BJÖRKEBERGS KYRKA

BJÖRKEBERGS KYRKOGÅRD
Björkebergs kyrka ligger i öppen slättbygd. Kyrkogårdens planform är något
rektangulär i nord/sydlig riktning. Kyrkan ligger något norr om kyrkogårdens mitt och
långhuset ligger i väst/östlig riktning.

Björkebergs kyrka
Björkebergs kyrka är uppförd i sten omkring sekelskiftet 1200 med rektangulärt
långhus, smalare absidkor, sakristia i norr och spåntäckta takfall. Långhuset har under
1700-talet förlängts åt väster, fått förstorade fönster samt försetts med en spåntäckt
takryttare målad i vitt och rött. Denna restes på 1760-talet med Petter Frimodig som
byggmästare, känd för flera tornbyggnader i länet. Ingången är via ett timrat vapenhus i
väster. Kyrkorummets medeltida karaktär är mest påtaglig i kordelen med kryssvalv och
triumfbåge dekorerad med kalkmåleri från 1300-tal och 1400-tal samt med ett medeltida
korfönster och en korportal. Interiören präglas också till stor del av 1700-talets
förändringar med tillkomst av trätunnvalv och läktare.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre kvarter: A-C.

Allmän karaktär
Kyrkogården är relativt liten och den omslutande karaktären understryks av
rygghäckarna av tuja och måbär, liksom trädkransen av lindar i väster, söder och öster.
Träden är nertagna i norr. Kyrkogårdsmuren har bl a i norr en ålderdomlig karaktär, där
den är lagd av bullersten. I kvarter A går gravraderna i nord/sydlig riktning. I kvarter B
går de i nord/sydlig riktning i kvarterets västra och östra kanter, i övrigt i väst/östlig
riktning. I kvarter C är det huvudsakligen väst/östlig riktning.

Omgärdning
Västra muren: den västra muren är ca 0,4 (sydvästra hörnet) -1,,2 m hög av ca 0,3-1,2 m
stor skarpkantad sten, en del kilad. Muren är skolad med mindre, skarpa stenar.
Sedumväxter på muren. Murkrönet ligger i nivå med kyrkogården. Innanför muren
växer bergtall.
Norra muren: den norra muren är en ca 0,8-1,3 m hög halvmur av bullersten, ca 1,2 m
bred (osäker uppgift då kyrkogården är släntad upp mot muren). Muren är utrasad på ett
parti. I nordväst är en bred öppning med grusad gång till gravkapellet och ca 1 m från
muren i nordväst är en gjuten plats för container.
Östra muren: den östra halvmuren är utskjuten på ett flertal ställen. En häck i
prästgårdens trädgård gör det svårt att studera muren. I det nordöstra hörnet går muren
in i prästgårdens jordkällare. På muren växer mossa och fettbladsväxter. I trädkransen
finns två partier med cotoneasterbuskar. Trädkransen står längst ner i slänten mot
kyrkogården.
Södra muren: den södra muren är en halvmur ca 0,4 (sydvästra hörnet)-1,0 m hög av
0,3-1,2 m stor skarpkantad sten. Innanför ligger mindre sten blandad med jord. En del
sten är kilad. Enstaka bindringar finns i muren.

Ingångar
Väster: trappa av grå kalkstensplattor och en kort kalkstensgång till grusgången. Smidda
dekorativt utformade trappräcken.
Norr: i nordväst är det en öppen gång till gravkapellet och i nordöst en bred ingång i
muren med en grusgång som leder ut till redskapsboden.
Söder: dubbelgrind till bred grusgång. Grinden är i dekorativt järnsmide med svängt
krön. Ett kors och små kulor kröner grinden. Fyrkantiga grindstolpar av granit med
avfasad överdel.
Öster: grindhål till prästgården med bortplockad grind. Fyrkantiga grindstolpar i granit
med toppigt krön. Plattor i cementsten går över i kalksten på kyrkogården. Vid ingången
finns en gjuten rektangulär brunn, soptunnor och vaser.

Vegetation
Väster: sju lindar i trädkransen varav flera är relativt ålderdomliga. I nordväst och
nordöst växer en ca 1,0 m hög måbärshäck innanför trädkransen. I väster växer bergtall
innanför muren.
Norr: trädkransen är nedtagen.
Öster: fem lindar av olika ålder i trädkransen.
Söder: fyra lindar i trädkransen. I söder och sydöst löper en ca 1,0 m hög tujahäck
innanför trädkransen.

