LANDERYDS KYRKA

Kyrkogårdens historik
En lantmäterikarta från 1734 visar kyrkan liggandes på en höjd med en klockstapel. Någon
kyrkogård är inte markerad. Den ekonomiska kartan från 1982 visar inte hela kyrkogården
eftersom den har utvidgats sedan kartan tillkom. Idag går kyrkogården ned till vägen.
Runt omkring kyrkogården löper en äldre bogårdsmur. Troligtvis har den lagts om under 1700
och 1800-talen. Muren är kallmurad och består av bruten sten, även om inslag av kalksten och
annan sten med bruksrester förekommer.
En arkeologiskt och byggnadshistorisk undersökning av Landeryds kyrka genomfördes 2004 i
samband med tillbyggnad i nordväst och en totalrenovering av kyrkan. Vid denna
underökning framkom även historiska fakta med intresse för kyrkogårdens historia. Enligt
äldre tiders sed var kyrkan oftast placerad långt upp på den norra delen av kyrkogården.
Gravläggning var vanligast på den södra, västra och östra sidan av kyrkan. Norr ansågs ibland
vara ett ondskans och mörkrets väderstreck. Det fanns även föreställningar om att kyrkans
murar på Domedagen skulle falla åt norr. Vid grävningar på kyrkogården hittades dock ett
flertal gravar på den norra sidan. Dessa gravar var från såväl hög- och senmedeltid som från
nyare tid, (1600 1700-tal). Det tycks inte ha förkommit att män och kvinnor begravdes på
olika platser, utan båda könen har begravts norr om kyrkan. Äldre källor tyder annars på att
könsseparering var vanligt under den äldre medeltiden, tills gravskicket upphörde framåt
1200-talet. Vid fortsatta grävningsarbeten på kyrkogårdens norra sida och ut mot ingången på
den nordvästra sidan, framkom inga andra gravar. Det verkar som om att det endast var en
begränsad yta som användes för begravningar på den norra sidan. De begravda verkar dock ha
haft en något sämre hälsa med bland annat onormalt dålig tandstatus. Detta skulle kunna tyda
på att begravningsplatsen har använts för människor med sämre social status.

Under 1900-talet har kyrkogården successivt utvidgats österut. Den 22/12 1933 gav
Länsstyrelsen sitt godkännande till rivning av en likbod som stod vid det nordöstra hörnet.
Vid den tiden togs en öppning upp i den östra muren, vid det nordöstra hörnet. Där tillkom en
ny ingång till kyrkogården. Samtidigt upprättades en ny indelning av kyrkogården i åtta
kvarter. Dessa kvarter var numrerade 1-5, Ytterlinjen Södra, Västra samt Ytterlinjen Norra.
Denna indelning är i stort sett densamma som den är nu efter drygt 70 år. Den enda påtagliga
skillnaden är att det västra kvarteret inte längre finns kvar. De gravvårdar som hörde till det
västra kvarteret ingår numera i kvarter 3 och 4. Inuti kvarter 2 har rygghäckar tillkommit.
Annars är det sig likt. I det sydöstra hörnet har också en ny ingång upptagits. Länsstyrelsen
godkände förslaget om en ny ingång, beslutet undertecknades 1997. Denna ingång fick stolpar
av granit, lika de övriga grindstolparna.

Ett förslag till ytterligare en utvidgning av kyrkogården kom 1953. Det var en utvidgning
österut som förslaget gällde. Det måste ha varit det vinnande förslaget, för det är så
kyrkogården fortfarande ser ut. Det är kvarter A-F samt fyra mindre kvarter på den södra
sidan, kvarter G, H, I och K.

