RYSTADS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - RYSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1122, 1900: 1178, 1995: 3655

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Näsby införlivad 1784.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 8 km nordost om Linköping på en svag höjd med god utblick över det platta, fornlämningsrika odlingslandskapet. På kyrkogården finns ett bårhus och ett sockenmagasin. Norr om kyrkan ligger församlingshemmet och en i bruk varande skola. Kyrkan är omgiven av modern villabebyggelse. Den gamla prästgården ligger på Skälvs mark ca 500 m nordväst om kyrkan, i dag konstgalleri. I kyrkans närhet ligger också Bosgården samt Tuna Kungsgård. Vid Näsby finns ödekyrkogården tillhörig Näsby kyrka som revs efter sockensammanslagning med Rystad 1784.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, en sakristia i norr samt torn i väster. I: Av medeltidskyrkan kvarstår endast mindre murpartier i det befintliga långhusets nord- och sydmur. Dess ursprungliga planform är inte känd. Sannolikt förlängdes långhuset i väster senare under medeltiden. Kyrkan hade även ett kraftigt medeltida torn. Under medeltidens senare del tillkom tegelvalv. Enligt Broocman skall kyrkan ha utvidgats på 1580-talet och byggnadsarkeologiska undersökningar har gett vid handen att den synes ha byggts ut åt norr. Under 1600-talets senare del uppfördes det Mörnerska gravkoret på kyrkans nordsida. Kyrkan revs till största delen 1799 i samband med att ny uppfördes på samma plats, mindre partier återstår dock i den befintliga kyrkans murverk, både i norr och söder. II: Den befintliga kyrkan uppfördes av byggmästare Peter Lindstrand och Måns Månsson Lindgren 1780-83 (invigd 1796), med återbruk av mindre partier av föregångarens murar i norr och söder. Ritningarna i sober klassicism har tillskrivits Olof Tempelman.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade och genombryts av rundvälvda muröppningar. Långhusets enkla sadeltak och korets valmade är täckta av skiffer, medan tornets huv med lanternin är spånklädd. Inner-taken är av trä. Restau-reringar 1903, 1936, 1961 och 1982 har varit av relativt återhållsam art och kyrkan framstår som välbevarad, bortsett från att östfönstret satts igen och en läktarunderbyggnad med bl.a. museirum tillkom 1961. Pehr Hörbergs altartavla är från 1796 med samtida inramning av Carl Fredrik Beurling. Denne har även utfört den nuvarande predikstolen. Orgelfasaden utfördes efter ritningar av Olof Tempelman, och ornamenten snidades av Beurling. Orgeln tillverkades 1783 av Pehr Schiörlin, verket byttes ut senast 1971. Orgelläktarens målning från 1806 med Davids orkester kopierar Hörbergs målningar i S:t Lars i Linköping. Bänkinredningen förnyades 1903.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan har en ovanlig romansk dopfunt huggen i marmor som är av italiensk tillverkning och som skänktes dit 1956. Delar av kyrkans ursprungliga medeltida dopfunt har bevarats. Ett processionskrucifix av hög kvalitet finns kvar. Två senmedeltida altarskåp återfinns i kyrkan. Det större har hemortsrätt där, medan det mindre kommer från Näsby kyrka som revs 1784. Den gamla predikstolen från 1645 finns bevarad.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Rystad är en medeltida socken och är belägen nordost om Linköping och gränsar i norr mot Roxen. Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av sten sannolikt på 1100-talet. Dess ursprungliga utformning är okänd. Den revs, med undantag av delar av södra och norra muren, i samband med att den nuvarande kyrkan började byggas 1780. Även kyrkan i grannsocknen Näsby revs och de två församlingarna uppförde gemensamt en ny kyrka på platsen för Rystad medeltida kyrka. Den nya kyrkan uppfördes av sten efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetena, som utfördes av murmästaren Måns Månsson Lindgren och byggmästaren Peter Lindstrand i Linköping, var avslutade 1783. Kyrkan invigdes först 1796. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Sadeltaket, som ursprungligen var täckt med tegel, är sedan mitten av 1800-talet belagt med skiffer. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Fönsteröppningarna är symmetriskt placerade med grönmålade träbågar med nygotisk spröjsning. Kyrkan har ett för tiden typiskt utförande med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv. Kyrkan har trots ett flertal renoveringar under framför allt 1900-talet bevarat stora delar av sin ursprungliga inredning.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och söder. Ingångarna flankeras av putsade grindstolpar med smidda svartmålade grindar. På kyrkogårdens sydvästra hörn ligger ett gravkapell. Det är uppfört av sten med putsade, men ofärgade fasader. Sadeltaket är belagt med skifferplattor. På östra gaveln finns en rundbågig öppning med dubbla portar och däröver ett oxöga. På södra långsidan finns en liten rakavslutad dörröppning med ett dörrblad klätt med liggande panel. Byggnadens ursprungliga funktion och ålder är okänd. Den lär enligt kyrkoherde S Bjerksten i Linköpings stifts julbok 1937, byggts på 1600-talet som kyrkobod och under lång tid använts som sockenmagasin. I Sveriges Bebyggelse uppges "1715 täcktes af nye kyrkioboden, under med ny och gammal näfwer, ofwanpå med halm och torf." Efter 1757 finns uppgifter om att den användes som sockenmagasin. År 1899 inreddes ett gravkapell i den västra delen och portar togs upp på västra gaveln. I samband med renoveringen av kyrkan 1936 iordningställdes hela byggnaden som gravkapell. Nytt tegelgolv inlades och ett valv slogs i taket. Västra ingången murades igen och ingången från kyrkogården vidgades. Takteglet ersattes av skiffer. Ett fotografi från 1936 visar att den södra dörröppningen var stickbågig och försedd med en dörr med diagonalställd panel. Det är sannolikt den dörr som nu förvaras på tornkammaren. Byggnaden omputsades 1961. Byggnaden renoverades även i samband med kyrkans renovering 1982 under ledning av ingenjör Ture Jangvik, Linköping.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