Gångsystem
Från trappan i väster en kort kalkstensgång som leder till grusgången vid kyrkan.
Från södra dubbelgrinden går en bred grusgång fram till kyrkan där den förgrenar sig
mot väster och öster. I nordöst en grusgång som leder ut till redskapsboden. I nordväst
en grusgång till gravkapellet. I övrigt är eventuella tidigare grusgångar nu grästäckta.

Gravvårdstyper
Vid kyrkogårdens mittgång, söder om kyrkan, står en kalkstensvård från 1717. En
gravsten från 1759 i röd kalksten står i nordvästra hörnet liksom en kalkstensvård från
1800-talet. Söder om kyrkan står en gravsten av grå kalksten med toppigt krön. Här
finns även en obelisk i granit med två gravhällar från 1852 respektive 1916 i kalksten.
Bland övriga gravvårdar märks en obelisk i svart granit och ett par bautastenar.

Minneslund
_

(Efter inventeringen har en minneslund anlagts norr om kyrkan).

Byggnader
På kyrkogårdens nordvästra del finns ett gravkapell ritat 1959 av ingenjör Ture Jangvik.
Det är uppfört i tegel med vitslammade fasader och ett brant, spånklätt sadeltak. En
dubbeldörr av trä leder in till ett rum belagt med kalkstensgolv, vitputsade väggar, ett
smalt fönster i väster och ett litet träaltare i norr.
I anslutning till kyrkogården, strax utanför norra muren, ligger en redskapsbod med
rödfärgade träfasader och ett liggande spröjsat fönster på västra gaveln.

Övrigt
Borttagna gravvårdar står lutade vid redskapsboden.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A
Kvarter A omfattar gravplats nr A 1-102 och utgörs av kyrkogårdens sydvästra del. I
väster, utanför kyrkogården, ligger parkeringsplats och åkermark, i norr kyrkan och
kvarter C, i öster kvarter B och i söder går landsvägen.

Allmän karaktär
Enhetlig prägel med gräsytor mellan raderna. Strikt karaktär med rygghäckar

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i söder och väster.

Ingångar
Huvudingången i söder, trappa i väster.
Vegetation Del av trädkransen, bergtall innanför muren och en måbärshäck. I övrigt
två rygghäckar av tuja i nord/sydlig riktning ca 0,8 m hög.

Gångsystem
Den nord/sydliga mittgången och gången i norr invid kyrkan. Krossgrus.
Gravvårdstyper
Enstaka högre vårdar, en från tidigt 1700-tal. Gravläggningar från tidigt 1900-tal fram
till år 2001, i huvudsak andra halvan av 1900-talet. Gravvårdarna är huvudsakligen
gjorda av grå, röd eller svart granit.

Kvarter B
Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-150 och utgör kyrkogårdens sydöstra del. Väster om
kvarteret ligger kvarter A. Norr om kvarteret ligger kyrkan och kvarter C. Öster och
söder om kvarteret går kyrkogårdsmuren med trädgårdsmark respektive landsväg på
andra sidan muren.

Allmän karaktär
Kvarteret är enhetligt med öppna gräsytor mellan gravarna. Karaktären är strikt med
rygghäckar mellan gravraderna.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i söder och öster med tujahäck innanför.

Ingångar
Huvudingång i söder, ingång från prästgården i öster.

Vegetation
Trädkransen med tujahäck innanför. Tre rygghäckar av tuja går i väst/östlig riktning och
en tujahäck i nord/sydlig riktning, 0,8-0,9 m höga. En ca 1,10 m hög måbärshäck går i
nord/sydlig riktning i kvarterets östra del. Cotoneasterbuskar vid muren i öster

Gångsystem
Den nord/sydliga mittgången och delvis övervuxna kalkstensskivor i gräsmattan i öster.
Grusgång invid kyrkans södra vägg fram till kordörren.

Gravvårdstyper
De flesta vårdarna är låga, men en del högre finns, samt en obelisk och två s k
bautastenar. En gravläggning från 1700-talet, enstaka från 1800-talet. I huvudsak andra
halvan av 1900-talet. De flesta gravvårdarna är i grå, röd eller svart granit, två i
kalksten.

