TÖRNEVALLA KYRKA

Törnevalla är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan uppfördes av sten under 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Av den medeltida kyrkan kvarstår endast tornet och delar av det medeltida långhusets västra mur. Ett helt nytt långhus uppfördes 1813-1817 i anslutning till det kvarstående medeltida tornet efter ritningar av arkitekt Samuel Enander. Kyrkan uppfördes med ett rektangulärt långhus med något smalare absidformat kor i öster med underliggande sakristia. Tornspirans nuvarande utformning samt gjutjärnsfönstren tillkom vid en ombyggnad på 1860-talet. Kyrkan har ett nyklassicistiskt formspråk med vita putsade fasader med symmetriskt placerade rundbågiga fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. En ingång finns även på sakristians norra sida. Långhuset är täckt med ett flackt sadeltak som är belagt med rött tegel och koret har ett flackt hjälmtak, som är klätt med skivtäckt galvaniserad plåt. Interiören är, trots omfattande förändringar under 1900-talet, präglad av byggnadstidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omges av en stödmur med ingångar i söder och öster samt en äldre trappa mot prästgården i väster. Söder om kyrkogårdsmuren uppfördes ett gravkapell på 1950-talet efter ritningar av arkitekt Bertil Thavelin.

FÖRSAMLING 1995 - TÖRNEVALLA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 864, 1900: 823, 1995: 1592

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger utefter gamla riksvägen mellan Norrköping och Linköping högt i det fornlämningstäta sprickdalslandskapet med utsikt över odlingsbygden. Närmaste granne är f.d. skolan, nu församlingshem samt äldre komministerbostad. Miljön är av riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med något smalare rundat korparti samt torn i väster; sakristian är inrymd under korpartiet. I: De äldsta partierna i den nuvarande kyrkan härrör från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Av denna återstår rester av västgaveln. Kyrkans ursprungliga planform är inte känd. Ett torn, det nuvarande, hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Vid en ombyggnad under medeltiden erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden. Riven, förutom delar av långhusets västgavel och tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande stenkyrkan, KARL JOHANS KYRKA, ritades av Casper Seurling, ritningarna bearbetades sedermera av Samuel Enander vid ÖIÄ. Den uppfördes 1813-17 av byggmästarna Johan Holmberg och Anders Sundström. En planerad utbyggnad för sakristia kom aldrig till stånd och den har därför från början varit inredd under korpartiet. Tornspiran, ritad av Albert Törnqvist, byggdes 1868.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad exteriör med stora, rundbågiga fönsteröppningar. Långhuset har ett tegeltäckt sadeltak, korpartiet ett något lägre plåtslaget koniskt tak. Kyrkan restaurerades första gången 1868, då den gamla tornöverbyggnaden ersattes med den nuvarande, bestående av en fyrkantig lanternin med spira. Ingångar finns i väster och mitt på södra långhusväggen. Långhuset har trätunnvalv, korpartiet hjälmvalv. Kyrkorummet har restaurerats 1909 av arkitekt Gustaf Hermansson, varvid korpartiet fick sin nuvarande gestaltning och inredningen delvis förnyades. År 1952 renoverades sakristian. Läktarunderbyggnaden tillkom 1970. Ursprungligen hade kyrkan altarpredikstol, med Pehr Hörbergs målning "Getsemane" på ena sidan. 1836 kompletterades anordningen med en annan Hörbergmålning, "Bergpredikan", utförd för Gistads församling. 1909 upplöstes altarpredikstolen och den senare målningen blev enda altarprydnad. Predikstolen var gjord av Niclas Österbom 1733 för gamla kyrkan, men har förändrats avsevärt, första gången på 1810- talet och därefter 1909, då den flyttades till långhusets nordvägg. "Getsemane"-målningen magasinerades i tornet och deponerades 1930 i Östergötlands länsmuseum. Västläktaren är ursprunglig, men orgeln tillkom först 1833. Verket har byggts om senaste gången 1949. Den öppna bänkinredningen härrör från 1909.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten av kolmårdsmarmor är från 1953, den tidigare dopfunten var av trä med 1600-talsdopskål i mässing.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Relativt stor landskyrkogård belägen intill de stora färdvägarna mellan Linköping och
Norrköping.

