DALHEMS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - DALHEM

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1299, 1900: 1650, 1995: 297

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Del utbruten till Överum 1931.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett högt och fritt läge på terrasskant 250 m söder om sjön Patt. Till den väl avgränsade kyrkomiljön hör prästgården samt de tre i halvcirkel placerade byggnaderna som tidigare inrymt bl.a. skola och kyrkvaktmästarbostad. Skolhuset
fungerar nu som församlingshem. Namnet Dalhem är slående för bygden; socknen omges av höga skogklädda berg och vägen från söder ringlar brant nedför, mot kyrkan där landskapet öppnat sig kring sjön. Dalhem ligger i nordöstra Småland och gränsar mot Östergötland.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrka av sten bestående av ett nära kvadratiskt långhus, ett smalare, rakslutet kor, en sakristia på korets nordsida samt en tillbyggnad i väster, kallad Fagerdalskyrkan. Kyrkans ålder och byggnadshistoria är inte säkert känd. Sannolikt var långhus och kor uppförda i ett sammanhang, möjligen även sakristian, medan Fagerdalskyrkan tillbyggts senare under medeltiden. Murarna bestod huvudsakligen av gråsten. Gavelröstena på mellankyrkans norra och södra sidor samt på Fagerdalskyrkan västra vägg var dock av tegel och försedda med blinderingar. Ett timrat vapenhus av okänd ålder fanns i söder. Kyrkorummet, liksom Fagerdalskyrkan och sakristian, hade medeltida ribbvalv av tegel. I det kvadratiska långhuset vilade valven på ett mittpelare. Interiören var smyckad av figurativa målningar, enligt inskrift från 1505. Kyrkan revs i samband med att ny uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1876-78 efter ritningar av J W Kajerdt. Den har korsformad plan med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Nyklassicistisk exteriör med vitputsade murytor, hörnlisener och rundvälvda muröppningar, men även med medeltidsinspirerade inslag som den höga spiran och vimpergportalerna i norr och söder. Ingång även i väster via tornet. Kyrkans sadeltak täckt med grönmålad plåt. Det korsformade kyrkorummet täcks av ett listindelat tredingstak. Orgel och predikstol samtida med kyrkan. Den gamla kyrkans altartavla, utförd av Edvard Orm 1725, bestod av sex stycken oljemålningar. Två av dessa är nu infattade i kyrkans altaruppsats. De övriga målningarna placerade i koret och sidskeppen. Bänkinredningen är öppen och varje gavel kröns av ett trepass. Kyrkobyggnaden har inte genomgått några genomgripande förändringar sedan den byggdes. Smärre förändringar gjordes 1951, då bland annat en skärm insattes vid dopfunten.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

