ÄLVESTADS KYRKA

Älvestad är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes troligen under 1100-talets senare del, fick ett utökat kor under senmedeltiden och byggdes ut mot norr och öster 1756. Ombyggnaden gjordes av murmästaren och klockaren Anders Hansson från Kärna och idag är kyrkan en salkyrka med rakslutet kor. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Kyrkorummet och sakristian i norr har valmade sadeltak täckta med enkupigt rött taktegel. Tornet sitter asymmetriskt placerat i väster och kröns av en trälanternin som tillkom 1836 efter ritningar av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg. De stickbågiga fönsteröppningarna har fönster med karmar och spröjsverk av trä, målat svart. Huvudingången är genom den medeltida sydportalen som har en profilerad omfattning i kalksten och sandsten. Tornet nås via en trappa i muren med ingång från tornets sydfasad. Den 29 mars 2007 förstördes kyrkan genom brand. Tornets murverk klarade sig relativt väl och långhusets samt sakristians murar står kvar, men är brandskadade.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger på en ås med småskalig bybebyggelse i väster, landsvägen i söder, och lägre liggande åkermark i norr och öster. Söder om landsvägen ligger bebyggelse som hör till byn Älvestad. Här ligger också församlingshemmet som är inrymt i en äldre byggnad med fasader klädda med gråmålad träpanel. I norr och öster finns lägre liggande jordbruksmark.

Flygfoto från 1952

Kyrkogården
Kyrkogården omges av en stödmur. Till den södra ingången, som är huvudingång, finns en pargrind i järnsmide. En mindre grind i samma utförande finns i öster. På kyrkogården är flera kalkstenstensvårdar från 1600-talet bevarade.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Den äldre topografiska litteraturen (Broocman, Widegren och Ridderstad) redovisar
endast för kyrkans omfattande utbyggnad och restaurering i mitten av 1700 talet.
Broocman redovisar dock för en försvunnen runsten som troligen försvann i samband
med restaureringen i mitten av 1700-talet. Texten Geter (Göter) och hans
bröder..Gud hjälpe hans själ är känd genom avskrift.
Det kan dock antagas att kyrkogården sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida
kyrkan.
Kyrkogården äger ett stort antal bevarade gravvårdar från 161700 tal, den äldsta från
1611. Intressant nog står en av dem sannolikt på ursprunglig plats, det så kallade
Vittorpsmonumetet. I Sune Ljungstedts inventering fanns ytterligare en sten på
ursprunglig plats i kv B. Denna redovisas dock som svårt skadad och har sedan tagits
bort.
Sannolikt är norra delen av kyrkogården tillkommen relativt sent. Dock före eller
samtidigt med att nuvarande kyrkogårdsmur anläggs eftersom denna innesluter hela den
nuvarande kyrkogården och är enhetligt uppförd.
Ingen uppgift finns om tiden för kyrkogårdsmurens uppförande, men den ansluter till
den gängse typ av mur som anlades på 1800-talet. Samtidigt har fyllnadsmaterial
sannolikt påförts så att murens insida kommit att ligga i höjdliv med kyrkogården.
Kyrkogårdens utseende från tiden före 1939, då flygbilden nedan togs, är oklar då källor
saknas. 1968 togs också en del bilder av kyrkogården i samband med restaureringen av
kyrkan.
En arkeologisk förundersökning utförd av undertecknad 1993 innebar att ett VA-schakt
drogs in under kyrkmuren från söder strax öster om murens SV hörn. Därefter följdes
kyrkogårdens grusgång österut mot tornet, för att sedan runda detta och ansluta till den
nybyggda toaletten i långhusets nordvästligaste del. På hela denna sträcka berördes
endast grova fyllnadsmassor, ibland av blockstorlek, och inga spår av gravar syntes.
Endast närmast tornet framkom en sådan, som dock kunde undvikas. Detta bör innebära
att nuvarande kvartersindelning varit i bruk ända sedan utfyllnaden skett. Eventuella
medeltida eller äldre gravar ligger i så fall kvar djupt under denna utfyllnad.
Möjligen har denna omfattande ombyggnad av kyrkogården skett under sent 1800-tal.
Detta skulle i så fall korrespondera väl med det faktum att det finns en tydlig indelning
till gårdsvis placering av gravvårdar från tiden kring sedelskiftet 181900, särskilt
tydlig längst i öster och i sydväst. Dessa vårdar skulle då vara de första på plats efter
omläggningen.