Allmän karaktär
Kyrkogården delas i tre delar med distinkt olika karaktär. Den gamla kyrkogårdens
kvarter A och C vetter mot söder och sluttar ganska kraftigt åt detta håll. Kyrkogården
exponerar ut mot vägen och järnvägen. Karaktären skapas av mittgången som flankeras
av en tujahäck och tujaallé samt av de linjer med grusgravar omgivna av häckar som
finns i båda kvarteren. Detta inramas av trädkrans och kyrkogårdsmur.
Kvarter B ligger på kyrkogårdens norra sida och består av en öppen gräsmatta med gles
beläggning av vårdar. Några äldre dock i nordvästra hörnet. Mur och trädkrans är
viktiga inslag i karaktären.
Kvarter D eller nya kyrkogården karaktäriseras av raka östvästliga rygghäckssystem
samt av ett relativt nyanlagt trädkranssystem. Södra halvan är inte ianspråksstagen. Den
nordligaste delen är avsatt som minneslund.
Omgärdning

Gamla kyrkogården
I väster är kyrkmuren en fullmur i skalmursteknik och består av 0,2-1,2 m stora stenar.
Höjden är 0,2-1,2 m. I norr växer ett större syrenbuskage intill muren. Trädkransen
består av 8 äldre träd 1 alm, 3 lönnar och 2 lindar. Dessutom finns 2 yngre lindar.
I norr finns en terrassmur av lätt tuktad 0,2-1,1 m stor gråsten utan bruk. Höjden
varierar beroende på nivåskillnaden till omgivningen mellan 1,1 och 3 m. I trädkransen
finns 3 lönnar och 1 björk förutom 1 nyplanterad lind.
I öster och söder finns en terrasserad kyrkogårdsmur av 0,2-1,0 m stor gråsten som är
lätt tuktad. Muren är 1,5-3 m hög beroende på relativt stor nivåskillnad, framför allt i
öster. På vardera sidan står en trädkrans av 4 unga lindar.

Ingångar
I väster finns en enklare öppning i muren mellan gamla och nya kyrkogården.
I nordväst finns två ingångar. Över västmuren löper en trappa av fem steg av gråsten.
Denna omges av ett enklare stängsel av lättmetall och en enkel grind av samma
material. I nordmurens västligaste del finns en öppning ut mot
avfallshanteringsanläggningen och en mindre parkering. Öppningen är försedd med en
enkelgrind i smidesjärn med enklare spjäldekor.
Mot öster finns en murad ramp ned mot skolan vilken avslutas i en öppning i östmuren.
Denna är försedd med en pargrind i smidesjärn mellan runda grindstolpar i samma
material. Grinden har enkla spjälornament i 3 nivåer.
I sydmuren finns två ingångar alldeles bredvid varandra. Huvudingången leder rakt mot
sydportalen och har en dubbelgrind i smidesjärn mellan två fyrsidiga granitstolpar.
Grinden har ornament av spjälor och vågband i tre nivåer. Strax väster om grinden finns
en ingång vid en i muren inbyggd trappa om sex steg i granit. Ett enklare räcke av
rundjärn finns på östra sidan.

Huvudingången till nya kyrkogården ligger mellan västmuren och gravkapellet. Här står
en dubbelgrind i smidesjärn mellan smala fyrsidiga granitstolpar. Den är ornerad med
spjäl- och kryssornament i två nivåer.