Dalhems kyrka och kyrkogård är belägna på en höjd. Väster om kyrkan ligger prästgården som idag är såld till privatpersoner. Norr om kyrkan ligger några byggnader. Äldsta av dem är kyrkskolan, den mittersta byggnaden, som uppfördes 1875. I byggnaden fanns också lärarbostad. Väster om den gamla kyrkskolan ligger en modernare skolbyggnad från 1931. Öster om gamla kyrkskolan finns en vaktmästarbostad byggd 1931.
Platsen där Dalhems kyrka är uppförd har varit socknens kyrkplats sedan medeltiden. Av den kyrkogård som fanns innan den nuvarande kyrkan uppfördes finns idag inga spår. När kyrkan stod klar på 1870-talet iordningställdes även kyrkogården. I början av 1920-talet utvidgades kyrkogården i söder efter ritningar av Frej Klemming. Kyrkogården fick då en tidstypisk klassicistisk stil med markerad huvudgång och tydligt uppdelade gravkvarter som finns kvar än idag. På kyrkogården finns flera äldre gravvårdar från slutet av 1800-talet. Många gravplatser är än idag belagda med grus och omgärdade.
På Dalhems kyrkogård har människor begravts från medeltid fram till idag. Det visar på att platsen har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort.
Den kyrkogård vi idag ser i Dalhem togs i bruk när den nya kyrkan stod klar 1876. Vid denna tid förefaller gravplatserna i kvarteren närmast kyrkan ha fått sin grusbeläggning och sina omgärdningar. År 1922 utvidgades kyrkogården och kvarteren F, G och H tillkom. Nu fick kyrkogården ett ordnat linjegravsområde i kvarter H. I vilken utsträckning de klassicistiska stildrag som idag präglar kyrkogården fanns före utvidgningen 1922 är osäkert men klart är att dessa drag förstärktes i och med 1922 års arbeten. De klassicistiska stildragen, t.ex. raka gångsystem med en markerad huvudgång och regelbundna gravkvarter, bidrar idag till kyrkogårdens karaktär. Kyrkogården rymmer också stildrag från det sena 1900-talet i form av låga, rektangulära vårdar i grå granit placerade i ryggställda rader med häckar emellan. Ett modernt inslag på kyrkogården är minneslunden i kvarter D. Viktiga för kyrkogårdens karaktär är också de träd som finns på kyrkogården liksom trädkransen av lind och björk.
Dalhems kyrkogård karaktäriseras av sina grusbelagda gravplatser med bevarade omgärdningar. De höga, stående gravvårdarna är från sekelskiftet 1900 bidrar till kyrkogårdens karaktär. Många av dem bär också på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staketen i samma material ska föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med vårdar från mitten av 1800-talet. Gravplatser som är belagda med grus och/eller omgärdade av stenram eller häck av buxbom minner om en tidigare vanlig företeelse, och bör behålla sin utformning. Detta gäller i synnerhet i kvarter B som utgör ett sammanhängande grusområde. Den tydliga uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar som kan ses på kyrkogården har ett socialhistoriskt värde då det visar på sociala skillnader i samhället. Flera gravvårdar rymmer person och/eller lokalhistoriska värden. Yrkestitlar, som t.ex. kyrkoherde, hemmansägare, lantbrukare, nämndeman, skräddarmästare, sjökapten, gårdssnickare och byggmästare, berättar om näringar och samhällsfunktioner som varit viktiga i bygden. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar.
Till kyrkomiljön i Dalhem hör förutom kyrkan och kyrkogården även prästgården skolbyggnaderna och vaktmästarbostaden. Tillsammans skapar de en värdefull kulturmiljö som vittnar om att platsen har en lång historia som centrum i bygden.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
Sammanfattningsvis:
* Dalhems kyrkomiljö har en lång tradition som religiöst centrum och samlingsplats i socknen. Kyrkogården utgör ett samhällshistoriskt och pedagogiskt värdefullt tidsdokument.
* Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som visar kyrkogårdens utveckling under 1900-talet och speglar samhällsandan och synen på döden.

Sockenbeskrivning
Dalhems socken är belägen på gränsen till Östergötland och gränsar i norr och väster till
östgötska socknar. Socknen utgör det främsta exemplet på den landskapstyp som är
karaktäristisk för tjustbygden. Genom området sträcker sig långsträckta vattensystem och åsar
i huvudriktningen NV-SO. På många ställen är dalsluttningarna mycket branta. De
arkeologiska fynden är få men två fornborgar har påträffats vid Skansberget och vid
Skanskullen. Jämte jordbruket är skogen en viktig näring för socknen. Här har funnits flera
sågar och i närheten fanns länge Eds Cellulosafabrik, Västra Ed. Här har också funnits större
grustag och ett tegelbruk. De största gårdarna är Emtåholm och Tyllinge säteri.