Nuvarande gravkarta är från 1971 och redovisar till största delen för kyrkogårdens
aktuella utseende. En stor del av träden som karterats i trädkransen har dock tagits bort.
1993 tillkom också minneslunden i NV hörnet.
Mellan 1993 och 2003 har också södra ingången förändrats. Tidigare fanns en trappa
direkt innanför grinden som ledde upp till kyrkogårdens höjdnivå. Denna är nu ersatt av
en sluttande gång fram mot kyrkan och istället har trappstenen lagts i den kringgående
gången mot öster respektive väster (se markering kartskissen över kyrkogårdens
vegetation).

ÄLVESTAD KYRKOGÅRD
Kyrkan har ett högt fritt läge på östligaste delen av en ås i ett i övrigt flackt landskap. I
väster finns småskalig bybebyggelse, i söder landsvägen, parkeringen och bybebyggelse.
I norr och öster jordbruksmark direkt anslutande till kyrkogården.
Kyrkogården har en rektangulär/rundad planform. vilket kommer sig av att östra sidan
är rundat utvidgad och har rundade hörn. Kyrkogården har sin huvudsakliga
utsträckning i nordsydlig riktning med kyrkan nöjaktigt i mitten av kyrkogården.

Älvestad kyrka
Älvestads nuvarande kyrka uppfördes sannolikt under 1100-talet. Av den ursprungliga
kyrkan återstår det romanska tornet samt den huvudsakliga sträckningen av den södra
långväggen. Kyrkan byggdes ut kraftigt, främst mot norr 175657. Lanterninen på det
medeltida tornet tillkom 1836. Kyrkorestaureringar är genomförda 1868, 1923, 1968
(varvid omfattande murverksdokumentation gjordes) och 1993.
Älvestad var länge annexkyrka till Skeppsås, där de flesta av Älvestads kyrkoherdar
ligger begravda.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre kvarter AC. Kvarter A söder och väster om kyrkan, kvarter
B söder och öster om kyrkan samt kvarter C norr om kyrkan.

Allmän karaktär
Älvestad är en öppen, ljus kyrkogård. Den är högt belägen med utsikt mot främst norr
och öster men i viss mån även mot söder. Kyrkogården sluttar relativt svagt mot N men
kraftigare mot Ö, särskilt efter koret och österut där sluttningen blir brantare. De rader
som ligger utanför den kringgående grusgången och en högre oxbärshäck i sluttningen i
öster ger nästan intryck av att ligga utanför kyrkogården.
De äldre kulturhistoriskt intressanta gravvårdarna står oftast runt kanterna. Här kan ett
ursprungligt samband mellan gravarnas placering och byarna runt omkring fortfarande
avläsas. De flesta av dessa gravvårdar är resta kring 19001930 över hemmansägare och
har en utpräglad karaktär av tidigt 1900-tal (jugendstil). Detta gäller också gravarna
längst i öster som nästan undantagslöst innehåller vårdar av denna sort. På det inre av
kyrkogården dominerar de yngre breda gravvårdarna. Kv A och B är de gamla
köpegravskvarteren medan Kv C innehållit den gamla allmänna linjen.
Ett stort antal 161700-talsvårdar står uppställda invid kyrkogårdsmuren.
Älvestad är en utpräglad landsortssocken, där alternativa sysselsättningar till jordbruket
inskränkt sig till enstaka skomakare och bysmeder, vilket också kommer till uttryck vad
gäller titlar på de gravstenar som finns.