Vegetation
Gamla kyrkogården.
Förutom i omgärdningen finns på södra delen av kyrkogården fem rader av grusgravar
omgivna av låga ligusterhäckar. I kvarter C finns två nordsydligt löpande rygghäckar av
1,1 m hög tuja. Motsvarande häck finns längst i väster i kvarter A.
Som mittarrangemang finns 1,1 m höga tujahäckar på ömse sidor av mittgången. I dessa
ingår en allé av 8+8 3 m höga tujor.

Gångsystem
Alla gångar är av naturgrus.
Hela kvarter A omges av en grusgång. Inne i kvarteret finns tre nordsydligt löpande
grusgångar som är sammankopplade av en kortare östvästlig gång.
I kvarter B finns en grusgång av naturgrus runt kyrkan och ut till respektive grindar.
Från kyrkans västingång och ut till parkeringen vid nordöstra grinden har en gång av
trädgårdsplattor lagts.
Hela kvarter C utom den västligaste gravraden omges av grusgångar. Inne i kvarteret
löper två nordsydliga grusgångar som avgränsar gravraderna från varandra.
På nya kyrkogården löper gångarna från grinden och öppningen i östra muren och runt
hela gravkvarteret, lämnande minneslunden utanför. Dessutom delas kvarteret av en
östvästlig gång.

Gravvårdstyper
Norra delen av kvarter A domineras av den stora graven över M Emanuelsson från
1856. I östra utkanten finns ytterligare några kalkstensvårdar från 1800-talet. Bland
annat en med inskrift helt på latin och familjen Bergengrens på Ekenäs gravvård från
1870. Inom hela kvarteret finns ett stort antal grus- och stenramsgravar. De grusade
stenramsgravarna uppgår till 15 st, de grusgravar som omges av häck uppgår till 35
stycken medan 2 grusgravar saknar avgränsning. Till detta kommer 2 stenramsgravar
med gräsyta. Två stenramsgravar är försedda med järnkedjor. De flesta av dessa har
vårdar från 1950-talet som saknar titlar och detaljerade uppgifter. Till de ovanligare
typerna av gravvårdar hör ett träkors med en Kristusbild av metall, ett enkelt träkors och
en skulpterad vård föreställande en ängel med svärd.
I kvarter B finns del äldre höga smala vårdar och grusgravar finns i väster medan det i
öster finns en gles spridning av vårdar från främst 1950-talet. Mitt i kvarteret finns ett
mindre område avsatt för små barn. Grusgravarna uppgår till 5 stycken varav 2
fortfarande är grusade. En av stenramarna är en stor kalkstensram.
I kvarter C finns två gravrader som enbart innehåller grusgravar, en stor majoritet av
dessa inom låga ligusterhäckar, 28 stycken. Bland dessa finns också 2 stenramsgravar.

Enstaka äldre vårdar är bevarade men vårdar från 1960-1980 dominerar totalt.
Ovanligare former finns i form av två avbrutna livsträd försedda med varsin uppslagen
bok. En grav har en uppvänd sköld och en ett enkelt kors.
På nya kyrkogården finns med två undantag enbart moderna låga breda vårdar.
Undantagen utgörs av ett kors av vardera järn och brons.

Minneslund
Minneslunden är belägen i den norra tredjedelen av nya kyrkogården.
Centralt i anläggningen är ett större stenblock med texten Minneslund. Intill detta står
en bänk och framför hela anläggningen ett högt träkors. Själva lunden består av en
mycket varierande vegetation. Bakom stenblocken finne en hagtornsbuske, väster om
denna på en sned rad först ett ungt fruktträd. Därefter en tujabuske, en låg idegran och
en pinjetall. I nordvästra hörnet är tre unga rönnar planterade. I nordöst står ytterligare
ett fruktträd och i sydväst avgränsas anläggningen av en 0,5 m hög ligusterhäck.

