SKEDA KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Det äldsta
kända gravmonumentet är en runsten som tillsammans med en annan kalkstenshäll låg
som tröskelsten i början av 1900-talet. På hällen var två runor iakttagbara. Enligt Brate
sannolikt början på ordet efter. All annan text är utplånad. Stenen har nummer OG 114.
Flygfoto

I november 1680 hölls sockenstämma och där diskuterades bl a klockstapel och att två
syllar om 18 alnar i första hand skall huggas ned på varje rote och framköras till platsen
för byggandet av klockstapeln. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).

Från 7 februari 1690 finns följande beslut:
Om dhen remnade kyrkiomuren blef slutit, at bielkar skola framföras, och i god tijd
achta om kyrkian, at skadan icke blifver obotelig. Nils i L Gåra mente at dhe skola
kunna få bielkar i L Gåreskogen och hans grannar skola wara med och huggia dhem,
och sedan för betalning framföra. Till bygningen behövas, som muremästaren Pehr
Larsson i Linköping säger, 4 ankar, Item 4 pund jern, den 11 Maij skall arbetet
begynnas, dhertill framföres 4 slaner och ett lass bommar, 2 såsom store sparrar,
slanerne framföres Ånwäga. Item kommer, arbetsfolket skall komma i rättan tijdh, som
solen uppgår. 40 Tjodler kopp skall muremästaren hafva i arbetzlöön. Item maaten.
(Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).

Den 30 november 1699 höltz effter wanligheten ordinarie Sockenstämma, närwarande
Mag Gudmund Annelius, Hr Sven Bengtsson, Sexmännen, Kyrkiowärdarne, och the
öfriga Församblingens Ledamöter, som icke laga förfall hade. På sockenstämman
diskuterades bl a kyrkogårdsmuren. Efter som man ingenledes har thenna förledna
Sommar kunnat få några dugeliga murmästare til then så länge omtalte
Kyrkiogårdsmurens färfärdigande, utan så många man hafver tillitt, af them, som man
hafver spordt kunna giöra förswarligit arbete, hafver varit hindrade, har wårt goda upsåt
icke ännu wunnit sin effect. Men nu instälte sig efter begäran Olof Swensson i Erstorp
ifrån Nykihls socken, som giorde förslag på 6 läster kalk, 30 las pinnesten, med hwad
mehr, och med honom giordes aftahl, at han skal komma föliande wår, uti Aprili, thet
första som man kan hantera murning, och giöra detta arbetet, då kalk och annat behör
skal liggia redo för honom som och största delen redo i Sommar är framfört, och tå skal
ha få 1 dr om dagen i arbetslöön, men för kyrkiofönstrets inmurande, wil han icke taga
dagelöön utan en summa, om whilken man tå får sluta med honom, när han thet andra
arbetet företager. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).

Den 7 augusti 1709 sammankallades församlingen i sakristian och där talade pastorn om
att klockstapeln var uppskruvad och omlagad så gott det nu gick av klockaren i
Linköping Anders Olofsson. Förutom maten som pastorn bjudit Olofsson på, begärde
han 4 Caroliner för arbetet. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).
Den 29 februari 1729 hölls allmän sockenstämma och då kom församlingen överens om
att för kyrkans medel beställa två bjälkar, vilka skulle stötta upp den sida av
klockstapeln som börjat luta. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).
På den allmänna sockenstämman 19 maj 1734 meddelas att klockaren Kinberg, Pehr i
Wisäter och ryttare Asp arbetar med spåning av muren och för varje famn i kvadrat är
ersättningen en daler kopparmynt. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).

17 maj 1735 avhandlades följande:
Begärtes af Hr Lind i Måhlbäck Wächenhuset till grafställe för sig och sina barn,
hwaremot hanbetalar aderton dahler kopparmynt: församlingen med pastor samtyckte,
at samma grafställe kommer nu Hr Lind til, när de aderton dahler äro lefvererade. (Från
Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).

