RAPPESTADS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - RAPPESTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 614, 1900: 706, 1995: 1066

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Rappestads kyrka ligger nära Lillån (biflöde till Svartån) vid ett vägskäl ca 10 km sydväst om Linköping, högt i terrängen med vida utblickar över det öppna landskapet. Runt kyrkan finns några äldre jordbruksfastigheter samt skola, daghem, församlingshem och klockargård. På kyrkogården finns ett gravkapell. Kyrkoherdebostället är beläget 1 km söder om kyrkan (Rappestad nr 7).

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med halvrunt korutsprång i öster, sakristia i norr samt torn i väster. I: Kyrkans tidiga byggnadshistoria är oviss. Av den äldsta kyrkan, vars utformning i övrigt är okänd, finns kalkstensmurar bevarade i norr (blottade vid restaurering 1966). Sakristia och vapenhus tillbyggdes sannolikt under medeltiden. Kyrkan hade ett västtorn av okänd datering (enligt äldre avbildningar försedd med spira av 1700-talskaraktär). Ett gravkor fanns på sydsidan, vilket 1763 förenades med vapenhuset till ett gemensamt utrymme. Riven, förutom delar av långhusets nordmur, efter åskbrand 1785. II: Den nuvarande sengustavianska kyrkan byggdes av byggmästaren Erik Fridberg (Fredberg) från Örebro 1800-1802 (invigd 1807), med återbruk av föregångarens nordmur som ingår i den befintliga kyrkans sydmur. Byggmästaren stod troligen för ritningarna, som justerats vid ÖIÄ av Jacob Wulff.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans naturstensfasader är nu vitputsade. Ursprungligen var kyrkans puts svagt brunaktigt och takspånen rödaktiga. Fönster och portaler är rundbågiga. Långhuset och sakristian har enkla sadeltak, korets sadeltak är avvalmat och tornet kröns av en karnissvängd huv med fyrkantig lanternin. Exteriören är liksom interiören i stort sett oförändrad från byggnadstiden. Kyrkan är en av landets mest harmoniska och helgjutna från det sengustavianska skedet. Långhuset har flackt tunnvalv och koret hjälmvalv, båda av trä. För den nya kyrkan gjordes omedelbart altare, altarring och slutna bänkkvarter. Den samtida predikstolen har fyrsidig plan. Den har attribuerats till Carl Fredrik Beurling. För snickerierna svarade Anders Lorens Thunström. Pehr Hörbergs altartavla från 1802 blev genomgripande restaurerad på 1870-talet. Altartavlans klassicistiska omfattning i vitt och guld förblev dock orörd. Den ståtliga orgeln byggdes 1815 av Per och Jonans Fredrik Schiörlin. Vid Isak Gustaf Clasons restaurering 1925 inbyggdes två rum under läktaren. I övrigt har renoveringarna av kyrkan inskränkts till underhåll och konservering.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Enligt en sockenbeskrivning av C F Broocman 1760 fanns en grav utbyggd söder om
kyrkan. Graven hörde till familjen Holtz och deras stamvapen var uppsatt över graven.
Detta gravkor sammanbyggdes med kyrkans vapenhus 1763. Kyrkan var då fortfarande
den medeltida kyrkan och vapenhuset var byggt framför sydingången. Gravkoret revs
troligen i samband med att den nya kyrkan uppfördes. Släkten Holtz ägde godset
Ekströmmen från 1600-talet och fram till 1880-talet. Lantmäterikartor från 1699, 1702
och 1770 visar inga ingångar till kyrkogården, vars utsträckning verkar vara mindre mot
norr än idag. Av kartmaterialet att döma bör en utvidgning av kyrkogården mot norr ha
gjorts någon gång mellan 1770 och 1868.

Kyrkan ritades av av J F Koch på tidigt 1800-tal. På teckningen ser man även
kyrkogårdsmuren med den södra grinden och grindstolparna. Grinden ser ut att ha det
konkava krön som dagens grind men det går i övrigt inte att avgöra om spjälverket är
detsamma. Grindstolparna kan vara desamma som dagens stolpar och grindens
placering är densamma som idag.

