SANKT LARS KYRKA

Sankt Lars är en medeltida socken och omfattar nu stora delar av Linköpings innerstad. Den första kända kyrkan på platsen var uppförd av kalksten under 1100-talets första del med rektangulärt långhus med smalare absidkor. Den kan eventuellt ha föregåtts av en träkyrka. Stenkyrkan tillbyggdes omkring 1177 med ett torn, vilket har daterats genom dendrokronologisk provtagning. Den nuvarande kyrkans utformning tillkom vid en omfattande nybyggnation 1799-1801. Ett nytt långhus uppfördes i anslutning till det medeltida tornet efter ritningar av stiftsbyggmästaren Caspar Seurling. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korparti, sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten och tegel och tornet i huvudsak av kalksten. Fasaderna är putsade och avfärgade i vitt. Kyrkan täcks av ett mansardtak och sakristian av en hög huv, som tillsammans med den höga tornspiran tillkom vid den stora renoveringen 1906-1907, som leddes av arkitekt Agi Lindegren. Samtliga tak är täckta av kopparplåt. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade på fasaden och är försedda med brunmålade småspröjsade träbågar från renoveringen 1906-1907. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även centralt placerade på södra och norra långsidorna. Interiören karakteriseras av den omfattande renovering som utfördes 1955-58 under ledning av arkitekt Erik Lundberg.

Kyrkotomten eller Sankt Larsparken avgränsas i söder mot Storgatan av en allé av lindar, i öster med en trädrad mot Repslagaregatan och i norr mot Ågatan av blandade lövträd. I söder har en platsbildning skapats med markbeläggning av smågatssten. Centralpunkten utgörs av en cirkelrund fontän som omgärdas av parkbänkar och barrväxter. För övrigt utgörs kyrkotomten av gräsytor med grusade gångar. Planen framför huvudingången i väster, som mynnar mot Sankt Larsgatan, är belagd med smågatssten. I början av 1800-talet beslutade man att upphöra med begravningar på kyrkogården. Under tidigt 1800-tal anlades många kyrkogårdar utanför rikets städer, bl a beroende på hälsoaspekter. När kyrkogården runt kyrkan lades om till park fick den namnet Landskyrkoparken. Parken fick till stor del sin nuvarande utformning på 1870-talet efter ritningar av Christian Kroné, som var direktör för Trädgårdsföreningen. Omkring 1950 tog dåvarande stadsarkitekten Sten Westholm fram ett förslag till ordnande av planen framför kyrkan.

FÖRSAMLING 1995 - LINKÖPINGS SANKT LARS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1525, 1900: 2976, 1995: 26688

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling. Linköpings Berga och Linköpings Johannelund utbrutna 1972.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i stadens centrala delar. Vid grävningar 1955-58 påträffades flera tidiga gravkistor samt delar av gravmonument av s.k. Eskilstunatyp, vilket indikerar att en kyrka funnits på platsen under 1000-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korparti, sakristia i öster samt torn i väster. I: Grundmurar efter den rivna medeltidskyrkan frilades vid grävningar 1955-58. Den uppfördes sannolikt under 1100-talet och bestod då av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Snart därefter uppfördes i ett andra byggnadsskede ett västtorn. En sakristia i norr och ett vapenhus i söder tillkom också troligen under medeltiden. Enligt Broocman hade den äldsta delen av kyrkan murade valv. På initiativ av domprost Andreas Olavi Rhyzelius och under ledning av murmästare Gottfrid Hagenwaldt från Norrköping om- och tillbyggdes kyrkan år 1736. Absidkoret och sakristian revs, varefter ett nytt tvärhus byggdes som innefattande såväl ett rakslutet korparti och rymliga korsarmar. Riven, förutom tornet, i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes av Casper Seurling 1799-1801 efter rit-ningar av honom själv och församlingsprästen N. Hammarqvist, intill föregångarens kvarstående torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören har behållit flertalet av de förändringar som utfördes vid arkitekt Agi Lindegrens genomgripande restaurering 1906-07. Då tillkom tornets dominerande överbyggnad, långhusets mansardtak, sakristians barockhuv samt portalernas arkitektoniska omfattningar. I samband med arkitekt Erik Lundbergs restaurering 1955-58 frilades tornet från att tidigare ha omslutits på sidorna av långhusväggarna. Ingångar i väster samt mitt på långhusets nord- och sydsidor. Långhuset har inre tunnvalv och koret hjälmvalv. Interiören präglas av Lundbergs restaurering. Korets dekorativt utformade murverk av pikhuggen rosa Ekebergsmarmor med inslag av egyptisk gul marmor, utfördes av Ivan och Kerstin Jacobsson 1958. Kyrkan hade ursprungligen en predikstol gjord av C F Beurling 1802 placerad över altaret mot östväggen, inramad av två målningar av Per Hörberg gjorda 1799. Dessa flyttades 1987 till långhusväggarna. Predikstolen flyttades av Lindegren till norra väggen och ersattes av en kopia av Thor-valdsens Kristusstaty i stort format bakom altaret. Detta arrangemang ersattes av 1958 års rosa mur. Hörberg utförde även orgelläktarbarriärens grisaillemålningar, som togs bort 1958 och fördelades över långhusväggarna. Hans orgelläktarmålning finns kvar på ursprunglig plats. Orgelfasaden utfördes för Pehr Schiörlins orgel 1801. Verket är från 1964.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Den nuvarande dopfunten är ritad av arkitekt Kurt von Schmalensee. Vid de arkeologiska undersökningarna 1955-58 påträffades en cuppa till en äldre dopfunt, troligen från 1200-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.