Omgärdning
En 0,6-1,0 m hög kallmurad kyrkogårdsmur omgärdar alla sidor av kyrkogården.
Västra muren: Muren är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenar är
obearbetade men enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka
kalksten ingår. Insidan av muren i höjdliv med kyrkogården.
Norra muren: Muren är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenar är
obearbetade men enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka
kalksten ingår. Insidan av muren i höjdliv med kyrkogården.
Östra muren: Muren är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenar är
obearbetade men enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka
kalksten ingår. Insidan av muren i höjdliv med kyrkogården. Ett parti mur ut mot
landsvägen buktar kraftigt ut och hotar falla ur.
Södra muren: Muren är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenar är
obearbetade men enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka
kalksten ingår. Insidan av muren i höjdliv med kyrkogården. Mot parkeringen i söder
finns 10 järnöglor inslagna i muren (för att binda hästar).
På insidan av kyrkogårdsmuren finns en trädkrans. Ett stort antal träd som är markerade
på kartan som ingående i trädkransen har nyligen tagits bort.

Ingångar
Öster: En biingång finns i öster med en enkel smidesjärnsgrind med samma ornament
som huvudgrinden. Grindstolparna är av kalksten och skadade. Åtminstone den södra
bör bytas ut. Bakom denna en trappa av kalkstensplattor i två flykter om 7 respektive 1
trappsteg.
Norr: I norr finns en (ca 3 m bred) öppning i häcken som leder ut till avfallshanteringsanläggningen
och trädgårdsskjulet.
Söder: Huvudingången ligger i söder och har en dubbel smidesjärnsgrind mellan
obeliskformade grindstolpar av gråsten. Ovansidan av grinden är ornerad med bågar i
järn.

Vegetation
På insidan av kyrkogårdsmuren finns en trädkrans. Ett stort antal träd som är markerade
på kartan som ingående i trädkransen har nyligen tagits bort.
På västra muren: en ask och en björk samt en lite dunge av 3 granar.
På norra muren: 4 björkar och 5 askar (varannan av varje), här finns också en nära 2,5 m
hög tujahäck.
På östra muren: 1 ask,
På södra muren: fyra askar
Förutom trädkransen finns system av häckar inne i kvarteren. Dessa består oftast av
oxbär, men också ölandstok ingår i vissa fall, se kvartersbeskrivningarna.
Trädkransen var enligt gravkartan från 1971 mer omfattande än den är idag. På denna är
9 lövträd markerade på västra muren, i norr 9 lövträd (varannan björk och lind), i öster 9
askar (varav 1 kvarstår) och i söder 6 askar varav 4 kvarstår.

Gångsystem
Samtliga gångar på kyrkogården består av naturgrus.
Huvudgångssystemet består av en bred naturgrusgång som leder från den södra
huvudgrinden fram till huvudporten på södra långsidan av kyrkan.
En smalare grusgång löper utmed hela kyrkogårdens utsida. Denna går dock inte ut till
de tre yttersta gravraderna i kvarter B. Här finns istället en bågformad gång av
kalkstensplattor.
Ytterligare en huvudgrusgång finns norr om kyrkan, från sakristian och västerut hela
kyrkogårdens längd. En kortare gång går också från tornet och rakt västerut. Flera
gångar av delvis överväxta kalkplattor finns inne i kvarteren.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns ett stort antal 1600-tals gravvårdar uppställda (hela 11 stycken),
dels i rader på kyrkogårdsmuren från mitten av västra delen av kyrkogården och längs
hela södra kyrkogårdsmuren. En vård står i ursprungligt läge? i kvarter A (se Sune
Ljungstedts inventering samt avskrivningar av texten i bilaga nedan). Flera av dessa
stenar är anmärkningsvärt gamla (1611, 1619 och 1622). (Texter se bilaga.)
Ett ovanligt stort antal stenar från tiden kring år 1900 finns bevarade på ursprunglig
plats, huvudsakligen längs kanterna i kvarter A och B. Ett fåtal bevarades stenramsgravar,
alla överväxta med gräs finns. Ett par höga obeliskstenar finns både i kvarter A
och B.
Bland de undanställda vårdarna på västra muren finns fyra äldre järnkors och ett träkors.
Bland de undanställda vårdarna i NÖ hörnet ingår ett avbrutet livsträd och två
kalkstensvårdar från 1800-talet.

Minneslund
Minneslunden invigdes 1997 och är anlagd i en utvidgning av kyrkogårdens NV hörn.
En eliptisk smal grusgång omger en gräsmatta begränsad av små huggna gatstenar. En
kvarnstensliknande kalksten med hål för blombuketter och en rund natursten med ordet
minneslund inhugget finns på gräsmattan där det också står en björk (som ingår i
trädkransen.)
En nyanlagd sträckning av tujahäcken bildar bakgrund.