RYSTADS KYRKOGÅRD
Kyrkogårdens omgivning
Kyrkogården är belägen i socknen med samma namn ca 1,5 mil nordväst om Linköping.

Rystads kyrka
Rystad är en medeltida socken och är belägen nordost om Linköping och gränsar i norr
mot Roxen. Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av sten sannolikt på 1100-
talet. Dess ursprungliga utformning är okänd. Den revs, med undantag av delar av södra
och norra muren, i samband med att den nuvarande kyrkan började byggas 1780. Även
kyrkan i grannsocknen Näsby revs och de två församlingarna uppförde gemensamt en
ny kyrka på platsen för Rystad medeltida kyrka. Den nya kyrkan uppfördes av sten efter
ritningar av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetena,
som utfördes av murmästaren Måns Månsson Lindgren och byggmästaren Peter
Lindstrand i Linköping, var avslutade 1783. Kyrkan invigdes först 1796. Kyrkan har ett
rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster.
Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Sadeltaket, som ursprungligen var täckt
med tegel, är sedan mitten av 1800-talet belagt med skiffer. Huvudingången är via
tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Fönsteröppningarna är
symmetriskt placerade med grönmålade träbågar med nygotisk spröjsning. Kyrkan har
ett för tiden typiskt utförande med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv.
Kyrkan har trots ett flertal renoveringar under framför allt 1900-talet bevarat stora delar
av sin ursprungliga inredning.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården i Rystad består av två delar, gamla och nya kyrkogården. Den gamla är
delad i två kvarter. Kvarteret söder om kyrkan kallas kvarter A och kvarteret norr om
kyrkan kvarter B. Den nya kyrkogården delas med hjälp av grusgångar in i en mängd
små kvarter kallade N:1-N:17. Då inga större skillnader föreligger mellan dessa och
gravnumreringen följer från kvarter till kvarter betraktas den nya kyrkogården som ett
samlat kvarter i följande beskrivning.

Allmän karaktär
Rystad är en stor landskyrkogård delad i en ny och en gammal del. Den gamla delen
inramas av kyrkogårdsmur och trädkrans som dock tagits bort i öster för att öka
öppenheten mot nya kyrkogården. Söder om kyrkan ligger kvarter A som präglas av en
stor öppen gräsyta utan häcksystem. Gravvårdarna ligger här mycket glest och en
mycket stor del är borttagna. Kvarteret bär dock spår av en ståndsuppdelad kyrkogård
med köpegravar utmed murarna och mindre gravvårdar i det inre. En gles spridning av
grusade gravar finns också kvar. I norr, kvarter B, finns dels en nyanlagd minneslund
längst i väster och ett nyanlagt gravområde på en öppen gräsmatta i mitten. Längst i
nordöst finns ett reservat av gammal norrkvarterskaraktär som rymmer ett stort antal
vårdar från mitten av 1700-talet fram till ca 1920.
Nya kyrkogården präglas av häcksystem som bildar halvöppna och slutna rum kring
grusgångarna. Kyrkogården omges av en låg kyrkogårdsmur och en häck samt av en ca
50 år gammal trädkrans som kompletterar motsvarande trädkrans på den gamla delen.