Byggnader
Gravkapell uppfört 1961-64. Beläget intill parkeringen söder om gamla kyrkogården
och intill grinden till nya kyrkogården. Byggnaden är gråvitputsad med ett svart tak av
falsad plåt och en dubbelport mot öster av mörkbetsat trä. Utanför porten finns en
mindre broläggning av kalksten som ligger under skydd av taket som är utdraget någon
m. 4 pelare löper från taket ned till bron.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A
Större delen av Törnevalla kyrkogård är belägen i sluttning mot söder från kyrkan sett.
Kvarter A utgör den östra halvan av denna sluttning och omfattar gravplatserna A1-
A292

Allmän karaktär
Hela kvarteret sluttar mot söder från den högt belägna kyrkan. Det avdelas från kvarter
C i väster genom den av tujahäck och tujaallé kantade huvudgången fram till kyrkans
sydportal. I kvarterets norra del finns ett flertal ålderdomliga grusade gravar. I kvarterets
mitt ligger tre rader med enbart grusade gravar avgränsade av låga ligusterhäckar.
Kvarteret omges också av en trädkrans som håller på att förnyas.

Omgärdning
I väster avgränsas kvarteret av en tujahäck som är 1,1 m hög i vilken ingår åtta 3 m
höga tujor som bildar allé med motsvarade träd i kvarter C:s östra omgärdning. I norr
utgör kyrkan kvarterets begränsning.
I öster och söder finns en terrasserad kyrkogårdsmur av 0,2-1,0 m stor gråsten som är
lätt tuktad. Muren är 1,5-3 m hög beroende på relativt stor nivåskillnad, framförallt i
öster. På vardera sidan står en trädkrans av fyra unga lindar.

Ingångar
Kvarteret ansluter till den nordöstra ingången och huvudingången i sydväst.

Vegetation
Förutom i omgärdningen finns tre gravrader där de enskilda grusgravarna avskiljs av
låga ca 0,4 m höga ligusterhäckar.

Gångsystem
Alla gångar är av naturgrus.
Hela kvarteret omges av en grusgång. Inne i kvarteret finns tre nordsydligt löpande
grusgångar som är sammankopplade av en kortare östvästlig gång.

Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller gravar från 1856-2004. Norra delen av kvarteret domineras av den
stora graven över M Emanuelsson från 1856. I östra utkanten finns ytterligare några
kalkstensvårdar från 1800-talet. Bland annat en med inskrift helt på latin och familjen
Bergengrens på Ekenäs gravvård från 1870.
Inom hela kvarteret finns ett stort antal grus och stenramsgravar. De grusade stenramsgravarna
uppgår till 15 st, de grusgravar som omges av häck uppgår till 35 stycken
medan 2 grusgravar saknar avgränsning. Till detta kommer 2 stenramsgravar med
gräsyta. Två stenramsgravar är försedda med järnkedjor. De flesta av dessa har vårdar
från 1950-talet som saknar titlar och detaljerade uppgifter.
Till de ovanligare typerna av gravvårdar hör ett träkors med en Kristusbild av metall, ett
enkelt träkors och en skulpterad vård föreställande en ängel med svärd.
Titlarna är relativt varierande. Jordbrukets folk representeras av 1 rusthållare och 6
hemmansägare/lantbrukare. 2 nämndemän finns också. Järnvägen har också fått ett visst
genomslag och 2 vårdar bär titeln stationsmästare och 1 banvakt. 2 vårdar bär militära
titlar, furir respektive sergeant. Övriga titlar är varierade och förekommer 1 gång
vardera, professor, byråassistent, grundläggare, handlare och bruksdisponent.

Kvarter B
Kvarter B utgörs av området väster och norr om kyrkan och består av gravplatserna B1-
B186.

Allmän karaktär
Kvarteret består av en öppen gräsmatta norr och väster om kyrkan och sluttar ned mot
öster. I västra delen av kvarteret finns en del äldre stenramsgravar kvar medan den östra
delen är glest belagd och huvudsakligen innehåller vårdar från 1950-talet.

