Kyrkomiljö
Smedstorps socken ligger på Österlen i östra delen av Tomelilla kommun. I norr gränsar socknen till Linderödsåsens sluttningar och dess södra delar utgör svagt kuperad slättmark. Socknen har en rik fornlämningsmiljö med flera boplatslämningar, skeppssättningar, resta stenar och domarringar främst från järnålder men även bronsålder. Öster om Smedstorps kyrkby finns flera stenbrott för kalksten som kan ha brukats redan under tidig medeltid då de första stenkyrkorna började byggas. Stenbrotten har varit i bruk ända in i modern tid.
Smedstorps kyrkby består numera av några glest placerade gårdar och mindre fastigheter. Kyrkan ligger i byns sydvästra utkant och norr om kyrkan ligger Smedstorps slott intill en stor damm, Smedstorpsdammen. Smedstorps slott tillhörde på 1400 och 1500-talet släkten Bing. Någon gång efter 1571 börjar Anders Bing bygga ett renässansslott som fick formen av fyrlängad gårdsenhet, troligen på platsen för en äldre borg. För slottets uppförande och inredande antas den danske slottsarkitekten Hans van Steenwinckel d.ä. ha ansvarat men detta har ifrågasatts på senare år. Efter en brand och omfattande ombyggnader på 1800-talet återstår idag endast slottets västra länga. År 1929 köptes Smedstorps slott och till-hörande marker av Gustav Larsson. Larsson anlade en nöjespark, Smedstorps slottspark, med utomhus och inomhusdansbanor. Slottet har sedan dess bytt ägare flera gånger och nöjesparken finns inte längre kvar. År 1882 drogs järnvägen fram till Smedstorp med station söder om kyrkbyn. I anslutning till järnvägsstationen växte ett nytt järnvägssamhälle fram som övertog kyrkbyns roll som socknencentrum.
I norra delen av Smedstorp socken ligger Tunbyholm, ett slott med anor från medeltiden. Slottets historia har mycket gemensamt med Smedstorps slott både topografiskt och byggnadshistoriskt. Under perioder har ägaren varit densamme till både Tunbyholm och Smedstorps slott. I närheten av Tunbyholms slott ligger en kyrkoruin som har daterats till 1200-tal eller något senare av domkyrkoarkitekten C. G. Brunius. Kyrkan fanns ännu kvar på 1500-talets början då den var sockenkyrka i en egen socken, Tunby socken.
Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Smedstorp 23:2. Fornlämningen avser by- och gårdstomt för Smedstorps borggård med ladugård och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.
Kyrkogård
Kyrkogården ligger fritt med utsikt över det öppna landskapet mot söder och väster. Kyrkogårdens äldsta del omger kyrkan som ligger på en liten höjd med sluttning mot öster, väster och söder. Längs norra sidan begränsas kyrkogården av en kraftig mur lagd i bruk avtäckt av kalkstenshällar. Murar finns också längs östra och södra sidan men här är de lägre och tunnare. Den västra muren är också putsad och vitmålad. Västra sidan begränsas av en häck och hela kyrkogården omges av en trädkrans av lind. I östra mursträckningen finns två mindre och ett större grindparti med kraftiga, putsade och vitmålade murpelare. Överst på murpelarna finns runda stenar. Ett mindre grindparti i samma stil finns längre söderut i samma mursträckning och i den norra muren. Större delen av den gamla kyrkogårdsdelen är grästäckt med grusade gångar från grindar och runt kyrkan. Många av gravplatserna är emellertid grusade med inhägnader av sten, buxbom eller staket. Gravvårdarna har en stor variation på gamla kyrkogårdsdelen med både sentida låga och breda vårdar och större äldre vårdar. Söder om kyrkan ligger gravplatserna i täta rader med gravvårdar av varierande ålder. På norra sidan om kyrkan står gravvårdarna mer glest. Den södra delen utgör en senare utvidgning liksom kyrkogårdens västra del. Mellan den äldre delen och den lägre nivån i söder finns trappor. I den södra delen finns en minneslund med en buxbomskantad stenläggning fram till en minnessten och ett asknedsättningsområde omgivet av stora sockertoppsgranar. Gravvårdarna på södra delen ligger dels ordnade längs slänten mot norr och på södra sidan om en bred grusgång ligger gräsgravar i raka rader med rygghäckar av liguster. Västra kyrkogårdsdelen är planlagd med stora grusgravplatser. Gravvårdarna i denna del är till stor del av diabas/svart granit.
Byggnader på kyrkogården
I nordvästra hörnet av kyrkogården ligger en ekonomibyggnad uppförd vid slutet av 1920-talet. Fasaderna är putsade och vitmålade och taket är ett sadeltak täckt med betongtegel. Utanför kyrkogårdens norra mur ligger ett begravningskapell uppfört under 1900-talet. Kapellet har låga sidomurar och höga spetsiga gavlar. Sidomurarna är putsade och vitmålade liksom ett slätputsat listverk vilket ramar in gavelsidorna och gavelspetsen. Gavlarna är i övrigt murade av oputsad kalksten lagda i tunna skift som bildar en räfflad fasad. Ett fönster finns i väster med spröjsade blyinfattade glas och på östra sidan finns en bred, rakt avslutad port med dubbla dörrblad hängda i bandgångjärn. Kapellet täcks av ett sadeltak med rött enkupigt tegel som är murat ut över gavelkrönen. Invändigt är kapellet öppet till nock med ett taklag uppbyggt av högt sparrverk på mitt- och sidoåsar. Ett altare av kalksten finns mot den bortre gaveln i kapellet och golvet är lagt med stora kalkstensplattor. Väggarna är putsade och vitmålade.
Källor
Gravskick och Gravtraditioner i Sydöstra Skåne, Curt Wallin, Ystad 1951.
Limkyrkan vid Tunbyholm en bortglömd medeltida sockenkyrka på Österlen, Curt Wallin, ur Skånes hembygdsförbunds årsbok 1953, Lund 1953
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Skånes kyrkor, 1050-1949, Claes Wahlöö, Kävlinge 2014.
Smedstorps slottspark och slottshall in memoriam, Berit och Hernes Nilsson, Smedstorp 2000.
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Tunbyholm och Smedstorp, Schwerin, H. H. von, ur Skånes hembygdsförbunds års-bok 1935.
Underhållsplan för Smedstorps kyrka, Ponnert arkitekter AB, 2008.
Internet
Riksantikvarieämbetets fornlämningssök, besökt 2017-03-03: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html
Kulturhistorisk översikt Tomelilla kommun besökt 2017-03-03:
https://www.tomelilla.se/fileadmin/tomelilla/public/.../Kulturhistorisk%20översikt.pdf