Omgärdning
Gamla kyrkogården
I väster finns en kyrkogårdsmur som består av en ca 1,3 m hög halvmur av lätt tuktad
1,0-0,2 m stor gråsten krönt av en ca 1 m hög syrenhäck. I trädkransen finns fyra högt
uppvuxna lindar.
I norr finns samma mur som i väster.
Längst i väster finns en öppning som är
igensatt med mindre sten, sannolikt i sen
tid samtidigt som minneslunden som
ligger direkt innanför anlades.
På muren växer en 1 m hög syrenhäck och
trädkransen består av två höga kastanjer
och tre höga lindar.
Östra muren utgörs av en halvmur av samma slag som den västra och norra. Den är ca
1,3 m hög. Trädkrans och häck saknas men fyra unga körsbärsträd är planterade vid
utgången mot nya kyrkogården och i södra halvan av muren.

I söder finns samma mur som i övrigt krönt av en 1 m hög syrenhäck. I trädkransen
finns tre äldre lindar i väster och 1 yngre i öster.

Nya kyrkogården
I väster finns utsidan av den gamla kyrkogårdens östmur.
I norr finns en ca 1 m hög halvmur av sprängd gråsten som är ca 1,2-1 m stor. På muren
växer en 2 m hög syrenhäck. I trädkransen finns fyra ca 50 år gamla lindar. Innanför
trädkransen växer ytterligare en häck av hassel som är ca 1,2 m hög.
I öster finns samma mur och hasselhäck medan syrenhäcken saknas. Trädkransen består
av sex jämngamla lindar.
I söder finns samma mur och hasselhäck samt fyra jämngamla lindar.

Ingångar
Kyrkogården har ett flertal ingångar. Huvudgrinden ligger i väster framför tornet. I norr
finns en igensatt ingång riktad mot Bossgården. I söder finns två ingångar på gamla
kyrkogården och en på den nya. Dessutom finns en öppning mellan gamla och nya
kyrkogården.
Huvudgrinden ligger i väster och vetter
direkt mot kyrkans huvudingång.
Grinden består av en dubbelgrind i
smidesjärn och två fyrsidiga putsade
grindstolpar med kopparhuvar ornerade
med förgyllda klot.
Grinden är ornerad i fyra nivåer med
raka spjälor, rundlar och blommor. Stilen
är tydlig empir och pekar på att grinden
är tillkommen i ett sammanhang med
kyrkan.
Den igensatta öppningen i nordmuren redovisas ovan på sid 15.
Den västligaste av de två sydgrindarna står alldeles intill gravkapellet. Det är en
dubbelgrind i smide med ett rakt överstycke och en ornering som motsvarar de tre
understa nivåerna i västra grinden. Grinden är fäst direkt i muren utan särskilda
grindstolpar.
Den mellersta grinden vetter direkt mot skolan i söder och kyrkans sydingång i norr.
Den har samma utförande som den västra men både grindstolparna och själva grinden är
betydligt smalare.
Ingången till nya kyrkogården är placerad rakt framför kyrkboden och består av en
dubbelgrind i smidesjärn mellan fyrsidiga av kalksten murade grindstolpar. Dessa är
täckta av en kalkstensskiva. Grinden är enkelt ornerad med spjälor och rundlar.
Mellan de båda kyrkogårdsdelarna finns en enklare öppning i muren.

Vegetation
Förutom det som redan beskrivits i kapitlet om omgärdningen finns ingen vegetation
utom gräsmattan i kvarter A. I kvarter B finns två gravar med omgivande häckar samt
vegetationen kring minneslunden (se denna). I övrigt finns en öppen gräsmatta.
På nya kyrkogården bildar 0,7 m höga häckar av hassel tre slutna rum genombrutna av
en nordsydlig mittgång av grus, mitt på kyrkogårdsdelen. I ytterkanten av södra delen
finns på samma sätt tre mindre rum.

Gångsystem
Gångarna är huvudsakligen av naturgrus men en del gångar är asfalterade. I kvarter A
finns en kringgående grusgång som lämnar en rad gravar utanför vid muren samt en
grusgång ledande från sydportalen ut till den mellersta södra grinden. Gången från
västra grinden och fram till sydportalen är asfalterad. I norr finns motsvarande
kringgående grusgång.
På nya kyrkogården finns en grusgång som går runt hela anläggningen lämnande en
gravrad utanför. Mitt på kyrkogården löper en gång i nordsydlig riktning genom hela
anläggningen. I östvästlig riktning löper två grusgångar som delar det inre av
kyrkogårdsdelen. Där dessa gångar korsar den kringgående gången längst i väster finns
två mindre rundlar.

Gravvårdstyper
Gravvårdstyperna varierar starkt mellan de olika kyrkogårdsdelarna.
I kvarter A ligger gravvårdarna bitvis mycket glest och en mycket stor del är borttagna.
Kvarteret bär dock spår av en ståndsuppdelad kyrkogård med köpegravar utmed
murarna och mindre gravvårdar i det inre. En gles spridning av grusade gravar finns
också kvar fördelade över hela kvarteret. Två vårdar från sent 1800-tal över kända
personer i socknen har sparats närmast södra grinden. I norr, kvarter B, finns dels en
nyanlagd minneslund längst i väster och ett nyanlagt gravområde på en öppen gräsmatta
i mitten. Längst i nordöst finns ett reservat av gammal norrkvarterskaraktär som rymmer
ett stort antal vårdar från mitten av 1700-talet fram till ca 1920. Också här finns ett
relativt stort antal grusade gravar i behåll.
Den nya kyrkogården präglas helt av vårdar från 1950-talet och framåt.