Den 30 november 1741 på den allmänna sockenstämman påmindes det om täckandet av
ringmuren till våren. Den 9 maj 1744 fortsätter diskussionen om klockstapeln och
lagandet av denna, det meddelas att fyra bjälkar är framkörda, 30 november samma år
meddelas att stapeln är reparerad. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).
År 1750 börjar byggmästare Petter Frimodig uppföra ett torn vid västra gaveln, vilket
står färdigt fyra år senare, i och med detta mister den förfallna klockstapeln sin funktion.
Den 2 maj 1762 diskuterades beskärning av träden samt att plantera nya träd runt
kyrkogården. Den 20 maj 1764 berättas att trädgårdsmästare Bengt Näring haft besvär
hösten innan att plantera träd på kyrkans norra del som varit svårplanterat men som nu
genomfördes och det tackades han för. Den 29 maj 1765 beslutas att kyrkogårdens norra
mur ska lagas. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).

På sockenstämman 28 september 1794 bestämdes följande:
Åtog sig Wistrand i Hult, att med det första, sedan han undfått wirke, förfärdiga dubbla
portar till kyrkogården åt Landswägs-sidan, för tjugu plåtar eller sex Riksdr 32 skg, i ett
för at för bägge portarna, som böra ofwantill blifwa jämna eller lika höga.
Beslöts att liken hädanefter begrafwas på kyrkogården i den ordning, som whar och en
dör, hwarmed så fort någon skall begrafwas, straxt göres början bakom kyrkans östra
gafwel och sedan i ordning åt söder. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok, 1754).
Den 16 november 1834 hölls sockenstämma. Äfvenledes väckte Hr Fänrik v Feilitzen
frågan, om icke, då under närvarande, ehuru Gudi lof! Ännu ej hit sig sträckte, farsot det
varit svårt att i soknen erhålla tjenliga platser för serskildta kyrkogårdar, hvar och en
äfven i sådant dödsätt önskade hvila närmare sina anförvandter och för övrigt den rätta
kyrkogården i vanliga fall är nog inskränkt, det kunde låta sig göra, att Församlingen för
kyrkans åkrar i Orlunda gärde, finge tillbyta sig lika stor rymd vid kyrkogårdens östra
sida att till kyrkogården inläggas, i hvilken önskan äfven öfrige Herrar och Soknemän
instämde. Undertecknad ordförande (Magn Bårni), som på lön innehafver det mästa af
den jord, som är ifråga att tillbytas, ville gerna gå församlingens önskan till möte; men
då han med nästa 1 maji afträdde lönen och sysslan, begärde han, att frågan finge hvila
tills Efterträdaren vore utsedd och tillträdt, då med honom härom finge upgöras vid
nästa Walborgsmässosockenstämma; dock medgivande, om Cholerafarsoten
dessförinnan inom Socknen utbrytes, att dylika lik få på ifrågavarande plats begrafvas.
Härmed förklarade sig Församlingen belåten. (Från Skeda Kyrkios Hufvud-Bok,
1754).

Det framgår inte ur tillgängligt källmaterial, när den nya kyrkogården tillkommit.
Dateringen av den äldsta gravstenen brukar vara en mycket god indikation vad gäller
invigningsdatum för en ny anläggning. I detta fall är den äldsta vården från 1951.
I augusti 1994 mottog länsstyrelsen en ansökan om att få anlägga en minneslund på
Skeda kyrkogård. I januari 1995 beviljades ansökan.

FÖRSAMLING 1995 - SKEDA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1370, 1900: 1556, 1995: 1131