Kyrkan
Den nuvarande kyrkan i Dalhem föregicks av en medeltida kyrka. Medeltidskyrkan revs på
1870-talet för att bereda plats för den nuvarande kyrkan. Ritningar till denna utfördes av
arkitekt I. W. Kajerdt och arbete leddes av byggmästare J. Sundkvist. Dalhems kyrka fick en
latinsk korsplan med tornet i väster och koret i öster. Såväl interiören som exteriören har en
blandning av nygotiska och nyklassicistiska stildrag. Byggnaden har ett murverk av natursten
som putsats och avfärgats i vitt. Den senaste renoveringen av interiören genomförde 1949-52
medan exteriören setts över vid ett flertal tillfällen under 1980- och 1990-talen.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Dalhems kyrkogård består av en långsträckt yta som framförallt är utlagd söder om kyrkan.
Ett mindre antal gravplatser finns dock på kyrkans norra sida. Kyrkan och kyrkogården är
placerad på en höjd och platsen sluttar från kyrkan mer eller mindre åt samtliga väderstreck.
Mitt på kyrkogården, i kvarter D, finns en ca 1,5 m hög kulle som tillsammans med en del
äldre träd skärmar av området och skapar rum på kyrkogården. Närmast kyrkan finns
köpegravplatser vara flera är belagda med grus och många har även kvar sin omgärdning. Ett
sammanhängande linjegravsområde finns i kvarter H. Gravvårdar placerade i ryggställda
rader med häckar emellan finns i kvarter F och G.
Omgärdning
I norr: Gjutjärnsstaket uppsatt 1967.
I öster: Stödmur av murad granit fram till 1922 års utvidgning. På stödmuren och vidare
söderut, häck av omväxlande liguster, alm och hagtorn. Innanför häcken, från kyrkans kor och
söderut, är lindar planterade för ca 15 år sedan.
I söder: Häck av liguster med inslag av måbär och alm. I häcken växer äldre björkar och en
hängbjörk.
I väster: 1922 års utvidgning avgränsas i väster av en syrenhäck. Den äldre kyrkogårdsdelen
avgränsas av hagtornshäck.

Ingångar
I norr och väster: Kvadratiska portstolpar av granit. Grindarna av gjutjärn vid norra ingången
tillverkades 1879 vid Överums bruk och grindarna vid den västra tillkom troligen 1967.
I väster finns ytterligare en ingång till kyrkogården. Denna finns i gränsen mellan 1876 års
och 1922 års utvidgningar. Här kan besökarna parkera bilen och gå direkt in på kyrkogården.

Vegetation
Trädkrans: En tydligt markerad trädkrans saknas men rester av en trädkrans kan ses i söder,
björkar. I öster har lindar planterats för att föryngra trädkransen.
Övrigt: På kyrkogården finns häckar av hagtorn, liguster, tuja, måbär, alm och syren. Längs
huvudgången finns tre stora tujaträd liksom i anslutning till gravplatser i kvarter B och E.
Söder om kyrkan är knuthamlade almar planterade. Norr om kyrkan växer enstaka större träd
av alm, björk och bok. I kvarter E finns en ensam rest av den äldre kyrkogårdens bestånd av
kastanjer. Flera av gravplatserna omgärdas av buxbom.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångsystemet är utlagt i ett rätvinkligt nät med raka gångar i nord-sydlig eller öst-västlig
riktning. Dessutom löper en gång runt hela kyrkan. Gångarna är belagda med grovt grus. På
den nya delen av kyrkogården har flera gångar eller delar av gångar såtts in med gräs.

Gravvårdstyper
Dalhems kyrkogård har brukats under lång tid och det avspeglar sig i gravvårdarnas varierade
utförande. Detta är mest framträdande i de äldsta kvarteren, närmast kyrkan. De höga, stående
gravvårdarna av svart eller grå granit bidrar starkt till kyrkogårdens karaktär. På den del av
kyrkogården som tillkom 1922 är olika företeelser framträdande i de båda kvarteren. I kvarter
H är majoriteten av vårdarna små, stående vårdar av framförallt svart granit, vilket är typiskt
för ett linjegravsområde från 1920-talet och framåt. De rektangulära, stående vårdarna i
kvarter G är typiska för 1960- och 70-talet. På kyrkogården finns också vårdar av smide och
gjutjärn.

Minneslund
Minneslunden anlades 1989 och är placerad på östra sidan av kullen i kvarter D. Platsen
markeras av ett återanvänt gjutjärnskors. Detta omges i norr, väster och söder av häck av tuja.
Framför platsen, utmed huvudgången är en plats för blommor och ljus iordningställd.