Byggnader
-

Övrigt
10 av de bevarade 16- och 1700- talsvårdarna är uppställda som museistenar på västra
och södra muren. N om dessa på västra muren är sedan de 4 järnkorsen uppställda.
Därefter ligger en rad borttagna stenar i rad. Längst i NV ligger ett antal borttagna
vårdar i en hög. Synbarligen finns en ordning att ju längre mot söder en borttagen vård
står ju högre museivärde har den.
En runsten är känd från kyrkan men försvunnen sedan mitten av 1700-talet (Ö 41).

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr A 1 194

Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-194 och utgör den västra halvan av kyrkogården
söder om kyrkan och två rader gravar på ömse sidor gången längst i väster.
Väster om kvarteret ligger tomtmark och bybebyggelse, norr om kvarteret åkermark. I
öster möts Kv B och C. Söder om kvarteret ligger en parkeringsplats i breddningen av
landsvägen och på andra sidan denna församlingshemmet.

Allmän karaktär
Ljus öppen karaktär. Kvarteret har en vid utsikt mot jordbruksbygden i norr. Bitvis är
det glest mellan gravstenarna. Karaktären ges huvudsakligen av de många vårdarna från
förra sekelskiftet och av de många bevarade 1600-talsvårdarna.

Omgärdning
I söder kyrkogårdsmur och två askar. I väster kyrkogårdsmur och en björk, en ask och
tre små granar, dessutom en ca 0,5 m hög oxbärshäck. Kvarteret skiljs från kvarter B av
huvudgrusgången i öster. Kvarteret skiljs från kvarter C av grusgången längs med
kyrkan och dess förlängning i form av en plattgång norrut.

Ingångar
Huvudgrinden i söder (SÖ delen av kvarteret). Från huvudgrusgången löper en trappa
upp till den kringgående grusgången. Trappan består av 1 flykt med 5
kalkstenstrappsteg. Trappräcket är av smidesjärn med samma ornering som
huvudgrinden.

Vegetation
Huvudsakligen består häcksystemet av oxbärshäckar. Den längsta sammanhållna är ca
0,8 m hög. Den startar vid huvudgrusgången och går sedan i västlig riktning, den
svänger sedan 90 grader i SV hörnet och går norrut till kyrkogårdens slut. Den avbryts
på två ställen av grusgångar. Två korta sträckor oxbärshäck finns också på ömse sidor
den korta grusgången mellan tornet och norra kyrkogårdsmuren, de är ca 0,5 m höga.
Mellan gravstensraderna inne i kvarterets södra del finns låga ca 0,2-0,3 m höga
spireabuskar och två rader med buxbom i samma höjd.

Gångsystem
Huvudgrusgången bildar kvarterets gräns i öster. Direkt innanför huvudgrinden finns en
trappa med smidesjärnsräcke upp till en kringgående grusgång som följer kvarterets
kant längs hela dess sträckning med en rad gravar utanför. Också kyrkan omges av en
grusgång som går runt tornet och sedan rakt norrut till den norra mellangången. Därefter
ersätts den av en gång av kalkplattor som delvis är överväxta. Den norra mellangången
startar vid kyrkans sakristia och går sedan rakt västerut. Ytterligare en grusgång finns
mellan tornet och kyrkogårdsmuren direkt väster om detta.

Gravvårdstyper
Vittorpsmonumentet består av en sten över J E Magnusson från 1932 och stenen över
Per Månsson från 1619 (på ursprunglig plats?). Utmed kanterna men delvis också inne i
kvarteret står ett stort antal smala tidstypiska vårdar i jugendstil resta över
hemmansägare kring 1890 1935.
Yngre bredare gravvårdar finns också mellan dessa, dock huvudsakligen inne i
kvarteret. 3 stenramsgravar finns, samtliga har grusplanen överväxt med gräs. I NV
delen av kvarteret står en hög obeliskformad sten. En steleformad sten och en större
bautasten finns också. Gravstenarna täcker tiden 16192002. Tyngdpunkterna i
resningstid ligger kring 1890-1932, kring 1950 och 1990-tal.