Omgärdning
I väster, norr och öster finns en terrassmur av lätt tuktad 0,2-1,1 m stor gråsten utan
bruk. Höjden varierar beroende på nivåskillnaden till omgivningen mellan 1,1 och 3 m.
I söder utgörs gränsen av kyrkan.
Trädkransen innehåller 2 äldre lönnar och 2 unga lindar i väster, 3 äldre och 1 yngre
lind och 1 björk i norr och 1 ung lind i öster.

Ingångar
Grind och trappa över muren i nordvästra hörnet. Ingång i nordöstra hörnet.

Vegetation
Ingen vegetation utom i omgärdningen och gräsmattan.

Gångsystem
Grusgång av naturgrus runt kyrkan och ut till respektive grindar. Från kyrkans
västingång och ut till parkeringen vid nordöstra grinden har en gång av trädgårdsplattor
lagts.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från 1862-1984. En del äldre höga smala vårdar och grusgravar finns i
väster medan det i öster finns en gles spridning av vårdar från främst 1950-talet. Mitt i
kvarteret finns en mindre område avsatt för små barn.

Grusgravarna uppgår till 5 stycken varav 2 fortfarande är grusade. En av stenramarna är
en stor kalkstensram.
Relativt få vårdar med titlar förekommer. Hemmansägare/lantbrukare dominerar med 6
st tillsammans med lantliga förtroendemän som nämndeman (3 st) och kyrkovärd (2 st).
Övriga kommer från diverse verksamhetsområden och förekommer 1 gång vardera,
prosten, folkskollärarinnan, smidesmästaren, yrkesinspektören, byggmästaren och
landsfiskalen.

Kvarter C
Större delen av Törnevalla kyrkogård är belägen i sluttning mot söder från kyrkan sett.
Kvarter C utgör den västra halvan av denna sluttning och omfattar gravplatserna C1-
C339.

Allmän karaktär
Hela kvarteret sluttar mot söder från den högt belägna kyrkan. Det avdelas från kvarter
C i väster genom en av tujahäck och tujaallé kantade huvudgången fram till kyrkans
sydportal. Längst i väster finns två linjer med enbart grusade gravar åtskilda av låga
ligusterhäckar. I övrigt raka nordsydliga rader av gravar mellan rygghäckar. Längs med
västmuren står ett stort antal äldre borttagna vårdar.

Omgärdning
I väster är kyrkmuren en fullmur i skalmursteknik och består av 0,2-1,2 m stora stenar.
Höjden är 0,2-1,2 m. I norr växer ett större syrenbuskage intill muren. Trädkransen
består av 3 äldre träd av alm, lönn och lind. I norr utgör kyrkan begränsning. I öster
begränsas kvarteret av den ovan beskrivna tujahäck/allén.

Ingångar
I sydöst ansluter kvarteret till huvudingången. Strax väster om denna finns en trappa
genom muren som leder upp längs en av grusgångarna. Mitt på västra muren finns en
öppning som leder ut på nya kyrkogården.

Vegetation
Förutom i omgärdningen finns flera häcksystem. De två västligaste gravraderna består
av grusgravar inramade av låga ligusterhäckar. Därefter följer två häckar som bildar
rygghäck åt de följande fyra gravraderna. I båda fallen en ca 1,1 m hög tuja.

Gångsystem
Hela kvarteret utom den västligaste gravraden omges av grusgångar. Inne i kvarteret
löper två nordsydliga grusgångar som avgränsar gravraderna från varandra.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från 1869-1982. Två gravrader innehåller enbart grusgravar och en stor
majoritet av dessa inom låga ligusterhäckar, 28 stycken. Bland dessa finns också 2
stenramsgravar. Enstaka äldre vårdar är bevarade men vårdar från 1960-1980 dominerar
totalt.
Ovanligare former finns i form av två avbrutna livsträd försedda med varsin uppslagen
bok. En grav har en uppvänd sköld och en ett enkelt kors.
Eftersom 1960-talet dominerar kvarteret har få gravvårdar titlar. De som förekommer är
lantbrukare/hemmansägare 8 gånger och kyrkovärd 2 gånger. Övriga titlar förekommer
en gång vardera och är godsägare, fjärdingsman, häradsdomare, prost och köpman.