1977 stod en ny ekonomibyggnad klar vid Landeryds kyrka. Den står på kyrkogårdens norra
sida. Vid det här tillfället tillkom också flera parkeringsplatser, något som tidigare varit
bristfälligt. Kyrkogården skulle också nu utvidgas ytterligare mot öster, fram till vägen som
går till Sörby. Det var Gustav Vinge, trädgårdsarkitekt vid Linköpings park- och
idrottsförvaltning, som i samarbete med stadsarkitektkontoret i Linköping, utarbetade planen
för den nya delen av kyrkogården. I anslutning till den tidigare nya delen, fanns ett moränparti
med ett mindre ekbestånd. Dessa ekar ämnade man spara för att ingå i den tilltänkta
minneslunden, som förövrigt skulle komma att fungera som en mjukare övergång mellan den
äldre delen av den nya kyrkogården, och den nyaste delen av utvidgningen. Den nya delen,
som kom att bli kvarter L, skulle byggas upp av terrasser som skulle bli svagt bågformiga mot
nordost. I den övre terrassen skulle det ges plats åt 80 urngravar. De övriga två terrasserna
skulle inrymma 264 kistgravar. En stödmur av granitblock skulle också byggas för att ta upp
en del av nivåskillnaden, som är upp till åtta meter. Stenen till muren skänktes av Greve Nils
Bielke vid Sturefors. Dessa stenar kom från gamla körbroar vid Slattefors gård. De
schaktmassor som blev över användes till nya parkeringsplatser. Denna andra byggnadsetapp
påbörjades 1979. 1981, på Alla Helgons Dag, invigdes den nya delen av biskop Martin
Lönnebo.

Ett odaterat foto visar den södra sidan med låga häckar, grusgravar och grusgångar. Ett
tidningsurklipp från Östgöta Correspondenten den 27/7 1944, beskriver hur kyrkogården såg
ut då: Gångarna ligger fina och krattade, de låga buxbomshäckarna omger varje enskilt
dödsrum, och de olika kvarteren radar upp sig i prydlig ordning mellan lindar och andra
skuggande träd. Vackra gravvårdar minner om de efterlevandes pietet, och i ett hörn mellan
kyrkans väggar finner man gamla vackra gravprydnader av konstmässigt smitt järn, vilka
räddats undan förgängelsen i någon skräpkammare på kyrkvinden. Vidare står enligt
artikeln att den man som till stor del har skapat den här vackra kyrkogården är kantorn G.
Rosén. Han har som oavlönad griftegårdsföreståndare lagt ner mycket arbete på att
iordningställa gångar, trädplanteringar, flytta gravvårdar och ansa häckar. Georg Rosén ligger
begravd på kyrkogården, (kvarter 1 nr 22). Han dog 1976, 86 år gammal. Med på detta foto
finns också en gravvård med järnsmide eller gjutjärnsstaket. Det verkar som om det hörde till
det som idag är gravvård nr 23 i kvarter 1. Flera äldre gravvårdar som fanns med på detta foto
finns i dag inte längre kvar. De äldre gravprydnader av smitt järn som tidningsartikeln berättar
om verkar inte idag finnas kvar. Det enda äldre gravkorset som finns ute på kyrkogården är ett
gjutjärnskors från 1839-1852, nr ÖLM 3 i kvarter Ytterlinjen. Inte heller inne i kyrkan verkar
det finnas några gravvårdar i järn bevarade.

Att det tidigare funnits flera grusgravar runt Landeryds kyrka, visar även fotografiet nedan
från 1935. Dessa grusgravar finns inte längre kvar. Grustäckta gravar var tidigare mycket
vanliga på länets kyrkogårdar, men ofta har de som här, lagts om till gräsgravar.
I oktober 1984 köpte Linköpings kyrkliga samfällighet Flygelgårdstomten, för att användas
vid framtida utvidgningar av kyrkogården. Den mark som då köptes var en större yta, 15 000
kvadratmeter, med byggnader vilka utgjorde resterna efter den medeltida kyrkbyn.
Flygelgården ansågs kulturhistoriskt värdefull men en rivning kunde inte förhindras. På den
ekonomiska kartan, på sidan 4 i rapporten, syns Flygelgården på kyrkans södra sida.
Huvudbyggnaden är den rektangulära markeringen vid 5:an ungefär mitt i bilden. Marken där
byggnaden stått jämnades av och förbereddes för en framtida kyrkogårdsutvidgning.
Länsmuseet gjorde 1995 en arkeologisk undersökning vid kyrkogården, på den f d
Flygelgårdens byggnadstomt. Dels framkom förhistoriska gravanläggningar, skålgropar, och
kulturlager från en tidsperiod från den yngre järnåldern, medeltiden och fram till 1500- 1600-
talen. Kyrkogården skulle utvidgas söderut.