I ett tjänstememorial från 1924 som handlar om Rappestad kyrka finns även en kort
beskrivning av kyrkogården: Kyrkogården, som endast har en entré mitt för kyrkans
södra fasad, omgives av låga, mot kyrkogården torvtäckta gråstensmurar. Utefter
murarna äro planterade ännu tämligen unga träd. Marken består av grus.

RAPPESTAD KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i ett svagt kuperat odlingsområde.
Kyrkogården har en rektangulär planform i nord/sydlig riktning. Kyrkan ligger strax
söder om kyrkogårdens mitt och kyrkans långhus är orienterat i väst/öst.

Rappestad kyrka
Den äldsta kända kyrkan var en medeltida stenkyrka, troligen från 1200-talet, som
förstördes vid en åskbrand 1785. Den ersattes av en ny kyrkobyggnad uppförd av
byggmästaren Erik Fredberg 1802-1807. Fredberg stod troligen för ritningarna som
justerades vid Överintendentsämbetet av arkitekt Jacob Wulff. Kyrkan fick ett
rektangulärt långhus med rundat korutsprång i öster och torn i väster. Kyrkan har ljusa
spritputsade fasader med släta omfattningar, rundbågiga fönster och portaler samt ett
plåttäckt sadeltak. Kyrkorummet med dess originalinredning har ett mycket välbevarat
sengustavianskt formspråk med tunnvalv av trä, ursprungligt trägolv med breda
golvplankor och färgsättning i pärlgrått, vitt och guld. Den väl avstämda inredningen är
skapad av tidens främsta regionala mästare, såsom Pehr Hörberg, Carl Fredrik Beurling
och Pehr och Jonas Fredrik Schiörlin, där framförallt den mäktiga orgeln från 1815-16
intar en framträdande plats.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning. För att underlätta redovisningen har
kyrkogården delats in i fyra områden vid inventeringen: A-D.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en strikt karaktär. Rygghäckarna har olika höjd och delar på så sätt in
kyrkogården i olika rum. Vissa låga häckar har vinkelrätt utstickande småhäckar som
markerar olika gravar. Det finns en rad gravar utmed kyrkogårdsmuren och i övrigt är
raderna med gravar olika placerade i nord/sydlig eller öst/västlig riktning. De två
kvarteren söder om kyrkan verkar ha en rad gravar i västra, södra och östra
ytterkanten. Innanför detta går några rader i nord/sydlig riktning. Kyrkogården omges
av en tät trädkrans av lindar.

Omgärdning
Västra muren: den västra muren är en ca 0,9-1,0 m hög halvmur av ca 0,4-0,9 m stora
gråstenar. Den är kallmurad med en del mindre kilsten. Utanför växer tät lövsly.
Norra muren: den norra muren är en ca 1,1-1,2 m hög kallmurad halvmur av ca 0,4-1,0
m stora stenar, enstaka större. En del mindre kilsten. Enstaka stenar har kilmärken. I
murens västra del finns en enkel trappa av oregelbundna gråstensblock.
Östra muren: den östra muren är en ca 1,1-1,3 m hög halvmur av mestadels ca 0,5-0,9 m
stora gråstenar, enstaka med kilmärken. En del mindre kilsten. Rakt öster om kyrkan är
det en ca 3 m stor öppning i muren, framför redskapsboden.
Södra muren: den södra muren är en kallmurad ca 0,9-1,15 m hög halvmur av ca 0,4-0,9
m stora gråstenar, en del med kilmärken. Mindre kilstenar. Mindre partier av muren
skjuter ut, bl a i anslutning till träd i trädkransen.

Ingångar
Öster: en grind finns mellan redskapsboden och kyrkogårdsmuren. Den är av gjutjärn
med liljeformade pilar på krönet och släta fyrkantiga spjälor. Grinden är inte på
ursprunglig plats.
Söder: den södra grinden är en dubbelgrind av järnsmide med bl a spjälor som avslutas
upptill med kors. Konkavt krön med bladslinga. Fyrkantiga grindstolpar med slätputsad
yta och spritputsade mittfält. Avfärgade i vitt respektive svagt gult. Det svagt toppiga
krönet är av rödgrå granit med en granitkula som kröns av ett järnkors.

Vegetation
Väster: sju lindar i trädkransen varav en är mycket grov.
Norr: fem lindar i trädkransen.
Öster: sex lindar i trädkransen.
Söder: fem lindar i trädkransen.
Rygghäckarna består till stor del av tuja, men även bl a oxbär och berberis förekommer.