Minneslund
Minneslunden är relativt nyligen anlagd i gamla kyrkogårdens nordvästra hörn.
Längst i norr ligger ett stenblock med texten Minneslund och kring detta finns en
halvcirkelformad blomrabatt. I fonden bakom står en idegranshäck som är ca 2 m hög.
Framför finns en plattlagd gång. Två kortare ca 2 m höga hagtornshäckar bildar
fångstarmar in mot stenen. Mot söder finns en öppen gräsmatta fram mot kyrktornet i
vars östra utkant står en mindre hängbjörk och en spirea.

Byggnader
I sydvästra hörnet av kyrkogården står ett gravkapell och i nordvästra hörnet av nya
kyrkogården finns en bod med sittbänkar på framsidan.

Gravkapellet omnämns 1715 som den nya kyrkboden täcktes den nya kyrkioboden,
under med ny och gammal näfwer, ofwan på med halm och torf. Även om kyrkboden
ansågs som ny behövde den ändå nytt tak. Efter 1757 omändrades bodens funktion till
sockenmagasin och 1936 togs den i bruk som gravkapell. Kapellet är putsad i gråaktig
puts och har en grön port samt ett runt fönster ovanför denna. Taket är av svarta
skifferplattor.
Boden är panelad och målad i en gulbrun färg. Taket är av tjärat spån. I söder är taket
utdraget så att ett regnskyddande tak bildas. Här är en sittbänk uppställd.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A
Kvarter A utgörs av gravplatserna A1-A510 och består av området söder om kyrkan på
gamla kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret inramas av kyrkogårdsmur och trädkrans, som dock tagits bort i öster för att
öka öppenheten mot nya kyrkogården. Kvarteret som präglas av en stor öppen gräsyta
utan häcksystem. Gravvårdarna ligger här mycket glest och en mycket stor del är
borttagna. Kvarteret bär dock spår av en ståndsuppdelad kyrkogård med köpegravar
utmed murarna och mindre gravvårdar i det inre. En gles spridning av grusade gravar
finns också kvar.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av trädkrans och kyrkmur i väster och söder. I norr utgörs gränsen
av kyrkan och i öster av kyrkogårdsmur utan trädkrans.

Ingångar
Huvudgrinden i väster, två grindar i söder samt en öppning i muren mot nya
kyrkogården i öster.

Vegetation
Förutom trädkransen består kvarteret endast av två stora öppna gräsmattor.

Gångsystem
Gångarna är huvudsakligen av naturgrus men en del gångar är asfalterade. Det finns en
kringgående grusgång som lämnar en rad gravar utanför vid muren samt en grusgång
ledande från sydportalen ut till den mellersta södra grinden. Gången från västra grinden
och fram till sydportalen är asfalterad.

Gravvårdstyper
I kvarter A ligger gravvårdarna bitvis mycket glest och en mycket stor del är borttagna.
Kvarteret bär dock spår av en ståndsuppdelad kyrkogård med köpegravar utmed
murarna och mindre gravvårdar i det inre. Bland de större vårdarna i utkanten
förekommer 2 höga bautastenar och en kalkstensvård av steletyp. En gles spridning av
grusade gravar finns också kvar fördelade över hela kvarteret. Sammantaget finns 25
grusade stenramsgravar och 3 stenramsgravar överväxta med gräs i kvarteret. En grav är
försedd med ett kors av glas, av samma typ som förekommer i Rejmyre.
Titlarna visar en relativt stor spridning med flera mer ovanliga yrken representerade
som omnibussägare, borstbindare, badmästare, fjärdingsman och frisörmästare.
Huvuddelen ligger dock i rent lantliga titlar som lantbrukare/hemmansägare som
förekommer 18 gånger, hustrun 2, godsägare 1 och rusthållare 1 gång. Bland lantliga
företroendemän förekommer nämndeman 2 gånger, häradsdomare 1 gång och
fjärdingsmannen 1 gång.
Skolan och kyrkan representeras av en gymnastikdirektör, en folkskollärare samt en
musikdirektör/orgelnist/klockare. Det militära av en livgrenadjär.
Övriga titlar förekommer endast en gång vardera: borstbindare, smeden,
omnibussägaren, snickare, trädgårdsmästare, köpman, byggmästare, badmästare och
trädgårdsmästare.
Omnibussägaren är Harald Gustavsson ägare av och den som startade Rystads buss i
Själv, ett av ortens viktigaste företag.