Även i vårt sekel har förändringar skett på kyrkogården. 2002 påbörjades arbetet i kvarter L
att bygga in två stora cirkelformade stödmurar, (0,7 m höga), i slänten. I och med detta
bereddes plats för ytterligare 104 urngravar. Arbetena var klara 2003. Kvarter L är den nyaste
delen av Landeryds kyrkogård där det idag sker kistbegravningar.

Landeryds kyrka
Landeryd är en medeltida socken och omnämns 1312 som Lannærö. Kyrkan är belägen ca 5
km sydöst om Linköping. Den uppfördes av kalksten och delvis marksten under 1100-talets
första hälft, men dess ursprungliga planform är inte klarlagd. Under 1200-talet tillbyggdes ett
torn i väster samt en korsarm i söder. Ytterligare en korsarm i norr tillkom sannolikt under
1300-talet. Det medeltida långhuset revs och ersattes 1753 av ett långhus och sakristia i
anslutning till de bevarade korsarmarna och tornet i väster. Arbetena utfördes av murmästare
Anders Hansson i Kärna. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti,
sakristia i norr, korta korsarmar i söder och norr samt torn i väster. Mellan tornet och den
norra korsarmen har små tillbyggnader, innehållande bl. a. wc, tillkommit 2004. De vita
fasaderna är spritputsade med släta omfattningar. Samtliga tak är valmade och lätt svängda,
med undantag av tillbyggnaderna som har pulpettak, samt täckta med enkupigt rött tegel. De
rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade med gråmålade träfönster med
kopplade bågar indelade i sex lufter tillkomna vid renoveringen 1953. Huvudingången är via
tornet i väster, men en koringång finns även i söder. Interiören har den för tiden så typiska
salkyrkokaraktären bevarad med ett ljust och luftigt kyrkorum.
En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd
kyrkoinventering.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården har utvidgats österut och har därför fått en långsmal utbredning. Större delen av
kyrkogården ligger på kyrkans östra sida. Kyrkogården delas in i två delar; gamla och nya
delen. Därefter delas varje del in i flera kvarter. Den gamla delen, den som ligger runt om
kring kyrkan, har 6 kvarter. Det är dels kvarter 1-4, samt Yttre Norr, (YN) och Yttre Södra,
(YS). Den nya delen av kyrkogården har flera kvarter, A-I, K, M, samt L med minneslunden
som är den största delen.

Allmän karaktär
Den äldre delen av kyrkogården inramas av en äldre bogårdsmur och omges av en trädkrans.
Det är här de äldre gravvårdarna återfinns. Kyrkogårdens båda delar påminner om varandra i
och med att de båda karaktäriseras av rygghäckar. Det som främst skiljer de båda åt är
kvarteret längst åt öster, kvarter L. Det är uppbyggt i terrasser med låga kvaderhuggna murar.