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger drygt 5 km söder om Linköping i ett agrart präglat, fornlämningsrikt övergångslandskap. Invid kyrkan ligger församlingshemmet, f.d. klockargården samt en del villor. Norr om kyrkan återfinns prästgården.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet korparti, en sakristia mitt på långhusets nordsida och ett torn i väster. Kyrkans äldsta delar, som nu ingår i den södra långhusmuren, härrör sannolikt från äldre medeltid. Dess ursprungliga planform är inte känd. Under 1300-talets första hälft förlängdes kyrkan åt väster ungefär en travé. Vid 1400-talets början erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Samtidigt uppfördes en sakristia. Under senmedeltiden breddades kyrkorummet åt norr jäms med sakristians yttervägg och den senare införlivades med kyrkorummet, dock med bibehållen funktion. Ett vapenhus uppfördes på södra sidan. År 1750 byggde Petter Frimodig västtornet. Kyrkorummets nuvarande proportioner härrör från förändringar företagna år 1794 av Casper Seurling varvid den gamla inbyggda sakristian revs och en ny byggdes på nordsidan av långhuset. Samtidigt revs vapenhuset i söder.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Även om kyrkan i huvudsak är medeltida, präglas såväl exteriör som interiör av 1700-talets förändringar i enkel klassicism. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt. Långhuset kröns av ett sadeltak med tegeltäckning, valmat över den raka östmuren. Västtornet har en dominerande överbyggnad med spåntäckt huv och en reslig vitmålad lanternin. Ingång via tornet bottenvåning i väster samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet har alltjämt medeltidskyrkans bredd. På södra långhusmuren finns målningsfragment framtagna, troligen från omkring 1300. Den nuvarande interiören präglas dock helt 1794 års förändringar. De medeltida valven ersattes då med sammanhängande trätunnvalv, fönstren förstorades och fick enhetligt utseende. Inredningen förnyades delvis. Interiören framstår därefter som välbevarad. Den har restaurerats 1912-13 och 1964, under ledning av arkitekt A. W. Brunskog respektive Rolf Bergh, utan att några genomgripande förändringar skett. Altarädikulan är ritad av Pehr Hörberg 1796, som även målat altartavlan, en kopia efter Jouve-net. Altarringen tillkom 1794, liksom orgelläktaren. Predikstolen är från 1693. Bänkinredningen förnyades i samband med restaureringen 1912-13. Orgeln tillkom 1777, fasaden är oförändrad, men verket har renoverats och byggts om 1794 av Pehr Schiörlin och 1877 av Marcussen & Söhn i Åbenrå, Danmark.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En medeltida dopfuntscuppa ställdes upp med ny fot i långhuset 1964. Den nuvarande dopfunten tillverkades 1701 av A. Malmström.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger intill gamla Kalmarvägen där den löper längs
Slakaåsen söderut. Den tycks sakna direkt kontakt med forntidsbygden och närmaste
gravfält (RAÄ 24) ligger några kilometer söderöver. Kyrkogården har en rektangulär
planform i östvästlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens sydvästra del och kyrkans
långhus är orienterat i öst/väst.

Skeda kyrka
Skeda är en medeltida socken och kyrkan är belägen utmed den gamla landsvägen mot
Vimmerby drygt 5 km söder om Linköping. Den äldsta kända stenkyrkan på platsen
uppfördes i början av 1200-talet med rektangulärt långhus och sannolikt smalare kor.
Senare under medeltiden till- och ombyggdes kyrkan vid flera tillfällen och fick
salkyrkans planform. Kyrkorummet försågs med kalkmålningar och valvslogs så att det
blev tvåskeppigt. Kyrkans nuvarande utformning härstammar från 1700-talet, då tornet
byggdes till på 1750-talet och långhuset omgestaltades 1794. Tornet avslutas upptill
med en spåntäckt huv i flera avsatser. De vita fasaderna är slätputsade under ett flackt
sadeltak, som ursprungligen var spåntäckt men numer är belagt med enkupigt rött tegel.
De symmetriskt placerade rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med brunmålade
träbågar med järnspröjsar. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns
även centralt placerad på södra fasaden. Kyrkorummet har, trots flera renoveringar
under 1900-talet, bevarat sin sengustavianska prägel från omgestaltningen 1794.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av sex kvarter: A-F. Kvarter A-C är beläget på den gamla
kyrkogården och D-F på den nya.

Allmän karaktär
Skeda kyrkogård är en stor landsbygdskyrkogård belägen utefter den gamla
Kalmarvägen. Den yttre miljön präglas av kyrkogårdsmuren med sina framträdande
empiregrindar. Grindarna till nya kyrkogården, liksom muren i denna del, har på ett
harmoniskt sätt anpassats till den gamla kyrkogården. Till omgärdningen hör också
trädkransen, som i den nya delen hunnit bli tillräckligt hög för att bli en del av helheten.
I det inre ligger gravvårdarna huvudsakligen arrangerade i raka nordsydliga rader med
rygghäckar. Två områden på den gamla kyrkogården, längst i söder respektive längst i
norr på den östra delen är avsatta för monumenala gravar för familjen von Feilitzen.
Längs med utkanten finns flera grusade gravar med monumentala gravvårdar, av vilka
en del är från slutet av 1800-talet. En del äldre vårdar står också uppställda vid kyrkan.
Området kring minneslunden är nyligen omgjort och har parkkaraktär.
Den nya kyrkogården präglas helt av raka rader med yngre breda gravvårdar med
rygghäckar. I mitten är en minneslund med ett högt träkors anlagd.