Byggnader
Gravkällare
Gravkällaren byggdes 1954. Ursprungligen fanns planer på att bygga gravkällare och
gravkapell i två våningar men det var endast gravkällaren som kom att byggas. Ritningarna
gjordes av Ivar Rosén, Åtvidabergs Byggnadsbyrå, och byggmästare var Werner Johansson,
Ukna. Gravkällaren är placerad på västra sidan av den kulle som finns i kvarter D. En tappa
av granit leder ner till källaren. Fasaden är murad av betongblock och invändigt är väggar och
golv putsade. Här finns ett mindre altare och ett par stolar. Gravkällaren används idag inte för
sitt ursprungliga syfte utan har istället blivit garage för kyrkogårdens gräsklippare.
Ekonomibyggnad
Bod som rymmer förråd och personalutrymmen.

Övrigt
Flera äldre vårdar förvaras i kyrkans torn. De är framförallt av smide. Här finns också vårdar i
form av träskivor som kombinerats med smidesdetaljer. En ovanlig vård är en bok av
emaljerad plåt.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A omfattar tre mindre ytor norr om kyrkan. Området avgränsas i norr och väster av
smidesstaketet som omgärdar kyrkogården, i öster av stödmur och häck av hagtorn och i söder
av grusgången som löper runt kyrkan. Väster om kyrkogårdens norra ingång är flertalet av
gravplatserna belägna. Här växer också en stor bok och en björk. Öster om kyrkogårdens
norra ingång är två vårdar placerade och här växer äldre almar och syrenbuskar.
Gravvårdstyper
Kvarter A domineras av familjen Rosenmüllers fyra familjegravar. Flera av vårdarna i
kvarteret har mycket gamla data om gravsatta personer men vårdarna är av yngre datum. Den
äldsta inskriptionen är över en man avliden 1740. De äldsta vårdarna är de båda smideskors
som står uppställda invid kyrkan i hörnet mellan tornet och långhuset. I kvarteret finns också
stenvårdar från andra halvan av 1800-talet. Den yngsta vården är en häll från 2002 över
medlemmar av en gren av familjen Rosenmüller. Vårdarna längst i väster är vända mot öster.
I mitten av kvarteret är de vända mot norr eller söder för att anpassa sig till gångsystemet och
i nordost mot väster. Fyra av gravplatserna är belagda med grus. Planer finns på att belägga
ytterligare en av gravplatserna med grus eftersom denna tidigare haft grusbeläggning. Kring
familjen Ugarps gravplats finns en stenram. Kring tre av familjen Rosenmüllers gravplatser
finns nyplanterad buxbom, gjutjärnsstaket eller kätting och stenpollare. Vårdarna är
företrädesvis resta stenvårdar i skiftande stenmaterial men också liggande vårdar förekommer.
Förutom de båda smidesvårdarna är ytterligare en vård uppställ i den nordöstra delen av
kvarteret. Denna stenvård hittades i en av områdets syrenbuskage och placerades i anslutning
till fyndplatsen. Yrkestitlar som förekommer är pastor, major, kapten, inspektor och
guvernant. Ortnamn anges inte på någon vård.

