VINNERSTADS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en mur, som i öster är uppbyggd av
kalksten och i övrigt av granit. Huvudingången är förlagd till kyrkogårdsmurens
sydvästra hörn. Kyrkogården har utvidgats åt norr. Enligt tidningsurklipp skulle detta
arbete ha påbörjats 1933. Den gamla kyrkmuren på den norra sidan, öppnades på ett
ställe och förbindelse till den nya delen ges genom en trappa. Den nya delen ligger ca
två meter lägre än den gamla delen. Enligt äldre foton från 1964, har det stått höga träd
utanför den västra och södra sidan. De är numera borttagna och ersatta med yngre, lägre
träd. På den nya delen fanns tidigare ett annat system med häckar, se bild på nästa sida.
Istället för längsgående rygghäckar som det är idag, fanns låga häckar som omgärdade
en gravvård.

Vinnerstad, som är belägen strax öster om Motala, är en medeltida socken och fynd av en runristad häll till ett tidigkristet gravmonument indikerar att den första kyrkan kan ha varit av trä. Den nuvarande kyrkan, som är av kalksten, är sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft. Den ursprungliga planformen bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid. Under senare delen av medeltiden förlängdes koret i öster och interiören försågs med valv och kalkmålningar. Kyrkans nuvarande utformning härstammar från de två senaste renoveringarna, som utfördes 1897 och 1952. Kyrkan har rektangulärt långhus med tillbyggt sidoskepp på södra sidan, ett smalare rakslutet kor, sakristia på korets norra sida samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita slätputsade fasader. Långhusets sadeltak och tornhuven är sedan 1952 belagda med kopparplåt. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med grönmålade kopplade träbågar med antikglas i blyspröjs. Huvudingången är via tornets västra sida. En ingång finns även på sidoskeppets västra sida, där en medeltida portalomfattning sedan 1952 är placerad.

Kyrkogården omgärdas av en mur, som i öster är uppbyggd av kalksten och i övrigt av granit. Huvudingången är förlagd till kyrkogårdsmurens sydvästra hörn.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Vinnerstad kyrka
Vinnerstad, som är belägen strax öster om Motala, är en medeltida socken. Fynd av en
runristad häll till ett tidigkristet gravmonument indikerar att den första kyrkan kan ha
varit av trä. Den nuvarande kyrkan är sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft.
Den ursprungliga planformen bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare
kor med absid. Under senare delen av medeltiden förlängdes koret i öster och interiören
försågs med valv och kalkmålningar. Kyrkans nuvarande utformning härstammar från
de två senaste renoveringarna, som utfördes 1897 och 1952. Kyrkan har rektangulärt
långhus med tillbyggt sidoskepp på södra sidan, ett smalare rakslutet kor, sakristia på
korets norra sida samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita slätputsade
fasader. Långhusets sadeltak och tornhuven är sedan 1952 belagda med kopparplåt.
Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med grönmålade, kopplade träbågar
med antikglas i blyspröjs. Huvudingången är via tornets västra sida. En ingång finns
även på sidoskeppets västra sida, där en medeltida portalomfattning sedan 1952 är
placerad.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är inte indelad i en traditionell kvartersindelning, utan delas in i gamla och
nya delen. Den nya delen är belägen på den norra sidan. Den nya delen har en helt
annan karaktär än den äldre. Medan den nya delen har en strikt rygghäckskaraktär, har
den äldre delen en mer öppen karaktär med färre rygghäckar. Gravvårdarna är istället
koncentrerade till kyrkogårdens ytterkanter.

Allmän karaktär
Kyrkogården inramas av murar runt hela den äldre delen. Runt den nya delen löper en
lövad häck av bok. Den gamla, norra muren, finns kvar och skiljer de båda delarna åt.

Omgärdning
Väster: ca 2 m hög, kallmurad mur av granit med oregelbunden skiftgång. Muren är
under sommarhalvåret helt dold under vildvin.
Söder: kallmurad mur, ca 1,4 m, av granit med oregelbunden skiftgång. Stenarna
varierar mycket i storlek, från mindre runda stenar till stora block. Muren är till stor del
dold under vildvin.
Öster: halvmur som övergår i en stödmur, ca 1-2 m hög av blandade bergarter, främst
granit och kalksten. Det är främst på den del av muren som går längs med kyrkan som
är av kalksten. Skivad kalksten ligger staplade på varandra. Denna del av muren är
starkt beväxt av mossa.
Norr: stödmuren fortsätter och delar av den äldre kyrkogården med den utvidgade delen.
Den första biten av muren, från den östra sidan, består främst av kalkstensskivor,
staplade på varandra. Därefter ändrar muren karaktär, då den utgörs av stora
granitblock. Från den gamla kyrkogården går muren i markhöjd.

