VARTOFTA - ÅSAKA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VARTOFTA-ÅSAKA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 540, 1900: 620, 1995: 197

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen med prästgården mitt i väl samlad bebyggelse vid Åsakabäcken på en brant terrass i det öppna, kulliga landskapet vilket bildats genom avsmältningsprocesser vid inlandsisens regression. Alléer leder genom byn. Socknen ligger sydost om Falköping.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långsmalt, rektangulärt långhus med vapenhus i söder och sakristia på korpartiets nordsida. Kyrkans byggnadshistoria är osäker. Sannolikt uppfördes kyrkan under medeltiden och av proportionerna att döma återstår murar i såväl norr som söder. Den nuvarande planformen är dock resultatet av om- och tillbyggnader i flera etapper. Vid en ombyggnad 1795 tillkom sannolikt salkyrkans befintliga östparti, troligen med samtida eller något yngre sakristia. Kyrkan har sannolikt också förlängts i väster. Vapenhus av okänd ålder.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har en karaktäristisk exteriör med sitt brutna tak, valmat i öster och väster, och vapenhuset nästan mitt på den södra väggen. Väggarna är vitputsade och de glest sittande fönstren har stickbågig form. Ingång på vapenhusets sydsida samt på den västra gaveln. Det långsmala kyrkorummet, med vitputsade väggar, täcks av ett bemålat trätunnvalv med molnhimmel och änglafigurer (enligt uppgift hade kyrkan kryssvalv före 1795). Målningsarbeten skall enligt inventeringen 1830 (ATA) ha företagits 1808 av en J. C. Lundin. Innertaket skall enligt inskription ha målats om 1881. Predikstol från ca 1830, med ljudtak från 1734. Altartavlan är målad av konstnärinnan Anna Virgin och skänktes till kyrkan 1890.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Vid en restaurering 1939-41 påträffades fragment av figurativa kalkmålningar troligen från 1600-talet, varav delar är synliga på den norra långhusmuren.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.

VARTOFTA-ÅSAKA KYRKA med sin omgivande och nästan runda kyrkogård är belägen i öst-västlig riktning på en hög kulle. Högsta punkten är nordost om sakristian vilket gör att kyrkogården sluttar något åt söder. Sydväst om kyrkan står klockstapeln från 1810. Väster om kyrkan är kyrkogården terrasserad. Öster om kyrkan sluttar marken brant och utanför muren finns stenmassor.
Kyrkogårdens östra del står utan gravar medan dess övre platå närmast kyrkan har gravar i rader med nord-sydlig riktning. Här är gravvårdsbeståndet blandat och till största delen äldre. Norr om kyrkan finns en större gravvård som omgärdas av ett smidesstaket. I söder finns några smideskors, tre äldre gravstenar med trepassformig överdel, tre liggande gravhällar samt en liggande, äldre gravhäll utanför vapenhusets västvägg.
Kyrkogården omgärdas av en kallmur. Vid murens västra insida finns en trädrad av unga lindar. Åt söder, öster och norr är träden av blandad älder och sort; gran, lönn, lind och ask. Norr om kyrkan finns höga lövträd (al?). Kyrkogårdsmurens öppningar finns nordväst och sydväst om kyrkan. Grindarna av smide hänger på grindstolpar av natursten. Från grindarna leder breda grusgångar upp till och runt kyrkan. Södermurens öppning in till den äldre prästgården saknar grind.
Kyrkogården har utökats, först åt norr ca 1830, senare med terasser 1876-77 samt 1935-36. Nedanför kullen finns en plan, gräsbevuxen, ännu ej utnyttjad del. Utanför kyrkans söderfasad finns äldre gravstenar och medeltida byggnadsdelar.
Enligt en inventering från 1830 skall det i kyrkogårdens nordöstra hörn ha funnits ett "kyrkohärberge" av trä intill muren. Det berättas i handlingarna att man 1750 planterade oxlar på kyrkogården samt att familjen Saltza hade en familjegrav på kyrkogårdens sydvästra delen.
KLOCKSTAPEL - Stapeln vilar på 11 stödben, varav nio döljs bakom den inpanelade byggnadskroppen vars grundplan är rektangulär och vars fasad är klädd med en enkel locklistpanel. Ett inklätt stödben sticker ut åt norr och ett åt söder. Ingången till stapeln sker genom en svartmålad plankdörr i den norra fasaden. Utanför finns en trätrappa. Stapelns öst- och västfasader lutar inåt och smalnar av uppåt till en nästan kvadratisk överdel som har svartmålade ljudluckor åt öster och väster. Stapeln kröns av en smäcker klockformad huv som är täckt av spån som ser obehandlade ut. Huvens överdel dras upp till en smal spira som upptill kröns av en kula och en kyrktupp av smide på vilken årtalet 1952 (9?) finns angivet. Klockstapelns första våning används som redskapsförråd och i den andra våningen hänger en mindre och en större kyrkklocka. Klockstapeln renoverades 1945.

