HUSIE KYRKA

Den äldsta delen av kyrkogården närmst kyrkan etablerades sannolikt under medeltiden.
Sannolikt följde kyrkogården i Husie det allmänna mönstret från denna tid; en
betad ängsmiljö, där gravarna märktes ut med träkors eller liggande hällar. Kyrkan låg
väl synlig uppe på höjden, avgränsad av någon slags omgärdning. I en beskrivning över
Husie kyrka från 1682 nämns en gråstensmur med tre luckor och en port. Att begravas
på södra sidan av kyrkogården närmst kyrkan hade högst status, medan norra sidan
ansågs som mörkrets sida och främst var till för brottslingar och utsatta.

Under 1700-talet började man, som reaktion mot vanhävden av kyrkomarken, succes
sivt att planera om begravningsplatserna efter estetiska ideal. Från 1800-talet lät man
uppföra strikta kyrkogårdar, med frodiga trädkransar innanför kyrkogårdsmurarna,
symmetriska grusgångar och gravkvarter avgränsade med häckar. Efter 1850 blev det
allt vanligare att även de gamla landsbygdskyrkogårdarna fick en mer vårdad karaktär.
Under samma tid uppstod ett alltmer individualiserat gravskick, där alla som hade
möjlighet skaffade sig en egen gravplats och en påkostad sten.

1852 köptes ett stycke mark väster om den gamla kyrkogården. De nya gravplatserna
invigdes 1857 tillsammans med Bruniuskyrkan, samtidigt som man lät försköna den
äldre delen. 1880-81 utvidgade man kyrkogården igen, nu åt väster och norr. Engelska
sjukan, lungsot och smittkoppor skördade offer och behovet av gravplatser var stort.

1932 utvidgades kyrkogården i nordost. Kyrkogårdsmuren sågs över 1937-45. Nya
utvidgningar i norr gjordes 1951 och 1957.

Förändringarna under senare år har till stor del gällt den äldsta delen av kyrkogården.
Mindre ytor har gräsbesåtts av rationella skäl, och området har kompletterats med nya
typer av gravskick. 1989 anlades en minneslund och 2010 en asklund.

Kyrkogården idag
Den medeltida kyrkogården (kvarter A, se karta på sid 14) avgränsas i öster och söder
av en bredfogad stenmur med kalkstenskrön. Innanför muren står en delvis förnyad
trädkrans, sannolikt från slutet av 1800-talet, som även inramar utvidgningen i väster.
Huvudentrén mot gatan är utformad med en dubbelgrind av svartmålat smide från ca
1940 innanför gjutna, kolonnformade grindstolpar. Från grinden strålar grusgångar
upp mot kyrkan och vidare till kyrkogårdens kvarter. De äldsta kvarteren är mestadels
grustäckta, men även gräsklädda ytor förekommer. De äldre buxbomsstrukturerna är
bevarade i form av låga häckar kring kvarter och gravplatser. Vissa gravplatser har förtätats
[7], t.ex. genom att de delats med mindre urngravar framför 1800-talets sten,
men de har fått behålla sin ursprungliga omgärdning i form av buxbomshäckar eller
stenstolpar och kättingar. Gravmaterialet kommer till stor del från förra sekelskiftet,
med många högresta vårdar i svart granit, men här finns också ett stort antal moderna
gravstenar fritt inplacerade. Bland de förstnämnda märks en marmorvård över lantbrukaren
Jöns Jönson, rikt smyckad enligt tidens ideal med lagerkrans, medaljonger
och akroterier, bland de modernare en personligt utformad vård efter kantorn Jacob
Nilsson. Dess krön har formen av tre orgelpipor. Söder om kyrkan finns ett lapidarium
med stenar från 1800-talets första hälft, s.k. skånska kalkstensvårdar med smala livstenar
med rika inskriptioner. I nordvästra hörnet finns ett område med barngravar.

Från äldsta delen leder en stentrappa ner till utvidgningarna från förra seklet [8], som
avskiljs med en häck från det medeltida gravområdet. Först når man markremsan från
1852, där gravarna står i rad framför en bokhäck, därefter 1881 års etablering (kvarter
B). Gravplatserna är grusade och buxbomskantade. Gravmaterialet spänner från denna
tid fram till våra dagar. De moderna stenarna är oftast i röd- eller grå granit, låga och
strama med de individuella dekorerna koncentrerade till texter, små lösa figurer och
symboler på vårdarnas framsidor. En sådan vård har skådespelerskan Emy Storm, som
bl.a. gestaltade Alma i Emil i Lönneberga. Området avgränsas i väst av ett galvat
nätstaket, i vilket sitter ett grindparti av smide från tiden kring förra sekelskiftet.
Gravplatserna lite längre norrut (kvarter C) har en liknande utformning med buxbomsomgärdade
grusvårdar, men här står stenarna ställda mot rygghäckar [9].

Öster om kvarter C ligger kapellet framför en grusad förplats. Norr om byggnaden
binds gestaltningen ihop av en bred, trädkantad allé som mynnar i en smidesgrind mot
gatan i öster. Gravplatserna i kvarter D [10] har endast liggande stenar, samlade framför
låga häckar med några träd och vintergröna buskar fritt inplacerade. Till de mer
namnkunniga som vilar i kvarteret hör Hugo Åberg, en byggmästare från Malmö som
uppförde både Jägersro och Kronprinsen. Det yngsta och till stor del outlagda kvarter
E har en liknande utformning. De enskilda vårdarna avskiljs inte av grusgångar, utan
istället är marken till största delen gräsklädd. Kyrkogården avslutas i norr av en trädridå
framför den stora förråds- och personalbyggnaden.

