kallas ett något lägre område i det nordvästra hörnet. Det finns gravvårdar över
hela kyrkogården, på både den äldre och den nyare delen. I den gamla delen, på kyrkans
norra sida, var vid inventeringstillfället en asklund under uppförande.

Allmän karaktär
En trädkrans går runt om kyrkogården på den östra, södra och västra sidan. Kyrkan är
belägen i det sydöstra hörnet och ligger i väst-östlig riktning. Kyrkogården har en strikt
karaktär med sina långa rader av rygghäckar och grusgångar.

Omgärdning
Väster: på västra sidan finns en kallmurad stödmur. Den består av stora, kvaderhuggna
granitblock och är ca 1,5 m som högst. Innanför muren går en hagtornshäck, ca 1 m
hög, utmed hela sidan. Tio höga lindar står innanför på kyrkogården utmed den västra
sidan.
Norr: muren fortsätter utmed den norra sidan. Fram till den norra grinden är muren väl
synlig. Därefter döljs muren bakom sly och buskage. Fram till grinden går också en
häck av tuja, ca 0,7 m.
Öster: sidan omgärdas också av en stödmur, som är ca 1,5 m som högst. Innanför den
finns en hagtornshäck, ca 1,5 m hög. Den slutar vid en trätrappa. I nordöstra hörnet står
en hassel och därefter mot söder står tio björkar utmed sidan samt ett lövträd i det
sydöstra hörnet.
Söder: på södra sidan fortsätter stödmuren, ca 1,2 m hög. Det finns en hagtornshäck
innanför muren som strax innan det sydvästra hörnet övergår i en häck av tuja, som är
högre, ca 1,5 m. Den södra sidan har flera olika träslag i sin trädkrans. Från öst till väst
räknat finns en lönn, två björkar, fyra lönnar, en lind, två björkar samt en lind.

Ingångar
Norr: på norra sidan finns en järnsmidesgrind med ett kryssmönster.
Öster: på denna sida finns en öppning efter hagtornshäcken. Det finns ingen grind, men
en trapp i trä som leder ner till vägen.
Söder: den södra sidan har tre rikt dekorerade pargrindar i järnsmide. Grindstolparna är
åttakantiga, vitputsade och beklädda med svart plåttak med en kupol. Sockeln på
grindstolparna är gråmålade.

Vegetation
Väster: tio lindar i trädkrans innanför mur/häck. Sedumväxter växer sporadiskt på
murkrönet.
Norr: utanför denna sida finns många mindre träd/buskar, (sly). Utanför grinden står en
hög ek. I det nordöstra hörnet finns flera höga träd, bland annat lärkträd, hassel, och
lönn.
Öster: tio björkar utgör trädkrans på den östra sidan, samt ett lövträd i sydöstra hörnet.
Söder: denna sida har en tät trädkrans av flera olika trädslag. Från öster till väster räknat
finns en lönn, två björkar, fyra lönnar, en lind, tre björkar samt en lind.

Gångsystem
Över kyrkogården finns det grusgångar, i främst nord-sydlig riktning. Det är ovanligt att
gångarna är så långa och sträcker sig på tvären längs hela kyrkogården. Det skapar
långa siktlinjer.

Gravvårdstyper
Kyrkogården är stor och rymmer de flesta olika förekommande typer av gravvårdar.
Däremot finns endast enstaka linjegravar kvar. De finns på den nya delen, som enligt
uppgift ska ha haft ett större område med linjevårdar, men som sedan 1960-talet tagits
bort i stor omfattning. Det finns många olika titlar på gravvårdarna. Titlar är
kulturhistoriskt intressanta då de säger mycket om en trakts näringsliv och sociala
sammansättning. De titlar som förekommer på Vårdnäs kyrkogård är bland annat adliga
titlar såsom Grefve, Grefvinnan. Det finns kyrkliga titlar som Kyrkoherden,
Kyrkovärden, Prosten, Kontraktsprosten. Vidare förekommer det titlar från det
militära som Livgrenadjären, f.d. Korpralen, F. Sergeanten. Speciellt utmärkande
är det Falkenbergska gravkoret, nr 8, och de gravar som hör dit. De ligger i det sydöstra
hörnet av den äldre kyrkogården. Inne i kyrkans vapenhus finns ett stort antal
ålderdomliga gravkors i järnsmide upphängda. Även uppepå kyrkvinden förvaras
sådana gravvårdar.

Minneslund
En minneslund finns på den norra sidan. Vid inventeringstillfället 2006, var även en
asklund under uppförande. Det högra fotot nedan visar en grävd rundel samt ett långt
dike där en häck ska planteras. Enligt uppgift är marken här alldeles för grund, p.g.a. att
berg finns under. Därför lämpar sig marken inte till jordfästning. Minneslunden utgörs
av en liten damm med växter och mindre träd runt om. I anslutning till minneslunden
finns urngravar.

Byggnader
Utöver kyrkan finns två byggnader på denna del av kyrkogården. Det är dels det
Falkenbergska gravkoret, nr 8, i det sydöstra hörnet, och dels kapellet på den norra
sidan. Gravkoret är byggt i goticerande stil. Över dörren syns det Falkenbergska och det
Ruuthska vapnet. De syftar på hovmarskalken greve Henrik Falkenberg till Brokind.
Han levde 1770-1837. Hans maka var Fredrika Ruuth, levnadsår 1746-1829.

BESKRIVNING AV DEN ÄLDRE DELEN
Kyrkan har ingen traditionell kvartersindelning, utan delas in i den äldre, respektive nya
delen. Delen är den största och ligger runt omkring kyrkan. Kyrkan har en ovanlig
placering, i det sydöstra hörnet. Kyrkogården har en oregelbunden form och det är svårt
att få en uppfattning om vad som skulle kunna utgöra den ursprungliga kyrkogården.