Gångsystem
Grusgångarna är täckta med grovt naturgrus. En nylagd gång av små plattor går från
södra grindarna till södra kyrkporten.

Gravvårdstyper
Väster om kyrkan ligger fyra hällar av rödaktig kalksten. Det är gravvårdar från
omkring 1870. En liknande häll från 1850 ligger öster om kyrkan. I övrigt kan en
bautasten nämnas och ett sentida konstnärligt utformat bemålat smideskors samt ett
antal korsvårdar av granit. Invid mittgången söder om kyrkan finns två stora grusgravar
omgärdade med stenram och med korsvårdar av granit samt en obelisk. Nordväst om
kyrkan står en kalkstensvård med marmorplatta från 1875. Krönkorset ligger bakom
vården.

Minneslund
(Ansökan om att anlägga minneslund nordöst om kyrkan har senare inlämnats.)

Byggnader
Direkt sydväst om kyrkogården ligger ett gravkapell bekostat av föreningen
Hjälpsamhet, ritat och dekorerat 1951 av konstnären Johan Winberg. Det är en rund
spritputsad tegelbyggnad avfärgad i brutet vitt med ett topptak belagt med falsad
kopparplåt. Vid takfoten löper en tandsnittslist och mot söder och norr finns stickbågiga
fönster försedda med blyspröjsat antikglas. Ingången finns i öster via en stickbågig
panelklädd dubbeldörr. Golvet består av oregelbundet lagda kalkstensplattor och
väggarna är dekorerade med målade kannelerade pilastrar och en tandsnittslist mot rosa
botten. Taket är bemålat med en blå himmel med ljusa moln. I öster finns ett litet
dekormålat träaltare med ett målat kors på väggen.

Rakt öster om kyrkan, utanför kyrkogården, ligger en redskapsbod. Den är av regelverk
och klädd med brunmålad locklistpanel. Sadeltaket är täckt med tvåkupigt tegel.
Bräddörr.

Övrigt
Sydväst om kyrkogårdsmuren, intill denna, står ett antal museivårdar, ca 43 st.
Belysningen på kyrkogården består av gatlyktor.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Gravplats nr 1-194 (Område A)
Område A omfattar gravplats nr 1-194 och utgörs av raden närmast innanför
kyrkogårdsmuren.

Allmän karaktär
Varierad karaktär med äldre höga vårdar och mer sentida låga vårdar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i alla fyra väderstreck.

Ingångar
Huvudgrinden i söder, trappa över muren i norr och öppning till redskapsboden i öster.

Vegetation
En ca 0,45 m hög klippt tujahäck går bakom alla vårdar med kortare vinkelräta
häckbitar mellan gravarna. Lindar i trädkransen.

Gångsystem
En grusgång går runt hela kyrkogården med en rad gravar närmast muren och leder till
södra grinden och öppningen i öster.

Gravvårdstyper
Några höga gravvårdar, s k bautasten och hällar, bl a fyra hällar troligen i röd kalksten
väster om tornet och öster om kyrkan. En kalkstensvård med marmorplatta och
lövslingor har avbrutet kors. I nordöstra hörnet står en gravvård med ett s k sorgeträd
bakom och en bänk av granit. Gravvårdarna är i allmänhet utförda i röd, svart eller grå
granit.

Byggnader
-

Övrigt
Väster om redskapsboden finns en mångkantig brunn av kalkstensskivor, som står på
högkant. Vaser och soptunnor.

Gravplats nr 195-300 (Område B)
Område B omfattar gravplats nr 195-300 och ligger söder om kyrkan, liksom område C.

Allmän karaktär
Området har en strikt karaktär med rygghäckar.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
Ca 1,3 m höga klippta oxbärshäckar går i ytterkant i väster, söder och öster. Utanför
häckarna finns en rad gravar. Innanför häckarna, mellan gravarna finns dels en ca 0,65
m hög klippt häck av ölandstok (i öster) och en ca 0,5-0,6 m hög klippt berberishäck i
väster, båda i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
I norr finns den grusgång, som går runt kyrkan. I söder och väster finns grusgången runt
kyrkogården och i öster plattgången till kyrkans södra port.