Omgärdning
Norr: stenmur av grå/röd granit, ca 1 m hög. Muren har en oregelbunden skiftgång med
stora/mindre stenar om vart annat. Det är stundom glest mellan stenarna, med mycket luft
mellan. Den är däremot mycket bred, drygt en meter, och är delvis täckt av vildvin och mossa.
Längs den norra delen av den utvidgade delen av kyrkogården finns längst ned mot öster en
kvaderhuggen granitmur i två skift. Den fortsätter från den östra sidan och sträcker sig längs
hela den sida som hör till kvarter L. Innan den norra sidan går upp i den östra muren växer en
häck av brudspirea som avskärmar kyrkogården åt det hållet.
Väster: stenmuren fortsätter. I det nordvästra hörnet är stenarna stora block. Muren i övrigt är
likartad som den norra muren.
Söder: denna mur är på några ställen något lägre än de övriga. Muren har säckat ihop något.
Det är främst mot det sydvästra hörnet och upp mot den östra muren som den södra muren är
något lägre. Den är fortfarande bred och delvis övervuxen med vildvin och mossa. Vid den
nya delen av kyrkogården övergår muren i en häck av brudspirea. Den inramar de mindre
kvarteren längs den södra sidan. I ungefär jämnhöjd med minneslunden upphör häcken och
resten av kyrkogården är öppen ut mot det omgivande landskapet med dess järnåldersgravfält.
Öster: till den del som hör till den gamla delen är det samma sorts mur som de övriga
murarna. Skillnaden i denna mur är att den är något högre och har tätare mellan stenarna.
Längst mot öster, innanför kvarter L i den nya delen, går en tät kvaderhuggen granitmur i två
skift längs hela sidan.

Ingångar
Väster: järnsmides pargrind, svartmålad med vertikala stänger med bågar upptill.
Grindstolparna är av huggen granit med krönt topp.
Söder: det finns två öppningar i den södra muren. Den som är längst mot väster är en pargrind
i järnsmide, svartmålad och med en rik dekor. Grindstolparna är av granit med huggna sidor
och krönt topp. Den andra öppningen är längre upp på den södra sidan. Den har ingen grind
utan består av fyrkantiga, rakhuggna granitblock med krönt topp.
Öster: i den östra muren finns två öppningar. Den öppning som är vid den södra sidan har
bara grindstolparna kvar. De är av samma sort som de föregående. Den andra pargrinden i den
östra muren, i det nordöstra hörnet, är en rikt dekorerad järnsmidesgrind. Den är svartmålad
och har ett mönster av spegelvända droppar. Det finns inga grindstolpar, utan den är fäst
direkt i muren. Även i den nya delen av kyrkogården finns en grind på den östra sidan. Den
är av annan sort än de övriga. Det är en smidd järngrind med sparsmakad dekor. Den är
svartmålad och består av vertikala stänger. Grindstolparna är fyrkantiga, grovhuggna,
granitblock med rakhuggen topp.

Vegetation
Norr: innanför den norra muren växer träd i en trädkrans. Trädkransen består av sex lönnar
samt två askar. Utanför på den norra sidan finns ett skogsområde med träd och buskar som
växer vilt. Längs den norra sida som hör till den nya delen, växer från öster sett, en häck av
tallbuskar. Den följer den nya östra muren, kvarter L, den övergår sedan i en häck av
brudspirea. Utanför denna häck står fem björkar.

Väster: i det nordvästra hörnet växer ett buskage av olika barrväxter. Utanför den västra
muren står två lönnar, och efter grinden, står två lönnar innanför muren. Utanför i hörnet mot
den södra sidan, växer olika lövträd och buskar vilt och bildar en tät inramning. Innanför
muren i detta hörn, växer låga rododendronbuskar.
Söder: ett flertal höga träd står utmed denna sida. Från väster till öster längs den äldre delen
av kyrkogården står följande: en lönn, ett högt barrträd, (tujaliknande sort), en lönn, en kastanj
samt en lönn till. Utanför den grind som finns på den södra sidan finns på ömse sidor om en
liten väg, en syrenhäck. Strax innan den gamla delen av kyrkogården övergår i den nya delen,
växer ett buskage av snöbär. Längs den del av den södra sidan som går utanför de mindre
kvarteren, växer en häck av brudspirea. Inne i dessa kvarter finns det också liguster och
ölandstok. Där häcken av brudspirea upphör, är det öppet ut från kyrkogården ut mot det
omgivande landskapet. Två höga träd står utmed gången ned mot öster, en ask och en gran.
Öster: längs den gamla östra muren växer sju mindre lönnar. Längs den nya muren växer en
häck av tallbuskar som sträcker sig runt hela sidan och upp mot den norra sidan. Nio lönnar
står också längs denna sida.