Byggnader
Gravkapellet se ovan.

Kvarter B
Kvarter B utgörs av gravplatserna B39-B177 och består av området norr om kyrkan på
gamla kyrkogården. Platserna B1-B39 är borttagna vid anläggandet av minneslunden.

Allmän karaktär
Kvarteret inramas av kyrkogårdsmur och trädkrans, som dock tagits bort i öster för att
öka öppenheten mot nya kyrkogården. Kvarteret är delat i tre olika delar som har helt
olika karaktär. Längst i väster ligger den nyanlagda minneslunden med en minnessten
och en öppen gräsmatta. Intill denna ligger ett nyanlagt område med raka rader av låga
smala gravvårdar från 1990- och 2000-tal. Det nordöstra hörnet har karaktär av
kulturreservat och gammalt norrkvarter. Här finns ett stort antal ålderdomliga, ofta
grusade gravar med stor variation i uttrycket. Längs med hela nordmuren ligger ett stort
antal borttagna vårdar.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av trädkrans och kyrkmur i väster och norr. I söder utgörs gränsen
av kyrkan och i öster av kyrkogårdsmur utan trädkrans.

Ingångar
Huvudgrinden i väster.

Vegetation
Förutom trädkransen består kvarteret endast av öppna gräsmattor. Ett par av gravarna i
nordöst är omgivna av låga häckar.

Gångsystem
Gångarna är av naturgrus. Det finns en kringgående grusgång som lämnar
minneslunden samt en rad gravar vid muren utanför.

Gravvårdstyper
De moderna gravvårdarna närmast minneslunden är alla låga och smala medan vårdarna
i nordöst har ett mycket varierat uttryck. Av grusade gravar finns 6 med stenram och 2
med låga häckar samt 1 utan avgränsning. En vardera av dessa gravar är dessutom
omgivna av hängande järnkedja respektive ett gjutjärnsstaket. Ytterligare 5 gravar har
stenram men är gräsbeväxta.
Ett ålderdomligt uttryck ger en grav som har en upphöjd gräskulle av järnålderstyp. Här
förekommer också 3 höga kors och 1 hög obelisk. 2 äldre kalkstensvårdar är liggare
(båda frostsprängda). 2 äldre kalkstensvårdar är av steletyp medan 1 är försedd med en
gipsavgjutning av Thorvaldsens medaljong Dagen.
Den näst äldsta vården är rest redan 1755 av Christina Åkerlund 3 gånger änka (1755,
1760 och 1790) som själv avled först 1816.
I kvarteret är både kyrkoherde Bjerksten och kantor Strindmark begravda som båda
levde till hög ålder och arbetade tillsammans långt efter respektive pensioneringar i nära
60 år i församlingen. Bjerksten var dessutom historiskt intresserad och har skrivit om
Näsby kyrka och artikeln om Rystad i Östergötlands bebyggelse (Bjerksten 1950).
Titlarna på gravvårdarna särskilt i nordöst visar att kvarteret haft hög status. De militära
titlarna är höga och syftar naturligtvis på Tuna som regementsofficersboställe, här finns
1 överstelöjtnant och 1 general? (svårläst vård). Kyrkans eget folk representeras av 2
kyrkoherdar, 1 prost samt prosten Lundvalls maka, 1 musikdirektör, 1 organist samt
kantorn/folkskolläraren som ju också representerar skolan.
Jordbruket är naturligtvis framträdande med 8 hemmansägare/lantbrukare, 1 godsägare,
1 agronom och 1 rusthållare. Av de lantliga förtroendemännen är 5 nämndemän, 2
inspektorer, 1 häradsdomare och 1 befallningsman.
Av övriga titlar förekommer handlanden 2 gånger och studenten, Sophiasystern,
brevbäraren och fru 1 gång vardera.
Läggs de undantagna vårdarna på nordmuren in tillkommer ett ganska varierat antal
titlar som delvis speglar att många av dessa vårdar är gamla linjevårdar. Bland dessa
titlar tillkommer 10 hemmansägare/lantbrukare, 3 smeder, 2 hustrur och vardera 1
sömmerska, lägenhetsägare (torpare), skollärare och nämndeman.

Byggnader
-

Övrigt
Minneslunden ligger i nordvästra delen.

Nya kyrkogården Kvarter N

Kvarter N utgörs av kvarteren N:1-N:17 som innehåller gravplatserna N1-N540.
Kvarteret ligger öster om den ursprungliga kyrkogården.

Allmän karaktär
Nya kyrkogården präglas av häcksystem som bildar halvöppna och slutna rum kring
grusgångarna. Kyrkogården omges av en låg kyrkogårdsmur och en häck samt av en ca
50 år gammal trädkrans som kompletterar motsvarande trädkrans på den gamla delen.
Gravvårdarna är alla av naturliga skäl av moderna typer.