Gravvårdstyper
Vid mittgången ligger en större grusgrav och ytterligare en något större vård finns i
yttre södra delen. I övrigt är det mest nutida låga vårdar i grå, svart eller röd granit.

Gravplats nr 301-424 (Område C)

Område C omfattar gravplats nr 301-424 och ligger tillsammans med område B söder
om kyrkan.

Allmän karaktär
Området har en strikt karaktär med rygghäckar.

Vegetation
Ca 1,3 m hög klippta oxbärshäckar går i ytterkant i väster, söder och öster. Utanför
häckarna finns en rad gravar. Innanför häckarna, mellan gravarna finns dels en ca 0,65
m hög klippt häck av ölandstok (i väster) och en ca 0,5-0,6 m hög klippt berberishäck i
öster. Båda i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
I norr grusgången runt kyrkan. I öster och söder gången runt kyrkogården och i väster
den plattlagda mittgången.

Gravvårdstyper
Få vårdar i mittpartiet. En större grusgrav längst i väster och även där en häll från 1800-
talet. Enstaka övriga vårdar från omkring år 1900. I övrigt några yngre låga vårdar.

Gravplats nr 425-694 (Område D)
Område D omfattar gravplats nr 425-694 och ligger norr om kyrkan.

Allmän karaktär
Relativt strikt karaktär med rygghäckar. Gravraderna direkt norr om kyrkan går i
väst/östlig riktning. I västra och östra delen går de i nord/sydlig riktning.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
Mellan de yttre varven i öster och norr finns en ca 0,6 m hög klippt tujahäck med
mindre häckdelar i vinkel ut mot stora gången. Även mellan ytterligare några varv finns
likadana häckar och en del mindre häckdelar mellan gravarna. Näst längst i söder växer
hortensior som ger en häckeffekt. Mellan gravarna här och i söder växer små klippta
måbärsbuskar. I väster tuja mellan gravarna i östra raden och mellan gravarna i västra
raden små måbärs-buskar. En klippt, ca 0,45 m hög berberishäck växer mellan dessa
varv.

Gångsystem
I väster, norr och öster finns grusgången som går runt hela kyrkogården och i söder
ligger grusgången som går runt kyrkan. I söder, innan sydligaste varvet, finns en enkel
plattgång av cementsten.

Gravvårdstyper
Öster om kyrkan ligger en röd kalkstenshäll och nordväst om kyrkan finns ett sentida
bemålat järnkors. De flesta vårdarna är låga och breda vårdar från andra delen av 1900-
talet.

Övrigt
Mitt i området finns en vilplats med bänk, cotoneasterbuskar och ett hagtornsträd.

Rappestad är en medeltida socken belägen väster om Linköping. Den äldsta kända kyrkan var en medeltida stenkyrka, troligen från 1200-talet, som förstördes vid en åskbrand 1785. Den ersattes av en ny kyrkobyggnad uppförd av byggmästaren Erik Fredberg 1802-1807. Fredberg stod troligen för ritningarna som justerades vid Överintendentsämbetet av arkitekt Jacob Wulff. Kyrkan fick ett rektangulärt långhus med rundat korutsprång i öster och torn i väster. Kyrkan har ljusa spritputsade fasader med släta omfattningar, rundbågiga fönster och portaler samt ett plåttäckt sadeltak. Kyrkorummet med dess originalinredning har ett mycket välbevarat sengustavianskt formspråk med tunnvalv av trä, ursprungligt trägolv med breda golvplankor och färgsättning i pärlgrått, vitt och guld. Den väl avstämda inredningen är skapad av tidens främsta regionala mästare, såsom Pehr Hörberg, Carl Fredrik Beurling och Pehr och Jonas Fredrik Schiörlin, där framförallt den mäktiga orgeln från 1815-16 intar en framträdande plats. Kring kyrkan finns ett gravkapell från 1951, bevarade äldre skolbyggnader och ett fd kommunalhus vilka skapar ett sockencentrum med stora kulturhistoriska värden.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omges av en stödmur av granitblock samt en trädkrans. Huvudingången är i söder där det finns en järnsmidesgrind och vitputsade grindstolpar med pyramidformad topp med klot och kors från 1800-talets slut.

Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.