Övrigt
Vid den västra ingången till kyrkogården finns en stenvård utan inskription.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget sydväst om kyrkan och avgränsas åt samliga väderstreck av grusgångar.
Enligt gravkartan ska här finnas 204 gravplatser. Den äldsta vården i kvarteret som står på
ursprungsplats är från 1861 och den yngsta från 1998. Området brukas för familjegravar
vilket göra att det kontinuerligt gjorts nya gravsättningar i hela området. Majoriteten av
gravplatserna är belagda med grus. Ett mindre antal gravplatser i kvarterets södra del är
insådda med gräs. Gravvårdarna i väster är vända mot väster och i öster mot öster. I kvarteret
växer två tujaträd utmed huvudgången. Det är också vanligt med buxbom och tuja i anslutning
till enskilda gravplatser. I norr är knuthamlade almar planterade.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är framförallt stående vårdar av grå eller svart granit. Flera av vårdarna har
klassicerande stildrag som för tankarna till antikens tempel. Omramningar i form av stenram
eller buxbomshäck är vanliga och det finns också ett gjutjärnsstaket. I kvarterets nordvästra
del finns en större familjegrav som omgärdas dels av en tujahäck med höga tujor i de västra
hörnen och dels av en buxbomshäck. Kvarteret rymmer också tre gjutjärnsvårdar. Äldst av
dessa är ett gjutjärnskors som är uppställt vid kyrkogårdens västra ingång över äkta makarna
Dufva avlidna 1849 respektive 1864. Ytterligare ett gjutjärnskors, detta från år1900, står i
kvarterets nordvästra del liksom en gjutjärnsvård med nygotiska stildrag över kyrkoherde
Vidén med maka döda 1874 respektive 1881. På flera gravvårdar anges den dödes yrkestitel.
Här finns flera vårdar med titlarna kyrkoherde, hemmansägare, lantbrukare, nämndeman eller
kyrkvärd men också kantor, redaktör, skräddarmästare, köpman, sjökapten, gårdssnickare och
byggmästare. Den dödes hemort är angiven på de flesta stenar.

Kvarter C, D och E
Allmän karaktär
Kvarter C och E är belägna på kyrkogårdens östra sida med kvarter C norr om E. De omfattar
enligt gravkartan 131 respektive 162 gravplatser. Kvarter D är beläget i sydvästra hörnet av
den äldre kyrkogården och här finns 9 gravplatser, minneslund och gravkällare utlagda runt en
bergknalle. Området brukas för familjegravar. Kvarteren C och E avgränsas i norr av en
gräsmatta, i väster och söder av grusgångar och i öster av den stödmur och ligusterhäck som
utgör kyrkogårdens östra gräns. En grusgång fanns tidigare i gränsen mellan kvarter C och E
men är idag insådd med gräs. Kvarter D avgränsas i samtliga väderstreck av grusgångar. Ett
antal gravar i området är belagda med grus men majoriteten av gravplatserna är insådda med
gräs. Flera av grusgravarna är omgärdade av stenram eller buxbomshäck. Man kan också ana
att större delen av området, frånsett kullen i kvarter D, ursprungligen varit belagt med grus
eftersom flera gravplatser har kvar delar av stenramar. Kvarteren C och E sluttar åt öster
vilket har gjort att raderna med gravar fått läggas i terrasser. Dessutom sluttar de båda
kvarteren svagt åt söder. Vårdarna är i väster vända mot väster och i öster mot öster. I kvarter
D är samtliga vårdar vända mot öster. Den äldsta vården finns i kvarter C och har
inskriptionen 1862 men själva vården är troligen av yngre datum. Den äldsta vård som med
säkerhet kan sägas var ursprunglig är från 1889 och står i kvarter E. Den yngsta vården i
området är från 2001. Eftersom familjegravar dominerar har gravsättningar skett kontinuerligt
i området. I kvarter C växer ett tujaträd och en kastanj och i kvarter E tre tujaträd. I södra
delen av kvarter E står också en alm. Här har tidigare stått flera almar som fram till 1922
markerade kyrkogårdens södra gräns. Kvarter D har en friare utformning med planterade
syrenbuskage, björk m.m.