Omgärdning
Västra muren: kyrkogårdsmur av lätt tuktad gråsten, ca 0,4-0,8 m stor, den är lagd i tre
skift och muren är en ca 1,2 m hög terrassmur. Den nya kyrkogårdens västra mur är inte
en terrassmur. I väster, på den gamla delen, finns en invinkling för kyrkans torn och vid
muren växer en ca 1,6 m hög syrenhäck utanför.
Norra muren: den äldre delen av muren är intakt med utsidan mot den nya kyrkogården.
Utformningen är likadan som muren på den västra sträckningen. Nya kyrkogårdsdelen
har en likadan terrassmur, ca 1 m hög.
Östra muren: på såväl den gamla som den nya kyrkogården är muren likadan som den
norra sträckningen.
Södra muren: likadan terrassmur som den västra muren.

Ingångar
Grindarna på Skeda kyrkogård är smidda av smidesmästare Gustav Albert Flood från
Smedslund. Som förlaga hade man de gamla grindarna, de nya gjordes i större storlek.
Väster: tre stycken likadana, på ömse sidor om tornet och på den nya kyrkogården. Rikt
ornamenterade pargrindar av smidesjärn mellan vitrappade åttakantiga stolpar i
empirestil, de kröns av falsat plåttak som på toppen är dekorerat med klot och en sol.
Norr: likadan grind, som de västra grindarna, in till nya kyrkogården.
Öster: en enklare svart grind med runda pelare i svart järn. Samtliga delar är
ornamenterade med kors.

Vegetation
Trädkransen består av lind och omgärdningen ser ut på följande vis: i väster på den
gamla kyrkogården finns tre yngre samt en äldre lind, på nya kyrkogården växer två
äldre innanför mursträckningen. I norr växer elva jämngamla träd i trädkransen. På den
gamla kyrkogårdens östra sträckning växer sju jämngamla träd och ett nysatt, och vid
utvidgningens östra mur växer sex jämngamla träd. Vid kyrkogårdens södra sträckning
växer elva jämngamla träd.
Kvarter A: nio rygghäckar av idegran ca 1,0 m höga och två rygghäckar av spirea ca 0,2
m höga. En syrenhäck ca 1,2 m hög.
Kvarter B: i kvarteret finns två rygghäckar av idegran ca 1 m höga, ett flertal fruktträd
och buskar av tuja, samt tre granar och en buske av idegran. Minneslund: en rygghäck
av idegran ca 0,8 m hög, två oxbärshäckar ca 0,8 m höga, två rygghäckar av ölandstok,
en ca 0,2 m hög och en ca 0,7 m hög, en rygghäck ca 0,6 m hög. Dessutom två enar och
två granar, ett antal fruktträd, en hängbjörk och några träd och buskar.
Kvarter C: sex rygghäckar av idegran, i nordsydlig riktning, ca 1 m höga. En låg häck
omgärdar A F Lindblads familjegrav. I väster växer en syrenhäck ca 1,2 m hög.
Kvarter D: fyra formklippta träd i kvarterets södra del. Tre rygghäckar av tuja i
nordsydlig riktning ca 1,2 m höga. Minneslunden omgärdas av fruktträd och häckar av
conister.
Kvarter E: fem rygghäckar av tuja i nordsydlig riktning ca 1 m höga.
Kvarter F: fem rygghäckar av tuja i nordsydlig riktning ca 1 m höga.

Gångsystem
Grusgångar på såväl den gamla delen som på den nya.