Kvarter C
Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-110 och utgör kyrkogårdens norra del. I väster,
utanför kyrkogården, ligger en parkeringsplats och åker, i norr församlingshemmet och
öppen mark, i öster trädgårdsmark och i söder kyrkan samt kvarter A och B.

Allmän karaktär
Öppen karaktär i norr med en stor gräsyta. En viss indelning av kvarteret finns genom
långa häckar i väst/östlig riktning. Enligt uppgift låg tidigare kyrkogårdens
linjegravsområde här.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i väster, öster och norr.

Ingångar
I väster trappa. I öster ingång från lönebostället, i norr öppningar till redskapsbod och
gravkapell.

Vegetation
Lagerhägg och idegran runt kyrkans absid. Trädkransen med tujahäck och måbärshäck
innanför. Träden i norr är nedtagna. Måbärshäck innanför muren i norr och väster, samt
en i nord/sydlig riktning invid kyrkans absid och ytterligare en måbärshäck som
rygghäck i väst/östlig riktning strax norr om kyrkan. Gravarna i väster är åtskilda med
låga klippta häckar.

Gångsystem
Kalkstensplattor i öster och i en gång till kordörren samt som gång i kvarterets norra
del. Plattorna är delvis övervuxna. Grusgång i väster.

Gravvårdstyper
I nordvästra hörnet står en skadad gravvård från 1700-talet samt en gravvård från 1800-
talet. I kvarteret i övrigt finns en gravvård från omkring år 1900, i övrigt är de från
1920-talet år 2000, de flesta från andra halvan av 1900-talet. Det är relativt få
gravvårdar i kvarteret. Vårdarna är i huvudsak av grå, svart eller röd granit, de två äldsta
av kalksten. Området norr om kyrkan var enligt uppgift tidigare avsett för linjegravar.

Övrigt
Omgiven av kalkstensplattor finns en rektangulär vattenbrunn av sten fogad i cement.
Täckplattor av kalksten. Soptunnor och vaser.

FÖRSAMLING 1995 - BJÖRKEBERG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 290, 1900: 370, 1995: 299

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger nära ett vägskäl en dryg mil väster om Linköping. Den är placerad på en svag höjd med vid utblick över slättlandskapet. De s.k. humparna nordost om kyrkan hyser ett stort gravfält. Den omges av prästgård, en fd skola samt några villor. Närmast kyrkan finns ett församlingshem och ett bisättningskapell.