Ingångar
Väster: på den västra sidan finns en bred, pargrind i det nordvästra hörnet. Det är en
järnsmidesgrind med en sparsmakad dekor. Den består av vertikala, svartmålade
järnstänger med en tvärslå. Ett infällt kors i en cirkel pryder de båda grindarna.
Grindstolparna är kvadratiska och gjorda av kalkstensskivor.
Nordväst: en liknande pargrind som den västra, dock inte fullt så bred.
Söder: vid huvudingången till kyrkogården finns en järnsmidesgrind med en rik dekor.
Grindstolpar av kalkstensplattor som helt döljs av vildvin.
Öster: på den östra sidan finns en öppning i muren. Det finns inte längre någon grind
kvar, men det har suttit en enkelgrind där. Grindfästen sitter kvar i de äldre
kalkstensvårdar som utgör grindstolpar.
Norr: på den norra sidan finns ingen grind, men en kalkstenstrappa i den norra muren,
förbinder de båda delarna av kyrkogården.

Vegetation
Väster: längs den sidan som hör till den utvidgade delen, står tre höga lindar. Innanför
muren står nio låga lövträd, som troligtvis består av vitoxel. Muren täcks helt av vildvin
under sommarhalvåret. Därför ser det nästan ut som om en grönskande häck löper längs
den äldre delen av kyrkogården.
Söder: utanför muren på den södra sidan står sex stycken unga lindar. Innanför muren
finns åtta relativt nysatta låga lövträd, av samma sort som längs den västra muren,
vitoxel?
Öster: utanför den östra muren finns en blandad växtlighet av lövträd och buskage.
Kyrkotomten angränsar till ett bostadshus med trädgård. I hörnet av den nordöstra
muren, innan den nya delen tar vid, står en hög lönn. Längs den nya delen löper en häck
av bok, ca 1 m hög. Tre höga lindar står utmed denna sida.
Norr: längs den norra muren, mellan de båda delarna, finns sju lövträd, av samma sort
som längs den västra och södra sidan. De verkar alla ha planterats vid samma tid. Den
norra yttre gränsen på den nya delen, utgörs av en häck av bok. Innanför dessa står åtta
höga lindar.

Gångsystem
Runt omkring den nya delen löper grusgångar. Den går inte längs med ytterhäcken, utan
mellan en smal gräsmatta och det innanliggande kvarteret. Inuti kvarteret finns två stråk
i nord-sydlig riktning med kalkstensplattor. De är numera helt eller delvis täckta av
gräs. Runt den äldre delen av kyrkogården löper också en grusgång i en rektangulär
form. Inte heller den går direkt intill muren, utan ytterst finns en rad av gravar. Den
gång som går utmed den södra, respektive norra sidan, förenas i en nord-sydlig gång
som går förbi kyrkans västra ingång. På kyrkans norra sida finns en gång av
kalkstensplattor. Även söder om kyrkans västtorn finns en kort bit av kalkstensplattor
som går in mot kyrkan. På kyrkans östra sida, leder en kort plattgång in mot kyrkans
källare. De båda kyrkogårdarna sammanbinds av en trappa i den norra muren. Det
förefaller som om gången utmed den östra sidan tidigare har gått intill muren. De äldre
gravvårdar som står utmed denna sida, nr 38, är vända med texten inåt muren. Det tyder
på att gången någon gång lagts om.