Allmän karaktär
I det sydöstra hörnet finns färre gravar. Utmed den västra sidan finns långa, raka rader
av gravar med rygghäckar. På den nordöstra sidan finns en minneslund, bakom
gravkapellet. Strax intill kyrkans norra sida är en asklund under uppförande.

Omgärdning
Den äldre delen inramas på den norra, östra och södra sidan av kyrkogårdens
omgärdning. Den västra sidan gränsar främst mot den nya delen. Den gamla delen går
dock i det sydvästra hörnet ut till kyrkogårdens ytterkant.

Ingångar
Det finns flera ingångar till området. Dels är det de tre grindarna på den södra sidan,
dels den norra grinden och dels den östra ingången med dess trappa.

Vegetation
Det finns en trädkrans längs kyrkogårdens ytterkanter på den södra och östra sidan. Den
norra sidan har ingen direkt planterad trädkrans, utan en variation av olika lägre/högre
lövträd växer utanför den norra sidan. Rygghäckarna är av tuja, idegran och måbär. De
varierar i höjd från 0,6 m till 1,2 m. Tre buskage av plymspirea växer utmed den första
gången upp mot kyrkan, från det sydöstra hörnet. Mot den nya delen växer ölandstok i
väst/östlig riktning, utmed den slänt som utgör gräns mellan de två områdena. Framför
kapellet på den norra sidan, står två mindre pilträd. Mot den nya delen står fem lindar på
rad i nord-sydlig riktning. Vid minneslunden finns flera olika mindre träd och buskage,
bland annat gullregn, idegran och tall.

Gångsystem
Grusgångar i främst nord/sydlig riktning. På den södra och norra sidan finns rader av
gravar närmast omgärdningen och innanför dessa löper grusgångar runt kyrkogården

Gravvårdstyper
På den äldre delen finns många olika typer av gravvårdar. Dels finns de större, mer
påkostade gravvårdarna längs ytterkanterna, dels de täta urngravarna vid minneslunden,
äldre högresta vårdar, och sentida, likartade gravvårdar som i regel är låga och breda.
Det finns dock inte längre några tydliga spår av linjegravar. Det var ett begravningssätt
som rådde i ungefär 150 år, tills det upphörde vid mitten av 1960-talet. Det innebar att
de avlidna begravdes radvis, kronologiskt i ensamgravar. Det kunde innebära att äkta
makar fick sina vilorum långt ifrån varandra. Runt flera gravar finns rester av stenramar.
Det började bli vanligt från 1920-talet med en sådan inramning av gravvården. Därefter
har många stenramar tagits bort. Det finns många olika titlar på gravvårdarna. Titlar
säger mycket om en trakts näringsliv och sociala sammansättning. De titlar som
förekommer på Vårdnäs kyrkogård är bland annat adliga titlar såsom Grefve,
Grefvinnan. Det finns kyrkliga titlar som Kyrkoherden, Kyrkovärden, Prosten,
Kontraktsprosten. Vidare förekommer det titlar från det militära som
Livgrenadjären, f.d. Korpralen, F. Sergeanten. Speciellt utmärkande är det
Falkenbergska gravkoret, nr 8, och de gravar som hör dit. De ligger i det sydöstra hörnet
av den äldre kyrkogården. På kyrkans norra sida finns flera gravar (bland annat nr 242-
255), som är stenramsgravar eller har rester av en stenram. Det var vanligt från 1920-
talet och framåt i tiden att större, mer påkostade gravanläggningar inramades av
stenramar.

Byggnader
Utöver kyrkan finns två byggnader på denna del av kyrkogården. Det är dels det
Falkenbergska gravkoret, nr 8, i det sydöstra hörnet, och dels kapellet på den norra
sidan. Gravkoret är byggt i goticerande stil. Över dörren syns det Falkenbergska och det
Ruuthska vapnen. De syftar på hovmarskalken greve Henrik Falkenberg till Brokind.
Han levde 1770-1837. Hans maka var Fredrika Ruuth, levnadsår 1746-1829.

BESKRIVNING AV DEN NYA DELEN

Allmän karaktär
Den nya delen är ett litet område på den nordvästra sidan. Den har en strikt karaktär
med rygghäckar i nord-sydlig riktning.

Omgärdning
Utmed den västra sidan omgärdas kyrkogården av mur och häck av tuja. Mur och häck
fortsätter in på den norra sidan. Den östra och södra delen gränsar till den äldre delen av
kyrkogården. Utmed den östra sidan går en häck av tuja och mot den södra delen, som
ligger högre upp, växer ett buskage av ölandstok som avskiljare.

Vegetation
I trädkransen på den västra sidan står åtta höga lindar. En lind finns på den norra sidan,
och fyra lindar utmed den östra sidan. I söder, ölandstok. Rygghäckarna är av tuja, ca
0,8-1 m höga.

Gångsystem
Två grusgångar i nord-sydlig riktning som på norra och södra sidan förenas genom
korta grusgångar i väst-östlig riktning. Till den äldre delen på den södra sidan, leder en
trappa, se det högra fotot nedan.

Gravvårdstyper
De tidigaste gravvårdarna är från 1950-talet. Det finns två gravvårdar som troligtvis är
spår av linjegravar, nr 1038-1039. Enligt uppgift har det här funnits mer omfattande
system av linjegravar, men de har tagits bort. De gravvårdar som finns inom området
har ett likartat utseende låga/breda vårdar i främst grå granit. De titlar som förekommer
är bland annat Byggmästare, Jägmästare, Smidesmästare med flera.