Omgärdning
I väster finns utsidan av den gamla kyrkogårdens östmur.
I norr finns en ca 1 m hög halvmur av sprängd gråsten som är ca 1,2-1 m stor. På muren
växer en 2 m hög syrenhäck. I trädkransen finns 4 ca 50 år gamla lindar. Innanför
trädkransen växer ytterligare en häck av hassel som är ca 1,2 m hög.
I öster finns samma mur och hasselhäck medan syrenhäcken saknas. Trädkransen består
av sex jämngamla lindar.
I söder finns samma mur och hasselhäck samt 4 jämngamla lindar.

Ingångar
Ingången till nya kyrkogården är placerad rakt framför kyrkboden i kvarterets
sydvästligaste del och består av en dubbelgrind i smidesjärn mellan fyrsidiga av
kalksten murade grindstolpar. Dessa är täckta av en kalkstensskiva. Grinden är enkelt
ornerad med spjälor och rundlar.
Mellan de båda kyrkogårdsdelarna finns en enklare öppning i muren.

Vegetation
På nya kyrkogården bildar 0,7 m höga häckar av hassel tre slutna rum genombrutna av
en nordsydlig mittgång av grus, mitt på kyrkogårdsdelen. I ytterkanten av södra delen
finns på samma sätt tre mindre rum.

Gångsystem
På nya kyrkogården finns en grusgång som går runt hela anläggningen lämnande en
gravrad utanför. Mitt på kyrkogården löper en gång i nordsydlig riktning genom hela
anläggningen. I östvästlig riktning löper två grusgångar som delar det inre av
kyrkogårdsdelen. Där dessa gångar korsar den kringgående gången längst i väster finns
två mindre rundlar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är med ett undantag alla låga och breda av 1950-2000-talstyp. Undantaget
är ett träkors.
I nordöstra hörnet finns en ansats till ett särskilt barnkvarter.
Titlarna innehåller 9 lantbrukare/hemmansägare, 2 trädgårdsmästare och 1 varadera av
titlarna kyrkoherde, kyrkvärd, skogsförman och byggmästare.

Byggnader
Kyrkbod se ovan.

Rystad på häradskartan från 1870-talet. Den gamla kyrkogården har samma
utsträckning som idag. Till kyrkomiljön ansluter ett skolhus och ett fattighus söder om
kyrkan. Kyrkoherdebostället är beläget strax utanför kartans västra utkant.

Rystads socken finns omnämnd på 1300-talet och var 1535-1582 annex till Östra Harg.
Därefter blev socknen eget pastorat och utökades med en del av Ö Hargs socken. 1782
utökades socknen också med Näsby som tidigare varit annexförsamling.

Rystads kyrka
Rystad är en medeltida socken och är belägen nordost om Linköping och gränsar i norr
mot Roxen. Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av sten sannolikt på 1100-
talet. Dess ursprungliga utformning är okänd. Den revs, med undantag av delar av södra
och norra muren, i samband med att den nuvarande kyrkan började byggas 1780. Även
kyrkan i grannsocknen Näsby revs och de två församlingarna uppförde gemensamt en
ny kyrka på platsen för Rystad medeltida kyrka. Den nya kyrkan uppfördes av sten efter
ritningar av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetena,
som utfördes av murmästaren Måns Månsson Lindgren och byggmästaren Peter
Lindstrand i Linköping, var avslutade 1783. Kyrkan invigdes först 1796. Kyrkan har ett
rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster.
Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Sadeltaket, som ursprungligen var täckt
med tegel, är sedan mitten av 1800-talet belagt med skiffer. Huvudingången är via
tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Fönsteröppningarna är
symmetriskt placerade med grönmålade träbågar med nygotisk spröjsning. Kyrkan har
ett för tiden typiskt utförande med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv.
Kyrkan har trots ett flertal renoveringar under framför allt 1900-talet bevarat stora delar
av sin ursprungliga inredning.

Näsby medeltidskyrka
Näsby kyrka var en liten romansk kyrka som sannolikt ursprungligen varit gårdskyrka
till Näsby huvudgård. Den uppfördes sannolikt på 1100- eller 1200-talet och
förändrades efter detta sannolikt mycket lite, med tanke på församlingens storlek.
Denna var under hela sin existens Östergötlands minsta, med ca 14 hushåll.
Kyrkan och socknen beskrevs av sockenprästen Hans Hederström 1755 (Hederström
1755). Texten om kyrkan är kortfattad och innehåller nästan allt man vet om den.