Kvarter D eller Nya kyrkogården
Kvarter D är den nya kyrkogården, anlagd väster om den gamla och söder om
järnåldersgravfältet. Kvarteret började planeras i slutet av 1950-talet men invigdes först
1970. Det består av gravplatserna D1-D339. Endast den norra halvan med platserna D1-
D144 är dock tagen i bruk.

Allmän karaktär
Stor öppen gräsmatta i sydsluttning väster om gamla kyrkogården. Ytan är reglerad av
raka idegranshäckar i östvästlig riktning. Trädkrans, stängsel och häckar avgränsar ytan
utåt. I norra delen ett parklandskap där minneslunden är placerad.

Omgärdning
I väster och norr finns en granhäck som är 1,7 m hög och i väster en trädkrans med 6
relativt unga lindar. I öster utgörs begränsningen av den gamla kyrkogårdens västmur. I
söder är kvarteret öppet ut mot vägen och begränsningen utgörs av 4 lindar i
trädkransen.

Ingångar
I öster finns en öppning i muren in mot gamla kyrkogården.
I sydöst finns en grind mot parkeringen
placerad mellan den gamla kyrkogårdens
sydvästhörn och gravkapellet.
Grinden är en pargrind i smidesjärn med
enkla spjäl- och kryssornament i två
nivåer.
Grinden står mellan smala fyrsidiga
grindstolpar.

Vegetation
Förutom i omgärdningen finns rygghäcksystem med i huvudsak östvästligt orienterade
häckar. På den hittills obrukade ytan i söder finns tre nysatta idegranshäckar. I den norra
delen finns fyra idegranshäckar av varierande höjd, från söder 0,3, 0,5, 0,6, 0,6 och 0,6
m höga. Längst i öster finns dessutom en 0,4 m hög spirea som löper i nordsydlig
riktning.
Minneslunden innehåller en 0,5 m hög ligusterhäck längst i söder. Inne i lunden står två
fruktträd och tre unga rönnar tillsammans med en pinjetall, en tujabuske, en
idegransbuske och en hagtornsbuske.

Gångsystem
Gångarna löper från grinden och öppningen i östra muren och runt hela gravkvarteret.
Lämnande minneslunden utanför. Dessutom delas kvarteret av en östvästlig gång.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna täcker tiden 1970-2003. I stort sett samtliga är jämnstora låga breda
moderna vårdar. Undantagen är 1 järnkors och ett kors av brons.
Titlar förekommer på mycket få vårdar. Köpmannen förekommer 2 gånger (på samma
vård) medan skomakaremästaren och lantbrukaren förekommer 1 gång vardera.

Minneslund
I norra delen av kvarteret.

Byggnader
Gravkapellet står invid grinden in till kvarteret i sydöst.

Övrigt
Till följd av lutningen finns en stensatt kant och en trappa med 3 trappsteg mellan den
sjunde och åttonde gravraden.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.
Törnevalla kyrkogård är anlagd på vad som sannolikt redan tidigare var en
begravningsplats. Direkt väster om kyrkan ligger de vikingatida gravfälten RAÄ 63 och
64 vilka sannolikt är rester efter denna förkristna begravningsplats. Det är okänt när den
första kyrkan bygges och när de första kristna gravarna började anläggas på den tidigare
hedniska begravningsplatsen. Gravfältet bör ha legat intill en större gård till vilken den
första kyrkan bör ha varit gårdskyrka.
Platsens betydelse under sen vikingatid och den allra första kristna tiden markeras inte
minst genom de fyra runstenar som hittats i anslutning till kyrkan. En runsten står kvar
vid kyrkan, en är flyttad till gravfältet väster om kyrkan, en är flyttad till ett gravfält vid
Reva och en är försvunnen. Två av runstenarna (vid kyrkans södra tornvägg och den
försvunna) är särskilt intressanta då dessa pekar på förekomsten av ett gille.
Gillesväsendet spelade en viktig roll i Mellaneuropa och Norden under vikinga- och
medeltid. Gillena var kristna sammanslutningar där medlemmarna förbands hjälpa
varandra i nöd och svårigheter. De äldsta gillena i Sverige var ofta sammanslutningar av
köpmän. Förutom i Törnevalla är stenar som nämner gillen endast kända från Sigtuna
och Bjälbo utanför Skänninge.