Gångsystem
Från grinden i den östra muren, i det nordöstra hörnet av den gamla kyrkogården, löper en
grusgång av naturgrus in längs den norra sidan. Gången går inte längs med muren, utan
innanför en rad av gravar på en smal gräsmatta. Denna gång går ned mot den västra sidan,
viker där av och går upp på den södra sidan. Där fortsätter gången längs hela den södra sidan.
Strax innan minneslundsområdet, som har en gång av gatsten, övergår grusgången i asfalt och
går i ett vågmönster ned ut genom den östra grinden. Inom detta område, kvarter L, finns inga
grusgångar, utan gräsmattor fungerar som gångstråk, två kalkstenstrappor binder samman
området, som präglas av nivåskillnader. På den norra, nya sidan, går en gatstensgång med tre
trappor tvärs över kyrkogården och uppgår i den ovan nämnda asfalterade gången längs den
södra sidan. Mitt emellan kvarter B och C, och D och F går en grusgång som går ut till den
södra gången. Tillbaka på den gamla delen, runt kyrkan, så löper en grusgång från öppningen
i den södra muren, bort till gången på den norra sidan. Genom kvarter 2, i nord-sydlig riktning
går en grusgång som går upp i grusgången som löper runt kyrkan. Genom kvarter 3 och 4 går
två parallella grusgångar och mellan kvarter 2 och 3 löper en grusgång som går upp i den
norra grusgången. Området utanför kyrkans västtorn är grusat. Utanför den östra grinden, i det
nordvästra hörnet, finns betongplattgång innan den asfalterade vägen tar vid. Mellan kvarter
A och D, finns ett litet område med kalkstensplattor, där en bänk står. Det är några meter ifrån
den östra muren.

Gravvårdstyper
I den gamla delen, runt kyrkan finns de äldre gravvårdarna. Längs med den norra muren finns
äldre gravvårdar. Det verkar som om dessa gravvårdar är uppställda där, men det kan också
röra sig om ursprunglig placering. I den nya delen finns till största delen likartade,
lägre/bredare gravstenar. I en del av kvarteren finns områden med rader av liggare/hällar.

Minneslund
En minneslund finns på den nya delen . Den består av en gatstensgång fram till en
minnessten, med plats för blommor. Bakom står några träd och buskage som inramning.
Nedanför finns naturstenar på gräsmattan, vilket ger intrycket av ett naturligt och vilt
landskap.

Byggnader
Det finns inga byggnader på kyrkogården utöver kyrkan.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1-4, YN, samt YS
Dessa kvarter ligger i den gamla delen av kyrkogården, den del som kyrkan ligger på. Den
gamla kyrkogårdsmuren omgärdar kvarteren.
Allmän karaktär
Större delen av denna del karaktäriseras av rygghäckar. Längs norra, respektive södra sidan,
finns kvarter YN och YS. Gravvårdarna där står uppställda utmed mursidorna. Även inom
kvarter 1 och 3 finns det gravvårdar som står utmed muren.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren löper runt hela området som en yttre gräns.

Ingångar
Det finns fem ingångar till denna del av kyrkogården. Det är dels grinden i den östra muren,
vid det nordöstra hörnet, som fungerar som huvudingång till kyrkogården. Vidare finns det i
västra muren en grind in till kyrkogården. I den södra muren finns två öppningar, ena mot den
västra sidan och den andra längre upp på sidan, vid den södra murens slut. Den femte
ingången, som förenar den gamla med den nya delen av kyrkogården, finns i den östra muren
mot söder.