Gravvårdstyper
Intrycket av kvarter C domineras av de höga, stående vårdarna. Ett fåtal av dessa finns också i
kvarter D och E. I dessa båda kvarter är dock majoriteten låga, stående, rektangulära vårdar.
Materialet är framförallt grå och svart granit. Två sandstensvårdar båda med
inskriptionsplattor av marmor och en med en biscuite av porslin finns i kvarter C. I kvarter D
finns en modern gravvård av en natursten. Både i kvarter C och E finns en större gravplats i
som utmärker sig. I kvarter C är det en familjegrav i kvarterets nordvästra del. Platsen
omgärdas av ett gjutjärnsstaket och rymmer tre vårdar över medlemmar ur familjerna
Carlswärd och Carlberg. De tre låga stenvårdarna pryds alla av en snäcka och en sten av
okänd mineral som sägs har anknytning till släkten. Den andra gravplatsen markeras av tre
tujaträd och rymmer fyra gravvårdar av olika storlek över skogvaktare K Andressons familj.
Titlar är vanligast i kvarter C. Vanliga titlar är nämndeman, kyrkvärd, hemmansägare och
skräddarmästare men här återfinns också titlar som folkskollärare, professor,
regementsskrivare, sjökapten, hamnkamrer, rättare, mjölnare, kyrkovaktmästare, landsfiskal
och skogvaktare. Den dödes hemort anges på majoriteten av gravvårdarna.

Övrigt
Den ovan nämnda biscuiten föreställer Dagen som strör morgonrodnadens rosor. På ryggen
sitter ett barn som håller livets fackla. Biscuiter är gjorda av en typ av hårdbränd porslin. De
första biscuiterna ritades av konstnären Bertel Torvaldsen under åren 1815-1829 och
tillverkades först av Den Kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn och senare av
Bing&Gröndal. År 1868 togs tillverkningen över av Gustafsbergs porslinsfabrik.
Thorvaldsens motiv kom att kopieras av andra konstnärer. Motivet Dagen på biscuiten på
Dalhems kyrkogård är ovanligt i de här trakterna. Det ska enligt uppgift vara vanligt i Skåne.

Kvarter F och G
Allmän karaktär
Kvarter F utgörs av de båda rader med köpta gravvårdar som kantar den sydligaste delen av
den gång som från kyrkan går söderut genom hela kyrkogården. Samtliga av kvarterets vårdar
är vända mot gången och ryggställda mot häckar av liguster. Kvarter G är beläget i sydvästra
hörnet av Dalhems kyrkogård. I norr och öster avgränsas kvarteret av grusgångar och i söder
och väster av gångar insådda med gräs. I anslutning till den nordvästra delen av kvarteret
finns en mindre parkering för kyrkogårdsbesökare. Här står också en personalbod.
Gravvårdarna är ryggställda och vända mot öster eller väster. Mellan raderna av gravvårdar är
häckar planterade. I väster är häckmaterialet hagtorn. Därefter följer två rader med häckar av
tuja och längst i öster en häck av liguster med inslag av alm och måbär. I kvarter F är den
äldsta vården från 1931 och i kvarter G från 1966. De västligaste raderna av kvarter G har
ännu inte tagits i bruk.

Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är låga, stående, rektangulära vårdar. I kvarter F är fyra
gravplatser belagda med grus och två av dessa omgärdas av stenramar. Två titlar, sadelmakare
och smed, finns i kvarteret. Den dödes hemort är angiven på mindre än hälften av
gravvårdarna.

Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarter H är beläget i sydöstra hörnet av Dalhems kyrkogård. I norr avgränsas kvarteret av
grusgångar, i väster av kvarter F samt i söder och öster av gångar som såtts in med gräs.
Området sluttar svagt åt sydost. Kvarteret utgörs av ett linjegravsområde. I väster är
gravvårdarna ryggställda mot den häck av liguster som gränsar till kvarter F. Majoriteten av
gravvårdarna i kvarteret är vända mot väster med undantag av den rad av linjegravar som är
ryggställda mot kvarter F och därför är vända mot öster. Enligt gravkartan finns det i kvarteret
188 linjegravar men flera av dessa saknar gravvårdar. Linjegravsområdet går att följa
kronologiskt från 1925 fram till 1967. I enstaka linjegravar har senare gravsättningar av make
eller maka gjorts.

Gravvårsstyper
Linjegravarnas vårdar är små och majoriteten är stående. Det finns dock flera liggande vårdar,
i synnerhet i kvarterets östra del. Titlar finns inte på någon av gravvårdarna men den dödes
hemort anges i de flesta fall.