Gravvårdstyper
På Skeda kyrkogård finns bl a ett flertal äldre oregistrerade gravvårdar. Nedan följer en
sammanfattning över kyrkogårdens olika kvarter.
Kvarter A: bred spännvidd på gravvårdarna. Ett flertal stenramsgravar med grus och
gräs förekommer bland såväl låga och breda vårdar som liggare. Även gravvårdar med
linjegravskaraktär finns i kvarteret. Vanligast förekommande är gravvårdar från slutet
av 1800-talet till mitten av 1950-talet. Svart, grå och röd granit samt kalksten.
Kvarter B: främst gravvårdar från 1900-talet 1960-talet. Låga och breda samt smala
och låga gravvårdar finns i kvarteret samt några liggare. Gravvårdar med
linjegravskaraktär förekommer. Svart, grå och röd granit.
Kvarter C: i kvarteret är gravvårdarna främst från mitten av 1800-talet fram till 2000-
talet. Breda och låga gravvårdar, liggare, stenramsgravar med grus, smala och låga. I
kvarteret finns flertalet bautastenar och en av dessa är omgärdad av kedjor. En häll
förekommer på kyrkogården samt flera gravvårdar som är omgärdade av järnstaket.
Kvarter D: främst gravvårdar från mitten av 1900-talet och framåt. Övervägande låga
och breda vårdar i svart, grå och röd granit.
Kvarter E: främst vårdar från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, låga och
breda i svart, grå och röd granit.
Kvarter F: i kvarter F är det främst låga och breda gravvårdar från slutet av 1900-talet
till 2005.

Titlar säger mycket om traktens näringsliv och sociala struktur. På Skeda kyrkogård
finns flest lantbrukare och hemmansägare. Andra titlar som förekommer är bl a
skräddaremästaren, snickaren, målaren, rusthållaren, fjärdingsmannen, kusken,
jägmästare, konstforskare, professor, järnvägskontrollanten, docenten, notarien och
slaktaren. Titlar som hänvisar till arbeten inom kyrkan är kyrkvaktmästaren,
kyrkvärden, kyrkoherden och pastorn. Även hustrun förekommer på en gravvård liksom
svenskamerikanaren.

Minneslund
Gamla kyrkogården
Minneslunden utgörs av en stor rektangulär yta öster om kyrkan. I bortre änden finns en
halvcirkelmur och en stenläggning. Det finns också en rund brunn och en natursten med
inskriptionen Minneslund. Där finns fyra permanenta bänkar av trä och järn. Den
rektangulära är omgiven av häckar och ett antal yngre träd (pil, hängbjörk m m).
Enstaka gravvårdar från 1920-talet står kvar (6 st).

Nya kyrkogården
En grusväg leder fram till ett högt träkors, halvvägs ligger en damm med en rund
stensättning av gatsten. Fyra nysatta träd och en häck omgärdar minneslunden.

Byggnader
Utanför södra muren, framför parkeringen, finns en byggnad. Fasaden är av röd panel
med vita foder, svarta portar och tegeltak. I byggnaden finns toalett, arbetslokaler,
förråd m m för kyrkovaktmästaren.

Kyrkomiljön
Kyrkan är belägen drygt 5 km söder om Linköping utmed den gamla landsvägen mot Kalmar. Den ligger väl synlig på en kulle omgiven av öppen jordbruksmark. Runt kyrkan och landsvägen har ett mindre villasamhälle vuxit upp. Söder om kyrkan ligger en enkel rödfärgad ekonomibyggnad. Den innehöll ursprungligen kyrkstallar och likbod. Under 1980-talet tillbyggdes den åt öster med lokaler för vaktmästaren. År 1991 uppfördes ett nytt församlingshem strax intill. Någon skola kom aldrig att byggas intill kyrkan, eftersom flera av socknens gårdsägare skänkte mark på andra håll där skolbyggnader uppfördes. Prästgården är belägen strax norr om kyrkan, utmed landsvägen mot Linköping, med mangårdsbyggnader uppförda på 1860-talet.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur, som ansluter mot tornmurarna i söder och norr. Kyrkogårdens ingångar i väster har samkomponerats med kyrkans västparti. Grindstolparna är murade och slätputsade och pryds med ett förgyllt klot och stjärna med samtida grindar av svartmålat smitt järn.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering.