GISTADS KYRKA

GISTAD KYRKOGÅRD
Gistad kyrkogård är belägen några km sydväst om samhället med samma namn i ett
utpräglat jordbruksområde. Byn Gistad som givit kyrkan sitt namn ligger ett kort stycke
norrut. Innan samhället växte fram vid stambanan och Riksettan mellan Norrköping och
Linköping låg bygdens centrum samlat kring kyrkan.

Gistad kyrka
Den nuvarande kyrkan i Gistad började byggas 1863 och invigdes 1864. Ritningarna var
utförda av arkitekten Albert Törnqvist. Inga större förändringar har genomförts sedan
invigningen varför kyrkan kan anses vara ett gott exempel på sin tids kyrkoarkitektur.
Föregångaren, en medeltida romansk kyrka, revs 1861. Dess utseende är känt och
dokumenterat bland annat av Nils Månsson Mandelgren 1846. Kyrkan var sannolikt
uppförd i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet. Den var byggd av kalksten och
bestod av långhus och ett smalare kor, avslutat med en absid i öster. I långhusets
sydvägg fanns en rikt utformad portal i vilken en läderklädd dörr med järnsmiden satt.
Hela kyrkan var försedd med en profilerad sockel. Sannolikt mot slutet av medeltiden
tillfogades vapenhus utanför långhusets sydportal och sakristia vid korets nordvägg.
Ungefär samtidigt slogs kryssvalv.
Till följd av kyrkans rika utsmyckning sätter Åke Nisbeth den i samband med den
legendariske linköpingsbiskopen Gislo som verkade i mitten av 1100-talet (Nisbeth
1964 s 3-4).

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är relativt liten och ligger mycket skevt i förhållande till kyrkan. Kyrkan
ligger inte heller i väderstrecken utan har en tydlig sydvästlig-nordostlig dragning som
är än mer utttalad vad gäller kyrkogården som ligger i nästan rak sydväst-nordostlig
riktning. Kyrkan ligger därför snett placerad på kyrkogården och har en tydlig dragning
mot dess södra del. Kyrkogården är nöjaktigt rektangulär.

Allmän karaktär
Begravningsplatsen består av fyra öppna gräsmattor utan häckar, indelade av
grusgångar. Karaktären danas av kyrkogårdsmur och trädkrans i den större norra delen, i
söder ansluter slyskog till slänterna vilket företar en del av denna karaktär. I sydväst har
utfyllnader ned för den kraftiga slänten breddat kyrkogården. Kyrkogårdsmuren som på
detta parti sannolikt varit terrassmur har blivit övertäckt och trädkransen har kommit att
hamna en bit in på kyrkogården, vilket ger ett något märkligt intryck.
Mycket få äldre vårdar har bevarats och kyrkogården präglas helt av vårdar från 1950-
tal och framåt. Enda undantaget är det sydöstra kvarteret som delvis har karaktär av
gammalt norrkvarter, där en del äldre vårdar sparats.

Omgärdning
Den nordvästra muren är en fullmur i skalmursteknik murad av 0,2-0,8 m stor lätt
tuktad sten. Den är ca 1-1,2 m hög längst i väster. På sträckan fram mot norra ingången
blir den successivt allt lägre för att framme vid trappan vara helt i nivå med
kyrkogården. Öster om trappan är muren en terrassmur i nivå med kyrkogårdens insida.
Den är ca 1,5 m högre än den omgivande marken utanför.
På en sträcka utmed gränsen mot trädgården finns ett parti där muren rasat in mot
trädgården. Längs samma sträcka växer en 1,1 m hög syrenhäck och tre äldre lindar från
kyrkogårdens trädkrans. I norra hörnet växer en yngre lind.

Den nordöstra muren börjar som en terrassmur i norr för att sedan successivt övergå i en
skalmur av samma slag som den nordvästra och nå en höjd av ca 1 m på insidan vid
kyrkogårdens östligaste hörn. Längst i norr är trädkransen ersatt med två nyligen
planterade träd och 1 m höga och kubformiga oxbärsbuskar satta i zig-zag-mönster.
Längre österut finns endast en slyridå utanför muren.
Den sydöstra muren börjar i östra hörnet som en skalmur på en höjd av ca 1 m på
insidan (utsidan döljs av slyridån). I höjd med kyrkans mitt avtar höjden successivt och
muren övergår till att bli terrassmur. Denna är sedan på en sträcka 30 m längst i söder
övertäckt och dold under mark i och med breddningen av kyrkogården. Längs denna
sträcka finns den ursprungliga trädkransen om sju äldre lindar kvar, dock en bit
indragen på kyrkogården till följd av breddningen.
Den sydvästra muren är en fullmur i skalmursteknik murad av 0,2-0,8 m stor lätt tuktad
sten. Den är ca 1-1,2 m hög. I trädkransen finns 3 äldre lindar. Längst i söder saknas
muren helt. Dels har den här antagligen övergått i terrassmur, dels är den dold av
utfyllnaden och en enklare körväg.

Vegetation
Förutom vad som beskrivits i kapitlet om omgärdningen och minneslunden finns endast
flankerande buskar vid ett tiotal enskilda gravvårdar.

Ingångar
I den nordvästra muren finns en relativt ny ingång från parkeringen. Denna har form av
en gjuten betongtrappa i sju steg. Trappan har en gjuten betongkant som har samma
nivå som kyrkogården och grinden. Nedanför trappan finns en grind i smidesjärn mellan
fyrsidiga pollare i gjuten betong. Grinden är dubbel och är ornerad med raka spjälor i tre
nivåer. Bakom spjälorna finns en båge. Grinden är sannolikt en kopia av huvudgrinden i
nordöst.

Prästgården hade tidigare en egen smal ingång genom den nordöstra muren som numera
är igensatt med en äldre gravsten. Denna är den äldsta bevarade på kyrkogården och har
text på latin (se kapitlet kyrkogårdens historik).
I den nordöstra muren finns mitt på muren en enklare körväg ned till de containers som
står nedanför och där trädgårdsavfallet tas omhand. Vägen ned är delvis anlagd av
gamla gravstenar.
Kyrkogården har märkligt nog två ingångar med grindar i den sydvästra muren. Längst i
väster finns huvudgrinden från parkeringen. Mellan grindstolpar av granit finns en
likadan smidespargrind som den i nordväst, vilken troligen är en kopia av detta original.
Stolparna är fyrsidigt tillspetsade i toppen och den övre delen av dem är något avfasad i
förhållande till nedersta delen. På insidan av grindstolparna finns en datering. På ena
stolpen siffrorna 18 och på den andra 08 vilket ger dateringen 1808.

Strax söder om den ovan
beskrivna grinden finns
ytterligare en grind i änden på den
igensådda grusgång som bildar
gränsen mellan de västra och
sydvästra gravkvarteren (B och
C).
Grinden är en enkel smidesjärnsgrind.
Orneringen består av raka
spjälor med ett band av små
rundlar på mitten. Överstycket
kröns av ett vågband.
Pollarna är fyrsidiga, huggna av granit med spetsad avslutning.
Längst i söder har en körväg anlagts över det ställe där muren övergår i terrassmur.

Gångsystem
Gångsystemen är av naturgrus och löper in till kyrkan från nordöstra respektive
nordvästra grindarna. En bred grusgång löper runt själva kyrkan och en smal grusad
tarm leder in till den nyanlagda minneslunden.

Gravvårdstyper
Kyrkogården innehåller få bevarade äldre vårdar och den större delen av vårdarna har
blivit utbytta under perioden 1950-2005. Mycket lite av äldre strukturer har sparats.
I norr i kvarteren B, C och E finns huvudsakligen vårdar av utpräglad sen 1900-
talskaraktär, men ett fåtal äldre från tiden kring senaste sekelskiftet finns insprängda här
och där. Kvarteret sydväst om kyrkan, D, har uttalat äldre karaktär än de andra. Här har
ett relativt stort antal äldre vårdar av varierad karaktär bevarats. Kvarter D har med sitt
läge på vad som uppenbart är kyrkogårdens baksida, karaktär av ett norrkvarter, trots
väderstrecket. Det nordöstra kvarteret ligger på nyligen utfylld mark och innehåller
endast gravvårdar från perioden 1968-2001.
Kvarter B. Fyra äldre vårdar (1915-20) finns kvar. Övriga från 1936-2003. 1970- och
1980-tal dominerar totalt. Endast ett fåtal titlar förekommer, av dessa är fyra
hemmansägare/lantbrukare, en apotekare och en grenadjär.
Gravkartan från 1960 visar ett område med linjegravar i kvarteret. Dessa finns inte kvar.
Kvarter C. Fem äldre vårdar (1900-1910) finns kvar. Övriga är från 1942-2003. 1960-
1980 dominerar totalt. En stenramsgrav har bevarats. Fjorton vårdar har titlar. Av dessa
dominerar hemmansägare/lantbrukare totalt med tio omnämnanden. Övriga är
byggmästaren, nämndemannen (2 ggr) och smeden.
Kvarter D. Sju vårdar från sent 1800-tal finns kvar främst i den östra delen av kvarteret,
flertalet efter före detta präster i Gistads kyrka. En grav har en Thorvaldsenmedaljong,
en vård är en hög obelisk. Dessutom förekommer kors i kalksten och granit. Fyra
stenramsgravar finns bevarade.
Titlarna är betydligt mer varierande än i de andra kvarteren. Lantbrukarna/
hemmansägarna är bara två stycken. Kyrkans folk representeras av tre prost/kyrkoherde,
en kantor, en kyrkvaktmästare, två kyrkvärdar och en orgelnist/folkskollärare. Övriga
titlar upptar en friherrinna, en handlande, en kronolänsman och en nämndeman.
Kvarter E. Inom kvarteret finns en vård från 1917 och en stenramsgrav bevarade. Alla
andra är ersatta mellan åren 1936 och 1999. Vårdar från 1950-talet dominerar stort. Sex
gravvårdar har titlar varav fem är hemmansägare/lantbrukare. Avvikande från detta är
ett banbiträde.
Kvarter F. Kvarteret upptar endast låga breda vårdar från 1968 och framåt. Endast två
vårdar har titlar, en hemmansägare och en lantbrukare.

Minneslund
Minneslunden är nyanlagd i kyrkogårdens östra hörn.

Lunden hängnas av två 0,6 m höga idegranshäckar. I ena hörnet finns en rund
stensättning med en fontän tillverkad av en gjutjärnspump modell ä. I hörnet har nio
unga träd planterats och två gjutjärnskärl med blommor placerats. Utmed häcken står
bänkar.

Övrigt
I hörnet söder om koret står en äldre gravsten rest över Theologie doktorn Johan Fredrik
Carlström död 1826.

Den medeltida stenkyrkan revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1863-1864. Kyrkan, som uppfördes av byggmästaren Jonas Jonsson efter ritningar av arkitekten Albert Törnqvist, består av ett rektangulärt långhus med rakslutet kor med bakomliggande sakristia. Fasaderna är vitputsade och taket är sedan 1972 täckt med eternit. De rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med grönmålade originalbågar av trä med dekorativ spröjsning. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även centralt på södra och norra långsidorna. Även de grönmålade portarna härstammar från byggnadstiden. Kyrkan har under 1900-talet endast genomgått några smärre renoveringar och framstår som en god representant för sin tids byggnadskonst.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger i en agrar bygd omgiven av ett fornlämningsrikt sprickdalslandskap norr om Gistads samhälle. Nordväst om kyrkan är den f d prästgården belägen. Den utgörs av en mangårdsbyggnad från 1780-talet med faluröd panel under ett brutet och valmat sadeltak samt vinkelställda flyglar. Prästgården används idag som församlingshem. Ytterligare något åt norr, på andra sidan vägen, ligger en fd skolbyggnad från 1881 samt lärarbostad från 1927. Skolan har gula spritputsade fasader med vita slätputsade omfattningar samt sadeltak täckt med tvåkupigt tegel. Den fd lärarbostaden har spritputsade fasader med rusticerade hörn och ett brant mansardtak täckt med rött betongtegel.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och norr med grindstolpar av släthuggen granit med smidda, svartmålade grindar.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller
fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. Kyrkogårdens mycket ringa omfattning
tyder också på att den aldrig blivit utvidgad. Inga rester av medeltidens begravningar
finns synligt bevarat idag.
P A Säve som besökte Gistad just då rivningen av den medeltida kyrkan pågick har
bland annat beskrivit hur en runsten, som påträffats i kyrkans nordvästra hörn, höggs
upp i bitar som placerades i den nya kyrkans grund. Säve skrev av texten som dock var
skadad. Texten löd kai raisti s fti i Brates översättning Ger reste
stenen..efter.
Det kan antas att de sedvanliga gravstenar i kyrkgolvet från 15-1700-tal vilka brukar
finnas i gamla landsbygdskyrkor gick samma väg som runstenen. I varje fall saknas
lämningar av denna tids gravskick helt.
En odaterad karta, sannolikt från slutet av 1600-talet, visar en kyrkogård av i stort sett
samma omfattning som idag.

Kyrkans räkenskaper för äldre tider är tämligen torftiga enligt Knutsson 1944. Det
kan dock utläsas att kyrkogården försågs med en klockstapel 1687-89.
Ett flygfoto över kyrkogården och kyrkan taget 1935 visar ett stort antal grusade gravar
i kvarter E och B väster om kyrkan. Samma förhållande syns också på ett liknande foto
från 1950. På Bengt Cnattingius bild från 1949 (se sid 7) syns stora delar av främst
kvarter B och C (västra och sydvästra). På bilden dominerar grusgravar omgivna av låga
häckar helt denna del av kyrkogården. Flertalet med högre smalare vårdar.
Kyrkogården har genomgått kraftiga förändringar sedan 1950-talet. Sannolikt har en
modernisering genomförts någon gång under detta decennium, vilken inneburit att
den allra största delen av de äldre gravvårdarna ersatts med nya från 1950-tal och
framåt. Denna förändring syns dock inte i det tillgängliga källmaterialet.
Likaså har en kraftig utfyllnad av kyrkogårdens norra hörn utförts någon gång under
1960-talet. Samtidigt har den nya parkeringsplatsen och den nya cementgjutna trappan
tillkommit. Inte heller denna förändring går att spåra i det befintliga källmaterialet.
Den gällande gravkartan upprättades 1960, sannolikt efter att dessa förändringar var
vidtagna.

1998 gavs tillstånd från länsstyrelsen att anlägga en minneslund.

FÖRSAMLING 1995 - GISTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 709, 1900: 705, 1995: 639

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger omgiven av en agrar bygd på en svag höjd i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet med vida utblickar. Den är belägen relativt långt från det moderna samhället Gistad utefter stambanan mellan Norrköping och Linköping. Miljön runt kyrkan är väl bevarad med f.d. skola, prästgård och ålderdomshem.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den raserade medeltidskyrkan är känd utifrån avbildningar och uppmätningar. Den uppfördes i kalksten under 1100-talet med långhus och smalare absidkor (långhuset var anmärkningsvärt långsträckt men någon senare ombyggnad är inte känd). I långshusets sydvägg satt en för östgötska förhållanden mycket rikt utformad portal. Absiden var dekorerad med en rundbågsfris och lisener. Kyrkans sockel var profilerad. Sannolikt under senmedelti-den tillbyggdes en sakristia i sten på korets norra sida och på sydsidan ett timrat vapenhus. Kyrkan välvdes under 1400-talet. Under 1300-talets försågs kyrkan, möjligen endast koret, med kalkmålningar av vilka ett parti - en helgonbild och en inskrift på korets nordvägg - avritats av bl.a. Nils Månsson Mandelgren år 1846. Kyrkan revs i samband med att ny uppfördes, troligen på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1863-64. Ritningarna utformades av arkitekten Albert Törnqvist 1853. Kyrkan består av ett rektangu-lärt långhus med ett rakslutet korparti, öster därom en vidbyggd femsidig sakristia och i väster ett torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har rundbågiga fönster och täcks av ett sadeltak, tornet kröns av en lanternin med kort spira. Kyrkans tre ingångar är belägna dels i väster och dels mitt på långhusets södra och norra sida. Såväl exteriör som interiör har bevarat sitt tidstypiska utseende. Den förra har en rikare arkitektonisk dekor än östgötska kyrkor byggda tidigare under 1800-talet. Längs långhusets takfot och på tornets övre del finns t.ex. en dekorativ rundbågsfris. Portalerna är profilerade. Kyrkorummet täcks av ett tredingstak i trä. Ritningarna till predikstol, altaruppsats och orgel är signerade Johan Fredrik Åbom 1863. På grund av slarv vid grundläggningen uppstod röta i golvbjälklaget, och en genomgripande reparation utfördes redan 1872-74. År 1925 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekten Erik Fant, då bl.a. interiören målades om. Ture Jangvik restaurerade kyrkan 1972 då underbyggnaden till orgel-läktaren tillkom. År 1925 ersattes det förgyllda korset i altarprydnaden med den gamla kyrkans altaruppsats från 1705, tillverkad av Ramund Bangell. Den ingår numera som en del av 1860-talets altaruppsats.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Den märkliga och osedvanligt välbevarade kalkstensdopfunten från början av 1200-talet har tillskrivits den gotländske stenmästaren "Calcarius". Ramund Bangell har även tillverkat den gamla kyrkans predikstol från 1727, som förvaras i tornet.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.