Gravvårdstyper
På den äldre delen av kyrkogården finns många äldre, högresta gravvårdar i olika typer
av granit. Det finns också flertalet äldre gravvårdar i kalksten. Vid huvudingången, i det
sydvästra hörnet, står sju äldre gravvårdar i kalksten uppställda. Längs den västra, östra,
delvis norra, samt längs den södra muren finns äldre, högresta gravvårdar. Vid den
västra muren finns tre till äldre kalkstensvårdar uppställda. Längs med den södra muren
finns flera gravar med stenram. Omgärdningar med stenramar verkar ha varit vanligt
från 1920-talet. En del av gravarna har kvar sin äldre grustäckning. Grustäckta gravar
var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar, men de har ofta lagts om till
gräsgravar. På kyrkans norra sida är många gravvårdar borttagna. En stor del av den nya
kyrkogården har ännu inte tagits i bruk.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Den äldre delen
Denna del är den äldsta delen av kyrkogården och ligger runt kyrkan. Kyrkogården
avgränsas av den äldre muren.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en öppen karaktär. Flertalet av gravvårdar är koncentrerade till
kyrkogårdens ytterkanter.

Omgärdning
Runt omkring kyrkogården löper den gamla stenmuren.

Ingångar
Det finns två ingångar till kyrkogården. Dels är det huvudingången på den södra sidan, i
det sydvästra hörnet, samt på den östra sidan. På den norra sidan, förenas de båda
delarna av kyrkogården i en trappa.

Vegetation
En relativt nyplanterad trädkrans följer muren runt kyrkogården. Muren på den västra
och södra sidan täcks till stor del av vildvin, vilket under sommarhalvåret ger ett
grönskande intryck. Framför kyrkans västtorn bildar några oxlar ett högt buskage. På
den östra sidan om den västra grusgången, löper en rygghäck av oxbär. Väster om
denna, mot den grusgång som går förbi kyrkans västtorn, finns ytterligare en rygghäck
av oxbär. Rakt över denna grusgång, omgärdar en hagtornshäck en av gravvårdarna på
ena sidan, (nr 109). Precis innanför den västra ingången, finns blomplanteringar, vid de
äldre kalkstensvårdar, som finns uppställda där.
Gångsystem
Runt muren, men inte direkt intill, utan längs med den gräsmatta med gravvårdar som
löper runt ytterkanterna, går grusgångar runt kyrkan, på varje sida. De två grusgångar
som går längs den norra respektive södra sidan, förenas i en nord-sydlig gång som går
förbi kyrkans västtorn. Intill kyrkans norra sida, finns en gång av kalkstensplattor. Även
söder om kyrkans västtorn finns en kort gång av kalkstensplattor. På kyrkans östra sida,
leder en kort gång in mot kyrkans källare.
Gravvårdstyper
På den äldre delen av kyrkogården finns många äldre, högresta gravvårdar i olika typer
av granit. Det finns också flertalet äldre gravvårdar i kalksten. Vid huvudingången, i det
sydvästra hörnet, står sju äldre gravvårdar i kalksten uppställda. Längs den västra, östra,
delvis norra, samt längs den södra muren finns äldre, högresta gravvårdar. Vid den
västra muren finns tre till äldre kalkstensvårdar uppställda. Längs med den södra muren
finns flera gravar med stenram. Omgärdningar med stenramar verkar ha varit vanligt
från 1920-talet. En del av gravarna har kvar sin äldre grustäckning. Grustäckta gravar
var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar, men de har ofta lagts om till
gräsgravar. På kyrkans norra sida är många gravvårdar borttagna.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Den nya delen
Denna del tillkom på 1930-talet och ligger ca 2 m lägre än den äldre delen, på dess
norra sida.

Allmän karaktär
Kyrkogården domineras av den höga trädkransen av lind som finns på den västra, norra
och östra sidan. Kyrkogården har en typisk struktur av rygghäckar, som löper i västöstlig
riktning och förenas på kortändorna av en häck på vardera sidan i nord-sydlig
riktning.

Omgärdning
Runt kyrkogården står en trädkrans av höga lindar och en ytterhäck av bok. Mot den
södra sidan utgör den norra muren yttergräns.

Ingångar
Det finns två grindar som leder in till kyrkogården. Det är dels en pargrind på den västra
sidan, mot det norra hörnet, och dels en grind utanför den västra muren, på den norra
mursidan. Den gamla och nya delen av kyrkogården förenas i en trappa.

Vegetation
Den höga trädkransen av lind dominerar delen samt rygghäckssystemet av tuja och
oxbär. Runt kyrkogården löper en ytterhäck av bok. En stor del av kyrkogården har
ännu inte tagits i bruk. Det finns därför stora grönområden. En hög lind står på den
gräsmatta som finns i en trekant mot den östra sidan.