Kanske för att markera gillets intressen har bilden på den bevarade runstenen utformats
på ett starkt symboliskt sätt. Det kristna korset kommer seglande på ett handelsskepp
där det utgör mast och segel. Bilden är unik och saknar motsvarighet på andra runstenar.
Det har föreslagits att bilden är Törnevallagillets sigill. De första runorna är skadade.
Inskriften lyder: ".... a Alvir reste stenen efter Dräng, Öjgeirs (?) son sin gillesbroder.
".... a Alvir reste stenen efter Dräng, Öjgeirs (?) son sin gillesbroder" Stenen är ristad
omkring 1030.

Den förlorade stenen hade rests till minne av en man vid namn Fartegn, vilket kan
översättas med duktig färdeman, resande eller köpman.
I samband med diskussionen om att riva den västra kyrkogårdsmuren gjordes en analys
av denna och det upptäcktes att ett fragment av ytterligare en runsten satt insatt i den.
Textframentet lyder N thani , (ste)n denna..
Av medeltidens gravar finns ingenting bevarat och inte heller från reformationen.
Däremot finns gravvårdar bevarade från stormaktstiden. Dessa har inventerats och ritats
av av Sune Ljungstedt och finns som bilaga i rapporten.
Två av 1600-talets Törnevallaprostar har efterlämnat praktfulla gravstenar av kalksten
som nu är placerade under orgelläktaren. Den ena över Johannes Petri Hovillander, död
1661 och den andra över Johannes Johannis Arendt, död 1690. En fragmentarisk häll
daterad 1669 utgör tröskel i vapenhuset.
Två gravhäller från 1700-talet finns också bevarade i kyrkan. En över Nils Anderson i
Linghem, död 1724 och en över rusthållaren i Gällstad Anders Carlson, död 1758.

Den äldsta bevarade gravvården på kyrkogården tillhör de borttagna som står lutade mot
västmuren. Den är rest över nämndemannen Jöns Nilson i Skarvestad redan 1750. En
idag svårläst, kalkstenshäll har tolkats av Sune Ljungstedt. Den är rest år 1787 över en
man vid namn Johan Wittkopf som har den ovanliga titeln guldarbetaren.(undanställd
vård nr 3). Ytterligare en vård helt oläslig men förefaller vara från århundradeskiftet
17/1800 (undanställd vård nr 7).

1800-talets gravskick finns representerat framför allt i den norra delen av kvarter A där
sex gravvårdar från tiden 1856-96 står kvar på ursprunglig plats. I kvarter B finns två
sena 1800-talsvårdar kvar och i kvarter C ytterligare en. Bland de undanställda vårdarna
vid västmuren finns en vård från 1840 och fem stycken från sent 1800-tal.

Planeringen för anläggandet av en ny kyrkogård påbörjades redan 1958. Vid
anläggandet av den nya kyrkogården avsågs ursprungligen att västra kyrkogårdsmuren
skulle rivas. Detta blev dock inte fallet och den nya kyrkogården invigdes efter flera
turer samtidigt som den nyrenoverade kyrkan den 22/6 1970. I samband med
anläggandet av den nya kyrkogården byggdes också det nuvarande gravkapellet som
finns med på en bild från 1965, se nedan.

Minneslunden som kom att anläggas i norra delen av den nya kyrkogården invigdes den
24/8 1984.