Kyrkan ligger allenast 26 alnar från Sjön, uppå en kulle, som skjuter något litet ut åt
Roxen, och med tvenne vikars tilhjelp på ömse sidor om kyrkan, synes formera ett litet
näs..kyrkans ansenliga ålder kan slutas deraf, at ibland Consistorii gamla Acter
finnes en Dn. Samundus, år 1290 hafva varit Rector Eccliesae Näsaby. Hon är redan i
fordom tima murad til nu varande storlek af gråsten och utan torn. Längden är 16 ½ och
bredden 12 ½ aln inom murarne. Högden til Takbandet är 7 1/2 aln. Taket är täckt av
bräder
I samband med diskussionerna om
sammanslagningen mellan Rystad och
Näsby togs ett förslag till utbyggnad
av Näsby kyrka fram, till vilken
ritningen är bevarad.
Ritningen visar den tänkta tillbyggnaden,
den västra tredjedelen med
tornet, skild med ett smalt streck från
den existerande medeltidskyrkan, som
är av enklast möjliga typ.

1934 fredades kyrkplatsen, på initiativ av familjen von Ferlitzen som på 1700-talet var
Näsby herrgårds ägare och vars medlemmar i flera fall är begravda på kyrkogården.
Samtidigt restes också den nuvarande minnesstenen. Stenen fanns på platsen och har
troligen ingått i den rivna kyrkan. I samband med detta gjordes också en utgrävning av
kyrkans grundmurar av Bengt Cnattingius.

Cnattingius utgrävning visade att svårt skadade grundmurar fanns kvar under mark.
Murhörn konstaterades i söder medan i norr endast murens insida kunde fastställas.
Murarnas utsträckning motsvarade ungefär de mått som angetts i Hederströms
beskrivning. Däremot kunde inga spår efter det vapenhus som omtalas i ett
sockenstämmoprotokoll från 1705 spåras. Fynden innehöll endast spridda skelettdelar,
kistbeslag och kisthandtag samt byggavfall. Efter undersökningen markerades kyrkans
utsträckning ovan mark med fyra halvmeterstora gråstenar.

Kyrkogårdens historik

Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.

Rystads kyrkogård
Efter sammanslagningen av Rystad och Näsby 1783 upphörde begravningarna på den
senare kyrkogården och alla begravningar kom i fortsättningen att äga rum i Rystad.
Det är okänt hur gammal kyrkogården i Rystad är, men det kan antas att den på vanligt
sätt växt fram kring den tidigaste kristna kyrkan på platsen. Gården direkt norr om
kyrkogårdsmuren är Rystads Bossgård. Bo eller Boss-gårdarna i Götaland anses ha med
den lokala administrationen under sen vikingatid att skaffa, endera som statliga eller
möjligen biskopliga gods. Rystad kan alltså från början ha varit gårdskyrka till ett
sådant gods.

Det sannolikt äldsta bevarade gravmonumentet på kyrkogården är en sönderslagen
runsten inmurad i sakristians nordvägg, med runorna utåt. Texten lyder tursttin
..r frusten futhur sin Thorsten (reste denna sten efter) Frösten sin fader.
Texten följer en ganska standardiserad uppställning vilket gör det möjligt att med någon
säkerhet gissa vad som stått på det skadade mittpartiet av texten. Stilen är
sydskandinavisk och stenen torde vara rest i mitten eller slutet av 1000-talet.
Inga gravstenar eller gravmonument från resten av medeltiden är kända i Rystad. De
äldsta bevarade gravmonumenten är från tidigt 1600-tal.

Från det mörnerska gravkapellet kommer
lockstenen till den sarkofag som låg över
den ursprungliga graven i detta kapell.
Den är numera inmurad i kyrkans norra
vägg.
Stenen avbildar landshövdingen Otto
Helmer Mörner (d 1612) och hans hustru
Maria von der Grünau (d 1634). Vid
deras fötter syns också tre små barn, döda
i unga år.
Ätten Mörner innehade i flera
generationer Tuna i norra delen av
Rystads socken som stamgård. Senare
reducerades gården till översteboställe.
Till kyrkans inventarier hör också två rikt
skulpterade överstycken från 1600-talets
mitt. De bär ätterna Mörners och Ribbings
vapen och anses ha prytt den i det
mörnerska gravkoret placerade graven för
Friherre Carl Mörner (d 1665) och Maria
Ribbing (d 1665).
Ätten Mörner finns representerad också med ett begravningsvapen i kyrkan gjort för
översten Mörner (d 1675). Ytterligare ett begravningsvapen är utfört för Ryttmästare
Johan Edelfeldt (d 1700).
Från själva kyrkogården finns uppgifter om att en klockstapel nybyggdes 1648. Denna
reparerades sedan flera gånger bland annat 1700 och 1720.
Det i kyrkogårdens sydvästra hörn belägna gravkapellet omnämns 1715 täcktes den
nya kyrkioboden, under med ny och gammal näfwer, ofwan på med halm och torf.
Även om kyrkboden ansågs som ny behövde den ändå nytt tak. Efter 1757 omändrades
bodens funktion till sockenmagasin och 1936 togs den i bruk som gravkapell.
Av äldre kartmaterial, bland annat en Laga skifteskarta från 1807 och den ovan
återgivna häradskartan, framgår att den kyrkogården har samma utsträckning som idag.
Denna är avsevärt större i söder jämfört med i norr, vilket kan indikera att kyrkogården
någon gång blivit utbyggd mot söder. Om detta skett, är det i så fall tidigare än 1807.
Av gravvårdar på plats innehåller kvarter B:s nordöstra hörn ett stort antal äldre vårdar.
Två är från mitten av 1700-talet, fyra från förra delen av 1800-talet och ytterligare sju
från slutet av samma århundrade.
Äldst är en liggande gravvård av röd kalksten lagd över generalen? G Pettersson 1792.
Läsningen är mycket osäker då stenen är svårt skadad av frostsprängning och överväxt
med lav.