Vegetation
Rygghäckarna består av liguster, oxbär, tuja samt ölandstok. Liguster är det vanligaste
häckslaget. Höjden på häckarna varierar från ca 1-1,2 m. Utanför kyrkans västtorn finns en
gräsmatta med låg, marktäckande tuja. Utöver de träd som hör till trädkransen finns inga
andra höga träd inom de olika kvarteren.

Gångsystem
Det finns grusgångar av krossat naturgrus som löper runt om kyrkan. Längs norra, västra och
södra sidan, går gångarna parallellt med muren. De går inte alldeles tätt in på muren, utan
längs en gräsmatta. Från den södra muren, i öppningen längst bort mot öster, löper en
grusgång bort till gången på den norra sidan. Genom kvarter 2, i nord-sydlig riktning går en
grusgång som går upp i grusgången som löper runt kyrkan. Genom kvarter 3 och 4 går två
parallella grusgångar och mellan kvarter 2 och 3 löper en grusgång som går upp i den norra
grusgången. Området utanför kyrkans västtorn är grusat. Utanför den östra grinden, i det
nordvästra hörnet, finns betongplattgång innan den asfalterade vägen tar vid.

Gravvårdstyper
Det är i denna del som de äldsta gravvårdarna finns. Men flertalet av gravvårdarna är
tillkomna under det senaste halvseklet. Dessa gravvårdar är relativt likartade, med breda, låga
gravstenar i olika typer av granit. Många av dessa gravar har inte något årtal utskrivet.
Flertalet av dessa gravvårdar är så kallade familjevårdar. Längs med den östra muren, kvarter
1, och längs den norra muren, kvarter YN, finns de äldsta gravvårdarna. Flera av dessa är
högresta, men även äldre hällar/liggare finns. I kvarter YN finns även flera modernare
gravvårdar, låga/breda graniter, men de som står i jämnhöjd med kyrkan, är alla av äldre art.
Enligt äldre fotografier har det på den här delen av kyrkogården funnits ett flertal grusgravar
som hägnades in av låga häckar av buxbom. En grav hade också en järnsmides-
/gjutjärnsomgärdning. Inga av dessa grusgravar finns längre kvar.

Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. Titlarna på
gravvårdarna i Landeryd varierar. I dessa kvarter finns kyrkliga titlar så som Kantorn,
Kyrkoherde, Pastor, Prosten och Organisten. De vanligaste titlarna är Hemmansägaren och
Lantbrukaren. Exempel på militära titlar är Kaptenen, Öfverste och Major. Exempel på andra
yrkestitlar är bland annat Snickaren, Kassör, Åkeriägaren, Slussvaktaren,
Gymnastikdirektörerna.

Kvarter A-G, H, I, K samt M

Allmän karaktär
Dessa kvarter ligger alla på den nya delen av kyrkogården. Kvarter A, B, D och G, ligger
närmast den östra muren. Mellan dessa kvarter och kvarter C, E, F samt de mindre kvarter
som ligger utmed den södra muren, H, I, K, M, går en grusgång. Kvarteren är relativt
likartade. Rygghäckar dominerar bilden av flertalet av dessa kvarter. De som skiljer sig från
de övriga är de små kvarter som ligger utmed den södra sidan. Dessa kvarter är små och ser ut
som små rum med höga häckar mellan sig. Kvarteren är inte helt utnyttjade, utan stora
grönytor finns.

Omgärdning
Till det yttre avgränsas området i öster av den östra muren. På den södra sidan, finns en
ytterhäck av brudspirea. En häck av oxbär, och nedanför denna, ett buskage av barrväxter,
skiljer dessa kvarter från nästa del, kvarter L med minneslunden. Utmed den norra sidan,
växer en häck av brudspirea som utgör kvarterens yttre gräns.

Ingångar
Till dessa kvarter kan man ta sig via tre ingångar. Dels är det en öppning i den östra muren,
mot den södra sidan. Från den norra sidan, via den långa grusgång som löper tvärs över
kyrkogården, kommer man också in till kvarteren. Den tredje vägen är från den grus/asfalts
gång som löper längs med den södra sidan.

Vegetation
Inom kvarter A finns inga rygghäckar. Däremot växer en hög häck av brudspirea som
fungerar som en avskiljare mellan kvarteren. Denna häck fortsätter i öst-västlig riktning
mellan kvarter C och E-F. Inom kvarter D finns två rygghäckar av oxbär. Rygghäckarna i
dessa kvarter är ca 0,8-1,1 m höga. Häcken av brudspirea är högre, ca 1,5 m hög. Intrycket av
att häcken är hög förstärkts också av att marken är något högre där häcken växer. Inom
kvarter C finns fyra rygghäckar av liguster och inom kvarter E-F finns fem rygghäckar av
oxbär. Längst ned mot öster går en häck av oxbär över hela sidan. De mindre kvarteren på den
södra sidan har dels en yttre häck av brudspirea, och dels häck inom kvarteret av ölandstok
och liguster. För övrigt finns på flertalet ställen olika formklippta buxbom/tuja buskar mellan
gravarna.

Gångsystem
De gångar som finns inom dessa kvarter, är dels den grusgång som går tvärs över
kyrkogården, mellan kvarter B-C och D-E. Den andra grusgången som finns går längs den
södra sidan, mellan kvarteren på ytterkanten och kvarter D, E och F. Inom kvarter D, vid den
östra muren, finns ett litet område med kalkstensplattor, där det står en bänk.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i dessa kvarter är relativt likartade. De består huvudsakligen av låga/breda
gravstenar i olika graniter. Det finns delar av kvarteren där det endast finns liggare i en del
rader av gravar. Det finns dock gravvårdar som är kulturhistoriskt intressanta ändå trots ålder.

Kvarter L med Minneslund

Allmän karaktär
Detta område utgör kyrkogårdens sista utpost mot öster. Minneslunden ligger i hörnet mot
kvarter M och F. Kvarter L är anlagt i en svagt svängd form med tre rygghäckar och två
murar av granit som terrasseringar.

Omgärdning
Längs den östra och norra sidan utgör den östra/norra muren den yttre gränsen. I väster
avgränsas delen mot den andra delen av den nya kyrkogården, av en gång av gatstenar med tre
trappor. Längs den södra sidan är det öppet ut mot det omgivande landskapet.

Ingångar
Den enda grinden till området finns i östra muren. Det är en pargrind i järnsmide, svartmålad
och med en enkel dekor. På den norra sidan leder en gång av gatsten upp till kvarteret och
minneslunden. Den sträcker sig över hela kyrkogården bort till södra sidan.

Vegetation
De tre rygghäckarna som finns inom kvarter L är alla av tuja, ca 0,9 m höga. Mot den östra
muren går en häck av tallbuskage längs hela sidan. Lönnar i trädkrans fortsätter bort från
kyrkogårdens sydöstra hörn och bort till den norra gången av gatsten, dvs. längs hela kvarter
L. Utmed den södra sidan står en hög ask och en hög gran. I det sydöstra hörnet är
minneslunden belägen. Där finns en sektion av ölandstok, en lind och en ek. En gång av
gatstenar leder in till området och avslutas i en cirkel framför en vattenspegel. Framför den
finns plats för att sätta vaser med blommor. Bakom fontänen står en rakhuggen minnessten
som monument. Ovanpå den finns en skeppsmodell av smitt järn. Bredvid den sitter en liten
fågel. Runt omkring finns naturstenar vilket ger intrycket av ett naturligt och vilt landskap. På
den andra sidan av den tvärsgående gatstensgången, mot kvarter C och F, finns ett buskage av
tuja. Det löper över hela sidan och ger ett inramande intryck.

Gångsystem
Längs den södra sidan går en asfalterad gång i ett vågmönster. Den börjar bakom
minneslunden och sträcker sig ut genom den östra grinden. Från den norra sidan, tvärs över
kyrkogården, till den södra sidan, löper en gång av gatsten. Pga. nivåskillnaderna finns utmed
den gången tre trappor. Dessa trappor är i samma utförande som gången i övrigt. Inom kvarter
L finns inga stenlagda gångar, utan breda gräsmattor fungerar som gångstråk.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är alla i detta kvarter av sentida utförande. De flesta gravvårdarna är olika typer
av graniter, låga och breda. Det finns också liggande gravvårdar. Nedanför den övre muren,
utgörs hela raden av gravar av liggare. Det är dock inte så tätt mellan dem. Dessa gravar är de
senast anlagda urngravarna från 2003. Ett kors i järnsmide är ett exempel på hur traditionen
med äldre typer av gravvårdar fortfarande lever kvar. Det finns fyra gravvårdar som har någon
form av titel. Dessa titlar är Köpman, Pastor, Byggmästaren, Lantbrukaren. Det finns även ett
par gravvårdar som har en fotobild på gravvården.

FÖRSAMLING 1995 - LANDERYD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 652, 1900: 956, 1995: 14525

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt på en kulle i Stångådalen 5 km sydost om Linköping i ett landskap med många fornlämningar. Nedanför kullen ligger en f d skola (nu församlingshem) och ett f d ålderdomshem samt en ny expeditionsbyggnad (1977). Prästgård vid Hageby. Miljön är riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, kort tvärskepp i väster samt västtorn. I: Kyrkan härrör i sina äldsta delar från 1100-talet eller omkring 1200, men dess ursprungliga planform är inte säkert känd. Ett torn, det nuvarande, ingick antingen i den ursprungliga byggnaden eller tillbyggdes kort tid därefter. Under 1200- eller 1300-talen tillkom korsarmarna. En ombyggnad av koret omtalas 1637, på bekostnad av hovjunkare Claes Slatte vid Slattefors. Riven, förutom tornet, korsarmarna och delar av långhusets västgavel. II: Den nuvarande planformen är resultat av en nybyggnad år 1753 under ledning av byggmästare Anders Hansson i Kärna, varvid delar av föregångaren sparades i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitputsad och har rundbågiga fönster. Samtliga yttertak utgörs av valmade sadeltak. Den nuvarande tornöverbyggnaden, med huv, lanternin och spira, uppfördes 1761-62 av den kände byggmästaren Petter Frimodig. Kyrkans ingång är belägen i väster. Kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv. Interiören fick i stort sett behålla sitt utseende fram till 1871, då den restaurerades under ledning av konduktören August Nyström. Kyrkan fick större fönster, det mellersta korfönstret sattes igen och ny altaruppsats tillkom. Vid en restaurering 1917 framtogs bl.a. kalkmålningar i tornets bottenvåning. Dessa målningar härrör från 1639 och är del av en större målningsutsmyckning beställd av Claes Slatte. År 1953 sattes korfönstren igen, predikstolen återfick sitt ursprungliga utseende och hela interiören målades om, i stort sett efter äldre färgsättning. Predik-stolen skänktes 1676 och restaurerades 1956 varvid den fick sitt nuvarande utseende. Altarädikulan tillkom vid August Nyströms restaurering 1871. Den kopierades efter en förebild Vists kyrka, som brann 1959. Altartavlan är målad av professor Eskil Winge, och skänktes 1872 av Krister Hampus Mörner på Harvestad.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Av kyrkans medeltida inventarier återstår ett romanskt 1200-talskrucifix. Kyrkan äger dessutom delar av tre skilda dopfuntar, varav två medeltida. Av den äldsta återstår endast foten, smyckad med ett vädurshuvud och tre människohuvuden. Den andra dopfunten är från 1200-talets senare del eller 1300-talets början, och tillhör en grupp gotländska funtar av s.k. musselcuppetyp. Vidare finns en dopfunt av driven koppar från 1600-talets senare del.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.