Kyrkogårdens historik
1878 års kyrka är byggd på samma plats som den medeltida kyrkan. Dagens kyrkogård bör
därför till viss del sammanfalla med det område som brukades som kyrkogård redan under
medeltiden. På fotografier tagna inför rivningen av den gamla kyrkan kan man ana en del av
kyrkogården närmast långhusets södra vägg. Bilderna visar en vildvuxen äng med flera
trävårdar i rader. På andra bilder från samma tid ser man att kyrkogården varit omgärdad av
en stenmur. Ingången i väster markerades av två putsade, men svårt skadade, portstolpar
försedda med plåttak. En stiglucka i norr ledde in till kyrkogården. Den förefaller ha varit
murad, putsad och avfärgad i vitt samt täckt av ett spåntak likt den medeltida kyrkans. På
norra sida av kyrkan stod också en klockstapel som troligen revs när den nya kyrkan stod klar.
På norra och västra sida växte flera träd.

I samband med byggandet av den nya kyrkan gjordes också arbeten på kyrkogården. Ett
förslag till utvidgning av kyrkogården togs fram av länsträdgårdsmästare Holmberg. Exakt
vilket område som utgjorde denna utvidgning är inte helt klart. Den bör dock ha inbegripit
kvarteren D och E. Den utvidgade kyrkogården stod klar 1879. Då hade ingångarna till
kyrkogården i norr och väster försetts med portstolpar av sten tillverkade av stenarbetaren
Bruzén och smidesgrindar från Överums Bruk.

Nästa utvidgning av kyrkogården gjordes 1922. Förslaget till utvidgning och omläggning av
kyrkogårdens äldre delar gjordes av arkitekten Frej Klemming. Arbetet med Dalhems
kyrkogård utförde Klemming i början av sin yrkeskarriär. Han skulle senare i livet arbeta som
stadsarkitekt i Eskilstuna och i Strängnäs. I Klemmings plan för arbetena på Dalhems
kyrkogård ingår också en beskrivning av de befintliga delarna. Kyrkogården sägs vara vacker
och något vildvuxna. Gravkvarteren omges av kastanjer och alm och hela kyrkogården
inhägnas av en 1,4 m hög hagtornshäck. Det finns också björkar, barrträd och syrener på
kyrkogården. Han berättar att lutningsförhållandena på kyrkogården gör att endast tre kvarter
kan utnyttjas fullt ut. Det finns dock ingen plan för hur kvarteren skulle ordnas. Allmänna
gravar och familjegravar har blandats och flera gravar kan man bara nå genom att gå över
andra gravar.

I det första förslaget till utvidgning som Klemming arbetade fram skulle det nya områdets
gräns i väster gå i en rak linje från den gamla kyrkogården vilket gjorde att det skapades ett
triangelformat område som inte utnyttjades. Församlingen och arkitekten var eniga om att
detta var olyckligt eftersom ett sådant område lätt förvandlades till upplag för allt möjligt.
Därför såg man till att inkorporera detta område i kyrkgården och planterade en syrenhäck
som skärmade av kyrkogården från kyrkstallarnas baksida. Idag är dessa kyrkstallar rivna och
en mindre arbetsbod för kyrkogårdsvakmästarna har byggts.