Den äldsta kända klockstapeln byggdes 1641 av Måns Jönsson i Mjölorp, medan den nuvarande nybyggdes efter en brand 1741.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare absidkor och en sakristia på korets nordsida. I väster ett timrat vapenhus. Större delen av långhuset samt absidkoret uppfördes under tidig medeltid, sannolikt 1100-talet. Även sakristian är ett senare medeltida tillägg. Kyrkan har vid okänd tidpunkt förlängts i väster (enligt Broocman gjort i "urminnes tid"). År 1567 skadades och plundrades kyrkan av danskarna under Daniel Rantzaus befälskap, några större förändringar till följd av detta synes dock inte ha skett. Ett troligen senmedeltida vapenhus i söder revs 1804. Det nuvarande, timrade vapenhuset härrör sannolikt från 1700-talets senare hälft.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är putsad i ljust gult. Långhuset kröns av en takryttare av trä målad omväx-lan-de i rött och vitt och med lanterninuppbyggnad, som avslutas med en spira. Takryttaren byggdes 1762-63 av Petter Frimodig. Alla tak är spånade, även spiran. Kyrkan exteriör och interiör präglas delvis av förändringar från år 1798, under stiftsbyggmästare Casper Seurlings ledning. Nya och större fönster bröts upp, tre till antalet på långhuset. Ingång i väster via vapenhuset samt direkt till koret i söder. På 1200-talet vidgades triumfbågen och interiören fick en första, senromansk, målnings-skrud, som delvis bevarats. Kyrkan kryssvälvdes på 1400-talet och valven målades av en konstnär tillhörig Risingemästarens skola. Långhusets ersat-tes 1798 med ett flackt svängt brädvalv. Vid restaureringen 1945 framtogs de fragmentariskt bevarade kalkmålningarna från 1200- och 1400-talen. I synnerhet de äldre målningarna är av intresse, eftersom få har bevarats från denna tid i Östergötland. I korets nordvägg finns ett för Östergötland ovanligt inbyggt medeltida sakramentsskåp tillverkat av en urholkad trästock. År 1728 anskaffades predikstolen, den målades 1798 och avfärga-des igen 1945. Altarprydnaden är en modern ikontriptyk målad 1987 av Marice Sariola. Bänkinredningen är sluten.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans 1330-talsskulptur föreställande S:ta Katarina av Alexandria har förlorat sitt attribut och sitt huvud. Dopfunten är från 1877.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Björkebergs kyrka är uppförd i sten omkring sekelskiftet 1200 med rektangulärt långhus, smalare absidkor, sakristia i norr och spåntäckta takfall. Långhuset har under 1700-talet förlängts åt väster, fått förstorade fönster samt försetts med en spåntäckt takryttare målad i vitt och rött. Denna restes på 1760-talet med Petter Frimodig som byggmästare, känd för flera tornbyggnader i länet. Ingången är via ett timrat vapenhus i väster. Kyrkorummets medeltida karaktär är mest påtaglig i kordelen med kryssvalv och triumfbåge dekorerad med kalkmåleri från 1300-tal samt 1400-tal, samt med ett medeltida korfönster och en korportal. Interiören präglas också till stor del av 1700-talets förändringar med tillkomst av trätunnvalv och läktare.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omges av en kallmurad halvmur och en trädkrans av lindar. Huvudingången är förlagd i söder och här finns en smidesgrind från 1800-talets slut.
På kyrkogårdens nordvästra del finns ett gravkapell ritat 1959 av ingenjör Ture Jangvik. Det är uppfört i tegel med vitslammade fasader och ett brant, spånklätt sadeltak. En dubbeldörr av trä leder in till ett rum belagt med kalkstensgolv, vitputsade väggar, ett smalt fönster i väster och ett litet träaltare i norr.
Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Lantmäterikartor från 1694 och 1854 visar inget som avviker från dagens förhållanden.
Enligt en sockenbeskrivning av C F Broocman 1760 hängde kyrkans klockor i en
trästapel som sattes upp 1641. Andra uppgifter nämner att stapeln brann 1707 och en ny
stapel byggdes 1741. År 1762-1763 byggdes en takryttare på kyrkan. Eventuellt
flyttades klockorna då från klockstapeln in i takryttaren. I sin sockenbeskrivning
nämner Broocman även att kyrkan innesluts av stora på Kyrkogården planterade Askträn.
Det är ovanligt med en sådan notering och träden bör därför ha varit
iögonenfallande.

Fotografiet från 1915 visar en relativt oordnad kyrkogård med enstaka gravbräden av trä
och eventuellt en omgärdninghäck till höger. Fotografiet från 1937 visar en annan mer
strikt karaktär med en bred grusad mittgång från söder, stora häckomgärdade
familjegravar framför allt väster om mittgången samt stora gräsytor och många björkar
inne på kyrkogården.

Ett fotografi från 1945 visar kyrkogårdens sydöstra del med en blandning av höga och
låga/breda vårdar. Mittpartiet har inte tagits i anspråk i någon större utsträckning. På
kyrkogården växer flera björkar. Eventuellt kan det finnas omgärdningshäckar runt en
del gravar. Fotografier från 1960 visar i stort sett samma del av kyrkogården och det
framgår att de flesta gravarna är grusgravar omgärdade med låga häckar, i enstaka fall
med stenram. Det finns även fler gravar på den tidigare öppna ytan.
Enligt uppgift togs kyrkogårdens grusgravar bort på 1960-talet då kyrkogården gjordes
om. Det skulle innebära att ovan nämnda fotografier från 1960 visar en struktur som
snart togs bort. År 1960 invigdes gravkapellet av biskop Ragnar Askmark. Gravkapellet
ritades av byggnadsingenjör Ture Jangvik. År 1964 meddelade Kungl.
Byggnadsstyrelsen att man inte hade något att erinra mot ett förslag om ytterbelysning
på kyrkogården. Träden i norr togs bort i början av 1990-talet.