Byggnader
-

Övrigt
Under sommartid står en enklare parkbänk uppe på södra kyrkogårdsmuren.

Kvarter B Gravplats nr B 1175

Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-175 och utgör den östra halvan av kyrkogården
söder om kyrkan och 3 rader gravar öster om gången längst i öster.
Väster om kvarteret ansluter det till kvarter A och C. I norr och öster ligger åkermark. I.
Söder om kvarteret ligger en parkeringsplats i breddningen av landsvägen. Dessutom
ingår två rader gravar utanför huvudhäcken i sluttningen ned mot kyrkogårdsmuren i
öster.

Allmän karaktär
Ljus öppen karaktär. Kvarteret har en vid utsikt över jordbruksbygden i öster och norr.
Bitvis är det glest mellan gravstenarna. Karaktären ges huvudsakligen av de många
vårdarna från förra sekelskiftet och av de bevarade 1600-talsvårdarna. De två yttersta
raderna gravar i öster ger närmast intryck av att ligga utanför kyrkogården.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur och trädkrans bestående av två askar i söder och en i öster (se allmän
beskrivning). Gränsen mot kvarter A utgörs av huvudgrusgången i väster. Gränsen mot
kvarter C ligger i den kringgående huvudgrusgången.

Ingångar
Huvudgrinden i söder (SV delen av kvarteret). Från huvudgrusgången löper en trappa
upp till den kringgående grusgången. Trappan består av 1 flykt med 5
kalkstenstrappsteg. Trappräcket är av smidesjärn med samma ornering som huvudgrinden.

Vegetation
I SÖ hörnet av kvarteret växer en stor lönn som ingår i trädkransen. Inne i kvarteret
löper 3 rader med oxbärshäck i nordsydlig riktning. De är ca 0,7 m höga. Den östligaste
av oxbärshäckarna skiljer huvuddelen av kvarteret från två rader gravar i sluttningen
längst i öster. Mitt för sakristian finns en öppning i häcken som leder till den yttre östra
delen av gravkvarteret och biingången i öster. Mellan gravstenarna här löper en låg (ca
0,20,3 m hög) rosenspirea.

Gångsystem
Huvudgrusgången bildar kvarterets gräns i väster. Direkt innanför huvudgrinden finns
en trappa med smidesjärnsräcke upp till en kringgående grusgång som följer kvarterets
kant längs hela dess sträckning med en rad gravar utanför. Denna utgör också gräns mot
kvarter C i den norra delen av kvarteret. Också kyrkan omges av en grusgång.
I den yttersta delen i öster finns en bågformad gång av kalkstensplattor utanför den
yttersta gravraden.

Gravvårdstyper
3 äldre 1600- och 1700-talsvårdar står på kyrkmuren längst i söder. Inne i kvarteret
finns en blandning av äldre och yngre gravstenar från tiden 18362001. Ett järnkors rest
1994 och en mycket bred låg gravsten som ursprungligen tillhört en stenramsgrav finns
här. I raderna längst i öster finns ett stort antal smala jugendstenar, en hög smal obelisk
och ett vitt marmorkors. I backen längst i öster står huvudsakligen jugendstenar från
18901930. De flesta resta över hemmansägare med hemman i Tegneby (närmaste by
rakt i öster) men även Hackeryd i Västerlösa socken (på andra sidan ån från Tegneby).
Detta utgör en tydlig indikation på att en äldre hemmansindelning av kyrkogården
faktiskt i viss mån fortfarande kan sägas leva kvar.

Byggnader
-

Övrigt
Under sommartid står en enklare parkbänk uppe på södra kyrkogårdsmuren.

Kvarter C Gravplats nr C 1130

Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-130 och utgör den norra inre delen av
kyrkogården.
Väster om kvarteret ansluter det till kvarter A. I norr ligger öppen åkermark. I öster
ansluter det till kvarter B och i söder direkt till kyrkan.

Allmän karaktär
Ljus öppen karaktär. Kvarteret har en vid utsikt över jordbruksbygden i öster och norr.
Bitvis är det glest mellan gravstenarna. Karaktären ges huvudsakligen av de många
sentida vårdarna.
Kvarteret har uppenbarligen lägre status än kvarter A och B. Det utgör platsen för den
borttagna allmänna linjen, fortfarande tydligt synlig på flygfotot från 1939, se sidan 5.