Minnes- och asklundarna har etablerats på den äldsta delen av kyrkogården. Minneslunden
ligger på en cirkulär stenplatå direkt sydväst om kyrkan. I mitten finns en rund smyckningsplats
flankerad av två stativ med ljushållare. En häck begränsar minneslunden från grusgången runt kyrkan.
Asklunden har ett likartat tema med häckar och murar, som omfamnar en stensatt, cirkulär
platsbildning. Minnesplaketterna är fästa till tre obelisker. Urnlundarna har konsekvent samlats
kring kyrkogårdens ytterkanter, både på den äldsta delen och på utvidgningarna. De flesta stenar
ligger direkt i gräset med möjlighet till enskild plantering framför.

Byggnader på kyrkogården
Kapellet är uppfört 1932 efter ritningar av Nils Blanck och ombyggt 1958 av Nils
Thornberg. Ombyggnaden omfattade bl.a. installation av hiss samt tillbyggnad mot
norr med toaletter. Invändigt skapades ett avskiljt kapprum och pentry på 1980-talet.
Fasaderna är gjorda av spritputsad sten, som nederst avslutas med en granitsockel. De
höga fasaderna genombryts av rundbågiga fönster och en framskjuten entréportal.
Gjutjärnsbågarna sitter djupt indragna i de skrånade fönsternischerna. Längs takfoten
löper en rundbågsfris. Sadeltaken är täckta med röda tegelpannor.

Personal- och förrådsbyggnaden är från 1968. Huset är uppdelat i två volymer, gestaltade
med vita tegelskivor mellan svarta fönsterband och med platta papptak.

Se även beskrivning av Husie kyrkas kyrkomiljö under Miljöer.

Källor och litteratur
470 nya kyrkor, bidrag till Sveriges arkitekturhistoria 1850-1890, Jakob Lindblad, RAÄ, 2009
Bostadsmiljöer i Malmö- inventering del 3 1965-75, Tyke Tykesson m.fl., Malmö kulturmiljö
och Länsstyrelsen Skåne län, 2001
Drömmen om medeltiden . Carl Georg Brunius som byggmästare och idéförmedlare, Bo
Grandien, Nordiska Museets Handlingar, Berglingska Boktryckeriet, Lund, 1974
Husie kyrka ombyggnad av ramp, Helena Rosengren, Malmö museer/ Kulturarvsenheten,
rapport 2014:2002
I de dödas vilorum- Malmös begravningsplatser, Jeanette Rosengren& Urszula Striner,
Kira förlag, Malmö, 2013
Årsbok 1952, Malmö fornminnesförening, Husie kyrka 1830 och 1847, Helge
Andersson, www.elbogen.nu
Årsbok 1974, Malmö fornminnesförening, Husie kyrkas medeltida torn, Sven
Rosborn, www.elbogen.nu
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg& Ingrid Sjöström, RAÄ, 2015
Underhållsplan för Husie kyrka 2005-09-02, Wikerstål Arkitekter, Helsingborg, 2005
http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, hämtad 2017-01-26
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2016-05-12
http://malmo.se/Stadsplanering--trafik/Stadsplanering--visioner/Detaljplaner.html,
hämtad 2017-01-26

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860
Uppförd av murmästare Johan Stenberg 1855-57 efter ritningar av Carl Georg Brunius och fogad till den äldre kyrkans torn. Invigd 22 november 1857 av biskop Johan Henrik Thomander.

PLAN OCH MATERIAL - Kyrkorummet har latinsk korsform med tresidig avslutning i öster.
Sakristian vid södra korsarmen är tillbyggd 1974. Huvudingång genom tornet i väster. Separata ingångar finns till sakristian och norra korsarmen.

Murarna är uppförda av gråsten med tegel i gavelrösten, omfattningar och dekorativa detaljer. Tornet byggt helt av tegel. Putsad och vitkalkad. Taktäckning av tegel, ursprungligen spån. Torntaket belagt med kopparplåt.

EXTERIÖR - Uppförd enligt 1855 års ritning. Kyrkan, som är en typisk Bruniuskyrka, är delvis förändrad genom tillbyggnaden av sakristian samt överputsningen av det gula teglet i korsarmarnas gavelrösten och i friser och omfattningar.

INTERIÖR - Det kryssvälvda kyrkorummet präglas nu av det 1973-74 års renovering, då koret utökades och altarplatsen förlades till den ursprungliga sakristian, som tidigare avskilts från koret genom en skärmvägg. I samband med denna renovering tillkom även det östra fönstret med glasmålningar av Erik Olsson. Predikstolen är utförd 1870 efter en äldre ritning av C G Brunius men saknar ljudtak. Bänkinredningen är delvis ursprunglig. Orgeln och orgelläktaren tillkom 1883.

Ursprungligen var en altaruppsats från 1642 uppställd mot den skärmvägg, som avgränsade sakristieutrymmet. Likaså övertog man från början som ett provisorium den äldre kyrkans 1600-talspredikstol. Den var placerad intill altarringens södra ände och hade uppgång direkt från sakristian. Delar av altaruppsatsen samt predikstolen är bevarade och uppsatta på väggarna i korsarmarna.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 1, Skåne och Blekinge. 1989.