SNÖSTORPS KYRKA

Snöstorps kyrka kringgärdas av en kallmurad kyrkogårdsmur, inom vilken den parklika kyrkogården med sina begravningsplatser är belägen. Närmast kyrkan ligger gatsten i ett rakt mönster. I övrigt är gångarna inom kyrkogården i huvudsak grusade och gravvårdarna ligger i öst-västlig riktning med raka kvarter. Gravvårdarnas utseende varierar. Här finns ett flertal grusade med naturstenskanter, varav flertalet är mönsterkrattade. De gräsbevuxna gravvårdarna med gravstenar av huggen natursten överväger dock. Planteringen är rik. Bland gravvårdarna finns flertalet olika enar, buxbom m.fl. lägre busksorter som tuktats blandat med högre träd av olika slag. Längs kyrkogårdsmuren löper en trädrad med varierande trädslag. Längst norra muren växer björk.

Entrén i väster utgörs av två åttkantiga stenpelare med svartmålade kulor i toppen. Pelarna bär upp en smidesgrind med raka spjälor och böjd överkant. Från grindparet löper en ung trädallé med tuktade kronor. Trädraden bildar en rundel kring kyrkan.

Utefter östra muren löper en asfalterad väg. Här finns vita träbänkar. I södra muren finns en utgång med stentrappa mot ett gravkapell.

Parkeringen ligger väster och något lägre än kyrkan. Mot väster och söder ligger kyrkogården i huvudsak högre än omgivningen, medan den mot norr- och öster i huvudsak ligger i nivå med eller lägre.

FÖRSAMLING 1995 - SNÖSTORP
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1037, 1900: 3134, 1995: 13217

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i östra utkanten av Halmstad. I miljön ingår pastorsexpeditionen direkt i sydost och ett servicehus i nordost. Kyrkan omges i övrigt av villabebyggelse. Socknen består till största delen av öppen odlingsmark i anslutning till Fylleån.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Murad stenkyrka med salformad plan bestående av ett rektangulärt långhus och i öster ett jämnbrett, rakt avslutat korparti. Sannolikt har koret fått denna utformning vid en östförlängning under senmedeltiden. I väster fanns ett murat torn och på långhusets sydsida ett senmedeltida vapenhus. Kyrkan hade tegelvalv, troligen av medeltida datum. Byggnaden revs på 1880-talet i samband med den nuvarande kyrkan uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Centralkyrka i tegel med hexagonal grundplan, uppförd 1882-83 efter ritningar av arkitekt Emil Langlet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Byggnaden har gult fasadtegel i exteriören. Kyrkan har en lanterninöverbyggnad med ett centralt klocktorn med spira. Överbyggnadens hörn kröns av sex mindre hörntorn. Gavlarna har stora rundfönster med spröjsverk, och överbyggnadens sidor har trekopplade rundbågefönster. Huvudingången i väster betonas genom en något framspringande portal. Interiören har starkt förändrats sedan byggnadstiden. Den från början centralt placerade predikstolen flyttades tidigt till den norra sidan. Vid en omfattande restaurering 1934 efter förslag av arkitekt Harald Wadsjö förändrades främst korpartiet och kyrkans längdriktning fick en tydligare betoning. Som altardekoration insattes en perspektivisk målning utförd av Olle Hjortzberg, och den tidigare över altaret placerade orgeln flyttades till västläktaren. Kyrkan fick också en ny predikstol och en dopfunt av keramik. Kyrkans nuvarande utseende är huvudsakligen ett resultat av en renovering 1953, efter ritningar av arkitekt Fredrik Wetterqvist. Då insattes ett nytt valv, sidoläktarna revs samt sakristia och kapell inreddes i de nordöstra respektive sydöstra tvärarmarna. Kyrkan var även tänkt att putsas om invändigt, men när putsen tagits bort, beslöts att det underliggande röda bruksteglet skulle få stå oputsat. I sidokapellet insattes 1958 en triptyk utförd av konstnären Erik Olson. Samme konstnär gjorde också 1983 glasmålningar till sidovalvens fönster.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.