Omgärdning
Gravplats 1-13 och 163-176 ligger i direkt anslutning till kyrkans norra långhusvägg
utan mellanliggande gångar. I norr kyrkogårdsmuren och innanför denna en trädkrans
av 5 askar och 4 björkar (vartannat träd av varje sort). Innanför denna en ca 2 m hög
tujahäck. I öster utgör den kringgående grusgången gräns mot kvarter B och i väster
utgör den genom en plattgång förlängd grusgången från tornet mot norra muren gräns
mot kvarter A.

Ingångar
_

Vegetation
Förutom i omgärdningen finns ett system av tre östvästligt löpande häckar. Närmast
kyrkan en 0,9 m hög idegran och därefter 3 st 0,6 0,8 m höga oxbärshäckar. Ytterligare
en kortare sträckning oxbärshäck i N-S riktning finns längst i öster.

Gångsystem
Längs hela norra delen av kvarteret löper den kringgående grusgången och lämnar 1 rad
gravar utanför. Från sakristians norra mur och rakt västerut genom hela kvarteret löper
den norra mittgrusgången. Från tornet och rakt norrut ned till norra mittgrusgången
löper en grusgång som därefter har en fortsättning genom hela kvarteret i en gång av
kalkplattor. Denna bildar gräns mot kvarter A. Samtliga grusgångar av naturgrus.

Gravvårdstyper
Huvudsakligen sena låga breda gravvårdar. 1 bevarad linjegrav? (Anna Svensson 1939).
Två gravar med borttagen stenram. Ett fåtal gravvårdar från 1940-talet. I övrigt 1960-tal
fram till 2003.

Byggnader
Utanför tujahäcken i norr en trädgårdsavfallsanläggning och ett trädgårdsskjul. Detta
har locklistpanel i brunbets och ett tak lagt av enkupiga tegelpannor.

Älvestad är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes troligen under 1100-talets senare del, fick ett utökat kor under senmedeltiden och byggdes ut mot norr och öster 1756. Ombyggnaden gjordes av murmästaren och klockaren Anders Hansson från Kärna och idag är kyrkan en salkyrka med rakslutet kor. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Kyrkorummet och sakristian i norr har valmade sadeltak täckta med enkupigt rött taktegel. Tornet sitter asymmetriskt placerat i väster och kröns av en trälanternin som tillkom 1836 efter ritningar av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg. De stickbågiga fönsteröppningarna har fönster med karmar och spröjsverk av trä, målat svart. Huvudingången är genom den medeltida sydportalen som har en profilerad omfattning i kalksten och sandsten. Tornet nås via en trappa i muren med ingång från tornets sydfasad. Den 29 mars 2007 förstördes kyrkan genom brand. Tornets murverk klarade sig relativt väl och långhusets samt sakristians murar står kvar, men är brandskadade.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger på en ås med småskalig bybebyggelse i väster, landsvägen i söder, och lägre liggande åkermark i norr och öster. Söder om landsvägen ligger bebyggelse som hör till byn Älvestad. Här ligger också församlingshemmet som är inrymt i en äldre byggnad med fasader klädda med gråmålad träpanel. I norr och öster finns lägre liggande jordbruksmark.

Flygfoto från 1952

Kyrkogården
Kyrkogården omges av en stödmur. Till den södra ingången, som är huvudingång, finns en pargrind i järnsmide. En mindre grind i samma utförande finns i öster. På kyrkogården är flera kalkstenstensvårdar från 1600-talet bevarade.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

FÖRSAMLING 1995 - ÄLVESTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2315, 1900: 3594, 1995: 8457