Gångsystem
En grusgång löper runt kyrkogårdens ytterkanter, innanför en rad av gräsmatta som
finns utmed ytterhäcken. Inom mittkvarteret finns två stråk i nord-sydlig riktning av
kalkstensplattor. Dessa är numera till största delen övervuxna.

Gravvårdstyper
Här finns mestadels sentida, lägre, bredare gravvårdar i olika typer av granit. Bruket av
att skriva ut titlar på gravvårdar är inte längre lika vanligt som i äldre tid. I denna del
finns endast två gravvårdar som har någon form av titel. Dessa titlar är Chefsingenjör
och Sjömannen.

FÖRSAMLING 1995 - MOTALA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1920, 1900: 12178, 1995: 31260

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Vinnerstad införlivad 1967.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger strax utanför Motala utefter vägen mellan Motala och Fornåsa på en höjd i ett småkuperat landskap. Den är omgiven av prästgård (nu restaurang) och en f d skola. 500 m nordväst om kyrkan återfinns en kolerakyrkogård.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett tvåskeppigt, nära nog kvadratiskt långhus, ett smalare, rakslutet kor, sakristia på korets nordsida samt torn i väster. Kyrkan, med långhus och smalare kor, härstammar från 1100-talets senare del. Korets östliga avslutning är inte med säkerhet känd. Efter det att kyrkan färdigställts tillbyggdes tornet kort tid därefter. Under senare medeltid förlängdes koret en trave´ samt sakristia och vapenhus tillbyggdes. År 1897 genomgick kyrkan ett antal viktiga förändringar. Vapenhuset utökades och införlivades med kyrkorummet, som då blev dubbelt så stort och gav intryck av att ha ett sidoskepp. Tornet byggdes också om och försågs med ny torntrappa i en tillbyggnad på södra sidan. Det tillbyggda trapptornet avlägsnades dock vid arkitekt Kurt von Schmalensees restaurering 1952-53.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den medeltida kyrkans långhus och kor täcks av skilda plåttäckta sadeltak. Från kyrkans äldsta byggnadsfas återstår delar av en praktfull kolonnportal, ursprungligen kyrkans huvudportal i söder, men i samband med ombyggnaden på 1890-talet flyttad från ursprunglig plats. Vid 1950-talets restaurering placerades de skulpterade delarna kring sidoskeppets västportal och kompletterades i viss mån med nyhuggna delar. Exteriörens perspektivfönster och historiserande stilelement, såsom sidoskeppets trappstegsgavlar och västtornets bågfris, tillkom i samband med 1890-talets ombyggnad. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden samt försågs med figurativa kalkmålningar, framtagna vid Schmalensees restaurering. Denna hade som främsta syfte att i största möjliga mån återställa kyrkan till det utseende den hade före 1897. Cementgolvet från den föregående restaureringen togs bort och nivån sänktes. Orgelläktaren flyttades till den södra utbyggnaden, och en huvudingång skapades genom tornet. Ett gammalt söderfönster i tornet öppnades. Sidoskeppets östra portal från 1897 sattes igen. De gravstenar som tidigare förpassats ur kyrkan och monterats på sakristians ytterväggar återfördes till kyrkorummet. Ett nytt altare murades upp mot östra korväggen och på det lades den medeltida hällen. Det senmedeltida lybska altarskåpet fick 1953 åter plats på altaret, medan Engmans målade altartavla från 1857 hängdes för den igensatta östra ingången. Predikstolen gjordes 1642 i Vreta och målades år 1700. Sedan 1897 är ljudtaket borttaget.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Den medeltida dopfuntens cuppa är väl bevarad med troligtvis ursprunglig färgsättning, med vita grekiska kors mot röd bakgrund. Triumfkrucifixet från 1300-talets senare hälft visar släktskap med domkyrkans triumfkrucifix. En Mikael- och en Mariaskulptur från medeltiden finns också bevarade och uppsatta.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Vinnerstad, som är belägen strax öster om Motala, är en medeltida socken och fynd av en runristad häll till ett tidigkristet gravmonument indikerar att den första kyrkan kan ha varit av trä. Den nuvarande kyrkan, som är av kalksten, är sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft. Den ursprungliga planformen bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid. Under senare delen av medeltiden förlängdes koret i öster och interiören försågs med valv och kalkmålningar. Kyrkans nuvarande utformning härstammar från de två senaste renoveringarna, som utfördes 1897 och 1952. Kyrkan har rektangulärt långhus med tillbyggt sidoskepp på södra sidan, ett smalare rakslutet kor, sakristia på korets norra sida samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita slätputsade fasader. Långhusets sadeltak och tornhuven är sedan 1952 belagda med kopparplåt. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med grönmålade kopplade träbågar med antikglas i blyspröjs. Huvudingången är via tornets västra sida. En ingång finns även på sidoskeppets västra sida, där en medeltida portalomfattning sedan 1952 är placerad.

Kyrkogården omgärdas av en mur, som i öster är uppbyggd av kalksten och i övrigt av granit. Huvudingången är förlagd till kyrkogårdsmurens sydvästra hörn.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

FÖRSAMLING 1995 - MOTALA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1920, 1900: 12178, 1995: 31260

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Vinnerstad införlivad 1967.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger strax utanför Motala utefter vägen mellan Motala och Fornåsa på en höjd i ett småkuperat landskap. Den är omgiven av prästgård (nu restaurang) och en f d skola. 500 m nordväst om kyrkan återfinns en kolerakyrkogård.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett tvåskeppigt, nära nog kvadratiskt långhus, ett smalare, rakslutet kor, sakristia på korets nordsida samt torn i väster. Kyrkan, med långhus och smalare kor, härstammar från 1100-talets senare del. Korets östliga avslutning är inte med säkerhet känd. Efter det att kyrkan färdigställts tillbyggdes tornet kort tid därefter. Under senare medeltid förlängdes koret en trave´ samt sakristia och vapenhus tillbyggdes. År 1897 genomgick kyrkan ett antal viktiga förändringar. Vapenhuset utökades och införlivades med kyrkorummet, som då blev dubbelt så stort och gav intryck av att ha ett sidoskepp. Tornet byggdes också om och försågs med ny torntrappa i en tillbyggnad på södra sidan. Det tillbyggda trapptornet avlägsnades dock vid arkitekt Kurt von Schmalensees restaurering 1952-53.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den medeltida kyrkans långhus och kor täcks av skilda plåttäckta sadeltak. Från kyrkans äldsta byggnadsfas återstår delar av en praktfull kolonnportal, ursprungligen kyrkans huvudportal i söder, men i samband med ombyggnaden på 1890-talet flyttad från ursprunglig plats. Vid 1950-talets restaurering placerades de skulpterade delarna kring sidoskeppets västportal och kompletterades i viss mån med nyhuggna delar. Exteriörens perspektivfönster och historiserande stilelement, såsom sidoskeppets trappstegsgavlar och västtornets bågfris, tillkom i samband med 1890-talets ombyggnad. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden samt försågs med figurativa kalkmålningar, framtagna vid Schmalensees restaurering. Denna hade som främsta syfte att i största möjliga mån återställa kyrkan till det utseende den hade före 1897. Cementgolvet från den föregående restaureringen togs bort och nivån sänktes. Orgelläktaren flyttades till den södra utbyggnaden, och en huvudingång skapades genom tornet. Ett gammalt söderfönster i tornet öppnades. Sidoskeppets östra portal från 1897 sattes igen. De gravstenar som tidigare förpassats ur kyrkan och monterats på sakristians ytterväggar återfördes till kyrkorummet. Ett nytt altare murades upp mot östra korväggen och på det lades den medeltida hällen. Det senmedeltida lybska altarskåpet fick 1953 åter plats på altaret, medan Engmans målade altartavla från 1857 hängdes för den igensatta östra ingången. Predikstolen gjordes 1642 i Vreta och målades år 1700. Sedan 1897 är ljudtaket borttaget.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Den medeltida dopfuntens cuppa är väl bevarad med troligtvis ursprunglig färgsättning, med vita grekiska kors mot röd bakgrund. Triumfkrucifixet från 1300-talets senare hälft visar släktskap med domkyrkans triumfkrucifix. En Mikael- och en Mariaskulptur från medeltiden finns också bevarade och uppsatta.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.