VARTOFTA-ÅSAKA KYRKA med sin omgivande och nästan runda kyrkogård är belägen i öst-västlig riktning på en hög kulle. Högsta punkten är nordost om sakristian vilket gör att kyrkogården sluttar något åt söder. Sydväst om kyrkan står klockstapeln från 1810. Väster om kyrkan är kyrkogården terrasserad. Öster om kyrkan sluttar marken brant och utanför muren finns stenmassor.
Kyrkogårdens östra del står utan gravar medan dess övre platå närmast kyrkan har gravar i rader med nord-sydlig riktning. Här är gravvårdsbeståndet blandat och till största delen äldre. Norr om kyrkan finns en större gravvård som omgärdas av ett smidesstaket. I söder finns några smideskors, tre äldre gravstenar med trepassformig överdel, tre liggande gravhällar samt en liggande, äldre gravhäll utanför vapenhusets västvägg.
Kyrkogården omgärdas av en kallmur. Vid murens västra insida finns en trädrad av unga lindar. Åt söder, öster och norr är träden av blandad älder och sort; gran, lönn, lind och ask. Norr om kyrkan finns höga lövträd (al?). Kyrkogårdsmurens öppningar finns nordväst och sydväst om kyrkan. Grindarna av smide hänger på grindstolpar av natursten. Från grindarna leder breda grusgångar upp till och runt kyrkan. Södermurens öppning in till den äldre prästgården saknar grind.
Kyrkogården har utökats, först åt norr ca 1830, senare med terasser 1876-77 samt 1935-36. Nedanför kullen finns en plan, gräsbevuxen, ännu ej utnyttjad del. Utanför kyrkans söderfasad finns äldre gravstenar och medeltida byggnadsdelar.
Enligt en inventering från 1830 skall det i kyrkogårdens nordöstra hörn ha funnits ett "kyrkohärberge" av trä intill muren. Det berättas i handlingarna att man 1750 planterade oxlar på kyrkogården samt att familjen Saltza hade en familjegrav på kyrkogårdens sydvästra delen.
KLOCKSTAPEL - Stapeln vilar på 11 stödben, varav nio döljs bakom den inpanelade byggnadskroppen vars grundplan är rektangulär och vars fasad är klädd med en enkel locklistpanel. Ett inklätt stödben sticker ut åt norr och ett åt söder. Ingången till stapeln sker genom en svartmålad plankdörr i den norra fasaden. Utanför finns en trätrappa. Stapelns öst- och västfasader lutar inåt och smalnar av uppåt till en nästan kvadratisk överdel som har svartmålade ljudluckor åt öster och väster. Stapeln kröns av en smäcker klockformad huv som är täckt av spån som ser obehandlade ut. Huvens överdel dras upp till en smal spira som upptill kröns av en kula och en kyrktupp av smide på vilken årtalet 1952 (9?) finns angivet. Klockstapelns första våning används som redskapsförråd och i den andra våningen hänger en mindre och en större kyrkklocka. Klockstapeln renoverades 1945.

VARTOFTA-ÅSAKA KYRKA med sin omgivande och nästan runda kyrkogård är belägen i öst-västlig riktning på en hög kulle. Högsta punkten är nordost om sakristian vilket gör att kyrkogården sluttar något åt söder. Sydväst om kyrkan står klockstapeln från 1810. Väster om kyrkan är kyrkogården terrasserad. Öster om kyrkan sluttar marken brant och utanför muren finns stenmassor.
Kyrkogårdens östra del står utan gravar medan dess övre platå närmast kyrkan har gravar i rader med nord-sydlig riktning. Här är gravvårdsbeståndet blandat och till största delen äldre. Norr om kyrkan finns en större gravvård som omgärdas av ett smidesstaket. I söder finns några smideskors, tre äldre gravstenar med trepassformig överdel, tre liggande gravhällar samt en liggande, äldre gravhäll utanför vapenhusets västvägg.
Kyrkogården omgärdas av en kallmur. Vid murens västra insida finns en trädrad av unga lindar. Åt söder, öster och norr är träden av blandad älder och sort; gran, lönn, lind och ask. Norr om kyrkan finns höga lövträd (al?). Kyrkogårdsmurens öppningar finns nordväst och sydväst om kyrkan. Grindarna av smide hänger på grindstolpar av natursten. Från grindarna leder breda grusgångar upp till och runt kyrkan. Södermurens öppning in till den äldre prästgården saknar grind.
Kyrkogården har utökats, först åt norr ca 1830, senare med terasser 1876-77 samt 1935-36. Nedanför kullen finns en plan, gräsbevuxen, ännu ej utnyttjad del. Utanför kyrkans söderfasad finns äldre gravstenar och medeltida byggnadsdelar.
Enligt en inventering från 1830 skall det i kyrkogårdens nordöstra hörn ha funnits ett "kyrkohärberge" av trä intill muren. Det berättas i handlingarna att man 1750 planterade oxlar på kyrkogården samt att familjen Saltza hade en familjegrav på kyrkogårdens sydvästra delen.
KLOCKSTAPEL - Stapeln vilar på 11 stödben, varav nio döljs bakom den inpanelade byggnadskroppen vars grundplan är rektangulär och vars fasad är klädd med en enkel locklistpanel. Ett inklätt stödben sticker ut åt norr och ett åt söder. Ingången till stapeln sker genom en svartmålad plankdörr i den norra fasaden. Utanför finns en trätrappa. Stapelns öst- och västfasader lutar inåt och smalnar av uppåt till en nästan kvadratisk överdel som har svartmålade ljudluckor åt öster och väster. Stapeln kröns av en smäcker klockformad huv som är täckt av spån som ser obehandlade ut. Huvens överdel dras upp till en smal spira som upptill kröns av en kula och en kyrktupp av smide på vilken årtalet 1952 (9?) finns angivet. Klockstapelns första våning används som redskapsförråd och i den andra våningen hänger en mindre och en större kyrkklocka. Klockstapeln renoverades 1945.