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 17 km sydost om Motala på en markerad höjd, väl synlig och med vida utblickar över landskapet. Invid kyrkan finns en församlingsgård jämte några jordbruksfastigheter.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en sakristia i norr samt ett torn i väster, det senare förskjutet mot västgavelns södra hörn. I: De äldsta delarna i den befintliga kyrkan härrör sannolikt från äldre medeltid. En murverksdokumentation från 1968 visade den romanska stenkyrkans utsträckning. Den ursprungliga korgestaltningen är emellertid inte känd. Ett torn, det befintliga, tillhörde antingen den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en ombyggnad sannolikt under senmedeltiden erhöll kyrkan salformad plan. Medeltidskyrkan var välvd och hade sakristia och vapenhus. Riven, förutom tornet och långhusets sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1756 av byggmästare Anders Hansson i Kärna, med återbruk av föregångarens sydmur samt intill dess kvarstående torn. Sakristian tillfogades under 1770-talet av murmästaren Peder Palmgren.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Om kyrkans medeltida ursprung minner idag endast det asymmetriskt placerade västtornet, vilket dock genom sin befintliga överbyggnad från 1836, bestående av en flack huv och en fyrsidig lanternin, erhållit en nyklassicistisk prägel. Kärnkyrkan från 1700-talet har vitputsade fasader, stickbågiga fönsteröppningar och valmade sadeltak. Ingångar i väster via tornets bottenvåning samt på långhusets sydsida. Kyrkorummet har, trots flera restaureringar, bibehållit sin 1700-talskaraktär. Den synes dock före 1949 ha haft en mer varierad färgsättning, möjligen med inslag av ornamentalt måleri. Predikstolen, skänkt 1779, målades om 1949 i anslutning till altarringens nya färgsättning. Predikstolens ljudtak härrör från en äldre predikstol från 1661. Kyrkans altartavla, enligt inskrift skänkt år 1779, består av sex fält, framställande bebådelsen, nattvarden och scener och passionshistorien. Altartavlan omges av en draperimålning på muren. Kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning vid arkitekt Jerk Altons restaurering 1994, då också läktarunderbyggnaden tillkom.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i mässing är från 1661. Det medeltida altarskåpet, ett svenskt arbete från ca. 1450-1475 och använt fram till 1779, har nu fått sin plats på södra korväggen.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

FÖRSAMLING 1995 - ÄLVESTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2315, 1900: 3594, 1995: 8457

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 17 km sydost om Motala på en markerad höjd, väl synlig och med vida utblickar över landskapet. Invid kyrkan finns en församlingsgård jämte några jordbruksfastigheter.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en sakristia i norr samt ett torn i väster, det senare förskjutet mot västgavelns södra hörn. I: De äldsta delarna i den befintliga kyrkan härrör sannolikt från äldre medeltid. En murverksdokumentation från 1968 visade den romanska stenkyrkans utsträckning. Den ursprungliga korgestaltningen är emellertid inte känd. Ett torn, det befintliga, tillhörde antingen den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en ombyggnad sannolikt under senmedeltiden erhöll kyrkan salformad plan. Medeltidskyrkan var välvd och hade sakristia och vapenhus. Riven, förutom tornet och långhusets sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1756 av byggmästare Anders Hansson i Kärna, med återbruk av föregångarens sydmur samt intill dess kvarstående torn. Sakristian tillfogades under 1770-talet av murmästaren Peder Palmgren.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Om kyrkans medeltida ursprung minner idag endast det asymmetriskt placerade västtornet, vilket dock genom sin befintliga överbyggnad från 1836, bestående av en flack huv och en fyrsidig lanternin, erhållit en nyklassicistisk prägel. Kärnkyrkan från 1700-talet har vitputsade fasader, stickbågiga fönsteröppningar och valmade sadeltak. Ingångar i väster via tornets bottenvåning samt på långhusets sydsida. Kyrkorummet har, trots flera restaureringar, bibehållit sin 1700-talskaraktär. Den synes dock före 1949 ha haft en mer varierad färgsättning, möjligen med inslag av ornamentalt måleri. Predikstolen, skänkt 1779, målades om 1949 i anslutning till altarringens nya färgsättning. Predikstolens ljudtak härrör från en äldre predikstol från 1661. Kyrkans altartavla, enligt inskrift skänkt år 1779, består av sex fält, framställande bebådelsen, nattvarden och scener och passionshistorien. Altartavlan omges av en draperimålning på muren. Kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning vid arkitekt Jerk Altons restaurering 1994, då också läktarunderbyggnaden tillkom.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i mässing är från 1661. Det medeltida altarskåpet, ett svenskt arbete från ca. 1450-1475 och använt fram till 1779, har nu fått sin plats på södra korväggen.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.