I betydligt bättre skick är den näst äldsta
vården. Den är rest över tre helt olika
personer.
Den förste är Jacob Ståhle, rusthållare i
Bjursholmen, död 1755.
Den andre är befallningsmannen Hans
Ekbeck död 1760.
Den tredje är Organisten Nils Forsbeck.
Död 1790 inklusive hans familj.
Den gemensamma nämnaren är att alla
varit gifta med hustrun Christina
Åkerlund, död först 1816. Med i graven
fanns 3 unga barn från vardera de två
första och 4 från det sista äktenskapet.

Kvarter B:s nordöstra hörn utgör ett slags reservat där ett flertal äldre vårdar bevarats.
Det bär uttalad karaktär av ett gammalt norrkvarter. Efter upplysningen föregick
högreståndspersoner och präster ofta med gott exempel och lät sig begravas på norra
sidan av kyrkan, tidigare en plats man betraktat med vidskepelse och misstro. Flera av
gravarna från tidigt 1800-tal och från 1700-talet är sannolikt de ursprungliga på platsen.
Södra delen av kyrkogården, kvarter A, är idag glest belagd med gravvårdar. Här kan
spår ses av den gamla ståndsuppdelade kyrkogården från tiden kring år 1900. Främst
välbeställda hemmansägare men också andra framstående personer fick då sina gravar
utmärkta med höga smala vårdar utmed kyrkogårdens murar medan de inre delarna av
kyrkogården var avsatta för de mindre välbeställda och gravar på linjen.
Hemmansägaregravarna finns kvar främst utmed västra muren.

Arbetet med den nya kyrkogården inleddes 1952 och den invigdes 1955.
Minneslunden är anlagd nyligen samtidigt som öppningen i nordmuren utanför denna
sattes igen.

Näsby ödekyrkogård

Ödekyrkogården är belägen på en markerad kulle vid vattnet direkt nordväst om
herrgården. Inga strukturer utom en minnessten syns idag.
Sockenprästen Hans Hederström gjorde en kortare beskrivning även över kyrkogården i
sin sockenbeskrivning från 1775 (Hederström 1775 sid 43-44). Av denna framgår att
kyrkogården saknat kyrkogårdsmur och istället var hägnad med träplank, vilket
förklarar att ingen tydlig avgränsning syns idag. 1754 ville man enligt
sockenstämmeprotokoll att en stenmur skulle uppföras. Sockenfolket menade dock att
detta skulle bli för drygt då man samma år hade att göra i ordning vägen fram till
kyrkogården. Istället beslöts att sätta upp ett nytt plank. Kaptenen von Ferlitzen på
Näsby gård åtog sig att sätta upp 30 av de nödvändiga 202 alnarna plan förutom
kyrkogårdsporten som också tillhörde gårdens ansvar.
Vid samma tillfälle finns också uppgifter om en kyrkbod täckt med bräder och tjärad
och rödfärgad.

Hederström uppger också i sin skildring att de dödas gravvårdar bestod av svarta eller
gula träkors på vilka namn, födelse och dödsdatum angavs. Om så konsekvent var fallet
finns heller inga gravvårdar kvar på platsen.

Kyrkogården finns angiven på lantmäterikartor från 1691 (arealavmätning) då kyrkan
fortfarande var i bruk, 1807 (arealavmätning) samt 1878 (häradskartan). På kartan från
1691 finns kyrkan och klockstapeln avbildade

Kyrkogården anges här som fyrsidig i motsats till den mer långsträckta nordsydliga
utbredning som den har på de två senare kartorna.
Av häradskartan framgår att kyrkogården länge efter nedläggningen användes som
parkmark av herrgården. Numera är området öde och igenväxande och är avhägnat från
den betesmark som omger den.