Arkitekt Klemmings plan för den nya kyrkogårdsdelen hade en tydlig klassicistisk struktur.
Den gång som gick från kyrkans södra ingång förlängdes liksom allén som markerade
gången. Övriga gångar i nord-sydlig eller öst-västlig riktning på den nya delen möttes i räta
vinklar. Längst i söder, där gången från den gamla kyrkogården tog slut och gångar på den
nya kyrkogårdsdelen möttes, skapades en grusad plats med planteringsland. Gångarna
fungerade som avgränsningar för gravkvarteren. Även den nya kyrkogårdsdelen försågs med
en trädkrans. En häck planterades i norra delen av det nya området. Enligt Klemmings plan
skulle fler träd ha planterats men det verkar inte ha blivit av. Den största avvikelsen från
planen gäller utformningen av gravkvarteren. Klemming ville placera gravvårdarna i rader i
öst-västlig riktning men de lades istället i nord-sydlig riktning. Man kan tänka sig att det här
varit starka traditioner inom församlingen som ledde till avsteget. När gravarna placerades i
nord-sydliga rader så kunde gravvårdarna vändas mot öster, så som traditionen bjöd. Arkitekt
Klemming hade också förordat att gravplatserna skulle sås in med gräs. Han såg gärna att man
gjorde så även med gravplatser på den äldre delen av kyrkogården. Detta gjordes dock inte
och på den nya kyrkogårdsdelen anlades köpegravarna med grusbeläggning. I sin beskrivning
av de äldre delarna av kyrkogården hade Klemming noterat att familjegravar och allmänna
gravar blandats. Nu skapades ett sammanhängande linjegravsområde i kvarter H. Det
nyanlagda området stod klart i början av 1920-talet och förefaller ha tagits i bruk omgående.
De äldsta gravvårdarna som finns i kvarter H är från 1925 och på en flygbild över området
från 1935 syns tydligt att den östra delen av det nyanlagda området är i bruk.
Från 1950 finns flera flygbilder och på dessa kan man se att köpegravarna utmed
huvudgången i kvarter F har börjat tas i bruk. Samtliga förefaller vara belagda med grus.
Flygbilderna från 1950 i museets arkiv verkar ha tagits vid två olika tillfällen under året. På
några av bilderna finns kyrkstallarna med men dessa saknas på två av bilderna. På de båda
sistnämnda bilderna ser man mogna sädesfält. De är alltså tagna på sensommaren och
kyrkstallarna måste därför ha rivits sommaren 1950. Den äldre delen av kyrkogården är dold i
grönska. Stora träd finns både i gravkvarteren och i kyrkogårdens omgärdning. I dag är
trädkransen i kyrkogårdens västra del borttagen, i söder har den glesnat p.g.a. trädens ålder
medan den i öster tagits bort och föryngrats med unga lindar. Dessa träd bör, av storleken att
döma, ha planterats för ca 15-20 år sedan. I övrigt är det inte känt när förändringarna
genomfördes. Allén som kantade huvudgången är borta frånsett tre höga klippta tujor.
Flygbilderna visar också att det stått höga tujor utmed gången som går från kyrkans västra
ingång till den södra ingången. Dessa är idag ersatta av knuthamlade almar på både östra och
västra sidan om kyrkans södra ingång. När detta gjordes är inte känt.

År 1954 byggdes en gravkällare på västra sidan av kullen i kvarter D. Planen omfattade
ursprungligen en bisättningskällare och ett kapell som förbands genom en hiss. Det blev dock
en enklare anläggning som byggdes. Ritningar till gravkällaren utfördes av Åtvidabergs
Byggnadsbyrå och uppfördes underledning av byggmästare Werner Johansson, Ukna.
Gravkällaren är placerad i sluttningen och byggd av betongblock.

Utseende på kyrkogårdens omgärdning förefaller ha skiftat. På en odaterad bild som hänger i
församlingshemmet omges kyrkogården i norr av ett Gunnebo-stängsel. Häckar, plank och
spiraltråd ska också ha förekommit. År 1967 tillkom det smidesstaket som omger
kyrkogården i norr och nordväst fram till den västra ingången till kyrkogården. Staketet
tillverkades av elever vid Överums yrkesskola. Eventuellt tillkom då också de grindar som
finns vid kyrkogårdens västra ingång. Om det tidigare inte funnits någon grind på platsen eller
om de ersatte en äldre grind är inte känt.

Flera av de grusgångar som fanns på den nya delen av kyrkogården och också mellan kvarter
C och E har under senare tid såtts in med gräs. Enligt en uppgift ska det ha gjorts i mitten av
1980-talet. Under 1980-talet påbörjades också arbetet med en minneslund. Den stod klar
1989. Vid grävningsarbete inför anläggandet påträffades en gjutjärnsvård som idag står
uppställd i minneslunden för att utmärka platsen.